Två timmar kvar tills jag och Anneli sitter på bion och tjuter som små skolflickor!
Jag längtar ihjäl mig. Det känns precis som på julafton när man var liten och tiden var som seg sirap fram till julklappsöppningen. Precis så känns det.
Det kommer att bli min bästa filmupplevelse någonsin, givetvis för att jag vet att filmen kommer att vara så bra (New moon är min favoritbok) men mest för att jag väntat och peppat så jäkla länge!
Läget såg kritiskt ut ett tag, Lovis smittade mig såklart med sin magsjuka så natten tillbringades tillsammans med toalettstolen. Men nu mår jag toppen (typ) och tänker faktiskt vara så fräck att jag struntar i 48-timmarsregeln. Jag har väntat så länge att jag helt enkelt tar mig den friheten. Punkt slut och over and out.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar