Jag är sjuk. Min hals är helt igenslemmad och svullen och kliig. huvudet värker och om jag hittade febertermometern tippar jag på att den skulle visa på typ 45 grader.
alltså bäddade jag imorses ner mej med sagan om isfolket och sög på glasspinnar i sängen hela dagen.
HAHAHAHAHAHAHAHAHAAAA! Kul skämt. Den tid då jag faktiskt fick vara sjuk när jag var sjuk är sedan länge förbi. Det är bara att bunkra upp med strepsils och ipren och köra på som vanligt. jävla skitliv.
Och jag vet ju hur det kommer gå, för så här är det varje gång jag blir sjuk; Istället för att komma lindrigt undan och vila en dag redan när det börjar ignorerar jag faktum tills jag istället blir totalt knockad och MÅSTE ligga stilla i typ fyra dygn och bara döööö av sjukhet. jävligt smart.
Idag har jag:
Gått upp och matat/klätt på barn.
Tagit barn 1 till dagis.
Lagt barn 2, pluggat.
Hämtat barn 1 från dagis.
Lagat lunch/städat.
Tagit barn 1 till tandläkaren.
Underhållit barn 1+2 fram tills att make kom hem.
Haft Meandi party hela kvällen.
Kommit hem, lagt in ordrar.
Nu är klockan elva och det känns som om jag har tokfestat i tre dygn.
Ska sluta sitta här och jiddra och börja sova istället.
Stackars mej.
27.8.08
24.8.08
Skrytmamma.
Jag är ingen skrytmamma. Jag hatar skrytmammor som bara kan snacka om hur jävla fucking wunderbara deras små telningar är och om allt fantastiskt (och originellt!) de lärt sej och när de lärt sej det ("lilla olle kunde minsann hjula och prata treordsmeningar vid fyra månader sålder!").
Men det här är min blogg och jag gör som jag vill med den så här kommer lite mammaskryt;
Lovis går!! Hon är så jäkla gullig. Hon ställer sej upp och stapplar en 4-5 steg och sen druttar hon ner på rumpan och klappar händerna (för det gör vi när hon går).
Hon är så söt och bäst, en dag efter sin niomånadersdag kom första stegen.
Förlåt, jag är bara så himla stolt.. och jag medger att jag även är ganska skrytig just nu.
Men det här är min blogg och jag gör som jag vill med den så här kommer lite mammaskryt;
Lovis går!! Hon är så jäkla gullig. Hon ställer sej upp och stapplar en 4-5 steg och sen druttar hon ner på rumpan och klappar händerna (för det gör vi när hon går).
Hon är så söt och bäst, en dag efter sin niomånadersdag kom första stegen.
Förlåt, jag är bara så himla stolt.. och jag medger att jag även är ganska skrytig just nu.
Lilla värld.
Ibland är världen så jäkla liten.. eller i allafall sverige. eller iallafall västergötland.
idag när jag var hemma hos angela och dealade lite barnkläder var det nämligen en tjej där som jag kände så väl igen, fast det tog en bra stund innan jag kunde placera henne.
inte så konstigt eftersom det var lite drygt 15 år sedan jag såg henne senast. då i min ljuva barndom hängde jag nämligen rätt mycket med min mormor och morfar i deras husvagnsklubb (jag vet, jag skäms), och med i den klubben fanns ett annat par som hade en dotter i min ålder som jag av naturliga skäl lekte en hel del med på de där träffarna.
så tillsist kom jag på vem det var, eller snarare vem jag trodde att det liknade för det kunde ju bara inte vara hon. Då när vi hängde i husvagnsgäng bodde nämligen hon på hisingen och jag själv i en liten håla utanför trollhättan som inte ens är värd att nämnas vid namn.
vad skulle oddsen vara för att vi skulle råka stöta på varandra på ett homeparty i alingetexas femton år senare?
tydligen hyfsat stora för till sist kunde jag inte låta bli att fråga och visst tusan var det hon!
helt sjukt. men roligt.
idag när jag var hemma hos angela och dealade lite barnkläder var det nämligen en tjej där som jag kände så väl igen, fast det tog en bra stund innan jag kunde placera henne.
inte så konstigt eftersom det var lite drygt 15 år sedan jag såg henne senast. då i min ljuva barndom hängde jag nämligen rätt mycket med min mormor och morfar i deras husvagnsklubb (jag vet, jag skäms), och med i den klubben fanns ett annat par som hade en dotter i min ålder som jag av naturliga skäl lekte en hel del med på de där träffarna.
så tillsist kom jag på vem det var, eller snarare vem jag trodde att det liknade för det kunde ju bara inte vara hon. Då när vi hängde i husvagnsgäng bodde nämligen hon på hisingen och jag själv i en liten håla utanför trollhättan som inte ens är värd att nämnas vid namn.
vad skulle oddsen vara för att vi skulle råka stöta på varandra på ett homeparty i alingetexas femton år senare?
tydligen hyfsat stora för till sist kunde jag inte låta bli att fråga och visst tusan var det hon!
helt sjukt. men roligt.
14.8.08
Underbara människor.
Jag har börjat sälja barnkläder för meandi.
I måndags släpptes senaste kollektionen och under förmiddagen lade jag in en bild i mitt galleri på familjeliv.
Idag ringer min coach och berättar att någon säljare i stockholm ringt och sagt att jag lagt in en bild från kollektionen redan i söndags, alltså innan kollektionen släppts vilket man givetvis inte får lov att göra.
Om det nu hade vart så att jag hade lagt in en bild i söndags så hade det ju såklart vart förjäkligt och vem det nu är som har ringt hade i sådanafall gjort helt rätt.
Men det gjorde jag inte, från och med i måndags när jag la upp bilden var kollektionen släppt.
jag hade kompisar här som kollade på den flera timmar innan bilderna kom upp på hemsidan och efter att ha pratat med min coach har jag fått bekräftat att det var helt okej.
Så den här människan har alltså ringt och "anmält" mej och ljugit om att jag gjort något som jag inte gjort, något som skulle kunna få mej avstängd från försäljningen. Okej om det hade vart någon jag kände och var ovän med eller så, men icke. det här är någon som jag överhuvudtaget inte känner.. varför gör man så?
Usch vilken liten och illvillig person det måste vara. helt patetiskt.
Samtidigt kan jag inte låta bli att skratta lite, för det är så typiskt tjejigt.
jaja..
I måndags släpptes senaste kollektionen och under förmiddagen lade jag in en bild i mitt galleri på familjeliv.
Idag ringer min coach och berättar att någon säljare i stockholm ringt och sagt att jag lagt in en bild från kollektionen redan i söndags, alltså innan kollektionen släppts vilket man givetvis inte får lov att göra.
Om det nu hade vart så att jag hade lagt in en bild i söndags så hade det ju såklart vart förjäkligt och vem det nu är som har ringt hade i sådanafall gjort helt rätt.
Men det gjorde jag inte, från och med i måndags när jag la upp bilden var kollektionen släppt.
jag hade kompisar här som kollade på den flera timmar innan bilderna kom upp på hemsidan och efter att ha pratat med min coach har jag fått bekräftat att det var helt okej.
Så den här människan har alltså ringt och "anmält" mej och ljugit om att jag gjort något som jag inte gjort, något som skulle kunna få mej avstängd från försäljningen. Okej om det hade vart någon jag kände och var ovän med eller så, men icke. det här är någon som jag överhuvudtaget inte känner.. varför gör man så?
Usch vilken liten och illvillig person det måste vara. helt patetiskt.
Samtidigt kan jag inte låta bli att skratta lite, för det är så typiskt tjejigt.
jaja..
9.8.08
I fyra år har jag varit någons mamma.
Nybliven fyråring äter tårtfrukost.=)Tiden går så fort. Det är visserligen underbart att se Melvin växa. Han gör mej stolt och glad varje dag.
Men samtidigt gör det lite ont i hjärtat. Jag vill sakta ner lite. Men han blir aldrig min lilla bebis igen.
Födelsedagen gick fint. Vi hade kalas här på eftermiddagen för släkten och Melvin sken som en sol.
Han är så stolt över att vara fyra år nu. Också fick han massor med fina presenter med såklart.
Min lilla, lilla kille börjar bli stor!
6.8.08
Fyra år. Ett litet liv och en evighet.
Eftersom Melvin är född 00.20 ägde hela min förlossning i princip rum idag för fyra år sedan. Alltså låg jag just nu för exakt fyra år sedan och trodde att jag skulle dö. På riktigt.
Eftersom storyn inte finns med här i bloggen kommer den här, om nu någon skulle vara intresserad:
Natten mellan måndag o tisdag började jag få värkar. på tisdagmorgon var dom så pass starka att vi packade väskan o tänkte ringa, då bara avtog dom (till mitt stora förtret o jaris enorma besvikelse) så jag gick o la mej.
tisdagnatt var ett helvete (trodde jag, om jag bara vetat vad som väntade hade jag nog sovit gott trots värkar) och på onsdag var vi hos barnmorskan. hon sa att det enda vi kunde göra var att gå hem o ha sex så det gjorde vi och nån timme senare hade jag värkar igen.
På onsdagkväll kom värkarna med två-tre minuters mellanrum så vi tog vår redan packade väska och drog iväg till borås. jag hade packat för två nätter.. föga anade jag att det skulle dröja en vecka innan jag fick komma hem igen.
väl inne på förlossningen konstaterade världens käckaste barnmorska att jag var öppen två centimeter *triumf*. så vi blev inskrivna och fick ett vilorum för natten. jari fick en livsfarlig tältsäng och jag fick två panodil och en morfinspruta vilket jag tyckte var himla festligt. så sa dom åt oss att försöka sova. vi var dock rätt uppspelta och fnissiga (särskilt jag) så det tog sin lilla tid, jag lyckades bara halvsova mellan värkarna och klockan sju väckte jag jari.. vi åt frukost vid det lilla bordet i vilorummet och låtsades att vi befann oss på något flashigt hotell nånstans.. det här var den femte augusti och således vår ettårsdag.. vi konstaterade att vårt barn förmodligen skulle komma ut på vår årsdag och kunde inte riktigt bestämma oss för om det var bra eller dåligt.. men vi hade inte behövt bekymra oss.
efter en stund dök det upp en hårdhänt barnmorska som skulle kolla vad som hänt under natten.
jag var fullständigt övertygad om att nu skulle det dra igång, men hon kände och jag hade inte öppnat mej en millimeter till, även om tappen nu tydligen var helt utplånad. besvikelsen var enorm, och nu fick jag inga mer tabletter för nu skulle det skyndas på. men hela dagen gick så tillsist fick vi gå ut o gå och när vi kom tillbaks hade jag faktiskt öppnat mej en ynka centimeter till.. så antingen, sa barnmorskan (den käcka igen) får du något att sova ordentligt på nu och så sätter vi igång dej igen i morgon bitti, eller så föder du barn inatt.
jag var ordentligt trött + att det lät läskigt när hon sa sådär, så vi valde att sova.. ett ödestigert misstag visade det sej, för när det blev morgon ville den nya barnmorskan inte alls sätta i gång nånting, tvärtemot sa hon att vi antingen fick åka hem o försöka få fart på det eller gå ut o gå.
jag tänkte fanimej inte åka hem efter dom senaste dygnen så vi gick ut o gick en rejäl promenad, ungefär halvvägs började jag få så ont att stönanden var oundvikliga. jag hängde på jari och stånkade o pustade och skrämde livet ur åtminstone en liten tant som oroligt frågade hur det var med mej.
vi började gå tillbaka till förlossningen, men fick stanna ungefär var tionde meter när en ny värk kom, tillsist lyckades vi ta oss fram iallafall och när vi kom in fattade barnmorskan att nu menade vi allvar, så vi fick ett rum och, äntligen; Lustgas.
I början tyckte jag bara att det hela var obehagligt, men när jag fått lite kläm på det var det underbart.
jag började rentav tycka att det här med att föda barn kanske inte var så pjåkigt ändå.. och roligt var det dessutom.. skitkul. klockan var nu fem på eftermiddagen och dom närmaste två timmarna gungade jag gungstol och andades lustgas. mellan värkarna fnissade jag åt jari och var allmänt tillfreds med tillvaron.
vid sjutiden tog dom hål på hinnorna och massa varmt vatten forsade ut. jag blev plötsligt övertygad om att man nu skulle kunna se konturerna av bebisen alldeles under skinnet och vågade inte kolla ner, men tillslut tog jag mod till mej och magen såg precis likadan ut som innan.. så klart.
vid åttatiden åkte jari för å handla mat. när han gick satt jag i min gungstol o lyssnade på björk och allt var frid o fröjd. då kom barnmorskan in o sa åt mej att försöka kissa, vilket misslyckades så hon beslöt att tappa min blåsa.. och sedan bröt helvetet löst. om jag trott att jag hade ont innan hade jag fel. jag var övertygad om att man inte kunde överleva en sådan smärta som jag kände nu, så jag bestämde mej för att svimma.
dom närmaste tre timmarna är rätt suddiga. jag hade iallafall nått slags vision och emellanåt var jag övertygad om att jag skulle dö. jag var nån helt annanstans och det enda bra med det var att jag inte hade ont längre.. ibland vaknade jag dock till och sa tydligen en hel del flummiga grejer, stackars jari som lugnt gett sej iväg för o käka kom tillbaks till ett inferno utan dess like, med mej ömsom avsvimmad, ömsom vilt skrikande och fastklamrad vid honom.. efteråt har han berättat att det var helt hemskt.
han har också berättat att värkarna ibland var uppe på 120 på ctgn.. vi som tyckte det var mycket när dom var uppe på 30 dan innan. vid niotiden fick jag eda, som knappt tog bör tilläggas eftersom den sattes för sent, detta har jag dock inget som helst minne av, inte heller att dom tog ifrån mej min älskade lustgasmask och satte igång att slå mej i ansiktet minns jag, hursomhelst kom jag tillbaks ordentligt vid elva, och sen började jag krysta..
och jävlar vad jag krystade, i vad som kändes som en evighet. jari hejade på och torkade pannan/ höll i lustgasmasken. ibland glömde han trycka fast den ordentligt över munnen på mej.. vilket gjorde mej fullständigt rasande. men jag hade fullt upp med att klamra mej fast i sängen (hade träningsvärk i 4 dar efter) och skrika för allt jag var värd. jag krystade o krystade o krystade. men det hjälpte inte så tillsist kom en barnmorska av rysk kulstöterskemodellen in och slängde sej, enligt jari, på min mage så det knakade i sängen och jari var övertygad om att hon brutit mina revben, och ut flög i en enda värk vår son.
jari tittade ner och sa att han såg en pung. trots att jag varit övertygad om att barnet var en flicka var det så självklart att den där pungen satt där. jag väntade otåligt på att få upp vår bebis på magen, ögonblicket vi drömt om så länge. men det kom inte. och nu började det sakta gå upp för mej att det var alldeles tyst. inga barnskrik. nästa tanke; han är död!
från det att bebisen kom ut, till att jag hann tänka detta, till att dörren small upp och ett läkarlag störtade in och försvann med jari och vårt barn kan det bara ha gått några sekunder. men det kändes som en evighet i slowmotion.. och jag fattade ingenting. barnmorskan sa åt mej att fortsätta andas lustgas så det gjorde jag och som tur var var jag så knockad av den att jag inte riktigt fattade vad som hände. den närmaste halvtimmen visste jag inte om mitt barn ens levde. dom tog ut moderkakan och visade den med livets träd och yada yada. jag ville se mitt barn.
en läkare kom in och sa att han är lite sur.. jag fattade fortfarande ingenting, pratade han om mjölk?
först nu efteråt har jag fått veta att det innebär att barnet får mjölksyra i blodet efter en hård förlossning.
sedan skulle jag sys och då äntligen kom jari in med vårt barn i famnen. så fick jag se honom och pussa honom och lukta på honom i några minuter innan dom försvann igen. barnmorskan sydde ihop mej (en inre liten bristning + ett litet klipp hon lagt) och började äntligen förklara vad som hänt.
Melvin låg i vidöppen kronbjudning, alltså med det bredaste på huvudet först istället för det smalaste, vilket leder till längre och smärtsammare förlossning(jo tack, du)"så du har iallafall vart med om det värsta som finns i förlossningsväg", sa barnmorskan glatt, "nästa gång kommer det inte alls göra lika ont!" jag kände mest för att sparka henne i ansiktet när hon sa så.
Dom hade haft problem med att få ut honom, varpå han blivit stressad och bajsat i det vatten som fanns kvar.. därpå hade fosterljuden sjunkit och vi tydligen vart bara några sekunder från akutsnitt när han kom ut (därav läkarteamet som jag tyckt var väldigt snabba; anledningen till det var helt enkelt att jag skulle snittas).
och då andades han inte. men nu var tydligen allt bra, bara att han var medtagen och behövde ligga i kuvös ett tag. sedan hade hon sytt färdigt och hjälpte mej på toa. först då var jag tillräckligt klar i huvudet för att kunna konstatera att det var alldeles tyst och stilla i min kropp, för första gången på ett halvår. och att jag inte hade värkar längre, för första gången på 53 timmar. sedan kom jari tillbaks och vi fick mackor och juice som jag slukade ("eeh.. ska du ha dom där eller").
jari satt bara o såg på mej med tårar i ögonen.. sedan sa han: om du visste vad du växt i mina ögon nu, jenny.
det kändes bra. så småningom fick vi åka upp till neonatal där vår lille pojke sov i en kuvös. så fick jag äntligen hålla honom ordentligt, hans lilla huvud var alldeles blått efter att han legat och tryckt så länge och jag började nästan gråta när jag tänkte på hur ont han måste ha haft. så tittade han på mej och jag var hans. Så enkelt gick det. (så jag tar tillbaka det där om att kärlek vid första ögonkastet inte exsisterar; när det gäller ens barn så gör det helt klart det.)
Eftersom storyn inte finns med här i bloggen kommer den här, om nu någon skulle vara intresserad:
Natten mellan måndag o tisdag började jag få värkar. på tisdagmorgon var dom så pass starka att vi packade väskan o tänkte ringa, då bara avtog dom (till mitt stora förtret o jaris enorma besvikelse) så jag gick o la mej.
tisdagnatt var ett helvete (trodde jag, om jag bara vetat vad som väntade hade jag nog sovit gott trots värkar) och på onsdag var vi hos barnmorskan. hon sa att det enda vi kunde göra var att gå hem o ha sex så det gjorde vi och nån timme senare hade jag värkar igen.
På onsdagkväll kom värkarna med två-tre minuters mellanrum så vi tog vår redan packade väska och drog iväg till borås. jag hade packat för två nätter.. föga anade jag att det skulle dröja en vecka innan jag fick komma hem igen.
väl inne på förlossningen konstaterade världens käckaste barnmorska att jag var öppen två centimeter *triumf*. så vi blev inskrivna och fick ett vilorum för natten. jari fick en livsfarlig tältsäng och jag fick två panodil och en morfinspruta vilket jag tyckte var himla festligt. så sa dom åt oss att försöka sova. vi var dock rätt uppspelta och fnissiga (särskilt jag) så det tog sin lilla tid, jag lyckades bara halvsova mellan värkarna och klockan sju väckte jag jari.. vi åt frukost vid det lilla bordet i vilorummet och låtsades att vi befann oss på något flashigt hotell nånstans.. det här var den femte augusti och således vår ettårsdag.. vi konstaterade att vårt barn förmodligen skulle komma ut på vår årsdag och kunde inte riktigt bestämma oss för om det var bra eller dåligt.. men vi hade inte behövt bekymra oss.
efter en stund dök det upp en hårdhänt barnmorska som skulle kolla vad som hänt under natten.
jag var fullständigt övertygad om att nu skulle det dra igång, men hon kände och jag hade inte öppnat mej en millimeter till, även om tappen nu tydligen var helt utplånad. besvikelsen var enorm, och nu fick jag inga mer tabletter för nu skulle det skyndas på. men hela dagen gick så tillsist fick vi gå ut o gå och när vi kom tillbaks hade jag faktiskt öppnat mej en ynka centimeter till.. så antingen, sa barnmorskan (den käcka igen) får du något att sova ordentligt på nu och så sätter vi igång dej igen i morgon bitti, eller så föder du barn inatt.
jag var ordentligt trött + att det lät läskigt när hon sa sådär, så vi valde att sova.. ett ödestigert misstag visade det sej, för när det blev morgon ville den nya barnmorskan inte alls sätta i gång nånting, tvärtemot sa hon att vi antingen fick åka hem o försöka få fart på det eller gå ut o gå.
jag tänkte fanimej inte åka hem efter dom senaste dygnen så vi gick ut o gick en rejäl promenad, ungefär halvvägs började jag få så ont att stönanden var oundvikliga. jag hängde på jari och stånkade o pustade och skrämde livet ur åtminstone en liten tant som oroligt frågade hur det var med mej.
vi började gå tillbaka till förlossningen, men fick stanna ungefär var tionde meter när en ny värk kom, tillsist lyckades vi ta oss fram iallafall och när vi kom in fattade barnmorskan att nu menade vi allvar, så vi fick ett rum och, äntligen; Lustgas.
I början tyckte jag bara att det hela var obehagligt, men när jag fått lite kläm på det var det underbart.
jag började rentav tycka att det här med att föda barn kanske inte var så pjåkigt ändå.. och roligt var det dessutom.. skitkul. klockan var nu fem på eftermiddagen och dom närmaste två timmarna gungade jag gungstol och andades lustgas. mellan värkarna fnissade jag åt jari och var allmänt tillfreds med tillvaron.
vid sjutiden tog dom hål på hinnorna och massa varmt vatten forsade ut. jag blev plötsligt övertygad om att man nu skulle kunna se konturerna av bebisen alldeles under skinnet och vågade inte kolla ner, men tillslut tog jag mod till mej och magen såg precis likadan ut som innan.. så klart.
vid åttatiden åkte jari för å handla mat. när han gick satt jag i min gungstol o lyssnade på björk och allt var frid o fröjd. då kom barnmorskan in o sa åt mej att försöka kissa, vilket misslyckades så hon beslöt att tappa min blåsa.. och sedan bröt helvetet löst. om jag trott att jag hade ont innan hade jag fel. jag var övertygad om att man inte kunde överleva en sådan smärta som jag kände nu, så jag bestämde mej för att svimma.
dom närmaste tre timmarna är rätt suddiga. jag hade iallafall nått slags vision och emellanåt var jag övertygad om att jag skulle dö. jag var nån helt annanstans och det enda bra med det var att jag inte hade ont längre.. ibland vaknade jag dock till och sa tydligen en hel del flummiga grejer, stackars jari som lugnt gett sej iväg för o käka kom tillbaks till ett inferno utan dess like, med mej ömsom avsvimmad, ömsom vilt skrikande och fastklamrad vid honom.. efteråt har han berättat att det var helt hemskt.
han har också berättat att värkarna ibland var uppe på 120 på ctgn.. vi som tyckte det var mycket när dom var uppe på 30 dan innan. vid niotiden fick jag eda, som knappt tog bör tilläggas eftersom den sattes för sent, detta har jag dock inget som helst minne av, inte heller att dom tog ifrån mej min älskade lustgasmask och satte igång att slå mej i ansiktet minns jag, hursomhelst kom jag tillbaks ordentligt vid elva, och sen började jag krysta..
och jävlar vad jag krystade, i vad som kändes som en evighet. jari hejade på och torkade pannan/ höll i lustgasmasken. ibland glömde han trycka fast den ordentligt över munnen på mej.. vilket gjorde mej fullständigt rasande. men jag hade fullt upp med att klamra mej fast i sängen (hade träningsvärk i 4 dar efter) och skrika för allt jag var värd. jag krystade o krystade o krystade. men det hjälpte inte så tillsist kom en barnmorska av rysk kulstöterskemodellen in och slängde sej, enligt jari, på min mage så det knakade i sängen och jari var övertygad om att hon brutit mina revben, och ut flög i en enda värk vår son.
jari tittade ner och sa att han såg en pung. trots att jag varit övertygad om att barnet var en flicka var det så självklart att den där pungen satt där. jag väntade otåligt på att få upp vår bebis på magen, ögonblicket vi drömt om så länge. men det kom inte. och nu började det sakta gå upp för mej att det var alldeles tyst. inga barnskrik. nästa tanke; han är död!
från det att bebisen kom ut, till att jag hann tänka detta, till att dörren small upp och ett läkarlag störtade in och försvann med jari och vårt barn kan det bara ha gått några sekunder. men det kändes som en evighet i slowmotion.. och jag fattade ingenting. barnmorskan sa åt mej att fortsätta andas lustgas så det gjorde jag och som tur var var jag så knockad av den att jag inte riktigt fattade vad som hände. den närmaste halvtimmen visste jag inte om mitt barn ens levde. dom tog ut moderkakan och visade den med livets träd och yada yada. jag ville se mitt barn.
en läkare kom in och sa att han är lite sur.. jag fattade fortfarande ingenting, pratade han om mjölk?
först nu efteråt har jag fått veta att det innebär att barnet får mjölksyra i blodet efter en hård förlossning.
sedan skulle jag sys och då äntligen kom jari in med vårt barn i famnen. så fick jag se honom och pussa honom och lukta på honom i några minuter innan dom försvann igen. barnmorskan sydde ihop mej (en inre liten bristning + ett litet klipp hon lagt) och började äntligen förklara vad som hänt.
Melvin låg i vidöppen kronbjudning, alltså med det bredaste på huvudet först istället för det smalaste, vilket leder till längre och smärtsammare förlossning(jo tack, du)"så du har iallafall vart med om det värsta som finns i förlossningsväg", sa barnmorskan glatt, "nästa gång kommer det inte alls göra lika ont!" jag kände mest för att sparka henne i ansiktet när hon sa så.
Dom hade haft problem med att få ut honom, varpå han blivit stressad och bajsat i det vatten som fanns kvar.. därpå hade fosterljuden sjunkit och vi tydligen vart bara några sekunder från akutsnitt när han kom ut (därav läkarteamet som jag tyckt var väldigt snabba; anledningen till det var helt enkelt att jag skulle snittas).
och då andades han inte. men nu var tydligen allt bra, bara att han var medtagen och behövde ligga i kuvös ett tag. sedan hade hon sytt färdigt och hjälpte mej på toa. först då var jag tillräckligt klar i huvudet för att kunna konstatera att det var alldeles tyst och stilla i min kropp, för första gången på ett halvår. och att jag inte hade värkar längre, för första gången på 53 timmar. sedan kom jari tillbaks och vi fick mackor och juice som jag slukade ("eeh.. ska du ha dom där eller").
jari satt bara o såg på mej med tårar i ögonen.. sedan sa han: om du visste vad du växt i mina ögon nu, jenny.
det kändes bra. så småningom fick vi åka upp till neonatal där vår lille pojke sov i en kuvös. så fick jag äntligen hålla honom ordentligt, hans lilla huvud var alldeles blått efter att han legat och tryckt så länge och jag började nästan gråta när jag tänkte på hur ont han måste ha haft. så tittade han på mej och jag var hans. Så enkelt gick det. (så jag tar tillbaka det där om att kärlek vid första ögonkastet inte exsisterar; när det gäller ens barn så gör det helt klart det.)
Nu har min son blivit traumatiserad for life.
Fick den här länken skickad till mej www.youtube.com/watch?v=dtzVCtVZzCM och utan att reflektera särskilt mycket över att det kunde vara nått läskigt tittade jag på den.
Kruxet var bara att melvin satt bredvid mej och tittade han också. (smaaart mamma!) så nu vågar han inte sova och har pratat om det hela kvällen. Fy fan vad dåligt samvete jag har. Usch. Dagen före hans födelsedag och allt.
Kruxet var bara att melvin satt bredvid mej och tittade han också. (smaaart mamma!) så nu vågar han inte sova och har pratat om det hela kvällen. Fy fan vad dåligt samvete jag har. Usch. Dagen före hans födelsedag och allt.
5.8.08
I fem år har jag varit världens lyckligaste.
Den kvällen för fem år sedan idag då jag blev hans är ljus och värme.
Det värker i hjärtat av nostalgi när jag tänker tillbaka på den.
Vi kysstes tills luften tog slut, jag hade ömma läppar dagen efter.
Han viskade alla de rätta sakerna och jag trodde på honom av hela mitt hjärta.
Så många gånger jag blev sviken och bränd det året är det ett under.
Men jag kände att han talade sanning och han helade mej fortare än jag någonsin trott var möjligt.
En förälskelse så stor att den inte går att beskriva.
Han var (och är fortfarande) allt det jag sökt hos den människa jag vill dela mitt liv med: Ödmjuk, kärleksfull, tolerant och varm.
Allt som finns mellan oss är respekt och kärlek. och redan då, på något sätt visste jag.
Jag tror inte det finns något som heter kärlek vid första ögonkastet.
Men det jag kände första gången jag såg Jari är nog så nära man kan komma. Trots att jag inte visste något om honom värkte det i min själ när han gick.
Jag ville så gärna följa honom, vara hans.
jag trodde aldrig att det skulle bli verklighet. Att han kände samma sak.
Men det gjorde han och det var magi och kärlek och ömhet och värme.
Det är det fortfarande efter så lång tid. Jag kan fortfarande bli alldeles yr av förälskelse när jag ser honom sova, när jag stryker läpparna över den lilla fläcken alldeles bakom hans öra som är så mjuk, så mjuk och luktar så gott.
När han leker med våra barn eller kysser mej hejdå innan han går till jobbet på morgonen.
Små, små saker. Kärlekslappar på kylskåpet, ett sms som får det att pirra i hela kroppen, en kram när allt känns jobbigt och svårt.
Ett liv utan honom vore ett halvt, svartvitt liv.
Fem år. Det är ganska länge. Ändå har det gått så fort och vi har hunnit med så mycket.
Vi har gett varandra två barn, kärleksbarn. Vi har delat sorg.. men det har funnits så mycket kärlek och glädje.
Vi har lovat varandra att leva tillsammans, alltid.
Jag tror att vi kommer kunna hålla det löftet. Det är min övertygelse och den gör mej så lycklig.
Tusen år till, min själs älskade.. men fem är iallafall en bra början.
"I en evighet levde jag som om du inte fanns
I alla drömmar var du ändå nära så underbart nära
Och jag trodde jag fann dig men du var någon annanstans
Varenda gång jag funnit nånså såg jag att drömmen inte var sann
Tänk alla famnar jag lämnat av längtan till dig
För jag trodde att du fanns och väntade mig
Ja alla dagar jag vandrat så sorgsen och trött
För att möta den vackraste människa jag någonsin mött
Det var enkelt och vackert du sa att du väntat mig
Jag kunde ana att det fanns en himmel på jorden jag såg den
Och du bad mig att leva mitt liv alltid nära dig
Jag följde dina steg och allt jag någonsin drömt om fanns där för mig
Tänk alla famnar jag lämnat av längtan till dig
För jag trodde att du fanns och väntade mig
Ja alla dagar jag vandrat så sorgsen och trött
För att möta den vackraste människa jag någonsin mött
Det finns ingen som lockat mitt hjärta så underbart
Med all din ömhet får du sorg och smärta att sakta försvinna
Alla skuggor, allt mörker som förr var så uppenbart
Det skingras, och tillsammans ser vi ljuset, som stiger med solens fart"
Det värker i hjärtat av nostalgi när jag tänker tillbaka på den.
Vi kysstes tills luften tog slut, jag hade ömma läppar dagen efter.
Han viskade alla de rätta sakerna och jag trodde på honom av hela mitt hjärta.
Så många gånger jag blev sviken och bränd det året är det ett under.
Men jag kände att han talade sanning och han helade mej fortare än jag någonsin trott var möjligt.
En förälskelse så stor att den inte går att beskriva.
Han var (och är fortfarande) allt det jag sökt hos den människa jag vill dela mitt liv med: Ödmjuk, kärleksfull, tolerant och varm.
Allt som finns mellan oss är respekt och kärlek. och redan då, på något sätt visste jag.
Jag tror inte det finns något som heter kärlek vid första ögonkastet.
Men det jag kände första gången jag såg Jari är nog så nära man kan komma. Trots att jag inte visste något om honom värkte det i min själ när han gick.
Jag ville så gärna följa honom, vara hans.
jag trodde aldrig att det skulle bli verklighet. Att han kände samma sak.
Men det gjorde han och det var magi och kärlek och ömhet och värme.
Det är det fortfarande efter så lång tid. Jag kan fortfarande bli alldeles yr av förälskelse när jag ser honom sova, när jag stryker läpparna över den lilla fläcken alldeles bakom hans öra som är så mjuk, så mjuk och luktar så gott.
När han leker med våra barn eller kysser mej hejdå innan han går till jobbet på morgonen.
Små, små saker. Kärlekslappar på kylskåpet, ett sms som får det att pirra i hela kroppen, en kram när allt känns jobbigt och svårt.
Ett liv utan honom vore ett halvt, svartvitt liv.
Fem år. Det är ganska länge. Ändå har det gått så fort och vi har hunnit med så mycket.
Vi har gett varandra två barn, kärleksbarn. Vi har delat sorg.. men det har funnits så mycket kärlek och glädje.
Vi har lovat varandra att leva tillsammans, alltid.
Jag tror att vi kommer kunna hålla det löftet. Det är min övertygelse och den gör mej så lycklig.
Tusen år till, min själs älskade.. men fem är iallafall en bra början.
"I en evighet levde jag som om du inte fanns
I alla drömmar var du ändå nära så underbart nära
Och jag trodde jag fann dig men du var någon annanstans
Varenda gång jag funnit nånså såg jag att drömmen inte var sann
Tänk alla famnar jag lämnat av längtan till dig
För jag trodde att du fanns och väntade mig
Ja alla dagar jag vandrat så sorgsen och trött
För att möta den vackraste människa jag någonsin mött
Det var enkelt och vackert du sa att du väntat mig
Jag kunde ana att det fanns en himmel på jorden jag såg den
Och du bad mig att leva mitt liv alltid nära dig
Jag följde dina steg och allt jag någonsin drömt om fanns där för mig
Tänk alla famnar jag lämnat av längtan till dig
För jag trodde att du fanns och väntade mig
Ja alla dagar jag vandrat så sorgsen och trött
För att möta den vackraste människa jag någonsin mött
Det finns ingen som lockat mitt hjärta så underbart
Med all din ömhet får du sorg och smärta att sakta försvinna
Alla skuggor, allt mörker som förr var så uppenbart
Det skingras, och tillsammans ser vi ljuset, som stiger med solens fart"
3.8.08
Fy fan!
Jari berättade om en tvååring i frankrike som lämnats ensam i en bil med uppvevade rutor i tre timmar (!!!) nu när det varit så varmt.
Barnet dog givetvis. Jag blir så jävla illa berörd att det nästan är löjligt.
En del människor borde faktiskt bara dö en lång plågsam död (vilket förmodligen var vad det stackars oskyldiga barnet gjorde).
Barnet dog givetvis. Jag blir så jävla illa berörd att det nästan är löjligt.
En del människor borde faktiskt bara dö en lång plågsam död (vilket förmodligen var vad det stackars oskyldiga barnet gjorde).
Resumé:
Bloggen har haft semester. Och jag har njutit av några helt perfekta sommarveckor med sol, bad och grillfester i överflöd. Jag är mycket nöjd. Sedan jag skrev sist för lite drygt en månad sedan har jag:
Vart argare på Jari än jag någonsin varit under hela vårat snart fem år långa förhållande.
Varit med om en utav de häftigaste och mest livsomvälvande händelserna hittills i mitt liv.
Badat naken i en sjö med vänner klockan tre på morgonen.
Firat min första Lughnasad.
Läst 8 delar i sagan om isfolket.
Tatuerat mej.
Men nu har jari börjat jobba igen och även om jag ska vara ledig hela hösten är semestern på något sätt över för mej också. Men det är ok, jag gillar höst.=)
Vart argare på Jari än jag någonsin varit under hela vårat snart fem år långa förhållande.
Varit med om en utav de häftigaste och mest livsomvälvande händelserna hittills i mitt liv.
Badat naken i en sjö med vänner klockan tre på morgonen.
Firat min första Lughnasad.
Läst 8 delar i sagan om isfolket.
Tatuerat mej.
Men nu har jari börjat jobba igen och även om jag ska vara ledig hela hösten är semestern på något sätt över för mej också. Men det är ok, jag gillar höst.=)
8.7.08
Redogörelse 3: Arvika.
Jahopp. Hemma igen då. Och återhämtningen tog ovanligt lång tid trots att jag aldrig betett mej så lugnt och beskedligt i festivalsammanhang tidigare. Man börjar visst bli gammal.
Har träffat massor med supertrevliga människor och i vanlig ordning en hel del otrevliga och jobbiga dito.
På det hela taget är jag mycket nöjd, även om L slog huvudet på spiken när hon sa att det vart en mycket underlig festival.
Fick se allt jag velat se plus lite till, brände sönder näsan, rökte 60 cigaretter och sov alldeles på tok för lite, skrattade alldeles för mycket.. orkar liksom inte riktigt gå igenom allt, men ni som vet hur det är vet hur det är.
Och vet ni inte är det ingen idé att försöka förklara. Anneli var däremot ambitiös som tusan och bildbloggade under hela helgen, kolla http://http://www.rullgardinsflikkan.blogspot.com/
Jag älskar det, jag längtade hem med varenda cell i min kropp men jag älskar det. Och nu längtar jag tillbaka.
Och trots att jag var alldeles förbi av trötthet när jag kom hem känner jag mej på något sätt alldeles proppfull med energi och ork och tålamod nu. Tre dagar om året. Det är allt jag behöver för att kunna orka vara mamma, hustru, vuxen och allvarlig de övriga 362. Det är inte så förbannat mycket begärt.
Det är inträngd mellan människor jag inte känner, med deras svett mot min och min lycka i deras.
Det är när vi alla är en enda kropp som rör sej i samma takt, med hjärtan som dunkar lika.
Det är när musiken fyller varje del av mej med så mycket glädje att jag måste illtjuta med den.
Det är då jag känner att jag lever. Mitt liv är här och det är nu och det är underbart.
Det är stunderna som håller mej flytande.
Det sämsta? Att vi bodde ca 5 träd från ett danstält som spelade dunka-dunka så luftmadrassen hoppade till klockan 3.30 varje morgon.
Det bästa? Otippat nog måste jag säga S. P. O. C. K s spelning. Otippat eftersom jag aldrig hört dem förut och trots att jag var nykter hade så grymt askul. Dessutom var det otroligt häftigt när alla stannade kvar i över 20 min efter att de gått av och totalhyllade dem. Det glömmer jag aldrig.
Har träffat massor med supertrevliga människor och i vanlig ordning en hel del otrevliga och jobbiga dito.
På det hela taget är jag mycket nöjd, även om L slog huvudet på spiken när hon sa att det vart en mycket underlig festival.
Fick se allt jag velat se plus lite till, brände sönder näsan, rökte 60 cigaretter och sov alldeles på tok för lite, skrattade alldeles för mycket.. orkar liksom inte riktigt gå igenom allt, men ni som vet hur det är vet hur det är.
Och vet ni inte är det ingen idé att försöka förklara. Anneli var däremot ambitiös som tusan och bildbloggade under hela helgen, kolla http://http://www.rullgardinsflikkan.blogspot.com/
Jag älskar det, jag längtade hem med varenda cell i min kropp men jag älskar det. Och nu längtar jag tillbaka.
Och trots att jag var alldeles förbi av trötthet när jag kom hem känner jag mej på något sätt alldeles proppfull med energi och ork och tålamod nu. Tre dagar om året. Det är allt jag behöver för att kunna orka vara mamma, hustru, vuxen och allvarlig de övriga 362. Det är inte så förbannat mycket begärt.
Det är inträngd mellan människor jag inte känner, med deras svett mot min och min lycka i deras.
Det är när vi alla är en enda kropp som rör sej i samma takt, med hjärtan som dunkar lika.
Det är när musiken fyller varje del av mej med så mycket glädje att jag måste illtjuta med den.
Det är då jag känner att jag lever. Mitt liv är här och det är nu och det är underbart.
Det är stunderna som håller mej flytande.
Det sämsta? Att vi bodde ca 5 träd från ett danstält som spelade dunka-dunka så luftmadrassen hoppade till klockan 3.30 varje morgon.
Det bästa? Otippat nog måste jag säga S. P. O. C. K s spelning. Otippat eftersom jag aldrig hört dem förut och trots att jag var nykter hade så grymt askul. Dessutom var det otroligt häftigt när alla stannade kvar i över 20 min efter att de gått av och totalhyllade dem. Det glömmer jag aldrig.
1.7.08
Redogörelse 2: Legoland.
Det började dåligt. Våran första inplanerade dag i varberg gick fullständigt åt skogen eftersom det var total storm där. Jag skojar inte, man flög iväg! I ren trots gav vi oss ner på stan en sväng men det var helt fruktansvärt. Så vi kurade på varndrarhemmet i väntan på nästa dags avfärd.
Chill I Varberg.
Så dag två sov vi till halvnio, sedan njöt vi riktigt länge av den helt fantastiska frukostbuffén (wienerbröd! till frukost!)
Avslutningsvis besökte vi poolen på hotellet där det dessutom visade sej finnas en varm bubbelpool!
sällan har jag blivit så lycklig. jag och melvin badade i över två timmar.
Dag tre var det dock upp klockan sju, packa in allt i bilen (fast frukostbuffén njöt vi loss av trots att vi hade lite bråttom) och sedan raka spåret till legoland.
Möjligtvis minuspoäng för att maten var helt löjligt dyr men bortsett från det var det verkligen en tiopoängare. ÅÅÅK!
Bägge barnen somnade som stockar så fort vi satt dem i bilen och planen var ju att de skulle sova sej igenom hela bilfärden, de 1½ timmarna vi skulle få vänta tills färjan kom (här var planen att jag o jari skulle sitta och läsa och kanske sova en stund)+ påstigningen på färjan.
Tillsist hade vi iallafall installerat oss i vår hytt och efter att min klaustrofobi gjort sej påmind och jag visualiserat diverse sjunkningsscenarion plus funderat en del över estonia och även spelat upp valda scener ur titanic-filmen i huvudet somnade jag. (då sov de andra redan som stenar).
3½ timme senare var det rise and shine som gällde. Jari fick köra hem för jag var helt död.
Chill I Varberg.Upp och iväg kom vi. Skitfin båt och underbar frukostbuffé. Livet lekte bortsett från att det gungade ganska rejält. Hursomhelst gick båtresan ganska fort och väl över på danska sidan lyckades vi ta oss till hotellet med bara en felkörning. score!
Och vilket hotell! Så himla fint att det var inte klokt. Nästan så att det var slöseri att ha med sej barnen till ett sånt ställe, haha.
Vi duschade av oss resdammet och bestämde oss för att gå ut och känna Kolding på pulsen.
Jag vet inte varför men vi hade fått för oss att det var en liten skithåla.
Ack så vi misstog oss! Kolding visade sej vara en urmysig stad med massa små sköna gränder, ett alldeles riktigt slott och den häftigaste lekpark jag någonsin skådat:
Efter en del övervägande bestämde vi oss för att överge ursprungsplanen (två dagar på legoland) och istället stanna i Kolding den första dagen. Det visade sej vara ett klokt beslut.
Så dag två sov vi till halvnio, sedan njöt vi riktigt länge av den helt fantastiska frukostbuffén (wienerbröd! till frukost!)
och så spenderade vi dagen som riktiga el turistas med besök på sjukhusmuséum (en sådan bisarr företeelse kunde ingen av oss missa) , en låååång picknik i lekparken där Melvin dessutom hittade en svensk kompis, ett besök på slottet, lite shopping inne i stan och middag på mycket trevlig restaurang.
Dinnertime mexicanstyle.
Här skulle jag vilja bo!
Dålig humor på sjukhusmuseét.
Här skulle jag vilja bo! Dålig humor på sjukhusmuseét.
Avslutningsvis besökte vi poolen på hotellet där det dessutom visade sej finnas en varm bubbelpool!
sällan har jag blivit så lycklig. jag och melvin badade i över två timmar.När vi tillslut kommit i säng var vi mycket nöjda med vårat beslut. det var helt rätt tänkt att bara ta det lugnt en dag emellan.
Dag tre var det dock upp klockan sju, packa in allt i bilen (fast frukostbuffén njöt vi loss av trots att vi hade lite bråttom) och sedan raka spåret till legoland.
Alla med barn MÅSTE åka dit. Det fanns hur mycket som helst att göra och vi hade skitkul allihopa.
Vi var där klockan tio när de öppnade och lämnade parken klockan åtta när de stängde och vi hade inte tråkigt en sekund. Så rent, fräsch, roligt och fantasifullt har jag inte sett det någon annanstans. Kolla bara in skötrummet, med sängar, amningssoffor och gratis blöjor till alla!
Möjligtvis minuspoäng för att maten var helt löjligt dyr men bortsett från det var det verkligen en tiopoängare. ÅÅÅK!
Bägge barnen somnade som stockar så fort vi satt dem i bilen och planen var ju att de skulle sova sej igenom hela bilfärden, de 1½ timmarna vi skulle få vänta tills färjan kom (här var planen att jag o jari skulle sitta och läsa och kanske sova en stund)+ påstigningen på färjan.
Jag vet inte vad för rosa skimmer jag simmade i när jag kom på den storslagna idén för givetvis vaknade bägge två så fort vi stängde av motorn. sedan var det fest i bilen tills färjan kom. Hur vi överlevde de 1½ timmarna vet jag ärligt talat inte.
Tillsist hade vi iallafall installerat oss i vår hytt och efter att min klaustrofobi gjort sej påmind och jag visualiserat diverse sjunkningsscenarion plus funderat en del över estonia och även spelat upp valda scener ur titanic-filmen i huvudet somnade jag. (då sov de andra redan som stenar).
3½ timme senare var det rise and shine som gällde. Jari fick köra hem för jag var helt död.
Summa summarum var det en helt tokbra semestertripp. Melvin säger att det är det bästa han har gjort i hela sitt liv och det är nästan (men bara nästan!) så att jag är beredd att hålla med.
Alla småbarnsföräldrar borde ha rätt till en helg om året på fyrstjärnigt hotell med wienerbrödsfrukost och bubbelpool. Så det så!
Redogörelse 1: Midsommar.
Det började dåligt. Lovis sov tack och lov ända till växsjö men sedan brakade helvetet löst.
Om någon vann grenen spex för bäbis i bil så var det vi, men trots all vår uppfinningsrikedom skrek hon som en stucken spädgris nästan hela tiden. Lagom stressigt att köra.
Efter Pit stop på en riktigt tacky pizzeria med guldstolar och Lidldricka blev det hursomhelst bättre.
Väl framme på öland var festen (läs dramatiken) redan i full gång. När vi kom fram till vandrarhemmet där hela min fädernessläkt blivit inhyst satt den blivande bruden och grät så tårarna sprutade eftersom den blivande brudgummen, tillika min upphovsman, pga allmän bröllopsnervositet gått loss liite för hårt på whiskeyn och blivit allmänt odräglig.
Stämningen var minst sagt laddad och blev inte direkt bättre av att Jari tyckte att han skulle sitta utomhus och dricka öl medans jag bäddade sängar/ matade barn etc. Jävla grottman. Så det fick bli lite fräs och klös ett tag.
Dagen efter hade alla dock lugnat ner sej och solen sken dessutom.
Sjävla bröllopsakten led vi oss igenom under ganska munter stämning. Okej att präster brukar vara lite sådär allmänt fanatiska men den här snubben led av det värsta fall av storhetsvansinne jag någonsin skådat.
Eller så var han bara komplett galen. Eller både och.
Det hela var hursomhelst tillsist ganska komiskt även om vi var rädda för spöstraff när vi inte läste trosbekännelsen. herregud var ordet.
Det roliga är att trots att han försökte så stenhårt att konvertera hela kyrkan till hardcorekristendom så är det sådana som han som gör mej helt övertygad om att jag gör helt rätt i att förkasta och förakta allt vad kristendom heter. Jävla dåre.
Efteråt öppnade sej himlen och alla flydde i panik. Festligt.
Som tur var hölls själva festen inomhus och den var heltrevlig. Lite Ohlssonskt jäkelskap var förstås tvunget att utspelas. För att dra några smaskiga anekdoter från kvällen så hamnade jag och min bror i en hysteriskt hetsig diskussion med våran högerextremistiska kusin (som liksom alla högerextremister jag någonsin träffat pratades ner på en kvart. Fast så var han ju bara en också. Hade dom vart tio kunde dom ju sparkat på oss.)
Min bror satte matsupen i halsen och spydde upp hela midsommarbuffén över bordet (det är trots allt dumt han gjort i sitt lilla liv första gången jag verkligen skämts över att vara hans syster. det var inte nått roligt.)
Min far fick frispel på min 17åriga kusin vilket ledde till total tonårshärdsmälta och illskrik.. med mera.
Alla brudens kristna släktingar lämnade märkligt nog festen ganska tidigt, undrar varför?
Melvin trivdes iallafall som fisken i vattnet för det var en rejäl drös ungar närvarande och dessutom fanns min barntokiga faster på plats och tog hand om de små liven. Jag såg knappt till honom på hela kvällen.
Lovsan somnade ganska tidigt i sin vagn så för att vara ett bröllop med barn var det för våran del ovanligt barnfritt. Jag klagade inte.
Dagen efter finns det inte så mycket att säga om. Jag körde 6 timmar i sträck med 4 timmars sömn i ryggen och det är det värsta jag någonsin gjort i bilväg.
Vi stannade på ytterligare en smaklös pizzeria i brist på fantasi.
När vi kom ut därifrån bajsade Lovis loss halva sin vikt så vi tvingades byta på henne i bilen.
När den sprängfyllda blöjan fraktades från baksätet till närmaste papperskorg ramlade en rejäl klump ut på gatan.
Eftersom både jag, min bror och make lider av svårt bajshumorskomplex vållade detta ganska stor munterhet. Strax därpå steg ett annat gäng ut från pizzerian. Ett riktigt stöddigt bratgäng.
oturligt nog låg bajsklicken precis bakom deras bil visade det sej.
Vi höll andan när de samlades i en nästan cirkelrund ring kring den. Dock hade ingen av dem upptäckt den.
Det rekorderliga hade ju här varit att hojta någon slags varning.
Tyvärr är vi inte större människor än att vi höll tyst och illhoppades att någon av de stöddiga brattarna skulle trampa i det. Fniss fniss sa vi. Öh ööh sa bratsen.
Det såg nästan ut som om de skulle klara sej när hela gänget vände om för att gå någon annanstans, förmodligen för att handla eller så. Då sätter den allra stöddigaste brattingen nämligen sin vita loafer rätt i klicken. Jag skojar inte, det var en klockren träff!
Vi dog. Jag tror att vi skrattade hela vägen hem.
Undra om jag skulle ta och bli vuxen snart?
Om någon vann grenen spex för bäbis i bil så var det vi, men trots all vår uppfinningsrikedom skrek hon som en stucken spädgris nästan hela tiden. Lagom stressigt att köra.
Efter Pit stop på en riktigt tacky pizzeria med guldstolar och Lidldricka blev det hursomhelst bättre.
Väl framme på öland var festen (läs dramatiken) redan i full gång. När vi kom fram till vandrarhemmet där hela min fädernessläkt blivit inhyst satt den blivande bruden och grät så tårarna sprutade eftersom den blivande brudgummen, tillika min upphovsman, pga allmän bröllopsnervositet gått loss liite för hårt på whiskeyn och blivit allmänt odräglig.
Stämningen var minst sagt laddad och blev inte direkt bättre av att Jari tyckte att han skulle sitta utomhus och dricka öl medans jag bäddade sängar/ matade barn etc. Jävla grottman. Så det fick bli lite fräs och klös ett tag.
Dagen efter hade alla dock lugnat ner sej och solen sken dessutom.
Sjävla bröllopsakten led vi oss igenom under ganska munter stämning. Okej att präster brukar vara lite sådär allmänt fanatiska men den här snubben led av det värsta fall av storhetsvansinne jag någonsin skådat.
Eller så var han bara komplett galen. Eller både och.
Det hela var hursomhelst tillsist ganska komiskt även om vi var rädda för spöstraff när vi inte läste trosbekännelsen. herregud var ordet.
Det roliga är att trots att han försökte så stenhårt att konvertera hela kyrkan till hardcorekristendom så är det sådana som han som gör mej helt övertygad om att jag gör helt rätt i att förkasta och förakta allt vad kristendom heter. Jävla dåre.
Efteråt öppnade sej himlen och alla flydde i panik. Festligt.
Som tur var hölls själva festen inomhus och den var heltrevlig. Lite Ohlssonskt jäkelskap var förstås tvunget att utspelas. För att dra några smaskiga anekdoter från kvällen så hamnade jag och min bror i en hysteriskt hetsig diskussion med våran högerextremistiska kusin (som liksom alla högerextremister jag någonsin träffat pratades ner på en kvart. Fast så var han ju bara en också. Hade dom vart tio kunde dom ju sparkat på oss.)
Min bror satte matsupen i halsen och spydde upp hela midsommarbuffén över bordet (det är trots allt dumt han gjort i sitt lilla liv första gången jag verkligen skämts över att vara hans syster. det var inte nått roligt.)
Min far fick frispel på min 17åriga kusin vilket ledde till total tonårshärdsmälta och illskrik.. med mera.
Alla brudens kristna släktingar lämnade märkligt nog festen ganska tidigt, undrar varför?
Melvin trivdes iallafall som fisken i vattnet för det var en rejäl drös ungar närvarande och dessutom fanns min barntokiga faster på plats och tog hand om de små liven. Jag såg knappt till honom på hela kvällen.
Lovsan somnade ganska tidigt i sin vagn så för att vara ett bröllop med barn var det för våran del ovanligt barnfritt. Jag klagade inte.
Dagen efter finns det inte så mycket att säga om. Jag körde 6 timmar i sträck med 4 timmars sömn i ryggen och det är det värsta jag någonsin gjort i bilväg.
Vi stannade på ytterligare en smaklös pizzeria i brist på fantasi.
När vi kom ut därifrån bajsade Lovis loss halva sin vikt så vi tvingades byta på henne i bilen.
När den sprängfyllda blöjan fraktades från baksätet till närmaste papperskorg ramlade en rejäl klump ut på gatan.
Eftersom både jag, min bror och make lider av svårt bajshumorskomplex vållade detta ganska stor munterhet. Strax därpå steg ett annat gäng ut från pizzerian. Ett riktigt stöddigt bratgäng.
oturligt nog låg bajsklicken precis bakom deras bil visade det sej.
Vi höll andan när de samlades i en nästan cirkelrund ring kring den. Dock hade ingen av dem upptäckt den.
Det rekorderliga hade ju här varit att hojta någon slags varning.
Tyvärr är vi inte större människor än att vi höll tyst och illhoppades att någon av de stöddiga brattarna skulle trampa i det. Fniss fniss sa vi. Öh ööh sa bratsen.
Det såg nästan ut som om de skulle klara sej när hela gänget vände om för att gå någon annanstans, förmodligen för att handla eller så. Då sätter den allra stöddigaste brattingen nämligen sin vita loafer rätt i klicken. Jag skojar inte, det var en klockren träff!
Vi dog. Jag tror att vi skrattade hela vägen hem.
Undra om jag skulle ta och bli vuxen snart?
18.6.08
hahaha
svedala har åkt ur fotbolls-VM. Jag skrattar högst och längst. Den svenska mentaliteten är så underbar.
Först är allt cheeky peek. oddsen säger att sverige kommer ta hem totalseger.
sen börjar det gå dåligt och alla blir helt galna för att några snubbar dom inte känner sparkar en läderkula åt fel håll.
Sen vinner dom kanske en match eller så och då är allt frid och fröjd igen.
"VI" vann! Gjorde NI?
Var DU med och spelade alltså?
Och sen går allt åt helvete.
Och då är det helt plötsligt "DOM" som har förlorat.
hahaha det är så jävla patetiskt.
Först är allt cheeky peek. oddsen säger att sverige kommer ta hem totalseger.
sen börjar det gå dåligt och alla blir helt galna för att några snubbar dom inte känner sparkar en läderkula åt fel håll.
Sen vinner dom kanske en match eller så och då är allt frid och fröjd igen.
"VI" vann! Gjorde NI?
Var DU med och spelade alltså?
Och sen går allt åt helvete.
Och då är det helt plötsligt "DOM" som har förlorat.
hahaha det är så jävla patetiskt.
16.6.08
Det lönar sej icke att vara politiskt korrekt.
Jag är inte särskilt bra på att hålla koll på vilka företag som är multinationella och använder barnarbetare.
Jag äter kött eftersom jag är en lat jävel och helt enkelt inte orkar vara helveggo (skitlam ursäkt, i know).
Jag handlar visserligen alltid ekologiskt, men tyvärr känner jag mej sådär löjligt duktig när jag gör det så det känns liksom inte som om det räknas riktigt.
Samma sak med soporna; jag källsorterar som en liten iller men det är ingen självklarhet så som det borde vara utan jag gör det mest för att känna mej duktig. Är förmodligen därför jag berättar det över huvudtaget.
Jag handlar mycket second hand och säljer alla mina och kiddosarnas avlagda kläder på tradera, men det är mest för att jag är snål och hittar så mycket fint begagnat.
Det enda jag egentligen hållit stenhårt på av enbart osjälviska och moraliska skäl är att bojkotta nestlé.
för er som inte vet varför man ska göra det kommer här bakgrunden i korta drag:
nestlé tillverkar som de allra flesta småbarnspäron vet bröstmjölksersättning.
denna delar dom ut gratis till nyblivna mammor i delar av afrika och motiverar dem på så sätt att sluta amma.
problemet är bara att när de afrikanska mammorna lämnar sjukhuset och kommer hem har de dels inget rent vatten att blanda bröstmjölksersättningen med, och har dom det så tar den förr eller senare slut och då måste de KÖPA ny.
de har inga pengar och den är dessutom dyr. men eftersom de slutat amma sina bebisar till förmån för nestlés bröstmjölksersättning måste de skaffa fram pengar på endera sättet.
detta har lett till att många barn dött; antingen av bakterier i förorenat vatten eller så har de helt enkelt svultit ihjäl när bröstmjölksersättningen tagit slut och mammorna inte kunnat köpa mer.
Röda korset med flera har gått ut och vädjat till nestlé att sluta upp med att dela ut ersättning på sjukhusen.
trots att nestlé känner till problemet så vägrar dom att sluta eftersom dom tjänar mycket pengar på den här helt sjuka grejen. det är vidrigt, därav min bojkott.
och jag har hålligt stenhårt på den. fram tills nu.
min ljuvliga lilla dotter har nämligen helt plötsligt bestämt sej för att vägra dricka välling eller ta napp.
vi har prövat alla sorter. alla utom nestlé såklart.
i fredags när jag var ute testade i ren desperation maken en provpåse med nestlés förbannade välling som hade kommit med posten, för trots att jag skrivit att jag inte vill ha deras provmat så fortsätter de att skicka ut den.
och gissa vad ungen gör? GISSA VAD UNGEN GÖR???
givetvis dricker hon upp hela flaskan på tre röda och vill därefter ha mer!
fy fan alltså.
så nu står jag i valet och kvalet:
knalla ner till affären och köpa en låda nestlé?
eller kämpa som en tok för att lyckas pumpa ut tillräckligt med mjölk så att det täcker upp hela arvikavistelsen (ammar bara kväll, men ändå!) plus den tid det tar för mjölken att bli ren?
skit också. det är verkligen ingen idé att försöka vara duktig.
Jag äter kött eftersom jag är en lat jävel och helt enkelt inte orkar vara helveggo (skitlam ursäkt, i know).
Jag handlar visserligen alltid ekologiskt, men tyvärr känner jag mej sådär löjligt duktig när jag gör det så det känns liksom inte som om det räknas riktigt.
Samma sak med soporna; jag källsorterar som en liten iller men det är ingen självklarhet så som det borde vara utan jag gör det mest för att känna mej duktig. Är förmodligen därför jag berättar det över huvudtaget.
Jag handlar mycket second hand och säljer alla mina och kiddosarnas avlagda kläder på tradera, men det är mest för att jag är snål och hittar så mycket fint begagnat.
Det enda jag egentligen hållit stenhårt på av enbart osjälviska och moraliska skäl är att bojkotta nestlé.
för er som inte vet varför man ska göra det kommer här bakgrunden i korta drag:
nestlé tillverkar som de allra flesta småbarnspäron vet bröstmjölksersättning.
denna delar dom ut gratis till nyblivna mammor i delar av afrika och motiverar dem på så sätt att sluta amma.
problemet är bara att när de afrikanska mammorna lämnar sjukhuset och kommer hem har de dels inget rent vatten att blanda bröstmjölksersättningen med, och har dom det så tar den förr eller senare slut och då måste de KÖPA ny.
de har inga pengar och den är dessutom dyr. men eftersom de slutat amma sina bebisar till förmån för nestlés bröstmjölksersättning måste de skaffa fram pengar på endera sättet.
detta har lett till att många barn dött; antingen av bakterier i förorenat vatten eller så har de helt enkelt svultit ihjäl när bröstmjölksersättningen tagit slut och mammorna inte kunnat köpa mer.
Röda korset med flera har gått ut och vädjat till nestlé att sluta upp med att dela ut ersättning på sjukhusen.
trots att nestlé känner till problemet så vägrar dom att sluta eftersom dom tjänar mycket pengar på den här helt sjuka grejen. det är vidrigt, därav min bojkott.
och jag har hålligt stenhårt på den. fram tills nu.
min ljuvliga lilla dotter har nämligen helt plötsligt bestämt sej för att vägra dricka välling eller ta napp.
vi har prövat alla sorter. alla utom nestlé såklart.
i fredags när jag var ute testade i ren desperation maken en provpåse med nestlés förbannade välling som hade kommit med posten, för trots att jag skrivit att jag inte vill ha deras provmat så fortsätter de att skicka ut den.
och gissa vad ungen gör? GISSA VAD UNGEN GÖR???
givetvis dricker hon upp hela flaskan på tre röda och vill därefter ha mer!
fy fan alltså.
så nu står jag i valet och kvalet:
knalla ner till affären och köpa en låda nestlé?
eller kämpa som en tok för att lyckas pumpa ut tillräckligt med mjölk så att det täcker upp hela arvikavistelsen (ammar bara kväll, men ändå!) plus den tid det tar för mjölken att bli ren?
skit också. det är verkligen ingen idé att försöka vara duktig.
Potatisfestival och jäkelskap.
I fredags gjorde vi le potatofestival.
Först familjestilen med karuseller och barn som tjatade ihjäl sej om allt han ville köpa och göra.
Efter att jag fullgjort min moderliga plikt blev det dock rikigt nice.
Jag + 3 glada flicksnärtor tjötade skit och drack öl på en väldans trevlig förfest och sedan begav vi oss ner på stan för att spana in grottnivån där. Den var som väntat ganska grottig så det enda som fanns att göra var att supa ner sej till samma nivå så det gjorde vi.
Sen minns jag tyvärr inte så mycket mer men jäkligt roligt hade vi iallafall.
Lite för roligt kanske eftersom jag vaknade upp med sönderslaget knä, sönderbränt långfinger och sönderskavt smalben. Det kostar att ligga på topp.
I lördags var det dock bara att masa sej upp och gå på monster jam. om det är något man inte ska göra när man är bakis och har sovit i tre timmar så är det nog att titta på enorma bilar som låter värre än flyplansmotorer.
melvin var dessutom måttligt intresserad den här gången (förra året var han aspepp men nu somnade han (!!!) mitt i alltihopa.). Så nästa år tror jag att vi hoppar det, särskilt om det är samtidigt som potatisfestivalen.=)
Lovsan var hos min mormor medans vi var i götet så efter showen stack vi dit och blev ompysslade hela kvällen. inte helt fel.
på väg från göteborg pajade lägligt nog våra vindrutetorkare på bilen mitt under ett skyfall.
Lägligt var det eftersom min morfar råkar vara bilmekaniker och fixade det i söndags.
Hade han inte gjort det hade det förmodligen kostat ett par tretusen att laga och det var vi faktiskt inte särskilt sugna på. Så ibland har man tur i oturen.
Idag har jag sålt lite kläder och så har vi semesterstädat. Känner mej jävligt nöjd och nu har darlo semester! Mys.
Nu ska jag krypa ner i sängen och gotta mej med sagan om isfolket del 6. det har jag längtat efter hela dagen!
Först familjestilen med karuseller och barn som tjatade ihjäl sej om allt han ville köpa och göra.
Efter att jag fullgjort min moderliga plikt blev det dock rikigt nice.
Jag + 3 glada flicksnärtor tjötade skit och drack öl på en väldans trevlig förfest och sedan begav vi oss ner på stan för att spana in grottnivån där. Den var som väntat ganska grottig så det enda som fanns att göra var att supa ner sej till samma nivå så det gjorde vi.
Sen minns jag tyvärr inte så mycket mer men jäkligt roligt hade vi iallafall.
Lite för roligt kanske eftersom jag vaknade upp med sönderslaget knä, sönderbränt långfinger och sönderskavt smalben. Det kostar att ligga på topp.
I lördags var det dock bara att masa sej upp och gå på monster jam. om det är något man inte ska göra när man är bakis och har sovit i tre timmar så är det nog att titta på enorma bilar som låter värre än flyplansmotorer.
melvin var dessutom måttligt intresserad den här gången (förra året var han aspepp men nu somnade han (!!!) mitt i alltihopa.). Så nästa år tror jag att vi hoppar det, särskilt om det är samtidigt som potatisfestivalen.=)
Lovsan var hos min mormor medans vi var i götet så efter showen stack vi dit och blev ompysslade hela kvällen. inte helt fel.
på väg från göteborg pajade lägligt nog våra vindrutetorkare på bilen mitt under ett skyfall.
Lägligt var det eftersom min morfar råkar vara bilmekaniker och fixade det i söndags.
Hade han inte gjort det hade det förmodligen kostat ett par tretusen att laga och det var vi faktiskt inte särskilt sugna på. Så ibland har man tur i oturen.
Idag har jag sålt lite kläder och så har vi semesterstädat. Känner mej jävligt nöjd och nu har darlo semester! Mys.
Nu ska jag krypa ner i sängen och gotta mej med sagan om isfolket del 6. det har jag längtat efter hela dagen!
10.6.08
gosh!
Det är så jävla varmt i våran lägenhet!
jag vill vara naken men det går ju inte eftersom grannarna ser rakt in i typ 80% av lägenheten.
kan bli pinsamt att mötas nere vid brevlådorna då.
måste flytta.
Lovis är konstig, hon är supervarm, gnällig och vägrar äta. Jag sätter min högra på att det är en tand på G.
Kul för henne, då kan hon börja tugga på riktigt och inte bara låtsas som hon gör nu.
Jag var duktig och tränade idag. Det kändes som om jag skulle spy.
Det är tamejfan dags för uppstyrning nu alltså.
Det blåser.
Annars då?
Inte mycket, så jag skiter i det här nu.
Dagens tjuvlyssnat:
Nordstan
En pappa ~35 och hans barn ~4 står utanför Burger King. Då kommer en man förbi, som pratar i telefon. Plötsligt säger mannen "hora" till personen i andra änden av luren.
Barnet (när det har gått en stund): Vad betyder hora?
Pappan: En bil som pappa har köpt.
jag vill vara naken men det går ju inte eftersom grannarna ser rakt in i typ 80% av lägenheten.
kan bli pinsamt att mötas nere vid brevlådorna då.
måste flytta.
Lovis är konstig, hon är supervarm, gnällig och vägrar äta. Jag sätter min högra på att det är en tand på G.
Kul för henne, då kan hon börja tugga på riktigt och inte bara låtsas som hon gör nu.
Jag var duktig och tränade idag. Det kändes som om jag skulle spy.
Det är tamejfan dags för uppstyrning nu alltså.
Det blåser.
Annars då?
Inte mycket, så jag skiter i det här nu.
Dagens tjuvlyssnat:
Nordstan
En pappa ~35 och hans barn ~4 står utanför Burger King. Då kommer en man förbi, som pratar i telefon. Plötsligt säger mannen "hora" till personen i andra änden av luren.
Barnet (när det har gått en stund): Vad betyder hora?
Pappan: En bil som pappa har köpt.
9.6.08
Ett moln på min Arvikahimmel.
Bob Hund ska spela i Roskilde!!
Hur kan dom göra så?
Får dom göra så??
Nu blev jag lite sur.
Hur kan dom göra så?
Får dom göra så??
Nu blev jag lite sur.
Värsta bra!
Har haft typ världens bästa långhelg. Fantastiskt! Ibland är livet bannemej värt att leva.
I torsdagskväll fixade vi världens grillbuffé och åt tills vi sprack, sedan drack vi vin på balkongen och hade det mysigt. Nice.
I fredags var vi hos min kusin på studentfest, sedan låg jag på mormors altan och läste medans min underbara make badade med ungarna. Niice.
I lördags gick underbara maken upp med barnen på morgonen fastän han skulle jobba natt så att jag fick sovmorgon (jag måste ju få skryta lite för ibland är han faktiskt bara bäst).
Sedan var vi på barnkalas och på kvällen hyrde vi Guldkompassen- så grymt bra film! Niiice!
Igår var jag duktig och kokade massa barnmat trots att kötthantering får mej att spy.
Sedan gick Lovis och Jari på promenad medans jag och Melvin åkte och badade med Anneli och hennes crew.
Det var nästan som semester att bara ha med sej en unge. Niiiice.
Sedan grillade vi igen.. det går liksom inte att låta bli. världens godaste fisk med färskpotatis. testa:
http://www4.arla.se/Default____17653.aspx?RecipeID=14615
Fem dagar kvar sen är det semester på riktigt! NIIIIIICE!
En stor anledning till att helgen blev så bra var att en av mina top10författare John Ajvide Lindqvists senaste bok Människohamn damp ner i brevlådan i torsdags.
Det finns nog inget bättre. Dessutom var den grymt bra, nästan lika bra som Hanteringen av odöda.
Och riktigt, riktigt läskig emellanåt.
Frågan är om jag kommer våga bada i havet nå mer nu.
Äsch, sova.
I torsdagskväll fixade vi världens grillbuffé och åt tills vi sprack, sedan drack vi vin på balkongen och hade det mysigt. Nice.
I fredags var vi hos min kusin på studentfest, sedan låg jag på mormors altan och läste medans min underbara make badade med ungarna. Niice.
I lördags gick underbara maken upp med barnen på morgonen fastän han skulle jobba natt så att jag fick sovmorgon (jag måste ju få skryta lite för ibland är han faktiskt bara bäst).
Sedan var vi på barnkalas och på kvällen hyrde vi Guldkompassen- så grymt bra film! Niiice!
Igår var jag duktig och kokade massa barnmat trots att kötthantering får mej att spy.
Sedan gick Lovis och Jari på promenad medans jag och Melvin åkte och badade med Anneli och hennes crew.
Det var nästan som semester att bara ha med sej en unge. Niiiice.
Sedan grillade vi igen.. det går liksom inte att låta bli. världens godaste fisk med färskpotatis. testa:
http://www4.arla.se/Default____17653.aspx?RecipeID=14615
Fem dagar kvar sen är det semester på riktigt! NIIIIIICE!
En stor anledning till att helgen blev så bra var att en av mina top10författare John Ajvide Lindqvists senaste bok Människohamn damp ner i brevlådan i torsdags.
Det finns nog inget bättre. Dessutom var den grymt bra, nästan lika bra som Hanteringen av odöda.
Och riktigt, riktigt läskig emellanåt.
Frågan är om jag kommer våga bada i havet nå mer nu.
Äsch, sova.
7.6.08
Sommarplaner:
Jag har så mycket tokskoj på gång i sommar att jag känner att det faktiskt är värt ett helt eget blogginlägg.=)
13/6- Potatisfestivalen.
Ack, gamla vän.. we won´t let you down trots att det är både tråkigt och förutsägbart. jajja.
14/6- Monsterjam.
Ska bli askul. Vi var ju där förra året och smälte bort. Hoppas det inte blir så varmt iår bara.
Men nu är jag iallafall inte med barn vilket lär underlätta eventuella värmeslag med 200%.
19-21/6- Midsommarbröllop.
Min gamla papps slår till för tredje gången och gifter sej på midsommarafton.
Vi klagar inte eftersom en gratis midsommarfest på öland sitter jäkligt fint, haha.
På midsommardagen slänger vi dessutom in ett besök på Ölands djurpark.
Jari och Johan kommer vara härligt bakfulla och jag ska skratta rått när de åker karusell. Moahaha!
23/6- Danmark.
Eller rättare sagt Varberg. Vi ska bo på vandrarhemmet där för att sedan på tisdagmorgon åka vidare till Danmark. Och sedan blir det hotellboende och Legoland. Melvin är eld och lågor.
29/6- Bröllopsdag!
Två år sedan jag blev världens lyckligaste fru! Det måste firas.
3/7-Arvika.
Jepp, jag dumpar man och barn här hemma och sticker till Arvikafestivalen med Anneli! Tjohoo!
Värsta mamieroadtrippen.
Jag är eld och lågor.
Förhoppningsvis hinner vi med en del bad, grillning och allmänt semesterchill också.
Och Liseberg för i år ska jag äntligen få åka! Det funkade ju inte förra året med tjockismagen.
Det ser ut att bli en bra sommar. Underbart! Jag gillar att ha allt framför mej.
Nu är det barnkalasdags!
13/6- Potatisfestivalen.
Ack, gamla vän.. we won´t let you down trots att det är både tråkigt och förutsägbart. jajja.
14/6- Monsterjam.
Ska bli askul. Vi var ju där förra året och smälte bort. Hoppas det inte blir så varmt iår bara.
Men nu är jag iallafall inte med barn vilket lär underlätta eventuella värmeslag med 200%.
19-21/6- Midsommarbröllop.
Min gamla papps slår till för tredje gången och gifter sej på midsommarafton.
Vi klagar inte eftersom en gratis midsommarfest på öland sitter jäkligt fint, haha.
På midsommardagen slänger vi dessutom in ett besök på Ölands djurpark.
Jari och Johan kommer vara härligt bakfulla och jag ska skratta rått när de åker karusell. Moahaha!
23/6- Danmark.
Eller rättare sagt Varberg. Vi ska bo på vandrarhemmet där för att sedan på tisdagmorgon åka vidare till Danmark. Och sedan blir det hotellboende och Legoland. Melvin är eld och lågor.
29/6- Bröllopsdag!
Två år sedan jag blev världens lyckligaste fru! Det måste firas.
3/7-Arvika.
Jepp, jag dumpar man och barn här hemma och sticker till Arvikafestivalen med Anneli! Tjohoo!
Värsta mamieroadtrippen.
Jag är eld och lågor.
Förhoppningsvis hinner vi med en del bad, grillning och allmänt semesterchill också.
Och Liseberg för i år ska jag äntligen få åka! Det funkade ju inte förra året med tjockismagen.
Det ser ut att bli en bra sommar. Underbart! Jag gillar att ha allt framför mej.
Nu är det barnkalasdags!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)