14.7.11

Igår. Idag. Imorgon.

Gårdagen var så bra! Fastän jag jobbade från 7-17. Skyndade mig hem och han vila en halvtimme innan Ida, Denis och Embla kom. Vi grillade tillräckligt med halloumi och sojachorizo för att kunna utfodra ett mindre land. Sedan åt vi upp det mesta av det.
Efter matorgie och slötittning på första delen av Dödsrelikerna gick så två fnittriga flickor iväg till biografen.
Dödsrelikerna del 2 var precis så bra som jag hoppats. Bättre, rentav! Mycket nöjd. Mycket lipig. Men det känns märkligt att 13 års ständig väntan av endera slaget nu är helt över. Nu blir det inga mer premiärer, varken på filmer eller böcker ju.

Sedan var jag både fysiskt och psykiskt slut som människa och somnade sött. Gissa om jag blev mäkta förvånad när jag vaknade först i morse, och upptäckte att klockan var närmare tio! 10 timmars oavbruten sömn. Can´t beat that feeling.
Idag är jag ledig hela dagen, vilket inte händer så ofta den här veckan, så idag bär det iväg till Borås.
Vi ska bada badhus, äta regionens godaste pizza och se Veronica Maggio på Stora torget klockan nio ikväll.
Lovis är eld och lågor; hon avgudar Maggio och är helt pepp!

Imorgon måste jag försöka sova länge, länge. Går på nattskiftet i sex veckor framåt. Ska bli så skönt! Tycker om att jobba natt. Tystnaden, stillheten, gryningen.

13.7.11

På jobbet. Trött. Sur. Hatar att jobba dag.
Men ikväll ska jag och Ida på bio. Harry Potter, såklart. Vi såg den första filmen ihop för tio år sedan, så det känns fint att sluta cirkeln tillsammans med henne. Tio år! Det är en stund.

10.7.11

Helg.

Har haft en fin ledig helg. 30-års överraskningsgalej för Lisa igår och heldag i Slottsskogen med familjen idag. Helt nöjd och redo för en extremt jobbfylld vecka... Eller?

Peppade festdeltagare. Detta var innan det blåste upp till storm och hela tältet fick panikrivas. Underbara svenska sommar!


Lovis utanför Naturhistoriska. Har inte varit där sedan högstadiet, men det var ganska mycket same o´och fortfarande lika intressant.


Fina familjen passade förstås på att ha ett mindre passande kuddkrig på uteserveringen. Nja...


Mysigt värre på Villa Belparc. Har bara varit där på vintern innan och blev glatt överraskad av deras uteservering.
Inte nog med att man kan ligga ner och käka/dricka om man känner för det, utan det finns även en pool och en jättestudsmatta för att sysselsätta eventuella barn medans man gör det. Toppenbra!

9.7.11

I wouldn´t piss on you if you where on fire.

Såhär ser en glad och lycklig hund ut.
Såhär borde ALLA hundar få se ut!


Sedan jag fick hund har jag helt plötsligt börjat se hundar överallt. Det är väl inte så konstigt kanske; när man väl börjar promenera runt så möter man givetvis andra som också promenerar runt. Vad jag däremot inte var beredd på är att stöta ihop med människor som är elaka mot sina hundar.

För ett tag sedan gick jag och Sookie runt Gerdsken, och mötte då en kille som (och ursäkta att jag är fördomsfull nu) såg ut som en riktig elak kåkfarare. Min intuition sade mig att det var skarpt läge att hålla in kopplet och göra en rejäl sväng runt den här typen och hans hund. En hund som närmast kan beskrivas som enorm. En vild gissning är att det var någonslags korsning mellan en Grand Danois och en Amstaff. Och mycket riktigt, när vi närmade oss gjorde hunden ett rejält utfall och började tokskälla. Ägaren skrek åt den att vara tyst och det var väl det hela. Med nöd och näppe lyckades han hålla hunden.
Detta var sent på eftermiddagen och det var alldeles tyst vid sjön. När vi gått några hundra meter så att han inte såg oss längre så hör jag tydligt hur han rappar till hunden, antagligen med kopplet, och börjar gapa ordentligt på den, varpå hunden skriker alldeles hjärtskärande.
Och det gör så ont i hjärtat på mig. Jag önskar att jag hade vänt om och gett honom en ordentlig utskällning, men det gjorde jag inte.
Jag vågade ärligt talat inte.

Så idag var jag och Sookie ute igen och i backen bakom vårt hus mötte vi en gubbjävel med en Labrador. Hunden fick syn på oss först och ville väl springa fram och hälsa, varpå gubben (som inte sett oss än) börjar tokvråla, tar sitt läderkoppel och slänger det med full kraft mot hunden.
Min spontana tanke var att låtsas som ingenting. Jag är oerhört konflikträdd och en människa som kan göra barn eller djur (eller ja, andra levande varelser överhuvudtaget egentligen) illa är enligt mig både sjuk i huvudet och antagligen farlig.
Jag är för feg för att börja jiddra med den sortens människor.

Men så såg hunden på mig, och hen såg så himla ledsen och rädd ut. Sådär som olyckliga och trasiga hundar gör, ni vet?
Och ibland fattar jag beslutet att vara tuff och modig, trots att jag egentligen är helt mjuk och skakis och livrädd inuti.
Ibland gör eller säger jag saker helt enkelt för att jag vet att det är det rätta att göra (Annars är man ingen människa, utan bara en liten lort.) trots att jag egentligen inte vågar.
Så jag frågade gubben vad i helvete han höll på med. Hans försvar var att det var en unghund han hade och att den var tvungen att lära sig att inte springa ifrån honom. När jag påpekade att det väl förihelvete inte gav honom rätt att slänga saker på hunden så påstod han att han aldrig varit ute efter att träffa hunden med kopplet (och visst, han gjorde inte det. Inte den här gången) utan bara göra en markering. Och när jag sa att han ljög och skulle ge sig på någon i sin egen storlek istället blev han hotfull och sa åt mig att passa mig jävligt noga. Sedan drog han med sig hunden därifrån.

Och vad ska man göra? Vad kan man göra mer än att säga ifrån? Jag önskade att jag kunnat ta med mig hunden, ta hem den och krama den och tala om för den att allt skulle bli bra. Men det går ju inte.
Då hade väl jag fått en polisanmälan på mig istället för den där vidriga djurmisshandlaren.

Sedan efteråt när jag gick därifrån alldeles skakig i benen, med adrenalinet pumpandes och gråten i halsen kom jag såklart på hundra bra grejer jag kunde sagt och gjort. Men jag gjorde iallafall något.
Även om det antagligen inte hjälper den där stackars hunden ett enda dugg. Men det gör mig så arg och ledsen att man ska behöva göra något. Att det finns människor som är så små att de gör sådana som inte kan försvara sig illa.

Ingen toppenstart på dagen, direkt. Är helt ledsen och kan inte sluta tänka på den där sorgsna lilla hunden.

29.6.11

Bröllopsdag!

Idag är det inte mindre än fem år sedan jag och Jari gifte oss! Hurra för oss. Bröllopsdagen har dock inte gått i romantikens tecken för fem öre. Vi har städat, donat och packat, för imorgon rullar vi mot Borlänge och Peace and love!
Öl, goda vänner och musik i dagarna tre. Det ska bli förjävla fint!

28.6.11

Hjärterum och så vidare.



Det är nästan omöjligt att få någon skönhetssömn hemma hos mig. När kidsen var bebisar så tyckte jag att det var en toppenidé att samsova med dem. Det var toppen. Älgen lägger väl för bövelen inte älgkalven under en gran i andra änden av skogen liksom. Men sedan tog det aldrig slut. Jag trodde att de skulle vilja flytta ut ur vårt sovrum utav sig själva, men det verkar inte som om det någonsin kommer att bli så. Jag har varit slapp, och Jari med. Men vi resonerar som så att det ändå är en förhållandevis kort period som de vill vara nära oss. Och att det är våran förbannade plikt att ge dem all den närhet och trygghet som de vill ha. Alltså har vi aldrig ställt några krav på att de ska sova någonstans de inte själva valt.

Men nu börjar det bli snudd på outhärdligt. Det är fortfarande mysigt, men så trångt! Särskilt nu när det är så varmt på nätterna.
Vi är två vuxna, två barn, en hund och minst en (oftast tre) katter som ska samsas om en säng på 3,6 m2. Enbart i natt har jag vaknat av att jag hade en katt i ansiktet, en fot (Melvin ligger oftast skavfötters) i röven och dessutom blivit petad i ögat av en hundtass. Det är inte hållbart. Men vad göra åt det?

Anyways. Nu blir det bad och grill i Västra bodarne. Finemang! Jag är mycket nöjd med vädergudarna just nu.

27.6.11

Day 07- Your best friend

(Det var ju den där listan som jag började med förra året. Kanske skulle ta upp den igen nu, när jag har tid och sånt. Typisch.)

Min bästa vän är inte en vän. Eftersom alla mina vänner är bäst på sina egna vis. Jepp, nu var jag ruskigt diplomatisk men det är faktiskt alldeles sant. Jag har många vänner, fast jag tänker inte sitta här och namedroppa som en annan byfåne.
Det märkligaste är nog att inte särskilt många utav dem känner varandra mer än ytligt. Jag vet inte, jag kanske har någon romantisk vanföreställning om att man i vuxen ålder oftast umgås i stora gäng där alla känner alla. Kanske är det bara så på film och inte i verkligheten.

I min verklighet finns det iallafall massor av underbara människor som jag umgås med i olika sammanhang. Några utav dem är riktigt gamla vänner, som jag är väldigt glad över att jag lyckats hålla kvar. Det är roligt att ha en historia tillsammans, dra interna skämt och veta hur den personens då och nu varit. Att veta att det här är en person som man alltid har, även om det kan gå månader emellan att man hörs av. Det är tryggt och bra.
Andra är nya bekantskaper som jag kommit nära på kort tid. Det är kul att lära känna nya människor och att upptäcka att man verkligen trivs i varandras sällskap. Dom säger ju tydligen att det är svårt att skaffa vänner i vuxen ålder, men det håller jag inte med om. Jag har träffat så många underbara människor de senaste åren som bevisar motsatsen. Människor som jag tror och hoppas kommer att finnas kvar hos mig.
Sedan finns det dom som jag haft i mitt liv för längesedan och som jag på grund av olika omständigheter hittat igen, även om vi tappat varandra under många år. Och då kommer den fatalistiska sidan av mig fram och tänker att den här människan måste det vara meningen att jag ska ha i mitt liv, och så märker jag att livet på något sätt blivit lite roligare och bättre igen. Att jag saknat den här personen medan den varit borta.

Kontentan är väl att samtliga av mina vänner berikar mitt liv på olika sätt, och det gör dem bäst. Åtminstone för just mig.

Hej!



Så här glad ser jag ut idag. Fast det är jag inte. Inte ett dugg.
Försöker desperat att hitta peppen men den lyser med sin frånvaro. Det är bara en massa måsten just nu. Massa städning och tvättning och jefla stress. Imorgon har halva min "semester" redan gått. Urk. Jag sover konstigt och drömmer konstigt. Drömmar om gamla saker som borde ligga ordentligt begravda i det mörkaste skrymslet av min hjärna. Jag VILL inte! Låt mig vara.
Jag vill bara att det ska bli torsdag nu. Hejdå allt som hänger över en. Hej klockfria fest i dagarna tre! Då kommer peppen, det känner jag på mig.

Let´s spin around until we drop dead on the ground.

Jag slog sönder en spegel idag med. Inte bra. Vi vet väl alla vad det betyder?

25.6.11

P.S

Jag har fortsatt springa. Kanske inte tre gånger i veckan som planerat, men åtminstone två och ibland fler. Att skaffa hund är det bästa träningsredskap jag någonsin haft! Jag har tamejfan gått ner 7 kilo sen slutet på april!
/Nöjd och snart fit tjej

Tid och sånt.

Det är väl ingen direkt idé att försöka summera mitt liv från senast jag skrev något här och fram till nu. I sanningens namn skulle det inte bli någon särdeles intressant läsning heller. Från praktiken och fram till att skolan slutade var det GALET.
Jag bara pluggade och grät inombords och var helt säker på att jag inte skulle klara spärrarna inför termin 3.
Men det gjorde jag ju såklart. Klart som fan att jag fixade det! Så nu är jag redo för T3 och har lärt mig mycket utav den här terminen. Exempelvis att om man skjuter upp att tentaplugga ordentligt så blir det ett stresshelvete sedan. Point taken. Jag kommer ALDRIG att medvetet utsätta mig för det igen. Nu ska jag sluta vara to cool for school och anstränga mig på allvar.
För när jag anstränger mig på allvar så är jag snudd på bäst. Punkt.

Och nu är det sommar! Ljuvliga sommar. Det är detta man går och suktar efter hela året. Långa, heta dagar i solen med bästa familjen. Evighetslånga grillkvällar där solen sakta sänker sig under horisonten medan jag sippar på ett glas välkyld champagne. Midnattsbad i varma sjöar under kristallklara stjärnhimlar... Eller, nej vänta. Nu drömde jag mig bort igen. Vad jag skulle säga var långa, trista dagar på jobbet, regniga och blåsiga kvällar där man inte kan göra annat än kura ihop sig i soffan och korta drömlösa nätter då man inte orkar göra annat än att sova. Jepp! Svensk sommar is the shit. Det MÅSTE bli bättre än så här. MÅSTE!
Men halva sommaren har snart gått och var är solen?
Ledigheten började åtminstone i måndags. Lite drygt två veckors semester har jag åtminstone lyckats pussla ihop. Vi ska inte göra så mycket, bara vara och sådär fint. Det ska bli skönt. Jag har redan hunnit läsa ett par böcker för nöjes skull. På torsdag (eller onsdag om jag får som jag vill) drar jag och karlsloken traditionsenligt till Peace and Love. Det ska bli duktigt skoj i vanlig ordning. Och då kräver jag sol!

Nog med vädergnäll nu.

23.6.11

Hej mina vänner!

Här ligger minsann jag i sängen och bloggar loss på min sprillans nya dator. Det känns fint!
Nu ska det bli liv i luckan och fara på taket!

4.5.11

Hej på er!

Shit. Det var ju pinsamt längesedan jag skrev någonting här! Men jag lever, jag frodas och jobbar på som ett djur. Det är mycket som ska göras innan terminen slutar.

Just nu väntar jag med andan i halsen på ett tentaresultat som jag måste klara för att få lov att läsa vidare till hösten. Skitjobbigt! Jag tror att det gått bra, men det trodde jag förvisso första gången jag skrev den också och då hade det inte gått särskilt bra alls, så nu är väntan olidlig! På lördag är det tre veckor sedan jag skrev så då ska resultatet komma. Gissa om jag är nojig nu!

Annars är det fint med mej och de mina. Mycket planer inför sommaren nu, lekstugebygge, hundträning och allmän uppstyrning. Främst av mig själv. Har laddat ner värsta superappen till telefonen som "lär" en att jogga 5 kilometer på 6 veckor. Perfekt! Man kan lyssna på musik samtidigt och så kommer det en röst som säger åt en vad man ska göra, så nu är jag och Sookie ute och springer tre gånger i veckan. Jag gillar det! All annan träning suger, men det här funkar för mig. Jag känner mig piggare och starkare och orkar mer och mer. Mycket bra!

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Är ju så längesedan att det blir svårt att uppdatera så jag nöjer mig såhär, och lovar att försöka skriva mera. Särskilt nu i sommar när jag ska slappa på jobbet i åtta veckor. Peace out!

11.3.11

Just nu.

Jag har liksom fullt upp. Eh. Så det blir dåligt med bloggande för tillfället. Gör praktik på sjukhuset nu; är på en utbildningsvårdsavdelning för folks över 75 år. Har bara gjort en vecka än så länge men trivs som fisken. Även om jag inte trivs alls med att behöva gå upp halvsex på morgonen. Som tur är har jag fått plats på Alinges lasarett. Hade jag varit tvungen att åka till Borås hade jag fått gå upp mitt i natten för att komma i tid. Anyway, just nu är det praktik 35 timmar i veckan, diverse tentor samt inlämningsuppgifter både på praktikplatsen och i skolan. Så ja, att blogga kommer hyfsat långt ner på listan. Men jag lever, jag mår bra och kämpar på. Ikväll lyckades jag till och med ta ett korrekt blodtryck för första gången någonsin! Blev helt nöjd med mig själv för jag är verkligen usel på blodtryck. Så nu vet ni det.

17.2.11

Day 06 – Your day

På den bästa av dagar vaknar jag pigg och utvilad eftersom Jari och barnen smugit upp, tysta som små möss, och bakat sconesfrukost åt mig. Efter att vi avnjutit den så hittar vi på något roligt hela familjen. Gärna Liseberg eller Universeum, eller varför inte det fantastiska The reef i Frederikshavn där vi var för några veckor sedan. (Eftersom det här är min ultimata dag är avståndet inget hinder.)Barnen är glada och snälla och bråkar inte alls, och tiden räcker till utan att vi behöver stressa en enda sekund. När vi varit på utflykt hittar jag en butik där de skänker bort alla mina älsklingskläder (Ja, jag är skitnördig när det gäller sådant, men till mitt försvar kan sägas att jag nästan enbart handlar begagnat på Tradera); Odd mollysar, Molosar och Katvigar kastar de vilt omkring sig så att vem som helst kan fånga. Och givetvis är det just de modeller jag vill ha som skänks bort.
EFter det så går vi nog och äter. Antagligen på Musses eftersom jag har dille på turkisk mat. När hela familjen suttit och samtalat lugnt och stilla och ätit sig mätta tar vi siesta några timmar. Sedan kommer mamma och passar ungarna så att jag och Jari kan gå ut och svira och träffa vänner ett tag, kanske gå på nån spelning med ett band vi båda gillar eller så.
När vi kommer hem så blir vi nyktra som i ett trollslag, och dagen avslutas med att vi sätter oss på ett flygplan långt, långt bort. Förslagsvis till Thailand där vi ska stanna ända till sommaren. Hunden och katterna får vi ta med oss i handbagaget och när planet lyfter jublar både mammor, pappor, barn och djur och sedan flyger vi iväg i skymningen mot nya äventyr. Hepp!

8.2.11

Day 05 – Your definition of love

Oj. Snacka om att gå från ett extremt trivialt ämne till något jättestort och svårdefinierat. För att ens göra det överskådligt får jag börja med att säga att det givetvis finns olika sorters kärlek. Jag älskar mina barn, jag älskar mina vänner, jag älskar mina djur, jag älskar min släkt och jag älskar, sist men inte minst, min man. Dessutom finns det saker som jag älskar att göra, eller helt enkelt bara saker jag älskar. Om jag skulle sitta och punktlista alla mina olika sätt att känna kärlek skulle det här bli ett extremt tröttsamt och långt inlägg, därför tänker jag välja att utgå ifrån att trådstarten syftar på romantisk kärlek, den sortens kärlek man hyser för sin eventuella partner.

Och vad ska man då säga om den..? Kärlek för mig är att alltid vara tryggast när Jari är en liten bit ifrån, som de så fint sjunger.
Kärlek är höga berg och djupa, mörka dalar och att alltid följas åt även när det inte är bra, att inte förlora hoppet eller sluta kämpa så fort det blir lite jobbigt och/eller trist. Att ha en stark övertygelse om att man är allra bäst tillsammans.
Men man måste visa mig kärlek för att det ska kännas bra. Fysisk kontakt och verbal bekräftelse är kärlekens bränsle för mig. Jag måste känna tillit till den jag är med, och kräver tillit i gengäld. Kärlek är inte att leva av varandra utan att leva sida vid sida och låta personen man är med få ha sitt alldeles egna privata liv parallellt med det gemensamma. Att begränsa är inte kärlek för mig. Jag skulle kunna babbla i liknande ordalag ett bra tag till, men kontentan är väl att om man kan skratta tillsammans, gråta tillsammans, ha tråkigt tillsammans, ha roligt tillsammans, må dåligt tillsammans, må bra tillsammans, växa och utvecklas tillsammans och samtidgt som man gör allt det här fortfarande känna det där pirret i magen när man ser på sin partner och fortfarande tycka att han eller hon är den sexigaste, bästa, underbaraste, roligaste ochallaandrasuperlativnikantänkaer- människan och att man alltid vill vara med henom ... Ja, då är det nog riktig kärlek.

Tillsist; Att kunna hålla undan sin älskades hår när denne ligger med magsjuka och bokstavligt talat spyr tarmarna ur sig, men att ändå vilja ha sex med den personen när den tillfrisknat är för mig kärlekens ultimata eldprov. Fixar man det då ÄR det äkta kärlek. Punkt.

24.1.11

Day 04 – What you ate today

Haha. Gudars vilken tråkig rubrik.
Frukost: Lättyoghurt med havrekli, krossade linfrön och cashewnötter+ två kokta ägg.
Lunch: Tacosallad bestående av tomat, gurka, rödlök, majs, tabasco och quornfärs.
Mellis: En halv burk kesella med hallon och nötter.
Middag: Sojabacon med champinjoner och chiligrädde i ugnen+fullkornsris och sallad. Asgött!
Kvällsmat: Blir antagligen avocado med keso och lite löjrom, eller en omelett.

Som ni kanske anar försöker jag att vara nyttig för tillfället. Det går sådär halvbra; allt har rasat. Bilen är sönder, micron är sönder, hunden är sönder. Jag känner mej också söndrig på grund av all ekonomisk stress och då reagerar jag givetvis med att tröstäta onyttigheter. Försöker iallafall att vara ordningsam på veckorna. Men ja... Vi får se.
Annars är allt verkligen åt helvete nu. Riktigt sugig start på det nya året. Orkar inte gnälla mer om det nu. Ska gå och färga håret istället, vilket antagligen kommer bli skitfult men blörk. Orkar inte bry mig.
På onsdag sticker vi till Danmark och bor på badhotellet i Fredrikshamn. Lite tröst i misären. Egentligen borde vi väl ha avbokat resan och fått pengarna tillbaka, men vi behöver faktiskt komma bort och ha roligt en natt. Plus att jag verkligen inte orkar med ungarnas besvikelse om vi skulle ställa in. De har sett fram emot den här resan i flera veckor nu.

10.1.11

Day 03 – Your parents

Min mamma heter Susanne och min pappa heter Tony.
De träffades på Jacobsdals charkuteri i Gamlestaden. Mamma prismärkte köttet och pappa styckade det. Oh so romantic! Ironi på hög nivå eftersom jag inte äter kött, men om det inte vore för just köttindustrin hade jag antagligen inte ens existerat.
Hur som haver så tände det till där bland blodet och köttslamsorna, och ganska snabbt föddes jag. De bodde i Bergsjön, men barn ska ju som bekant växa upp på landet, så de hyrde ett skrutthus inte långt från min mormor och morfar och flyttade från Göteborg till Lilla Edet.
Mamma var 20 när jag föddes, pappa var 19 och låg i lumpen stora delar av mitt första år.

Jag minns inte så mycket av tiden innan mamma och pappa skiljde sig. Jag var 6 år och min bror 4 när de gick isär. Kanske var förhållandet dömt redan från början med en så osmaklig start. De hann iallafall bygga ett nytt hus som min mamma inredde helt i rosa, samt målade rosa utanpå. Strax därefter flyttade pappa ut.
Under resten av vår uppväxt hade han oss varannan helg och två veckor på sommarlovet. Han flyttade runt en hel del och när han hade oss var det fest i dagarna två. Han köpte alltid väldigt mycket leksaker till oss, och vi fick Mcdonalds och pizza på löpande band, plus att vi nästan alltid "hittade på" något på hans helger. Liseberg, bio och så vidare. Jag antar att han gjorde sitt bästa för att döva sitt dåliga pappa-samvete, och han lyckades med besked. Sedan träffade han en tjej och slog sig ner i Kode utanför Stenungsund, och då blev det minsann ordning och reda istället. Bra det, men inte alls lika roligt tyckte jag och min bror.
Idag har jag tyvärr ingen kontakt med min pappa alls, av orsaker som jag inte vill eller orkar gnälla om här.

Som ni säkert förstår är det min mamma som tagit hand om mig under större delen av min uppväxt. Mamma har nog i sanningens namn inte levt något drömliv; knegat på skitjobb för att försörja tre odrägliga och otacksamma ungar. Jag och min mamma är ganska lika till sättet så jag vet att det inte var så här hon ville att det skulle bli, jag är säker på att hon hade större drömmar och planer för sig själv. Men hon har kämpat på och alltid satt mig och mina syskon i främsta rummet. Kört och hämtat, strukit och städat, lagat mat och oroat sig över oss. Alltid gett oss frihet under ansvar men kunnat bli rejält förbannad mellan varven också. Jag är imponerad över att hon orkat så mycket som hon gjort, över att hon aldrig låtit oss se hur jobbigt hon faktiskt haft det. Min mamma är min bästa vän och i mångt och mycket min förebild; det är ju trots allt hon som har gjort mig till den jag är. Jag hoppas att jag och mina barn kommer att ha en lika fin relation som jag och min mamma har när de blir äldre.

Nu när 2 av 3 osnutna ungar lämnat boet har mamma utbildad sig till Socialpedagog. Det tycker jag också är strongt av henne, att satsa på en universitetsutbildning trots att hon är i fyrtioårsåldern och rent krasst "bara" har 20 år kvar att jobba.
Jag hoppas att hon är lycklig nu, att hon känner att hon får leva för sin egen skull och inte för min eller mina syskons. Det är hon så himla värd.

6.1.11

2010

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Jag började på högskolan och skaffade en hundvalp. Dessutom var 2010 första gången vi reste utomlands som en hel familj.

2. Höll du några av dina nyårslöften?
Jag har haft samma nyårslöfte sedan 2005 och hittills har jag lyckats hålla det alldeles utmärkt.

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ja flera stycken faktiskt! Jag har fått snusa på flera små dunhuvuden iår. Trevligt!

4. Vilka länder besökte du 2010?
Grekland, och nääästan Norge.

5. Är det något du saknat år 2010 som du vill ha år 2011?
Stabilare ekonomi (vilket ju inte lär hända så länge jag pluggar), mer lugn och ro, mer värme och sol under sommaren!

6. Vilket datum från år 2010 kommer du alltid att minnas?
Säger som förra året: Jag har massor med upplevelser jag alltid kommer att minnas, men jag och datum är ingen bra kombination.

7. Vad var din största framgång 2010?
Att komma in på skolan förstås!

8. Största misstaget?
Inga direkta misstag i år, vad jag kan komma på såhär på rak arm.

9. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Det har nog varit ovanligt mycket småblessyrer i år, men inget direkt värt att nämna.

10. Bästa köpet?
Min Ifån! Älskar´n!

11. Vad spenderade du mest pengar på?
Vi har handlat ovanligt mycket TV-spel och DVD-boxar, så kanske det då. Annars kläder i vanlig ordning.

12. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Ja! Hittat tillbaka till fina vänner, träffat nya fina vänner, fått en liten bebisvalp som gör mig glad varje dag. Nu med året i backspegeln känns det som om jag varit glad nästan jämt, fast egentligen vet jag ju att det inte var riktigt så det kändes i perioder.

13. Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2010?
Knocked up med Lykke Li, Dogdays are over med Florence+The machine, Politics in space med Kate Miller. Och mycket No doubt eftersom jag gillar att plugga till Gwens ljuva stämma.

14. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Som sagt, väldans glad! Det har varit ett stressigt, märkligt, annorlunda och alldeles underbart år. Jag är helt nöjd.

15. Vad önskar du att du gjort mer?
Jag önskar att jag varit bättre på att ta tag i saker, så jag sluppit gå och ha ångest över allt som måste göras och istället bara gjort det.

16. Vad önskar du att du gjort mindre?
Hetsat upp mig över småsaker.

17. Hur ska du tillbringa julen?
Den är redan tillbringad (se längre ner i bloggen).

18. Blev du kär i år?
Blev? Nej. Var? Ja.

19. Hur många one night stands?
Varför äta varmkorv när man har hummer hemma?

20. Favoritprogram på TV?
Många! Nurse Jackie, Sons of anarchy och The walking dead för att bara nämna några. Ett exeptionellt bra TV-år, på min ära!

21. Bästa boken du läste i år?
Cirkus Pilo av Will Elliott, tror jag. Men det har varit ett bra bokår också så det är svårt. Lilla stjärna av John Ajvide Lindqvist var också väldans bra, liksom Den sista konkubinen av Lesley Downer och Sagan om klanen Otori av Lian Hearn.

22. Största musikaliska upptäckten?
Florence+The machine

23. Något du önskade dig och fick?
En hund och en Ifån. Och nya skor!

24. Något du önskade dig men inte fick?
En fet lotterivinst.

25. Vad gjorde du på din födelsedag 2010?
Mådde hemskt dåligt eftersom vi hade brakfest för att fira denna stora tilldragelse dagen innan. Tror att jag och Jari låg i soffan hela dagen och kollade film. Mamma hade barnen och de kom hem först på eftermiddagen.

26. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Att slippa den stressiga och ointressanta våren på komvux.

27. Hur skulle du beskriva din stil år 2010?
Som vanligt..?

28. Vad fick dig att må bra?
Mina kära och mina barn. Mina prestationer i skolan. Vår vecka på Kreta. Många roliga kvällar i goda vänners sällskap med många skratt.

29. Vilken kändis var du mest sugen på?
Faktiskt ingen särskild.

30. Vem saknade du?
Det hade varit trevligt att få träffa bästa Anneli lite mer under året som gick, helt klart.

31. Den bästa nya människan du träffade?
Jag har träffat flera nya människor, och de är alla så himla bra att jag tvärvägrar att välja en.

32. Bästa filmupplevelse?
"The road" berörde mig djupt, så jag tror jag säger den.

33. Var du med om något 2010 som förändrade hela ditt liv?
Eftersom jag påbörjat min utbildning, så ja. Att skaffa valp har också varit rejält omvälvande.

34. Vilket var det största samtalsämnet 2010, enligt dig?
Jag passar på den! Har ingen aning.

35. Om du var tvungen att sammanfatta hela året med ett enda ord, vilket?
Utmanande.

30.12.10

Day 02 – Your first love

Om man bortser från diverse puppyloves så träffade jag min första riktiga pojkvän när jag var tretton. Jag brukade cykla hem till min mormor och morfar och sitta och vänta i hundra år på att deras modem kunde gå igång, så att jag kunde chatta på Passagens chatt. Med tanke på hur mycket internet har utvecklats sen dess kan man inte låta bli att fnissa lite när man tänker på det.

Hursomhelst så träffade jag min pojkvän där på chatten. Jag minns förstås inte vad vi pratade om men telefonnummer byttes och sedan inleddes en intensiv telefonrelation. Vi var på Gotland den sommaren och jag satt halva nätterna i olika telefonkiosker där jag slagit mottagaren betalar, smygrökte och blev förälskad i en kille jag aldrig träffat.

Tillsist sågs vi, med en hel hög kompisar vardera som förkläden. Det slog väl inga gnistor direkt, även om jag minns att min bästis som var med fick till det med en utav hans kompisar. Vi fortsatte att prata sporadiskt och när han påstod sig ha träffat en annan tjej blev jag genast enormt svartsjuk, och det slutade med att vi blev tillsammans tillsist ändå.

Förhållandet varade i 1½ år och det var en riktig fjortisrelation med höga berg och djupa dalar. Vi bråkade otroligt mycket, men hade det ganska fint också. Han bodde i Mölndal och jag bodde på landet utanför Lilla Edet, så vi sågs bara på helger och lov och om det är något jag minns förutom de konstanta hormonstinna fjortisgrälen (bland annat på grund av att han kysst en annan tjej, nu blir jag fnissig igen för hade Jari gjort samma sak så hade jag inte brytt mig nämnvärt, men jag minns att hela min värld rasade då när jag var tretton) så är det en intensiv och ständig saknad och längtan som gjorde nästan fysiskt ont. För att vara så unga tror jag att vi hade en ganska allvarlig relation, antagligen mycket på grund av avståndet. Vi pratade som ni kanske förstår otroligt mycket i telefon. Det slutade med att våra föräldrar spärrade telefonerna så att vi bara fick ringa på bestämda tider. Ett tag fick vi inte ses alls (då min vördade moder fått en teleräkning på 5000 kronor och var minst sagt rosenrasande), och jag kommer ihåg att jag rymde till honom, och att vi sågs i smyg hemma hos min pappa och att allt var bitterljuvt och underbart och väldigt smärtsamt, så som det är när man är fjorton år gammal.

Den sista sommaren var vi tillsammans non stop från dag ett tills skolan började igen. Det var en bra sommar. Jag tror inte att vi bråkade så mycket. Vi seglade till Skagen med hans föräldrar och tiggde pengar av okända människor så vi kunde köpa öl. Jag flyttade till Alingsås den sommaren och vi utforskade min nya stad tillsammans. Det var.. fint.

Men det tog slut den hösten ändå. Vi hade väl gjort slut och blivit ihop igen ungefär en miljon gånger när vi grälat, men när jag började i min nya klass och upptäckte en massa nya intressanta pojkar, som dessutom var intresserade tillbaka eftersom jag var ny i klassen så svalnade känslorna ganska snabbt. På en klassresa var jag "otrogen" om man nu kan kalla lite försynt hångel i en sovsäck för otrohet, och när min pojkvän kom till mig nästa gång så gjorde jag slut.
Det var jättejobbigt. Han var ledsen och fastän det var mitt beslut så var jag också väldigt ledsen. Vi trodde ju givetvis att det skulle hålla för alltid.
Vi fortsatte att ses sporadiskt tills jag blev tillsammans med en annan kille, och det hela fick ett fult och trasigt avslut tillsist, tyvärr.

Lite kuriosa: Något år senare hade jag ett löjligt internetbråk med hans nya tjej, eftersom jag var bitter och han också tror jag. Det slutade iallafall med att jag och hon blev kompisar istället. Helt stört, haha. Tror han var måttligt road över det eftersom det uppdagades att han justerat en del detaljer om mig så att säga. Sedan gjorde de också slut och en gång när jag hälsade på hans ex var hans nya tjej (alltså den tredje) med också. Bisarrt till och med för att vara ett gäng femtonåringar kan tyckas. Nåväl.

Såhär i efterhand misstänker jag att han faktiskt var ihop med en annan tjej i Mölndal samtidigt som han var ihop med mig. Hade jag fått reda på det då så hade jag gått sönder. Men nu tycker jag mest att det är ganska festligt. Han var ingen elak kille, bara ung och naiv precis som jag var då, och om det nu skulle vara så så skulle jag ändå inte vilja ha vårat förhållande ogjort. För att vara mitt första så tror jag att det var ganska bra (det man inte vet har man ju som bekant inte ont av), och definitivt väldans passionerat.=)

29.12.10

Jul och så.

Nu var julspektaklet över för den här gången. Det har varit mysigt och trevligt i vanlig ordning. Gav och fick fina klappar och hade en trevlig kväll hemma hos mormor.
Fick bland annat fem biobesök med barnvakt av mamma. Toppen! Bättre kan det nästan inte bli.

Dagen innan julafton hade vi i vanlig ordning uppesittarkväll här hemma med en hög trevliga vänner. Och vilken uppesittarkväll! Kom i säng framåt femsnåret och var bra sliten på julaftonsmorgon, vilket Jari som fick vara den ordentliga av oss hade vansinnigt roligt åt. Men vansinnigt roligt hade vi under nattens gång också så det fick det vara värt.

Igår tog jag mod till mig och åkte till Borås med barnen. Vi hade en trevlig dag. Hämtade ut den där gamla trista tentan, käkade på Max och besökte Stadsparksbadet så att ungarna fick leka av sig. Var ju inte helt fel att flyta runt i en varm bubbelpool i några timmar för min del heller.

Nu är det nyår kvar att se fram emot, sedan börjar årets värsta tid enligt mig. Jag hatar att vänta på våren!

(Skrev klart inlägget under också, lite hastigt och oinspirerat. Får ta och beta av den där listan lite pö om pö när jag känner att jag har tid.)

20.12.10

Day 01 – Introduce yourself

Jaha. Nu har jag försökt komma på en bra inledning på det här inlägget i X antal minuter. Så kanske ska vi helt enkelt börja med att nämna att jag är en tjej som sällan vet hur jag vill ha det. Och med tanke på att det gått över en vecka sedan jag lovade att skriva det här inlägget kanske det även bör nämnas att jag är väldigt bra på att skjuta upp saker. Det mest grundläggande så som intressen och dylikt finns hur som helst i presentationen till vänster, så jag tänkte bjussa på lite mer udda godbitar av min personlighet.

1.Jag är världsbäst på maniska infall. Varje vecka påbörjas något nytt projekt, som nästan aldrig fullföljs. Allt från yogakurser till att sy egna kläder till att planera nästa års semester in i detalj eller börja med scrapbooking. (En av mina favoritmanier är något så klichéartat som att börja banta/träna. Det brukar hålla i max en vecka för när det blir fredag börjar motivationen alltid tryta.) Det börjar med att jag känner mig smått rastlös och då vet jag att det behövs ett projekt att låta tankarna snurra kring. Jari höjer inte ens på ögonbrynen längre. Enda gången han muttrar lite är när jag får för mig att göra något som kostar pengar.

2.Jag älskar Japan. Det är en mani som aldrig släpper. Jag älskar japansk kultur och framförallt japansk historia och kan läsa om det i timmar. Jag måste ha varit japan i ett tidigare liv.

3. Jag är mörkrädd. Antagligen på grund av att jag älskar skräck och läskiga saker, men i slutändan klarar jag inte av att hantera det. Om jag är ensam hemma vågar jag inte gå in på vinden, och jag är helt säker på att zombieapocalypsen lurar alldeles runt hörnet.

4. När jag var ett år så dog jag en stund. Jag fick kramp och slutade att andas. Då fick jag åka ambulans. Fränt! Hursomhelst så överlevde jag (uppenbarligen). Vilken tur!

5. Jag har värdelös karaktär på alla sätt och vis. Skjuter alltid upp allting så länge det bara går och går runt och mår dåligt över saker jag borde göra istället för att bara göra dem.

6. Jag har OCD-light. Klarar inte av ojämna nummer (exempelvis så räknar jag alltid klunkarna vatten jag dricker så att det blir jämnt), kan inte äta den sista kanten på smörgåsen eller dricka upp det sista i glaset, måste snyta mig när jag varit på toa även om jag inte är snuvig, hoppar över det näst sista trappsteget i trappor och så vidare. Jävligt störigt.

7. Jag är lat, så nu orkar jag inte mer.

9.12.10

Inte ett dugg bättre idag.. Hjärnan känns helt mosig och jag har en såndär jobbig känsla i kroppen som indikerar sjukdom. Har pluggat nästan oavbrutet i tolv timmar men det känns inte som att något har fastnat. Oh well, vad ska man göra?

Fick dessutom tillbaka första tentan i humanbiologin idag, och som jag misstänkte klarade jag inte de delar som jag knappt pluggat på (no shit!). Jag visste ju det men man hoppas ändå in i det sista att man ska ha lyckats pricka rätt. Så surt att jag var 1 poäng ifrån godkänd på ena delen, och två poäng ifrån på den andra. Urk. Däremot hade jag alla rätt på den del jag faktiskt pluggat på (alla de där latinska orden, om ni minns) och det kändes ju gött iallafall. Men ändå trist att behöva omtenta de andra delarna. Jag HATAR celler, och rörelseapparater, och nervsystem och all annan fysiologisk skit. Nåja, det blir till att slira iväg till Borås och göra tenta imorgonbitti och hoppas på att det kommer frågor jag kan svaret på, eller att det finns lagrat nånstans därinne i min överhettade hjärna när jag väl sitter med tentan framför mig. Och kanske framför allt att jag inte är för sjuk för att kunna åka. Håll tummarna!

Ynkisch.

Ingen bra dag idag. Har känt mig hängig och seg. Kom hem efter att ha lämnat barnen och tänkte vila mig en liten stund eftersom Sookie tokröjde inatt, och när jag vaknade kändes det som om jag sovit i fem minuter men klockan var halvett! Så knockad blir jag bara när en förkylning är på intågande, Inte bra då många dyrbara pluggtimmar gick förlorade. Satte mig och försökte panikplugga under kvällen men en ihållande huvudvärk, samt extremt ont i halsen gjorde att koncentrationen inte var på topp, direkt. Jag har inte tid att vara sjuk nu! Två dagar till, var det för mycket begärt?
Bakis aliengris. Så går det när man lever rövare halva natten.

8.12.10

Listan.

I några av de bloggar jag läser har den här listan med 30 bloggämnen förekommit, och jag har känt mig lite smått sugen på att påbörja den men inte haft tid att blogga varje dag i 30 dagar. Men efter tentan så borde min tid till nöjesskrivning öka markant, så då tänkte jag minsann anta utmaningen! Dels är det perfekt med 30 förutbestämda ämnen eftersom mitt liv i övrigt mest kretsar kring valpträning, halsont och humanbiologi just nu, vilket ju faktiskt inte är sådär överdrivet intressant att skriva om. Dels tilltalar listan ifråga min narcissistiska sida väldigt mycket.
Så från och med fredag kör vi!

Day 01 – Introduce yourself
Day 02 – Your first love
Day 03 – Your parents
Day 04 – What you ate today
Day 05 – Your definition of love
Day 06 – Your day
Day 07 – Your best friend
Day 08 – A moment
Day 09 – Your beliefs
Day 10 – What you wore today
Day 11 – Your siblings
Day 12 – What’s in your bag
Day 13 – This week
Day 14 – What you wore today
Day 15 – Your dreams
Day 16 – Your first kiss
Day 17 – Your favorite memory
Day 18 – Your favorite birthday
Day 19 – Something you regret
Day 20 – This month
Day 21 – Another moment
Day 22 – Something that upsets you
Day 23 – Something that makes you feel better
Day 24 – Something that makes you cry
Day 25 – A first
Day 26 – Your fears
Day 27 – Your favorite place
Day 28 – Something that you miss
Day 29 – Your aspirations
Day 30 – One last moment

6.12.10

Nya husdjur...

Vi hämtade ju som bekant hem Sookie i helgen, och allt har gått över förväntan. Hon är en riktig slappis och verkar gilla läget i största allmänhet. Inga sura miner, inget gnäll eller klängande. Hon till och med kissar och bajsar utomhus (för det mesta).
Det känns som om hon passar in i familjen alldeles ypperligt. Hon har redan hittat sitt eget sovställe och lägger man henne där så slocknar hon helt automatiskt, och när hon inte sover eller ligger och gruffar och myser leker hon oavbrutet med ungarna. Värsta bästa mysbrallan!


Dessvärre fick vi idag ett antal mindre välkomna husdjur, då det konstaterades att bägge ungarna fått löss. Det har gått i Melvins klass ett bra tag så jag var himla glad att vi klarat oss undan.. Men tji fick jag. Så ikväll stod det avlusning på schemat. Varken jag eller Jari hade blivit smittade dock. Thank gods! Jag hade dött av äckelhet. Tyvärr satte dessa små ovälkomna parasiter käppar i hjulet för mitt tentapluggande. På fredag är det dags igen och jag måste erkänna att jag ligger hopplöst efter och antagligen kommer sabba den här också. Inte bra alls! Och det är faktiskt bara mitt eget fel; jag har inte suttit hälften så mycket som jag borde.. det är alldeles för lätt att komma på ursäkter.
Glada lusungar!

2.12.10

Mitt barn.

Min son är sex år, och han har en hemlighet. Han har berättat den för mig en morgon när vi låg tillsammans i sängen och talade om livet, om kärleken. Om vänskap och tillit. Jag älskar att prata med honom, det finns ingen människa i hela världen vars tankar jag är lika intresserad av. Det förvånar och förtjusar mig att han är så klok, så ödmjuk och varm och fin. Jag är så stolt över att han har blivit sådan.

Men åter till hemligheten, som jag givetvis inte tänker avslöja här. Varför jag överhuvudtaget för den på tal är eftersom den fick mig att känna något nytt. Något som jag nog visste skulle komma: Han är på väg bort ifrån mig. Vi har levt i symbios ända sedan första gången jag kände honom sprattla i min livmoder, och nu växer han ifrån mig. Är inte en del utav mig längre, utan en alldeles egen liten person med egna åsikter och egna hemligheter. Det gör lite ont i mammahjärtat, även om jag vet att det är såhär det ska vara, så var jag inte beredd på att det skulle börja riktigt än.

Samtidigt är det så förunderligt fantastiskt att få stå bredvid och se den här människan växa. Att få ta emot honom när han faller. Att veta att jag är en av dem som han alltid kommer att älska, villkorslöst. Att få vara den han delar sina hemligheter med (åtminstone än så länge). Det är bitterljuvt att blicka bakåt, och minnas hur han varit. Men det är fantastiskt spännande att föreställa sig framtiden, och den person han kommer bli och som jag kommer att få följa. Jag trodde att jag skulle få ett barn, men jag fick en själsfrände.

En kvinna som bar ett barn vid sitt bröst sade:

"Tala till oss om Barnen."

Och han talade:

Era barn är inte era barn

De är söner och döttrar av Livets längtan efter sig självt.

De kommer genom er men inte från er.

Och fastän de lever hos er, tillhör de er ändå inte.

Ni kan giva dem kärlek, men inte era tankar, ty de har sina egna tankar.

Ni kan hysa deras kroppar men inte deras själar.

Ty deras själar dväljs i morgondagens hus, som ni inte

kan besöka, inte ens i era drömmar.

Ni må sträva att efterlikna dem, men sök inte att göra

dem lika er.

Ty livet vänder inte tillbaka och dröjer inte hos den

dag som flytt.


Ni är de bågar, från vilka era barn skickas ut som

levande pilar.

Bågskytten ser målet på det oändligas stig och han

böjer dig med sin makt för att hans pilar ska gå snabbt och långt.

Låt dig i glädje böjas i Bågskyttens hand.

Ty liksom han älskar pilen, som flyger, älskar han också bågen, som är stadig.


-Kahlil Gibrans

1.12.10

Sedan sist...

Det blir inte mycket skrivet här nu. Har fullt upp med det där riktiga livet. Helt löjligt mycket skolarbete, en familj som pockar på uppmärksamhet, ett hem som måste donas med för att undvika totalt förfall.. Ja, ni fattar.

Dessutom händer det inte så vidare värst mycket spännande. Saker och ting rullar på. Det är kallt och jävligt, ekonomin är ett skämt och eftersom allt kostar pengar finns det inget utrymme för några extravaganzer. Var dock ute i fredags och blev så full att när jag vaknade dagen efter hade jag sår och ont både här och där. Total minneslucka. Totalt överskattat. Jävla skit. Jag är bannemej för gammal för sånt.
I måndags åkte vi till Ullared och handlade julklappar för pengar vi egentligen inte har. Ångest. Och i slutändan blev det ju dyrt iallafall. Och alla dessa dumma människor! Man kan ju tro att hela Ullared är gjort av renaste guld. Folk är som galna och visar ingen hänsyn mot varandra what so ever. Tröttsamt är bara förnamnet. Men nu är det iallafall överstökat.

Och på lördag ska vi hämta Sookie! Det ser jag verkligen fram emot. Ett ljus i misären.

23.11.10

Wohoo!

Jag fick VG på tentan i Introduktion till vårdvetenskap. Asgött! Var ganska säker på att jag skulle bli godkänd men trodde inte att jag skulle få VG (Borås högskola har tregradigt betygssystem i de flesta kurser så VG är liksom det högsta betyget man kan få) så det känns fint, lite som löken på laxen sådär.

Känns genast mycket lättare allting. Om jag inte klarat deltentan i humanbiologin så är det ju ingen fara; hellre att göra om delar av en tenta som man läst till i 1½ vecka än att få göra om en tenta på en hel tioveckorskurs, right! Nu är jag glad.

Still going sick.

Lovis fick ett uppehåll över helgen då hon mådde hyfsat okej, iallafall tillräckligt för att orka ha kalas och sådär. Sedan tog min kära mor med sig barnen hem så att jag och Jari kunde gå och se den nya Harry Potter-filmen (som jag tyvärr inte tyckte var sådär jättebra, de hade tagit bort alldeles för mycket av själva handlingen i boken och fyllt ut filmen med trams istället) och ha det allmänt trivsamt med badkarsmys och vin och lite sisådär.
Men så blev Lovsan sjuk igen, dubbelsidig öroninflammation och brusten trumhinna. Min stackars lilla tjej. Jag är också dunderförkyld och hinkar cocillana för fulla muggar för att inte hosta ihjäl mig, Jari är hemma från jobbet eftersom han också mår skit. Den enda som klarat sig hittills är Melvin, men det är väl bara en tidsfråga.

Ingen vidare vecka i det Kuittianska residenset med andra ord. Men om man ska se det från den ljusa sidan så är det åtminstone inte jul. Sist vi var så här sjuka allihopa samtidigt var under jul, mellandagar och nyår 2008, och det sög ju faktiskt hundra gånger mer än det gör nu.

19.11.10

Hipp hurra!



Idag fyller min tjej tre år! Hon är nöjd. och jag tycker det är bitterljuvt att hon börjar bli så stor.

Annars har det varit en riktig skitvecka. Lovis blev sjuk natten innan jag skulle ha tenta, fick värsta läskiga kruppanfallet, stackarn. Jag trodde vi skulle få ta oss en sväng till jourmottagningen mitt i natten. Men efter att ha vart ute och studerat månen en stund så blev det bättre.
Tentan dagen efter kändes däremot inte ett dugg bra. Nu kan man visserligen inte skylla på att man inte fått sova natten innan, men det gjorde ju inte tankeverksamheten bättre direkt. Jag tror att jag kommer få göra omtenta på delar av den. Dessbättre kunde jag alla ben, muskler och nästan alla blodkärl i kroppen på latin så den delen hoppas jag slippa göra om. Nåväl. Fick vara hemma med Lvois resten av veckan, och hon är fortfarande krasslig. På självaste födelsedagen.
Det är inte okej.

11.11.10

Morgonens I-lands:

Melvin (efter att Lovis startat dagen med att ramla ur sängen och dra pannan i elementet): Mamma, när du tröstar Lovis känns det som om du inte bryr dig lika mycket om mig.
Jag: Men jag måste ju trösta henne när hon slagit sig. Jag tröstar ju dig när du slagit dej också, eller hur?
Melvin: Ja... Men jag slår mej ju inte lika ofta som henne!

10.11.10

Wöwö!

Min grupp blev godkänd på grupparbetet! Det trodde jag verkligen inte, verkar som om de flesta har fått komplettera och på seminariet så fick vi smisk för att vår artikel inte var tillräckligt vetenskaplig. Så jag var helt säker på att vi skulle få ta fram en ny artikel och bergis göra om referenslistan. Men icke. Gött mos!
Det innebär att hela första kursen är färdig. (Om jag inte blir godkänd på tentan ska jag äta upp min hatt.) Skönt att kunna släppa det och ta tag i nästa. Om en vecka ska jag kunna alla de stora benen i kroppen på latin. Tjipp hej!

9.11.10

80-talist? Javisst!

Saxar den här listan från forumet på familjeliv. Tyckte den var så härlig att jag helt enkelt var tvungen att dela den vidare. Jag minns i princip varenda pryl på den och svävar just nu i ett nostalgirus utan dess like. Minns ni?

80-talist?
Vi som "knackade på" hos våra kompisar utan förvarning när vi ville träffa dem
Vi som lärt oss räkna genom att räkna antal pet-flaskor som behövs pantas för att köpa 100 st 50-örestuggummin
Vi som slog in skolböckerna i diverse fina skydd för att vi behandlade dem med respekt
Vi som kan skillnaden mellan discodans och tryckare
Vi som på egen hand klippte i våra jeans innan de började säljas söndertrasade
Vi som har sparat en blå/röd kudde fylld med märken såsom silverfisken och baddaren
Vi som någon gång har haft en OKEJ-poster upphängd på väggen
Vi som samlade på allt - främst kapsyler
Vi som var den första generationen som kunde zappa mellan Skurt och Björnes magasin
Vi som i våra egna dagböcker inte kunde undvika att använda samma fraser som i "Berts Dagbok"
Vi som försökte allt vad vi kunde att bygga lika fina trädkojor och hitta lika coola "gömställen" som det fanns på TV
Vi som förmodligen var den sista generationen att motta hemstickade tröjor och sockar från våra far/mor-mödrar
Vi som på egen hand lärdes oss datorer/internet/fildelning och dessutom fick lära våra föräldrar hur de kollar sin mail
Vi som visste skillnaden mellan att ringa billiga lokalsamtal och dyra riksamtal
Vi som trodde att vi blev rika när guldtian ersatte papperstian
Vi som upptäckte erotik genom ryska posten och snurra flaskan
Vi som hade kvar Sovjet i kartboken hela grundskolan (trots upplösningen)
Vi som trodde att pins i stil med "Rör inte min kompis" skulle förändra världen
Vi som förtjusades av att leka med slime ifrån Buttericks
Vi som började "hänga med våra polare" när det blev för ocoolt att "leka med våra kompisar"
Vi som jublade när gröna/svarta tavlan bytades ut till whiteboards i skolan
Vi som fick hjälpa läraren att trycka på play på videoapparaten
Vi som fyllde våra cykelhjul med kulor eller spelkort för att det skulle låta så mycket som möjligt när vi flög fram
Vi som trodde att vi skulle bli rika när vi efter många år skulle sälja våra kulor, ishockeykort och pogs
Vi som spelade in musik på kasettband genom radion
Vi som gick från altavista till eniro och från eniro till google
Vi som frågade chans på någon ny varje vecka
Vi som hittade på ett eget språk för att kunna sjunga med i engelska texter
Vi som drack Cuba Cola och Jaffa
Vi som läste OÄ i skolan
Vi som var närvarande medan myrornas krig fortfarande gick på TV
Vi som var för coola för vanliga sällskapsdjur och skaffade vandrande pinnar och tesvamp
Vi som åkte båt till Danmark
Vi som smaskade omkring med Jenka, Shake eller Hubba Bubba i munnen
Vi som tvingades runt för att sälja bingolotter varje vecka
Vi som fick fler finnar av Clearasil
Vi som hade påtvingade brevvänner i grannorten
Vi som läste Lyckoslanten
Vi som inte fick slänga maten eftersom det fanns barn i Afrika som uppenbarligen var hungriga
Vi som var med på rökrutornas tid
Vi som hade Filmnet långt innan Canal+
Vi som drömde om att ha en egen rökmaskin hemma
Vi som tyckte det var värt tiden det tog att surfa med 56k-modem
Vi som tryckte på play på kassettbandspelaren till vår Commendore 64 och sen kunde gå och göra något annat i 20 minuter medans spelet laddade
Vi som storgrät när Bimbo i "Tre kronor" dog
Vi som lämnade Bingolotto samtidigt som Leif Loket Olsson
Vi som lät mamma fläta hela håret i små flätor när håret var blött, och sen sov på dessa under natten för att få vågigt hår till kommande skoldag
Vi som hade en väldigt härdad men ändå öm nintendotumme
Vi som hade våra första slagsmål genom att tävla om vems farsa som var starkast eller hade farligast yrke
Vi som införde pizza, kebab och tacos i svensk husmanskost
Vi som dansade så långa tryckare att vi klibbades fast i varandra
Vi som fortfarande kan dansa Macarena till punkt och pricka
Vi som är de sista att komma ihåg movieboxen
Vi som var de första i backen med snowboar
Vi som använde telefonkort och beeper innan mobilernas tid
Vi som fick förbud att använda tamagoshi på lektionerna
Vi som använde sockiplast för att förhindra det groteska vårtspridandet
Vi som spelade snake på datorn som små innan det dök upp på mobiltelefonen i tonåren
Vi som fortfarande säger Domus eller Servus i stället för Coop
Vi som älskade bockastyren och max antal växlar på cyklar
Vi som hade föräldrar som inte helt förstod att varumärken betydde allt på skolgården
Vi som var de som började med lunarstorm och vi som tog jävligt lång tid på oss innan vi hade hjärtat att sluta med det
Vi som vara jäkligt skeptiska till MSN när det kom då ICQ faktiskt fungerade alldeles utmärkt
Vi som har försökt att säga krankelibrankelfnatt eller killevippen för att se om det gav någon effekt
Vi som lärde oss hantera MS Dos för att kunna spela pc-spel
Vi som lärde känna Robert Gustavsson genom Björnes Magasin och inte Parlamentet
Vi som går igång på "När du hör den här signalen... *pling* ...när du hör den signalen, då vet du att det är dags att vända blad. Då börjar vi..."
Vi som var tvungna att blåsa i våra nintendospel för att de i överhuvudtaget skulle fungera, teknik: kraftigt men utan salivstänk
Vi som drev våra föräldrar galna med monotona piptrudelutter från ett hypermodernt gameboy i bilen
Vi som i våra busringningar aldrig lyckades lika bra som Hassan gjorde på radio
Vi som hade gameboy color med färgrannt hölje, inte färgskärm
Vi som utan besvärliga åldersgränser sprang upp och handlade Blend Ultra (!) till våra mammor
Vi som åt Bamse-meal på Clock innan vi upptäckte Happy Meal
Vi som vek alla våra nya tjugokronorssedlar till skjortor
Vi som käkade Raider och inte Twix!
Vi som hade en hel hylla med filmer som vi spelat in från TV på kassetband
Vi som tyckte att vi var extremt välberesta genom timmar framför BackPacker (1 och 2)
Vi som hade bänkar med lock på
Vi som fick onödigt mycket information om att vi skulle ringa 112 i stället för 90 000
Vi som gick omkring med väldigt korta magtröjor med oanständiga texter på de ännu ej utvuxna brösten och kunde göra så för att våra föräldrar inte förstod texten som stod på engelska
Vi som gjorde fingerlekar med garn" såsom vaggan, eifeltornet,fiskenätet
Vi som kunde ringa in och få chansen att spela Hugo i direktsändning (och tycka alla andra var så dåliga) för att vinna sega råttor av Sofi Propp
Vi som hade skateboards med bromskloss
Vi som vattenkammade vårt hår inför lågstadiediscona
Vi som glömde skrivstilen snabbare än vad vi lärt oss den
Vi som vet hur man gör popcorn på spisen
Vi som va med när 50-lappen kom och tyckte att det va jätte praktiskt
Vi som ringde 020-nummer från telefonkiosker för att det var a) gratis och b) väldigt väldigt spännande att låtsas vara "Lisa, 18 år"
Vi som samlade på små plastnappar i olika färger som vi trädde upp på halsband och tyckte var jättesnygga
Vi som tjuvkikade på "Tuttifrutti" på trean
Vi som tyckte att Adidas, Champion, Aqua limone och Nike var de hetaste klädmärkena
Vi som lekte med Lady lovelylocks, My little pony, Turtles och He-man

8.11.10

Roliga böcker. Tråkiga böcker.

Det här är min nya kursbok. Den kostar 766 riksdaler och jag var tvungen att hyperventilera en stund när jag beställt den. 766 kronor! För en bok! En bok som jag egentligen inte ens vill läsa. Ja jädrars.


Det här är däremot boken jag läser för nöjes skull för tillfället. Den kostade 43 kronor och den är helt fantastisk! Jag tycker så uppriktigt synd om alla människor som inte har förmågan att förlora sig själva helt i en bok. Det är bland det absolut bästa jag vet. Att uppslukas så fullständigt i en berättelse att man glömmer tid och rum. Att sugas in i en bok precis som Bastian i "Den oändliga historien" (som för övrigt är en mycket, mycket bra bok)och leva i boken tills den tar slut, den känslan är obeskrivligt underbar.

Och den här boken har allt som jag älskar; kärlek, krig, våldsamma slagsmål, vackra japanska kvinnor från 1800-talet, samurajer, harakiri, bitterljuv förälskelse och ond bråd död. En lättsam (som i enkel att ta till sig, inte som i rolig) historia med ett vackert språk.
Jag är inte särskilt pretentiös när det gäller litteratur. Det kan vara skrivet lite hur som helst, men historien måste vara bra. Historien måste bära mig igenom hela boken och få mig att vilja ha mer.
Jag älskar ju trots allt både Twilightböckerna och "Sagan om isfolket", och författarna till dem är ju inga virtuoser när det gäller språklig estetik, direkt. Men berättelserna har ALLT som jag eftersträvar, och det är tillräckligt.
"Den sista konkubinen" har också det, och som löken på laxen är den otroligt välskriven och vackert formulerad.

Sedan får vi ju inte glömma att långt ifrån alla har den sjukliga fascination för japan och dess historia som jag har, och då kanske den inte alls upplevs som lika förtjusande. Hur som helst, med mina mått mätt, bland det bästa jag läst!

7.11.10

Tentan kändes bra. Jag tror det gick alldeles utmärkt. Jag måste sluta tvivla på mig själv. Jag kan, jag är duktig och jag klarar det mesta. Jag är rätt bäst.
Lite jobbigt dock när nervositeten gav med sig ungefär fem minuter efter att tentan startat med följden att jag blev akut blixtkissenödig och höll på att dö i 35 minuter innan man fick lov att lämna salen.
Hårda bud på de där högskoletentorna. En kille som kom typ 2 minuter försent var på god väg att inte få göra sitt prov och på toaletten fick man inte gå utan att fylla i en lista och bli förd fram och tillbaks till toan av en tentavakt. Kändes lagom OZ-aktigt. Skönt att det är över. Jobbigt att nästa tenta är om 1½ vecka, bara.
På´t igen!

