6.5.09

Boris är hemma!

Dock inte särskilt välbehållen, men inte värre än att hon klarar sig.

Jag och Melvin körde en stenhård hitta Boris- expedition idag efter öppnis.
Vi sökte av hela ängabo och ropade som dårar. Alla vi mötte måste trott att vi var knäppa.

Men antagligen gav det resultat för när vi varit hemma i ungefär en halvtimme hörde vi det ynkligaste lilla mjauande som man bara kan föreställa sig, och mycket riktigt kom det från Boris. En extremt mossig och ledsen Boris, hon är annars en väldigt käck katt(jag vet att det är världens nördigaste ordval, men hon är verkligen käck), men nu såg hon riktigt deppig ut.

Inte så konstigt upptäckte vi snart eftersom hennes ena baktass visade sig vara totalt mosad.=( Två tår satt bara fast med en hudsträng. Försökte ge henne mat men hon la sig bara ner utan att vilja äta, så jag la henne i sängen och ringde Jari och sa åt honom att pallra sej hem från osteriet fortare än kvickt.
Tänkte att hon kanske blivit påkörd och man vet ju aldrig hur det är med inre skador i sådana fall, plus att hon verkade ha ohyggligt ont och bara låg med benet uppböjt liksom i kramp och skakade inne i sängen.

Sedan iväg i ilfart till veterinären. Där konstaterades snabbt att allt verkade bra inne i kroppen, men uppenbarligen inte så bra med tassen. Veterinären sa att det såg riktigt fult och infekterat ut, och att min lilla bebis måste ha haft jätteont.
Antagligen måste de amputera de två lösa tårna, men hon sa att det vet man inte säkert förrän de gjort rent såret och sett över det. Eventuellt kunde även benet vara brutet... Stackars Boris som varit ensam någonstans i tre dagar och antagligen haft jätteont och inte kunnat ta sej hem.
Och stackars Boris som efter att äntligen lyckats ta sej hem får tillbringa natten ensam på veterinärstationen. Men det måste ju göras. De måste ju laga henne även om jag känner mig som världens taskigaste kattmamma just nu. Hon ska iallafall få massor av lax och mys när hon väl får komma hem.

Veterinären trodde att hon antagligen fastnat i något som slagit åt om tassen med ganska rejäl kraft, eller att hon kanske blivit påkörd.
Hon var iallafall helt säker på att ett annat djur eller en människa inte gjort det. Och det är bra, för annars skulle jag ha blivit tvungen att hämnas på något sätt.

2 kommentarer:

Anjo sa...

Vad skönt att hon är hemma nu!! Jag har kikat efter henne här på området när jag varit ute, men har inte sett henne...tyvärr...får hoppas hon blir bättre snart då!!

Jennywise sa...

Tack! Ja det hoppas jag med. Det är jättejobbigt för henne nu men det kommer att bli bra!