Jag mår skit. Mådde skit hela helgen. Alltså, RIKTIGT illa. Den sortens hosta som får hela halsen att kännas som ett blodigt sår och som får oss barnaföderskor att kissa på oss stup i kvarten, hög feber och på grund av hostan i princip ingen sömn alls. Så i måndags var det ju inte tal om att gå till skolan utan istället fick jag ta mig till vårdcentralen. Där konstaterades en smaskig luftvägskatarr med en lätt touch av lunginflammation. Tack som fan. Jag har verkligen inte tid med det här.
Till det nätta priset av 314,50 fick jag loss två flaskor receptbelagda dunderhostmediciner fullproppade med morfin och annat gött. Tack som fan. Jag har verkligen inte råd med det här. Sedan sov jag 16 timmar i sträck. Vaknade halvfyra igår eftermiddag och låg sedan och var sjösjuk på soffan hela kvällen. Somnade vid tolv igårkväll igen och sov till halvett idag. Är fortfarande sjösjuk, vilket jag gissar beror på hostmedicinen. Men ganska hostfri och lungorna känns mindre och mindre som två ruttna, slemfyllda russin. Och det är ju bra för ju snabbare jag slipper hinka i mig medicinen, desto bättre. Gillar inte alls att känna mig såhär bananas.
Aaaanyway. Det är så löjligt dålig tajming. Jag har förlorat TRE skoldagar. TRE! När man bara har två veckor på sig så är tre dagar en hel del. Och jag kan inte börja försöka ta igen det förrän jag är klar i skallen igen. Nog stor idé att försöka räkna andragradsekvationer när man knappt klarar att ta sig från soffan till köket utan att ramla över sina egna tassar. Bah! Skit, är vad det är.
12.5.10
5.5.10
En tredje rolig sak...
...är att min stora lillebror ska bygga en lekstuga till Melvin och Lovis som projektarbete i skolan. Han läser bygg och är faktiskt jätteduktig med hammare och spik, rena Martin Timell. Så han och hans klasskamrat ska snickra ihop en outstanding lekstuga som kommer göra sig fint i trädgården. 5000 kommer kalaset att gå på, men släkten ska lägga ihop och det kommer att bli hur fint som helst. Den ska ha torn, veranda och snickarglädje och förhoppningsvis kan de klämma in en rutschkana som går ner från tornet också. Fatta hur shysst! Jag kommer antagligen också att vilja leka i den, och ungarna kommer bergis att älska den. Den ska målas både in och utvändigt i fina ljusa färger och sedan ska jag inreda den till en drömvilla i miniatyr med lyx och flärd. Hur bra som helst!
En annan rolig sak...
...som hände idag var att när jag stod och velade inne på Maxi i förmiddags så kom det fram en jättesöt tjej i trettioårsåldern och frågade lite försynt vad jag använde för hårfärgningsmedel eftersom hon tyckte att mitt hår var så fint.
Jag har ju precis flätat i syntetdreads, men tyvärr har typ hälften lossnat eftersom mitt hår är alldeles för kort, så istället för att känna mig fin känner jag mig mest skabbig. Hon bad mig följa med till håravdelningen och visa henne, och det gjorde jag givetvis. När vi dividerat färdigt om olika hårfärger och dess eventuella konsekvenser avslutade hon samtalet med att tacka för hjälpen och säga att hon hade frågat mig om hjälp eftersom det syntes att jag kan det där med snyggt hår.
Hahaha... Jag blev helt förlägen, men glad och kände mig inte alls lika skabbig längre. Om främmande personer kommer fram till en i mataffären så måste man ju vara snygg, right? Värsta egoboosten. Jag ska också börja tala om för folk jag inte känner att de är fina! Tänk vad glada man kan göra folk med så lite ansträngning.
Jag har ju precis flätat i syntetdreads, men tyvärr har typ hälften lossnat eftersom mitt hår är alldeles för kort, så istället för att känna mig fin känner jag mig mest skabbig. Hon bad mig följa med till håravdelningen och visa henne, och det gjorde jag givetvis. När vi dividerat färdigt om olika hårfärger och dess eventuella konsekvenser avslutade hon samtalet med att tacka för hjälpen och säga att hon hade frågat mig om hjälp eftersom det syntes att jag kan det där med snyggt hår.
Hahaha... Jag blev helt förlägen, men glad och kände mig inte alls lika skabbig längre. Om främmande personer kommer fram till en i mataffären så måste man ju vara snygg, right? Värsta egoboosten. Jag ska också börja tala om för folk jag inte känner att de är fina! Tänk vad glada man kan göra folk med så lite ansträngning.
Resultatet!
Idag kom mitt resultat av högskoleprovet. Jari gömde det för mig en stund, den lilla fulingen. Men efter desperata påtryckningar fick jag äntligen se det och jag hade inte räknat fel så jag stampade in på normeringspoängen 1,1! Det känns riktigt, riktigt gött som förstagångare. Nu är jag ju svensk och ska således inte skryta men jag gör det ändå. Medelvärdet av normeringspoängen låg på 0,86 i den här omgången och jag är jävligt nöjd med att vara lite bättre än genomsnittet! Så, nu var det sagt. Dessutom ökar mina chanser att komma in på högskolan med hjälp av mitt provresultat ju lägre medelvärdet är. Så saken borde faktiskt vara biff nu.
Bara jag fixar min förbannat stora akilleshäl matte B så ser mina chanser att komma in på högskolan redan i höst ganska så goda ut. Som läget är nu skulle jag säga att det är lite 50/50 huruvida jag ska hinna klart med mattekursen innan sommarlovet börjar. Jag ska verkligen försöka ligga i men det går så segt och det är så tråkigt. I värsta fall får jag ju helt enkelt jobba i höst, vilket vore bra ur ett ekonomiskt perspektiv, helt klart. Men jag vill inte det! Jag vill fixa det här.
Det allra värsta vore ju om jag klarar matten, men ändå inte kommer in i höst.. Då vet jag ärligt talat inte vad jag tar mig till. Men någon måste iallafall dö en smärtsam död, det är då ett som är säkert!
Bara jag fixar min förbannat stora akilleshäl matte B så ser mina chanser att komma in på högskolan redan i höst ganska så goda ut. Som läget är nu skulle jag säga att det är lite 50/50 huruvida jag ska hinna klart med mattekursen innan sommarlovet börjar. Jag ska verkligen försöka ligga i men det går så segt och det är så tråkigt. I värsta fall får jag ju helt enkelt jobba i höst, vilket vore bra ur ett ekonomiskt perspektiv, helt klart. Men jag vill inte det! Jag vill fixa det här.
Det allra värsta vore ju om jag klarar matten, men ändå inte kommer in i höst.. Då vet jag ärligt talat inte vad jag tar mig till. Men någon måste iallafall dö en smärtsam död, det är då ett som är säkert!
3.5.10
Såg den här mysiga feelgood-rullen i lördagskväll.
Jag är ju inte den där nerviga typen men den här filmen fick mej att må riktigt, riktigt uselt. Missförstå mig rätt, för den var fruktansvärt bra (med betoning på fruktanvärt)och jag tycker att alla borde se den, men (och ja, nu drar jag fram "jag är förälder och därför vet jag lite mer än dej"-kortet) när man själv har barn var det alldeles för lätt att leva sig in i handlingen och det gjorde nästan fysiskt ont att se den. Efteråt kände jag mig hudlös och väldigt liten och trött på mänskligheten, igen. Men när den första chocken väl lagt sig så övergick obehaget i en känsla av tacksamhet och ödmjukhet över hur bra jag har det. Om jag kan få slippa uppleva något i stil med Vägen under min livstid så blir jag glad.
I övrigt har helgen varit fin. Igår var vi husliga och städade uterum+trädgård hela dagen. Sedan åkte vi och köpte nya fina utemöbler och drog igång årets första grillning. I lördags hälsade vi på svärisarna och sedan såg vi på Avatar tillsammans med Melvin. Det var sådär lagom meckigt att på ett pedagogiskt och lättförståeligt sätt förklara handlingen i den för en sexåring, men det funkade ganska bra ändå.
Och i fredags firade jag Beltaine i ett regningt och blåsigt Trollhättan, men med trevligt sällskap som vägde upp kylan alldeles utomordentligt. Som sagt, en fin helg.
Idag står Naturkunskapsprov på schemat. Det är däremot inte ett dugg fint.
30.4.10
Jag hatar drömmar som är helt realistiska. Om man drömmer något alldeles overkligt så är det som om man innerst inne vet att det inte är på riktigt. Men när man drömmer och allt som händer följer ett fullt möjligt mönster blir det genast mycket värre. Förstår ni vad jag menar..?
Så, imorse drömde jag att Jari hade träffat någon annan. Först var det hemligt men när sanningen så småningom uppdagades visade det sig att han tänkte lämna mig för henne. Jag rasade; det gjorde så ONT! Kvinnan ifråga var dessutom färdigutbildad sjuksyrra (så där lagom freudianskt) och jag ringde upp henne för att skälla ut henne varpå hon bara skrattade åt mig och förklarade att jag var dum i huvudet, att Jari älskade henne och att jag kunde dra åt helvete. Jag har aldrig någon makt i min drömmar, det tycks vara ett återkommande tema och det var likadant i den här. Jari var iskall och kastade helt sonika ut mig och ungarna. Han skulle skaffa nya barn med sin nya tjej och de skulle bo tillsammans i VÅRT hus. Punkt slut. Fast det bara var en dröm vart jag helt trasig och visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag bönade och bad men han var stenhård; han älskade inte mig längre, hade aldrig gjort det utan bara inbillat sig att det var så vilket han insett nu när han träffat sitt livs riktiga kärlek, och eftersom han aldrig älskat mig var inte heller våra gemensamma barn något att fästa särskilt stor vikt vid. Detta framkom under vad som kändes som oändligt långa samtal mellan oss där jag (bildligt talat) låg på marken medans han sparkade och sparkade och sparkade. Det var helt hemskt. Att han inte ville ha mig var vidrigt, men att han inte ville ha barnen heller gav mig en känsla som inte kan beskrivas i ord. Det kändes verkligen som om detta pågick under flera veckor, flera månader. Det tog aldrig slut.
När jag vaknade storgrät jag, och när jag insåg att det bara var en dröm grät jag ännu värre, av lättnad. Detta har lämnat en vidrig bismak som suttit i under större delen av dagen. Jag längtar tills han kommer hem så jag får hålla om honom, lukta på honom. Känna att han finns på riktigt och att han älskar mig.
Seg start på mitt Beltane-firande, men förhoppningsvis kommer det att leda till en kväll full av kärleksmys. Inget ont som inte för något gott med sig, så jag känner mig grymt tacksam, lycklig och full av kärlek just nu. Och det känns rätt gött, faktiskt!
Nu till något helt annat och mycket trevligare: Jag har gått ner 7 kg sen den 12e januari. Det kunde visserligen varit mer, men så slarvig och lat som jag varit så får man ju ändå säga att det går åt rätt håll.
Nu ska jag bege mig till Trollhättan, och fira att sommaren snart är här med bästa flickorna!
Så, imorse drömde jag att Jari hade träffat någon annan. Först var det hemligt men när sanningen så småningom uppdagades visade det sig att han tänkte lämna mig för henne. Jag rasade; det gjorde så ONT! Kvinnan ifråga var dessutom färdigutbildad sjuksyrra (så där lagom freudianskt) och jag ringde upp henne för att skälla ut henne varpå hon bara skrattade åt mig och förklarade att jag var dum i huvudet, att Jari älskade henne och att jag kunde dra åt helvete. Jag har aldrig någon makt i min drömmar, det tycks vara ett återkommande tema och det var likadant i den här. Jari var iskall och kastade helt sonika ut mig och ungarna. Han skulle skaffa nya barn med sin nya tjej och de skulle bo tillsammans i VÅRT hus. Punkt slut. Fast det bara var en dröm vart jag helt trasig och visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag bönade och bad men han var stenhård; han älskade inte mig längre, hade aldrig gjort det utan bara inbillat sig att det var så vilket han insett nu när han träffat sitt livs riktiga kärlek, och eftersom han aldrig älskat mig var inte heller våra gemensamma barn något att fästa särskilt stor vikt vid. Detta framkom under vad som kändes som oändligt långa samtal mellan oss där jag (bildligt talat) låg på marken medans han sparkade och sparkade och sparkade. Det var helt hemskt. Att han inte ville ha mig var vidrigt, men att han inte ville ha barnen heller gav mig en känsla som inte kan beskrivas i ord. Det kändes verkligen som om detta pågick under flera veckor, flera månader. Det tog aldrig slut.
När jag vaknade storgrät jag, och när jag insåg att det bara var en dröm grät jag ännu värre, av lättnad. Detta har lämnat en vidrig bismak som suttit i under större delen av dagen. Jag längtar tills han kommer hem så jag får hålla om honom, lukta på honom. Känna att han finns på riktigt och att han älskar mig.
Seg start på mitt Beltane-firande, men förhoppningsvis kommer det att leda till en kväll full av kärleksmys. Inget ont som inte för något gott med sig, så jag känner mig grymt tacksam, lycklig och full av kärlek just nu. Och det känns rätt gött, faktiskt!
Nu till något helt annat och mycket trevligare: Jag har gått ner 7 kg sen den 12e januari. Det kunde visserligen varit mer, men så slarvig och lat som jag varit så får man ju ändå säga att det går åt rätt håll.
Nu ska jag bege mig till Trollhättan, och fira att sommaren snart är här med bästa flickorna!
26.4.10
Nu har jag räknat ut att om jag räknar 3 sidor matte om dagen fram tills vi åker till Grekland om en månad så är jag klar med kursen innan resan. Förutsatt att jag inte blir ett pundhuvud och kör fast på något. 3 sidor om dagen i en månad! Det ska jag bannemej klara. Resan blir mitt välförtjänta pris för att ha låtit bli att gå helt bananas under kursens gång (bara lite, ibland). Tänk vad skönt att kunna resa iväg utan att ha en massa skolarbete som nafsar en i hasorna. Eftersom jag dessutom ska ha ett slutbetyg så behöver jag ändå klara av kurserna så tidigt som möjligt.
Nå, i teorin låter ju detta iallafall jättebra och alldeles underbart. I praktiken kommer det säkert att gå käpprätt åt pipsvängen. But when there´s a will, there´s a way! Eller nått. Om man skulle bli lokalvårdare istället?
Nå, i teorin låter ju detta iallafall jättebra och alldeles underbart. I praktiken kommer det säkert att gå käpprätt åt pipsvängen. But when there´s a will, there´s a way! Eller nått. Om man skulle bli lokalvårdare istället?
19.4.10
Gen(gångar)vägen.
Ikväll fick jag sluta lite tidigare på praktiken, och eftersom de öppnat en närmre väg ut från omklädningsrummen som ligger i kulvertarna under sjukhuset bestämde jag mig för att ta den ut till parkeringen. Jag hade ju sett vart de andra kom ifrån tidigare på dagen och tänkte att det kunde väl inte vara så svårt att ta sig ut den vägen, så jag började gå åt det håll som de andra kommit ifrån när vi började i förmiddags.
Jag vet inte hur många utav er som någon gång befunnit sig i gångarna under sjukhuset, men för den som inte haft nöjet att besöka dem så kan jag meddela att de är ganska läskiga. Särskilt på kvällen. Särskilt när man är helt ensam där. Det är mängder av fönsterlösa korridorer med seriemördar-lysrör i taken. Jag följde gången som de andra kommit ifrån tills den tog slut, men inte fan fanns det någon dörr där. Så jag fick vända och gå tillbaka en bit, en gång som ledde vidare in till höger var fylld av byggnadsmaterial och eftersom anledningen till att utgången varit avstängd var just att de hållt på med någon ombyggnad så chansade jag på den. När jag gick där i min ensamhet så började givetvis fantasin skena iväg, och att jag lider av lätt cellskräck gjorde inte saken bättre. Jag började nästan tro att jag skulle få irra runt därnere hela natten tills en galen läkare med skalpell skulle skära halsen av mig. Så svängde jag runt ett hörn, och kan ni gissa var jag hamnat?
Rakt framför mig fanns en hel vägg av frostat glas med en dörr i, och på dörren kunde jag läsa BÅRHUS med stora svarta bokstäver.
Eftersom jag redan triggat igång fantasin om kulvertarnas skräckpotential så gjorde ju inte det här saken bättre. Så jag stod framför dörrarna en liten stund med bultande hjärta utan att riktigt veta vad jag skulle ta mig till. Precis då hörs en hög smäll innanför bårhusdörrarna (vilken förmodligen orsakades av en helt vanlig livs levande människa) och alla zombiefilmer jag sett mixat med flashbacks av boken "Hanteringen av odöda" (som visserligen är en av mina absoluta favoritböcker, men som jag helst vill slippa uppleva själv) exploderade i skallen. Jag gav upp ett pip och rusade skräckslagen upp för närmaste trappa. Problemet var bara att trappan ledde till en annan korridor där alla dörrar var låsta. Jag blev alltså tvungen att ta samma väg tillbaka, och passera bårhusdörren igen. Helfestligt!
Hur som haver blev jag inte uppäten av en zombie, men jag kan lova att pulsen var lika snabb som stegen när jag gick ner för trappan och tillbaka genom korridoren.
Som ni kanske förstår slutade jag att leta sen, och lommade ut den vanliga vägen. Och vad kan jag då dra för lärdomar utav det här?
1. Jag borde sluta spela så mycket läskiga TV-spel, sluta läsa rysare och sluta kolla på varenda skräckfilm som kommer ut på DVD. Uppenbarligen klarar jag inte av det.
2. Om något riktigt, riktigt läskigt skulle hända mig i verkligheten så skulle jag förmodligen inte alls vara sådär iskall som de är i mina TV-spel, rysare och skräckfilmer. Så jag kanske ska sluta inbilla mig det nu och förlika mig med tanken på att jag antagligen bara skulle pipa som en tjej och springa all världens väg.
Jag vet inte hur många utav er som någon gång befunnit sig i gångarna under sjukhuset, men för den som inte haft nöjet att besöka dem så kan jag meddela att de är ganska läskiga. Särskilt på kvällen. Särskilt när man är helt ensam där. Det är mängder av fönsterlösa korridorer med seriemördar-lysrör i taken. Jag följde gången som de andra kommit ifrån tills den tog slut, men inte fan fanns det någon dörr där. Så jag fick vända och gå tillbaka en bit, en gång som ledde vidare in till höger var fylld av byggnadsmaterial och eftersom anledningen till att utgången varit avstängd var just att de hållt på med någon ombyggnad så chansade jag på den. När jag gick där i min ensamhet så började givetvis fantasin skena iväg, och att jag lider av lätt cellskräck gjorde inte saken bättre. Jag började nästan tro att jag skulle få irra runt därnere hela natten tills en galen läkare med skalpell skulle skära halsen av mig. Så svängde jag runt ett hörn, och kan ni gissa var jag hamnat?
Rakt framför mig fanns en hel vägg av frostat glas med en dörr i, och på dörren kunde jag läsa BÅRHUS med stora svarta bokstäver.
Eftersom jag redan triggat igång fantasin om kulvertarnas skräckpotential så gjorde ju inte det här saken bättre. Så jag stod framför dörrarna en liten stund med bultande hjärta utan att riktigt veta vad jag skulle ta mig till. Precis då hörs en hög smäll innanför bårhusdörrarna (vilken förmodligen orsakades av en helt vanlig livs levande människa) och alla zombiefilmer jag sett mixat med flashbacks av boken "Hanteringen av odöda" (som visserligen är en av mina absoluta favoritböcker, men som jag helst vill slippa uppleva själv) exploderade i skallen. Jag gav upp ett pip och rusade skräckslagen upp för närmaste trappa. Problemet var bara att trappan ledde till en annan korridor där alla dörrar var låsta. Jag blev alltså tvungen att ta samma väg tillbaka, och passera bårhusdörren igen. Helfestligt!
Hur som haver blev jag inte uppäten av en zombie, men jag kan lova att pulsen var lika snabb som stegen när jag gick ner för trappan och tillbaka genom korridoren.
Som ni kanske förstår slutade jag att leta sen, och lommade ut den vanliga vägen. Och vad kan jag då dra för lärdomar utav det här?
1. Jag borde sluta spela så mycket läskiga TV-spel, sluta läsa rysare och sluta kolla på varenda skräckfilm som kommer ut på DVD. Uppenbarligen klarar jag inte av det.
2. Om något riktigt, riktigt läskigt skulle hända mig i verkligheten så skulle jag förmodligen inte alls vara sådär iskall som de är i mina TV-spel, rysare och skräckfilmer. Så jag kanske ska sluta inbilla mig det nu och förlika mig med tanken på att jag antagligen bara skulle pipa som en tjej och springa all världens väg.
17.4.10
Världens sämsta skämt?
Här i Alingsås finns det en korvmojj som lokalt går under namnet Bögens. Vad detta beror på förtäljer inte historien, men man kan ju tänka sig att mojjen ifråga någongång drivits av en homosexuell man. Jag hade aldrig ätit på Bögens, men för några veckor sedan när jag och Jari gjorde ett snabbesök på Alinges enda second hand-butik så stannade vi till där för att slänga i oss något snabbt.
Efter att ha studerat menyn så insåg vi att det vegetariska utbudet var något begränsat, de hade bara vegoburgare som kostade skjortan så vi fick nöja oss med en slemmig mosbricka var. Men det som gjorde mitt första (och enda) besök på Bögens till något värt att blogga om var att på menyn fanns en burgare som gick under namnet "Skämtburgare". Innehållet i denna var tydligen en vegoburgare med bacon på. Vari skämtet bestod framgick tyvärr inte, vi spekulerade i saken ett tag och kom fram till två möjliga slutsatser:
Antingen så är skämtet att man helt enkelt köper något vegetariskt och lägger kött på, eftersom man äter kött. Inte särskilt roligt. Eller så är det meningen att man ska lura någon stackars vegetarian (som om denna inte hade känt smaken av bränt grislik omgående) att äta den här skämtsamma burgaren för att sedan skratta åt personen. Vilket inte heller är särskilt roligt.
Oavsett vilket fick efterblivenheten i det hela oss att fatta beslutet att inte återvända till Bögens i första taget. Att de två minderåriga servitriserna ägnade all tid åt att stå utanför kiosken och blossa medans bordet vi satt vid och borden runt oss såg ut som om någon just haft ett rejält ketchupkrig där gjorde oss än mer övertygade om det riktiga i det beslutet. De borde döpa om Bögens till Volvoraggarens, och det illa kvickt!
Efter att ha studerat menyn så insåg vi att det vegetariska utbudet var något begränsat, de hade bara vegoburgare som kostade skjortan så vi fick nöja oss med en slemmig mosbricka var. Men det som gjorde mitt första (och enda) besök på Bögens till något värt att blogga om var att på menyn fanns en burgare som gick under namnet "Skämtburgare". Innehållet i denna var tydligen en vegoburgare med bacon på. Vari skämtet bestod framgick tyvärr inte, vi spekulerade i saken ett tag och kom fram till två möjliga slutsatser:
Antingen så är skämtet att man helt enkelt köper något vegetariskt och lägger kött på, eftersom man äter kött. Inte särskilt roligt. Eller så är det meningen att man ska lura någon stackars vegetarian (som om denna inte hade känt smaken av bränt grislik omgående) att äta den här skämtsamma burgaren för att sedan skratta åt personen. Vilket inte heller är särskilt roligt.
