Lille, lillebror.

Eller tjae, så värst liten är han väl igentligen inte eftersom han fyller 17 i år.
Hursomhelst så ska han opereras imorgon bitti. Värsta monsteroperationen och jag tycker så synd om honom som får ligga där alldeles ensam och nervös inför sin första operation någonsin eftersom ingen av oss fick stanna på sjukhuset över natten.

För fast han är 17 så är han ju min lillebror, och småbröder klarar sig som alla storasystrar vet inte själva.
Melvin är helnojig och tror att Robin ska dö, stackarn.

Men mest synd är det som sagt om Robin själv, hans revben växer åt fel håll, det vill säga inåt och därför ska de bryta upp ett par av dem(!!!) och stoppa in någon slags tandställning för revbenen som ska tänja ut hans bröstkorg åt rätt håll (ja ni hör ju själva att jag har all rätt att vara nervös), om de inte gör det riskerar revbenen att börja trycka mot hans hjärta så småningom och då kan det vara livshotande.

Han kommer att ha fruktansvärt ont och tillbringa den första veckan nerdrogad på sjukhuset, sedan kommer han att vara sängliggande i minst en månad.

Oftast spyr jag på min kära bror, men nu skriker alla mina storasystersinstinkter i panik. Jag vill skydda honom, byta plats med honom eller vad som helst.

Men jag kan inte göra ett skit utom att sitta på jobbet och vänta tills mamma ringer och talar om hur det har gått imorgon.
Jag hatar att vara maktlös. Jag är bra på makt.