För två år sedan däremot, var jag ruggigt nervös och förväntansfull nu. Och ja, nu ramlar jag ner i det där tänkvadjaggjordenuförxantalårsen-hålet igen. Jag är bra på det. Och imorgon för två år sen fick jag världens finaste present. Men mer om det imorgon.
På tal om presenter så har jag packat in ett gäng ikväll och jag måste, måste, måste bara visa det här helt underbart fina presentpappret eftersom det är ungefär det enda som gjort mig glad idag:
Ser ni att det glittrar?
Det är så finfint att jag vill rulla in mig i det, äta det. Köpa upp alla rullar av det som finns och tapetsera hela min lägenhet med det. Så fint. Faktiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar