Ingenting.

Längesen nu. Men det finns liksom inte så mycket att tillägga.
Det står still på utsidan, och det står still på insidan. Jag sitter fast och räknar ner.
Jag brukar inte tycka att det är så tråkigt att gå till jobbet, men de senaste veckorna har jag inte haft lust, alls. Det är samma sak dag ut och dag in. Variationen är minimal. Jag vet inte om det beror på att det bara är en månad kvar tills jag ska börja läsa på heltid, men jag känner mig så hysteriskt rastlös.

Myshelgen blev iallafall en succé! Älsket kunde ju såklart inte sova längre än till nio eftersom han är den hurtigaste morgonpiggelinen, men som kompensation gick han upp och stack ner till Maxi och handlade värsta frullen med räkbaguetter och grejer. Guld!
Sedan stack vi ner till Göteborg och drack Chai-latte på spårvagnen. Just nu är chai-latte det enda som sätter käppar i hjulet för mitt nya sunda jag (igen). Det är så förbannat gott att jag går runt och cravar på det oavbrutet när jag inte har en i handen. Förbannade chai-latte!

Hursomhelst så var utställningen helt klart sevärd. Ska slänga upp lite bilder när jag kommer hem ikväll.
Sedan bar det av till Biskopsgården för att tillbringa kvällen hos John-john och Kim.
John hade fixat värsta godaste salladen (och det vore ju skämmigt annars eftersom han är kock) så vi åt och drack tills vi sprack och hade det allmänt trivsamt.

Resten av planen (det där med att åka hem och sova och gå kärleksmyspromenad) gick dock i stöpet då absinthflaskan åkte fram. Såndär riktigt härlig karamellfärgsgrön riktig absinth. Det blev en hel del av den och sedan vaknade vi upp, bakfulla och jävliga på golvet dagen efter.
Vi kurerade baksmällan med att titta på Mods-trilogin, vilket väl var ungefär den sämsta tänkbara kuren vi kunde komma på.

Jag vet att man inte ska skratta, för det är ju så otroligt tragiskt och sorgligt alltihopa. Men samtidigt tycker jag att Kenta och Stoffe har en sån himla fin vänskap på något skruvat sätt. Och ärligt hur ska man kunna låta bli att asgarva åt någon som på fullaste allvar använder kommentaren "aldrig över min kofot!" upprepade gånger?

Sedan körde Kim hem oss i John-johns farsas asfräna raggarbil. Hur bra som helst.
Kvällen var dock mindre bra, skulle jobbat tre timmar men Lovis rev ner en hylla med barnböcker rakt i ansiktet så jag fick tillbringa kvällen på jourcentralen istället.
Läppen sprack, men behövde inte sys. Och Lovis tyckte det var skitkul att hänga på jourcentralen. Så det var väl inte världens katastrof det heller.

Oj, nu ska jag gå hem. Abrupt avslut, hej!