Det är rätt fascinerande med dessa bloggar som finns överallt.
Just nu har jag snokat rätt på något slags pars respektive bloggsidor.
Det är väl ganska vanligt att tjejer kärar ner sig i helt ointresserade killar, men för det mesta brukar man ju inte kunna följa dessa tragiska historier som oftast slutar i gråt och tandagnisslan (för tjejen då, givetvis) så konkret som via en blogg.
Så vitt jag förstått är de inte tillsammans. Men i tjejens blogg låter det precis som att de varit gifta i sjutton år och har världens lyckligaste förhållande. Vartenda inlägg handlar om killen i fråga.
I killens blogg står det ingenting om tjejen. Inte ett dugg.
Jag tycker det är ganska underhållande att sitta och läsa om dem.
Samtidigt tycker jag synd om tjejen. Det är så patetiskt och desperat alltihopa.
Antingen lever hon i någon slags fantasivärld, förnekar hur läget är eller så är hon faktiskt störd på riktigt.
Kanske är kärleken helt enkelt så himla blind?
Eller så är killen bara inte intresserad av att skriva om sitt förhållande?
Jag blir galen av att inte veta! Kanske skulle skaffa mig ett liv istället...
4 kommentarer:
Kul att man kan roa nån. /Tobias&Anna-Carin. Ps Vi är inte ihop Ds.
hohoho.. jaa du tobias.. det är ju ganska anmärkningsvärt att du själv anser att det är er det handlar om. Tyvärr måste jag göra dig besviken; det gör det inte.
Du får nog sluta upp med att tycka att allting handlar om dej.. måste vara otroligt energikrävande.
/Bara Jenny
P.s Det vet jag att ni inte är, och det intresserar mig inte heller. Ds.
Tycker jag att allting handlar om mig? Du känner inte mig.
Ditt inlägg var väldigt på pricken att det handlade om oss. Måste göra dig besviken med att jag inte läser din blogg i vanliga fall, men jag fick höra att det hade bloggats om mig och AC.
Att det sen tar två dagar från att du godkänner kommentaren till att du dementerar den är också lite udda. Men har jag fel så ber jag naturligtvis om ursäkt.
Ha en trevlig påskhelg.
Med vänlig hälsning Tobias
Jasså det fick du höra? Ja, jag kan ju inte påstå att det gör mig särskilt förvånad.
Nej jag känner inte dig, och du känner inte mig. Trots detta är du tydligen berättigad att uttala dig både om min sociala status och min eventuella brist på intelligens, så kasta inte sten i glashus.
Om du så väldigt gärna vill att det ska handla om dig så fine, då får du gärna låtsas att så är fallet. Det är helt ok.
Göra mig besviken? Inte särskilt.
Udda..? Jag hade helt enkelt inte tid att sätta mig och skriva ett svar till dig just då. Inget särskilt udda med det. Men som sagt, du får gärna tro som du vill.
Trevlig påsk på dej också!
Skicka en kommentar