Dumhet.

För ett tag sedan bestämde jag mig för att återigen besöka den man som vållat mig mer smärta än alla andra män.
Precis som väntat gjorde han mig hemskt illa, det gjorde ondare än någonsin att träffa honom. Trots det kommer jag att söka upp honom igen, snart.

Se bara vad han gjorde med mig:


Och ja, ni ser rätt. Jag har tatuerat in min mans namn på mitt bröst. Smart?
Inte särskilt. Men jag älskar honom och då gör man lätt irrationella saker.
(Förresten har han haft mitt namn tatuerat på sin högerhand i tre år redan, och jag kan ju aldrig vara fegare än honom.)