Har haft en riktigt skön helg. Gjort just ingenting. Sovit, ätit gott, kollat film, gått en ruskigt lång långpromenad i det fina höstvädret. Vilat hjärnan och vilat kroppen. Ytterst välbehövligt.

Såg den nya Sex and the cityrullen igår. Det lämnade ju en minst sagt bitter eftersmak. Vilken skitfilm! Den första filmen tyckte jag var helt okej; den hade ju en handling och sådär och det är ju aldrig fel. Need I say more? Usch, jag är besviken.

Idag blir det kalas hos min mormor och morfar. Att umgås med nära och kära, äta gott och ha det trevligt blir en utmärkt avslutning på helgen. Humanbiologi, nu kör vi!

Måste ju lägga upp senaste bilden på Sookie, så söt! Bara en månad kvar tills vi får hämta henne nu. Vad fort de växer!

4.11.10

Åh! Just det...

Jag ska ju bli hundmamma! Förstår inte hur jag har kunnat glömma att delge mina kära bloggläsare denna fantastiska nyhet. Men det har ju som bekant varit lite mycket den senaste tiden.
Hur som haver så var vi och hälsade på uppfödarna som vi ska bli fodervärdar åt, och allt kändes fint och kalas så nu är saken biff! I mitten av december flyttar världens sötaste Sookie in hos oss. Det ska bli så roligt. Jag är så otålig! Att vänta valp är fanimej nästa lika segt som att vänta bebis.

Nu mer plugg! Längtar tills imorgon när tentahelvetet är över. Oavsett hur det går så ska det bli skönt att slippa ångesten ett tag.

Små skelögda sötnötar som just öppnat ögonen. Naaaw...

3.11.10

How long will I survive in zombieland?

"When it comes to zombie hunting and zombie survival, you are like a combination of rambo, chuck norris, and the terminator. The downside? You may very well end up being the last human left on the planet."

Phew. Jag visste ju redan att jag har zombieskills som klår de flestas, men det känns ändå bra att få det såhär svart på vitt. Måste bara få tag på ett ordentligt vapen, sen är jag fit for fight! En blandning av rambo, gamle Norris och Terminator känns som ett helt okej utgångsläge. Zombieapocalypsen- bring it on!

Ordbajsar.

har äntligen fått igång mitt photoshop! Så gött. Äntligen lite ny design här på bloggen. dessvärre var det över ett år sedan jag använde photoshop senast, plus att jag inte har tid att sitta och leka och lära mig hur det funkar igen.. Så jag vet inte om uppdateringen innebar någon direkt förbättring. Nåväl.

Tentapluggar som ett djur just nu. Blir alldeles förtvivlad över att de satt ihop en sån pissig kurs med hundra olika infallsvinklar. Blir alldeles snurrig av att försöka klämma in allt i min stackars överhettade hjärna. Hoppas verkligen att det går vägen på fredag iallafall.. Vore så trist att behöva ha den här kursen hängandes över sig. Vill bara bli färdig! På måndag startar humanbiologin och det ska faktiskt bli riktigt kul!

Gjorde för övrigt något ännu läskigare än att övernatta i ett spökhus i helgen.
Hade nämligen Halloween-party för över 30 sexåringar i fredags. Det var helt galet! Är hemskt glad att jag inte ska bli lärare. Skrek så mycket att jag tappade rösten, men lyckades iallafall hålla dem någorlunda i schack. Och de hade jätteroligt! har fått komplimanger hela veckan av barn och föräldrar som tyckte att det var världens bästa kalas. Det känns fint. Melvin var hemskt nöjd och det är ju det allra viktigaste.

Nu lite mer plugg. Håll tummarna för mig på fredag!

2.11.10

Spökhusnatten (Frammegården).

Resan startade hyfsat tidigt på lördagsförmiddagen, tyckte vi. Dessvärre lyckades vi köra fel och dessutom låg Skillingmark betydligt längre bort än vad vi trodde. (Så långt bort att när vi väl kom fram fick samtligas mobiltelefoner "Välkommen till Norge"-sms.) Så vi anlände till Skillingsfors först framåt sjusnåret på kvällen.
Då var det kolsvart och inte en käft syntes till. Äkta såndär amerikansk skräckfilmsfeeling. Ni vet den typen av film där något psycho som äter utbölingar får tag i en. Vi cirkulerade ett bra tag innan vi lyckades lokalisera huset där vi skulle hämta nyckeln. Störigt. Vid det laget ville jag bara åka hem igen och när vi väl anlände till Frammegården så gick inte känslan över direkt. Ett iskallt, kolmörkt spökhus känns väl sådär efter att ha tillbringat 6 timmar i en bil. Nåväl.

Efter att ha fått igång värsta brakbrasan och installerat oss i största allmänhet, samt fått fram en öl så kändes allt betydligt bättre. En sån här vill jag ha hemma:

Sedan började spökvakan. Alla var nog lite nervösa och stämningen var allmänt flamsig och tramsig, så som det lätt blir när man försöker visa sig modig.
Vi gick ner till toaletterna under logbron och där skrämde Robin skiten ur mig genom att gripa tag i mitt ben under ett utav toabåsen, vilket även gav Johan en smärre hjärtattack (jag gillar att skrika när jag blir skrämd).
När vi kom tillbaks till huset inspekterade vi stenen som sägs flytta på sig. Sedan väntade vi.. och väntade.. och väntade. Medans vi väntade hann vi dricka betydligt mer öl än vad som var tanken från början. Men något var vi ju tvugna att göra, visst?

Under kvällens gång svängde taklampan fram och tillbaks vid ett tillfälle, och när jag stod i köket och värmde mat rörde en klänning som hängde på en dörr på sig så att jag hoppade högt och skrek av skräck. Samma dörr gick upp oförklarligt och av sig själv X antal gånger under kvällen och natten, trots att vi reglade den. Annars hände inte mycket. Inga barnskrik, inget pianospelande, inga släpande tunga steg. Vi var jävligt besvikna.

Diverse försök att trigga igång spökena gjordes under kvällen, bland annat hade vi en seans på övervåningen utanför det så kallade "likrummet" där folk enligt sägnen ska ha dött som flugor. Efter seansen stängde Johan in sig med ett ljus i stora salen på övervåningen, men han kom ut illa kvickt igen då han frågat om någon fanns med honom varpå ljuset blåsts ut och det knackat i väggen ovanför hans huvud. Creepy.

Tillsist urartade det hela i ett fyllespektakel utan dess like. Jag förstår att spökena höll sig undan. Men vi hade riktigt roligt, och jag antar att det är huvudsaken.Jari var riktigt grinig över bristen på spökerier och bestämde sig för att tillbringa en stund ensam i mörkret på övervåningen. Han dröjde bra länge och sedan hördes märkliga ljud däruppifrån.. Som vid en närmare inspektion visade sig komma från Jari själv, som somnat i en utav spökgungstolarna. Haha.
Somnade framåt femsnåret framför brasan, och det är nu det blev intressant på riktigt. Åtminstone för min del.

Strax innan sju på morgonen vaknade jag av att någon gick ut ur rummet. Det var kolsvart eftersom brasan vid det laget brunnit ut så jag såg inte vem det var, men efter en snabbkoll runt i rummet konstaterade jag att alla var på sina platser. Då blev jag givetvis klarvaken och ganska skraj. Men tänkte att jag nog bara drömt så jag försökte somna om. Utifrån köket hördes prassel och sedan hördes ljud från trappan. Strax efter det hördes tre skrapningar alldeles ovanför mitt huvud. Då vi hade vår luftmadrass med huvudändan mot ett enormt skåp så kan inte ljuden ha kommit utifrån, då hade jag inte kunnat höra dem så tydligt. Det lät som att någon drog med handen över en vägg, eller kanske snarare som tre hasande steg. Jag dog av skräck men ville ändå inte väcka de andra eftersom jag visste att de inte skulle tro mig och tycka att jag var asjobbig. Så jag låg kvar med hjärtat bultande i öronen. Efter kanske fem minuter upprepades skrapningshasandet på exakt samma sätt och det tisslades och tasslades i köket. Jag kände hur någon eller något tittade på mig. Då fick jag panik och väckte Jari, som fick smyga upp och tända. Och givetvis tyckte alla att jag var störtlöjlig. Fast det gör inte så mycket för jag vet vad jag hörde och kände.
Önskar att jag inte hade varit en sån räka bara utan vågat ligga kvar i mörkret för att se om det hände något mer. Men det är ju lätt att sitta här och vara kaxig i efterhand.

Jag är hursomhelst nöjd med min spökhusvistelse. Det var skitkul och jag tror nog att det var precis lagom spännande. Med tanke på hur livrädd jag blev av lite skrap och prassel hade jag förmodligen dött på riktigt om något värre hänt. Vi kommer definitivt att åka tillbaks i sommar!

Inte så läskigt i dagsljus, men när vi skulle in här och hämta ved i kolmörker var vi inte så vidare värst kaxiga...

Ghostbusters!

20.10.10

Jag är inte snabb.. Men jag är jävligt långsam!

För ungefär en evighet sedan fick jag en "utmärkelse" av min vän Eva, som bloggar på www.omstil.blogg.se (nej jag kan fortfarande inte länka, varför vet jag inte). Eftersom det är trevligt med utmärkelser och jag aldrig fått en förut så ska jag givetvis göra det som stod i utmärkelsen i fråga (om än lite sent), nämligen:
"The rules:
1. Post who gave you this award.
2. State ten things you like.
3. Give this award to 10 other bloggers and notify them with a comment."

Så här kommer det då, utan någon direkt inbördes rangordning:
1. Föga förvånande hamnar min familj på förstaplats.


2. Att läsa en riktigt bra bok. Så bra att jag glömmer bort att jag finns.

3. Alla mina övriga kära; syskon, vänner, övrig släkt, husdjur och så vidare.

4. Att ligga inbäddad på soffan med darlot och se en film samt möla i sej något jävligt gött.. typ min mormors cheesecake. Gärna efter att barnen somnat. Gärna med en riktig höststorm utanför.

5. Att dansa tills jag blir så törstig att jag bara måste dricka några öl.

6. Festivalsommar...


7. Eftersom jag är tjej så.. shopping.

8. Västkusten.. Back to my roots så, änna. Helst sommartid.


9. Att göra roliga saker i skogen. Helt fritt för tolkning men det är antagligen inte som du tror.

10. Resa! När jag blir rik ska jag resa nästan jämt.

19.10.10

Jag är gift med en feeder.. Han kom just hem med två ungdomsspecial*+sockerdricka.. Fan ta honom. Fan ta mej som är kass och äter massa flott klockan tio på kvällen. Men det är ju så gott!

*Lokal specialitet bestående av pommes, svingod kebabsås, sallad, rödlök, gurka, tomat och pepperonis. Det låter inte så märkvärdig men det är RIKTIGT gott, och flottigt. Man mår typ illa i flera veckor efteråt.

18.10.10

Note to self:

Varannan vatten är en ypperlig devis. Särskilt om man peppat som fan inför något och kanske går ut lite för hårt. Det är ju trist att ladda för en spelning i en vecka och sedan sticka hem innan den ens börjat eftersom man är överförfriskad och mest känner för att gå bananas med ett automatvapen eftersom människor är så JOBBIGA.
Jag ska lära mig. Nästa gång ska jag lära mig. Förutom antiklimaxet ovan så var det en bra kväll, hursomhelst.

13.10.10

Projekt jämnställdhet.

Jari gnäller jämt över att jag inte gör någonting. Jag gör massor av saker, däremot hetsar jag inte upp mig över att det ligger femtioelvatusen leksaker i vardagsrummet och sådant tjafs. Det är ju helt meningslöst att städa undan det eftersom det åker fram lika fort igen. Men iallafall, eftersom min martyrman älskar att springa här och plocka och gråta en skvätt för att det är så synd om honom har jag nu infört ett listsystem. Med på listan finns exempelvis tvättat, tömt kattlådan/sopsorteringen, badat barnen, fixat disken osv. När man utfört någon av sysslorna på listan sätter man helt enkelt sin signatur under sysslan man utfört. Jari blev tokig när han såg den, men jag tyckte att det kunde vara ett intressant experiment. Hittills finns mitt namn med på listan 6 gånger och Jaris 2 gånger. Jag känner mer och mer att det här var en strålande idé och jag förstår mer och mer varför Jari var en sådan motståndare till den. Det svider att få sanningen svart på vitt. I rest my case.

11.10.10

Valparna kom igår! En enda tik och fem pojkvalpar. Så den 23e ska vi dit och hälsa på så får vi se hur det blir.. Hoppas ganska mycket mer nu. Men bara ganska.

Helgen som mig veterligen ska vara en tid för rekreation och eftertanke for förbi i ett flygande fläng. I fredags kollade vi årets uppsättning av Lights in Alingsås tillsammans med halva min tjocka släkt. Det sög verkligen iår, för övrigt.
Lördagen var den obligatoriska höststädningsdagen i vår bostadsrättsförening. fast så värst obligatorisk är den nog inte eftersom en del alltid är med medans en majoritet helt enkelt verkar skita i det. Shysst att låta andra göra jobbet och ändå få de benefits som genereras av kooperativt arbete. Menmen, mitt samvete är iallafall rent och jag har haft otrolig träningsvärk i flera dagar efter att ha kratsat hela kvarterets kanter, och träning är ju bra! Dessutom bjöds det på öl och mackor (och mat, men den kunde vi inte äta eftersom den till stora delar bestod av kött) och alla barnen fick godis och presenter. Inte så pjåkigt ändå.
Söndagen bestod av barnkalas och plugg. Imorgon är det seminariedags igen.
Ett halvdags seminarium om lidande, visst låter det toppen?

5.10.10

Hoppas lite. Bara lite.

När hundköpartanken väl slagit rot visade den sig vara svår att bli av med, så jag ägnade söndagskvällen åt att kolla upp olika uppfödare som är godkända av SKK och lite så. Hittade då en uppfödare i Göteborgstrakten som sökte fodervärd åt en tik i en kommande kull (förutsatt att en tik föds då, givetvis), och även om jag vet att de oftast vill vara bekanta med fodervärden sedan innan så tänkte jag att det kostar ju inget att slå en signal.
Så det gjorde jag, och de lät faktiskt intresserade! Nummer byttes och så fort kullen kommit lovade uppfödaren att höra av sig så att vi kunde träffas för att se om det skulle kunna funka med oss som fodervärdar. Så nu hoppas jag lite att det runt jul flyttar in en valp hos oss. Men bara lite.

För övrigt är det här en satans trist vecka. Jag är trött och trög och vill bara sova i hundra år. Jag HATAR verkligen att behöva gå upp halvsju varenda dag.

3.10.10

The (non)dogdays are over.

Jag har under flera, flera år bedrivit en intensiv hundkampanj här hemma tillsammans med barnen. Men eftersom husets herre länge sagt bestämt nej så har utdelningen inte varit särskilt lyckad. Vi är bägge uppväxta med hundar och det känns som att en voffsing skulle göra familjen komplett. Även om det tar mycket tid och energi tror jag att vi skulle klara av att uppfostra en hund just nu. Dessutom skulle vi ju bli tvungna att komma ut och motionera vare sig vi ville eller inte.
Så idag har jag ägnat X antal timmar åt att ligga i sängen och tokterra jari (som dessutom är smått bakfull efter gårdagens kräftskiva och således är lite lättare att bryta ner) med söta bilder och allmän fakta om rasen vi alltid pratat om att köpa.
Och se på fan! Jag tror jag har lyckats omvända honom! Nu ska vi börja spara ihop pengar till en valp. En Staffordshire bullterrier vill vi ha. Efter att ha läst och läst och läst om olika raser och deras egenskaper så känns det som ett ganska givet val.
"They are extremely loving dogs, being loyal and devoted to people, with special emphasis on their reliability with children. The breed thrives in the family environment, being a suitably compact size for close family living. For these reasons, they are sometimes referred to as "nanny dogs". Staffie puppies are also quick learners and if properly trained and given clear boundaries from day one then are very obedient and loyal dogs to have. They are also ideal family pets as they love children and other pets if brought up with them."

"Den engelska staffen är den trevligaste rasen jag stött på. Staffen är en trygg och modig hund som älskar att ligga nära, pussas och umgås. En Staff vill bli älskad och gör allt för att bli omtyckt av främlingar, de är således värdelösa vakthundar. För övrigt kallas den för "Nanny Dog" i England just för att de är så kärleksfulla och tålmodiga med barn."


Och sen är de ju så ruskigt fulsöta med! Som små utomjordingar.


Nåja. det lär väl dröja ett tag innan det blir av. Men att jag fått J att ge med sig är bannemej värt att delge resten av världen.

1.10.10

Knocked up.

Jag är helt jättesuperkär i den här låten just nu. Texten skulle jag ha kunnat skriva rakt av för sju år sedan. Så haha nej, jag är tack och lov inte med barn igen.
Men det är en fin text om att vara det när det finns andra som tvivlar på att det är en bra idé... och kanske när man tvivlar lite själv också och inte riktigt vet hur det ska gå med saker och ting.

Och let´s face it: När man just flyttat ihop i en rivningshotad kåk där väggarna rasar om man försöker hänga upp tavlor, när man bara varit tillsammans i lite drygt fyra månader, när man går i trean på gymnasiet och killen ifråga sagt upp sig från sitt jobb för att han inte har lust att jobba, när han dessutom är nio år äldre och i stort sett hela hans bekantskapskrets visar med all (icke)önskvärd tydlighet att de inte vill ha några tonnisar i sitt läger, när man helt enkelt har sämsta tänkbara förutsättningar för att göra något så stort och fantastiskt som att sätta en annan människa till den här skitvärlden så är det ju inte särskilt konstigt att man freakar ur. Särskilt inte när alla andra förbannade människor som inte har med saken att göra talar om för en att man gör fel.
Jag tror inte att det fanns någon som trodde på oss då, för sju år sedan. Prognosen såg brun ut ur alla upptänkliga vinklar. (I ärlighetens namn så tyckte vi det också.)

Men tji fick ni för det visade sig ju ganska snabbt att vi var ena jävlar på att styra upp saker och ting. Och att vi faktiskt älskade -älskar- varandra på riktigt.
Fy fan vad det måste reta er nu. Ni kommer aldrig ens i närheten.
(Ja, jag är lite vinlullig och sentimental och nostalgisk och skiter just nu helt i mina integritetsprinciper i bloggsammanhang. Det bjuder jag på inatt.)

Kärleken övervinner allt. Men man måste tro på den också. Man måste lyssna på det som är ens egen sanning och skita i vad alla andra tycker och säger.
Jag är säker på att det är kärleken som tagit oss hit. Men om vi inte dessutom trott på oss själva och varandra trots att i princip alla försökte intala oss att vi valde fel väg så hade kanske historien sett annorlunda ut. Jag tror inte att alla människor är så starka. Och hur sorgligt är egentligen inte det?
Nåväl. Nu har jag väl svamlat tillräckligt.

Och sist men inte minst; låten som utlöste denna skrivdiarré. Videon är kass, men det är låten jag vill åt så bara blunda och lyssna:

28.9.10

En bra dag idag. Snabb. Sprang ett varv runt Gerdsken och njöt av blåsten och alla fina färger, sedan försökte jag plugga. Det går trögt nu, även om det vi läser inför måndagens seminarium är jätteintressant så är det stort och svårt att få grepp om. Jag ser orden och jag vet vad de betyder men de är för många för att få plats i lilla hjärnan.
Nåja, jag är ju inte född under en mjölkpall, så imorgon är det på´t igen som gäller.
Trägen vinner.

Sedan knotade jag och Lovis runt på stan och letade artonårspresent till min bror som fyller år idag medans Jari var med Melvin på hans simskola. Lovis hade med sig sin prinsess-Hello kitty som hon givetvis lyckades förlägga inne i det lokala köpcentrumet men som genom ett mirakel hittade vi den igen. Annars hade det blivit en lååång kväll. Och efter det lilla dramat bar det av hem till mor plus föllsedagsbror där vi firade resten av kvällen med god mat och tårta. Gött som fan.
Nu är jag trött och mätt och nöjd. En bra dag, som sagt.

Stiligaste morgonrundan i stan. Det är klart att resten av dagen blir bra om det här är det första man ser på morgonen.