It´s a whole lot of Bolt going on hemma hos oss just nu. Sötkorvarna är galna i den och eftersom det är en film som bägge för ovanlighetens skull gillar så blir det ofta den. Som idag när jag packat 31 tradera-paket. DVD-spelarn har varit en ypperlig barnvakt (Jari har jobbat, annars hade han givetvis varit med sina barn medans jag packade) och Bolt-skivan har snurrat och snurrat och snurrat.
Grejen är att i slutet av filmen kommer den här låten:
...och jag måste erkänna att jag tycker att den är så supergullig och myshärlig och svängig och fin att varje gång den kommer så måste jag springa in i vardagsrummet och tokdansa med trollen- till deras enorma förtjusning.
Jag vet inte vad det är, för jag har generellt rätt svårt för både gamle John och hon den där Cyrus. Men jag får tårar i ögonen av den här fjompiga Disneylåten. Det slår aldrig fel. (Fast man måste nog ha sett filmen, ha eller haft en hund och lyssna noga på texten om man ska ens kunna föreställa sig varför jag börjar grina.)
Jag skäms. Men ändå inte.
Skitsamma, nu ska här lagas vegobullar med potatismos, lingon och gräddsås.
Det är minst lika gott som med sådana där köttiga bullar. Och hör sen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar