Värsta mamman.

Anneli tyckte att hon var världens sämsta mamma när hon mixat ihop datumen för ett barnkalas.

Hahahihoho. Jag tog rekordet i världens sämsta mamma i söndags.
Vi skulle ju som sagt gå och hälsa på morsan/äta glass. Problemet var bara att när vi kom ner till stan blev jag sådär helt hysteriskt kissenödig som bara jag kan bli, så vi gick in på Storken för att låna deras toalett. Tänkte ta hissen men det var kö och jag var minuter från att kissa på mej, så vi tog rulltrappan. Stort misstag.

Jag åker nästan aldrig rulltrappa med vagnen, det känns liksom inte riktigt bekvämt. Men ibland har man bråttom och då har jag gjort det, utan problem.

Men nu när vi var ungefär i mitten av rulltrappan ålar sig Lovis plötsligt runt och ut under bumperbaren på nått konstigt sätt- hon har aldrig någonsin ens gjort en ansats till att göra så förut så hur det gick till vet jag inte men ut kom hon.
Och ner då, givetvis. Ner kommer man ju alltid.
Det gick så snabbt att jag hann inte få tag i henne.
Min älskade unge trillar alltså ner för rulltrappan, medans jag åker uppåt och inte kan släppa vagnen eftersom den i sådana fall skulle ramla över henne.

Jag lovar att mitt hjärta stannade, men jag lyckades hursomhelst åla mig runt vagnen och få tag i en utav hällorna på hennes jeans, innan hon hann falla mer än ett steg.
Det var ju söndag och inte mycket folk i storken (tack och lov). Ett gäng tanter stod nedanför rulltrappan och stirrade, och en utav dem rusade upp fort som attan och lyfte upp Lovis, så att jag kunde få upp vagnen ordentligt. Annars vet jag inte hur jag skulle ha styrt upp situationen när vi väl kom upp, eftersom jag hade ena handen i Lovis byxor och den andra bara balanserade vagnen tillräckligt mycket framifrån för att den inte skulle välta ner på oss. Antagligen hade både jag, vagn och Lovsa ramlat ner ända från toppen om vi inte fått hjälp. Så tack tanten!

Lovis skrek naturligtvis som en stucken gris, och dessutom har hon ett fint rulltrappsformat sår i pannan. Förutom det klarade hon sig helt oskadd, men skrämd givetvis. Det var vi bägge två.
Och jag kände mig självklart som den sämsta mamman i världshistorien, fastän det inte var meningen att göra illa henne så gjorde jag ju det enbart på grund av att jag inte var uppmärksam nog. Och det faktum att flera människor såg mej göra något så urbota dumt fick mej mest att vilja lägga mej ner och gråta på golvet. Jag har nog sällan skämts så mycket som i den stunden..
Dessutom kunde det ha gått hur illa som helst med stackars Lovsan- utslagna tänder, brutna ben..
Rulltrappor är hårda, höga och vassa. Jag kan inte komma på särskilt många ställen som är mindre lämpliga att ramla ner för..

Nåja, slutet gott, allting gott och jag lär inte åka rulltrappa igen i första taget.

Och snälla bespara mig moralpredikningar- låt den som aldrig brustit i uppmärksamhet kasta första stenen. Och jag har redan sjukt dåligt samvete, jag lovar.

Varför skriver jag ens det här? Ptjae, det är ganska bitterljuvt att hänga ut sin smutsiga byk. Det känns gött att få bikta sig inför ett gäng människor som man inte ens vet vilka de är, till största del. Dessutom måste man ha undantag som bekräftar regeln, när man är så bra som jag.=)