Det märks att vi inte bor i ett nybyggt hus längre, på flera mindre trevliga sätt.
Häromdagen så kröp det upp en spindel stor som en enkrona på väggen i vardagsrummet.
Jag är inte särskilt rädd för spindlar men när Jari försökte få våra utvecklingsstörda katter att fånga den med resultatet att den trillade ner i soffan och ännu inte har återfunnits, tyckte jag att det blev lite obehagligt.
Ännu mer obehagligt blev det när Jari raglade upp yrvaken och lagom morgonglad vid femsnåret för att ge sej iväg till jobbet, men först skulle han slänga något i komposten.
Kompostlådan sitter på insidan av skåpsdörren och är alltså ungefär i lårhöjd, och när Jari lyfter på locket sitter det en råtta där och mumsar förnöjt på en äppelskrutt.
Trevlig chock han fick, ja både Jari och råttan.
Mest Jari kanske eftersom han pep som en flicka i väldigt hög ton så att jag vaknade.
Dagen efter var mister råtta på plats igen, men den här gången lät han sig inte skrämmas iväg utan satte sig och stirrade trotsigt på Jari.
Nu förs det ett tyst krig i vårat kök, mellan Jari oc råttan. Jari tänker utrota den och tills han har gjort det vägrar jag att slänga soporna.
Melvin tyckte att vi kunde fånga den och ha den som husdjur.
Äckligt.
Jag undrar varför de förra ägarna inte talade om på visningen att vi har extra hyresgäster?
3 kommentarer:
asg :-D Fast jag kan trösta dig med att spindlar är tecken på välmående hus! Råttor där emot är ju vidriga!!
Kl att ni äntligen har kommit till rätt sida stan!
haha, till rått-sida stan, menar du?=)
ha ha, asg jag med! men usch vad vidrigt med en mus i köket! vi har bara på vinden vi..
Skicka en kommentar