Oavsett vilket fick efterblivenheten i det hela oss att fatta beslutet att inte återvända till Bögens i första taget. Att de två minderåriga servitriserna ägnade all tid åt att stå utanför kiosken och blossa medans bordet vi satt vid och borden runt oss såg ut som om någon just haft ett rejält ketchupkrig där gjorde oss än mer övertygade om det riktiga i det beslutet. De borde döpa om Bögens till Volvoraggarens, och det illa kvickt!
10.4.10
Dra mig baklänges!
Idag var den. Dagen D. Eller snarare dagen H som i högskoleprov. Jag var helt lugn inför detta faktum ända tills igår då jag helt plötsligt fick totalpanik och försökte stressplugga några gamla prov och läsa lite strategier på internet. Det gick så där, jag grinade mest. Sen sov jag pissigt inatt och var toknervig imorse när jag gav mig iväg.
Själva provet var... snudd på obeskrivligt. Kroppen var på helspänn hela tiden, stressfaktorn var skyhög och det kändes mest som att delta i ett lotteri där man kunde ha tur och kanske ha tänkt rätt, eftersom man knappt förstod frågorna innan man ens försökt börja svara på dem. Tidspressen gjorde att det bara gick runt i skallen och all information gick in genom ena ögat och ut genom det andra.
Efteråt kände jag mig som den dummaste människan på hela planeten, och var helt säker på att det gått käpprätt åt helvete. Det var mina provkompisar också så vi begav oss till Åkanten för att dämpa sorgen och skammen med några pilsner.
Medans vi satt där så fick vi för oss att riva av plåstret och ringde hem till Carros Robban så att han fick gå in på text-tv och läsa upp svaren åt oss, och se på fan! Om de inte ändrat något i graderingssystemet och om jag inte fyllt i fel på min facitlapp så stampar jag in på 1,1!!!(Skulle jag fyllt i något fel hamnar jag ändå på 1,0 vilket jag är mer än nöjd med!) Om någon är obekant med systemet kan jag meddela att minimum är 0,0, max är 2,0, för att komma in på ssk-utbildningen behövde man förra terminen (vilket förvisso inte är någon garanti för att det ser likadant ut till hösten) ha 0,7 (var det någon som sa). Förstagångsskrivare brukar oftast hamna mellan 0,6 och 1,2 (var det någon annan som sa). Jag hade hoppats på 0,8 men trott att jag skulle ligga runt 0,6.
Jag är så löjligt glad! Förhoppningsvis innebär detta att om jag bara fixar den där förbannade rövmatten och inga radikala förändringar skett sedan tidigare år både vad det gäller graderingssystemet och intagningen till högskolan så har jag mitt på det torra.
Hade inte ens i mina vildaste fantasier kunnat tro att det skulle gå så pass bra, tydligen är man inget komplett byfåne trots allt.
Nu blir det soffkoma resten av kvällen. Huvudet värker, jag svettas och mår illa.
Om jag aldrig nånsin behöver göra det här igen så blir jag en mycket lycklig flicka.
Själva provet var... snudd på obeskrivligt. Kroppen var på helspänn hela tiden, stressfaktorn var skyhög och det kändes mest som att delta i ett lotteri där man kunde ha tur och kanske ha tänkt rätt, eftersom man knappt förstod frågorna innan man ens försökt börja svara på dem. Tidspressen gjorde att det bara gick runt i skallen och all information gick in genom ena ögat och ut genom det andra.
Efteråt kände jag mig som den dummaste människan på hela planeten, och var helt säker på att det gått käpprätt åt helvete. Det var mina provkompisar också så vi begav oss till Åkanten för att dämpa sorgen och skammen med några pilsner.
Medans vi satt där så fick vi för oss att riva av plåstret och ringde hem till Carros Robban så att han fick gå in på text-tv och läsa upp svaren åt oss, och se på fan! Om de inte ändrat något i graderingssystemet och om jag inte fyllt i fel på min facitlapp så stampar jag in på 1,1!!!(Skulle jag fyllt i något fel hamnar jag ändå på 1,0 vilket jag är mer än nöjd med!) Om någon är obekant med systemet kan jag meddela att minimum är 0,0, max är 2,0, för att komma in på ssk-utbildningen behövde man förra terminen (vilket förvisso inte är någon garanti för att det ser likadant ut till hösten) ha 0,7 (var det någon som sa). Förstagångsskrivare brukar oftast hamna mellan 0,6 och 1,2 (var det någon annan som sa). Jag hade hoppats på 0,8 men trott att jag skulle ligga runt 0,6.
Jag är så löjligt glad! Förhoppningsvis innebär detta att om jag bara fixar den där förbannade rövmatten och inga radikala förändringar skett sedan tidigare år både vad det gäller graderingssystemet och intagningen till högskolan så har jag mitt på det torra.
Hade inte ens i mina vildaste fantasier kunnat tro att det skulle gå så pass bra, tydligen är man inget komplett byfåne trots allt.
Nu blir det soffkoma resten av kvällen. Huvudet värker, jag svettas och mår illa.
Om jag aldrig nånsin behöver göra det här igen så blir jag en mycket lycklig flicka.
6.4.10
Dagar som gått och dagar som kommer.
Skärtorsdag: Stressplugg och prov- som jag som bekant klarade! Sedan blåkullafest i Göteborg, väldans trevligt. Partyhumöret var alldeles prima efter förmiddagens bragd.
Långfredag: Jari jobbade och jag var givetvis bakfull och spelade tv-spel med ungarna. Sedan städade vi och hade trevligt besök av Helen och Jonas+ deras kottar på kvällen med middag och öldrickning. Sedan tog karlslokarna hand om alla barn medans jag och Helen gick upp till Fifi´s (vår lokala och enda taverna) och hällde i oss lite mer öl, tjötade med varandra och med pizzabagaren och satt när de stängt och frös på en bänk med varsin folköl men ville inte gå hem eftersom vi hade så förbannat trevligt. Helt underbart att upptäcka att man har toktrevliga grannar med barn i hyfsat samma ålder som ens egna bara ett stenkast bort.
Påskafton: Firades hemma hos min mormor och morfar med massor av god mat (rara mormor hade köpt sådana där "konstiga" korvar och köttbullar till oss.) Sedan tillbringade vi dagen på deras veranda där det var så varmt att man kunde sitta och sola i linne. Underbart!
Påskdagen: Tillbringades hemma hos Jaris föräldrar med ännu mer god mat och umgänge.
Annandag påsk: Äntligen en dag hemma! Den gick dock åt till storstädning och storröjning följt av välbehövligt mys med pizza och soffhäng.
Tisdag: Upp och börja jobba redan kvart i sju. Var på respen och hade bästa dagen där hittills; timmarna bara flög iväg. Under eftermiddagen skulle jag pluggat men var som vanligt så trött när jag jobbat tidigt att jag sovit större delen av eftermiddagen. Blir till att ta igen det imorgon.
Onsdag: Massor av matteplugg på förmiddagen. Praktik på eftermiddagen.
Torsdag: Matteprov på förmiddagen. Praktik på eftermiddagen.
Fredag: Plugga som en iller inför högskoleprovet! Ska försöka hinna träna också, det vore fint.
Lördag: Högskoleprov! Ångest! Och Jari ska på spelning på kvällen så jag lär ju bara ligga som en hög och räkna sekunderna tills kidsen somnar så jag får sova.
Söndag: Praktik 6:45-15:00. Sen lägga sig och dö igen.
See you on the other side!
Långfredag: Jari jobbade och jag var givetvis bakfull och spelade tv-spel med ungarna. Sedan städade vi och hade trevligt besök av Helen och Jonas+ deras kottar på kvällen med middag och öldrickning. Sedan tog karlslokarna hand om alla barn medans jag och Helen gick upp till Fifi´s (vår lokala och enda taverna) och hällde i oss lite mer öl, tjötade med varandra och med pizzabagaren och satt när de stängt och frös på en bänk med varsin folköl men ville inte gå hem eftersom vi hade så förbannat trevligt. Helt underbart att upptäcka att man har toktrevliga grannar med barn i hyfsat samma ålder som ens egna bara ett stenkast bort.
Påskafton: Firades hemma hos min mormor och morfar med massor av god mat (rara mormor hade köpt sådana där "konstiga" korvar och köttbullar till oss.) Sedan tillbringade vi dagen på deras veranda där det var så varmt att man kunde sitta och sola i linne. Underbart!
Påskdagen: Tillbringades hemma hos Jaris föräldrar med ännu mer god mat och umgänge.
Annandag påsk: Äntligen en dag hemma! Den gick dock åt till storstädning och storröjning följt av välbehövligt mys med pizza och soffhäng.
Tisdag: Upp och börja jobba redan kvart i sju. Var på respen och hade bästa dagen där hittills; timmarna bara flög iväg. Under eftermiddagen skulle jag pluggat men var som vanligt så trött när jag jobbat tidigt att jag sovit större delen av eftermiddagen. Blir till att ta igen det imorgon.
Onsdag: Massor av matteplugg på förmiddagen. Praktik på eftermiddagen.
Torsdag: Matteprov på förmiddagen. Praktik på eftermiddagen.
Fredag: Plugga som en iller inför högskoleprovet! Ska försöka hinna träna också, det vore fint.
Lördag: Högskoleprov! Ångest! Och Jari ska på spelning på kvällen så jag lär ju bara ligga som en hög och räkna sekunderna tills kidsen somnar så jag får sova.
Söndag: Praktik 6:45-15:00. Sen lägga sig och dö igen.
See you on the other side!
1.4.10
Jag grejade naturkunskapsprovet! Var helt säker på att det skulle gå åt skogen. Känns så himla skönt. Bara två prov till, sen är jag färdig med hela kursen.
Matteprov på torsdag, det ska jag också greja. Sedan är det högskoleprovet nästa lördag. Grov ångest, men det får gå som det går.
Nu är jag minsann ledig ända tills på tisdag. Ska bli otroligt gött med lite påskledigt. Ikväll blir det förhoppningsvis Blåkullafest. Vore aptrist att missa den. Påskafton firas hos mormor, påskdagen hos svärmor och annandagen hemma, om vi har tur och ingen mer kräver att vi ska besöka dem. Det kommer att säga svisch så är det jobbdags igen.
Matteprov på torsdag, det ska jag också greja. Sedan är det högskoleprovet nästa lördag. Grov ångest, men det får gå som det går.
Nu är jag minsann ledig ända tills på tisdag. Ska bli otroligt gött med lite påskledigt. Ikväll blir det förhoppningsvis Blåkullafest. Vore aptrist att missa den. Påskafton firas hos mormor, påskdagen hos svärmor och annandagen hemma, om vi har tur och ingen mer kräver att vi ska besöka dem. Det kommer att säga svisch så är det jobbdags igen.
28.3.10
Till den det vederbör:
I think we have an emergency
I think we have an emergency
If you thought I'd leave, then you were wrong
Cause I won't stop holding on
So are you listening?
So are you watching me?
If you thought I'd leave, then you were wrong
Cause I won't stop holding on.
This is an emergency
So are you listening?
And I can't pretend that I don't see this
It's really not your fault
That no one cares to talk about it,
Talk about it
Cause I've seen love die
Way too many times
When it deserved to be alive
I've seen you cry
Way too many times
When you deserve to be alive
alive
So you give up every chance you get
Just to feel new again
I think we have an emergency
I think we have an emergency
And you do your best to show me love,
but you don't know what love is...
(Emergency, Paramore)
I think we have an emergency
If you thought I'd leave, then you were wrong
Cause I won't stop holding on
So are you listening?
So are you watching me?
If you thought I'd leave, then you were wrong
Cause I won't stop holding on.
This is an emergency
So are you listening?
And I can't pretend that I don't see this
It's really not your fault
That no one cares to talk about it,
Talk about it
Cause I've seen love die
Way too many times
When it deserved to be alive
I've seen you cry
Way too many times
When you deserve to be alive
alive
So you give up every chance you get
Just to feel new again
I think we have an emergency
I think we have an emergency
And you do your best to show me love,
but you don't know what love is...
(Emergency, Paramore)
27.3.10
Hej (dubbel)moralpanik!
Alla har väl vid det här laget hört om "Linnea" som blev våldtagen av en skolkamrat och fick ett helt samhälle emot sig, och jag måste som vanligt vara lite tvärtemot.
Hela dagen har jag med road fascination sett hur grupp efter grupp startas upp på Facebook och hur man i loggarna beskriver det inträffade som helt fasansfullt, imorse på radion ägnade de ett hel program åt hur fruktansvärt det som hänt är, och så vidare, och så vidare. I all oändlighet. Amen.
Ja, det är såklart jättehemskt. Jag tycker synd om Linnea och den andra tjejen som samma kille tydligen också våldtagit. Hon har blivit mycket orättvist behandlad och det är helt sjukt att vuxna människor kan uppföra sig som totala idioter.
Men ärligt talat? Måste hela landet gå i spinn på grund av att en svensk flicka har blivit orättvist behandlad i samband med en våldtäkt?
Varje dag i exempelvis Somalia stenas flickor och kvinnor till döds när de försökt anmäla en våldtäkt. Varje dag. Men det kan vi helt enkelt bortse ifrån för nu är det ju EN svensk flicka som varit tvungen att flytta. Inte en enda sten har kastats på henne. Är en svensk flicka värd så mycket mer i svenskarnas ögon än X antal utländska som går tusen gånger värre öden till mötes?
Tydligen. Det finns inte en enda facebookgrupp på svenska som berör ämnet.
I rest my case.
Hela dagen har jag med road fascination sett hur grupp efter grupp startas upp på Facebook och hur man i loggarna beskriver det inträffade som helt fasansfullt, imorse på radion ägnade de ett hel program åt hur fruktansvärt det som hänt är, och så vidare, och så vidare. I all oändlighet. Amen.
Ja, det är såklart jättehemskt. Jag tycker synd om Linnea och den andra tjejen som samma kille tydligen också våldtagit. Hon har blivit mycket orättvist behandlad och det är helt sjukt att vuxna människor kan uppföra sig som totala idioter.
Men ärligt talat? Måste hela landet gå i spinn på grund av att en svensk flicka har blivit orättvist behandlad i samband med en våldtäkt?
Varje dag i exempelvis Somalia stenas flickor och kvinnor till döds när de försökt anmäla en våldtäkt. Varje dag. Men det kan vi helt enkelt bortse ifrån för nu är det ju EN svensk flicka som varit tvungen att flytta. Inte en enda sten har kastats på henne. Är en svensk flicka värd så mycket mer i svenskarnas ögon än X antal utländska som går tusen gånger värre öden till mötes?
Tydligen. Det finns inte en enda facebookgrupp på svenska som berör ämnet.
I rest my case.
Trött, men glad.
Är helt färdig. Gjorde misstaget att träna innan praktiken igår, och det var ingen bra kombination känner jag idag. Två timmars intensiv träning följt av åtta timmars konstant spring, böjande, trixande och fixande har gett mig en minst sagt öm kropp idag. Ur en förbränningssynpunkt var det dock säkert jättebra!
Var på PostOp igår, det är alltså där man ligger efter en operation för att observeras innan man skickas vidare/får gå hem. Tyckte det var jätteroligt, men gud så stressigt! Kvartskontroller på alla patienter, smörgåsar och kaffe, bäcken hit och tempar dit. Tiden bara flög iväg. Jag fick göra massor av saker helt på egen hand och blev glad och varm i magen av att kallas "Syster" av patienterna.
Roligt att prata med folk och roligt att få känna sig viktig och behövd.
Är väldigt glad över att min handledare är ansvarig för PostOp, så att jag kommer få vara mycket därute. Fart och fläkt är min cup of tea och inget jag är direkt bortskämd med på min ordinarie arbetsplats.
Idag börjar mitt nya liv, för övrigt. Ska till Grekland den 27e maj och då vill man ju vara fit! Sist vi åkte utomlands 2006 gick jag ner 13 kg innan vi åkte (som jag givetvis gick upp igen sedan när fläskkorven Lovis flyttade in i min mage). Bättre morot finns inte, så nu jävlar! Det ska bli så skönt att komma iväg. Vi ska till Makrigialos på Kreta. Ni vet, en såndär stor vulgär resort med 1000 m2 poollandskap, barnklubb, barndisco, barnlekar, barnbuffé och så vidare.
Jag och Jari har någon slags utopisk vision av oss som ligger i varsin solstol med en paraplydrink i ena näven och en bok i den andra medans ungarna glatt sysselsätter sig själva med all den förströelse som bara en charterresort kan erbjuda. Jo tjena. Förmodligen kommer de vara lika sällskapstörstande som vanligt, men man kan ju få drömma.
Hur som helst ska det bli alldeles underbart! Melvin är eld och lågor och har gjort en almanacka där han kryssar för varje dag tills vi ska åka och Lovis fattar förstås ingenting men är lika glad för det. Jag tror att vi alla fyra kommer att bli mycket nöjda.
Var på PostOp igår, det är alltså där man ligger efter en operation för att observeras innan man skickas vidare/får gå hem. Tyckte det var jätteroligt, men gud så stressigt! Kvartskontroller på alla patienter, smörgåsar och kaffe, bäcken hit och tempar dit. Tiden bara flög iväg. Jag fick göra massor av saker helt på egen hand och blev glad och varm i magen av att kallas "Syster" av patienterna.
Roligt att prata med folk och roligt att få känna sig viktig och behövd.
Är väldigt glad över att min handledare är ansvarig för PostOp, så att jag kommer få vara mycket därute. Fart och fläkt är min cup of tea och inget jag är direkt bortskämd med på min ordinarie arbetsplats.
Idag börjar mitt nya liv, för övrigt. Ska till Grekland den 27e maj och då vill man ju vara fit! Sist vi åkte utomlands 2006 gick jag ner 13 kg innan vi åkte (som jag givetvis gick upp igen sedan när fläskkorven Lovis flyttade in i min mage). Bättre morot finns inte, så nu jävlar! Det ska bli så skönt att komma iväg. Vi ska till Makrigialos på Kreta. Ni vet, en såndär stor vulgär resort med 1000 m2 poollandskap, barnklubb, barndisco, barnlekar, barnbuffé och så vidare.
Jag och Jari har någon slags utopisk vision av oss som ligger i varsin solstol med en paraplydrink i ena näven och en bok i den andra medans ungarna glatt sysselsätter sig själva med all den förströelse som bara en charterresort kan erbjuda. Jo tjena. Förmodligen kommer de vara lika sällskapstörstande som vanligt, men man kan ju få drömma.
Hur som helst ska det bli alldeles underbart! Melvin är eld och lågor och har gjort en almanacka där han kryssar för varje dag tills vi ska åka och Lovis fattar förstås ingenting men är lika glad för det. Jag tror att vi alla fyra kommer att bli mycket nöjda.
25.3.10
Mycket nu.
Har börjat på min praktik och det är så spännande och intressant!
Men jag är dödstrött och den här veckan är inte rolig; jobbar måndag, tisdag, torsdag och fredag på praktiken och sedan helg på mitt "riktiga" jobb.
Har sega sviter efter vinterkräksjukan och bara sover och sover när jag är hemma. Kroppen vill inte riktigt återhämta sig. I måndags efter första dagen på praktiken sov jag i sexton timmar! Helt galet. Det var många nya intryck och mycket att ta till sig. På Alingsås intensivvårdsavdelning har de både medicinpatienter, respiratorpatienter och postoperativa patienter. Det är väldigt omväxlande och jag har redan fått se en hel del intressanta åkommor. Min handledare är väldigt rar och kompetent och än så länge trivs jag som fisken. Sista veckan ska jag få vara med på operation, spännande!
I helgen blev det inget vårdagjämningsfirande för min del. Ville inte riskera att smitta flickorna. Men jag fick gå på Anna-Carins och Oslos fest istället, de brydde sig inte om att jag varit sjuk och som tur är verkar alla som var där ha klarat sig.
Jag har inte fått några hotbrev än iallafall. Det gick ganska vilt till, men var mycket trevligt.=)
Nu ska jag strax iväg och jobba kväll, 13.30-21.30. En riktig skittid enligt mig, men det får gå. Samma pass imorgon (kul att jobba fredagkväll utan att få ett ruttet öre betalt) och sedan upp och göra 13 timmars pass både lördag och söndag. Som tur är blir det bra mycket lugnare nästa vecka, så jag får bita ihop. Kanske hinner jag till och med blogga nån dag.
Men jag är dödstrött och den här veckan är inte rolig; jobbar måndag, tisdag, torsdag och fredag på praktiken och sedan helg på mitt "riktiga" jobb.
Har sega sviter efter vinterkräksjukan och bara sover och sover när jag är hemma. Kroppen vill inte riktigt återhämta sig. I måndags efter första dagen på praktiken sov jag i sexton timmar! Helt galet. Det var många nya intryck och mycket att ta till sig. På Alingsås intensivvårdsavdelning har de både medicinpatienter, respiratorpatienter och postoperativa patienter. Det är väldigt omväxlande och jag har redan fått se en hel del intressanta åkommor. Min handledare är väldigt rar och kompetent och än så länge trivs jag som fisken. Sista veckan ska jag få vara med på operation, spännande!
I helgen blev det inget vårdagjämningsfirande för min del. Ville inte riskera att smitta flickorna. Men jag fick gå på Anna-Carins och Oslos fest istället, de brydde sig inte om att jag varit sjuk och som tur är verkar alla som var där ha klarat sig.
Jag har inte fått några hotbrev än iallafall. Det gick ganska vilt till, men var mycket trevligt.=)
Nu ska jag strax iväg och jobba kväll, 13.30-21.30. En riktig skittid enligt mig, men det får gå. Samma pass imorgon (kul att jobba fredagkväll utan att få ett ruttet öre betalt) och sedan upp och göra 13 timmars pass både lördag och söndag. Som tur är blir det bra mycket lugnare nästa vecka, så jag får bita ihop. Kanske hinner jag till och med blogga nån dag.
17.3.10
Smittsam huvudvärk?
Häromdagen hade Melvin världens huvudvärk, följt av feber, följt av typiska magsjukesymptom (vinterkräksjuka? Är osäker eftersom vi aldrig haft det). Hursomhelst så fick jag exakt samma symptom inatt, och idag har jag varit riktigt bedrövligt döende. Eftersom Lovis också hade feber inatt så fick barnen också vara hemma idag, men hon mådde givetvis prima medans mitt sjukdomsförlopp tycktes bli värre och värre under dagen. Jag hade aldrig klarat mig om det inte varit för Melvin. Han har passat sin syster, utfodrat dem bägge, gett mig vatten och mediciner och så vidare. Och när jag fick dåligt samvete och berömde honom i all evighet så svarade han bara, helt självklart, att när han är sjuk så tar jag ju hand om honom och därför skulle han givetvis ta hand om mig nu. "För i vår familj hjälper vi varandra." Att höra de orden från en femåring är ganska bra för självförtroendet.
Då måste man faktiskt ha gjort något alldeles rätt.
Då måste man faktiskt ha gjort något alldeles rätt.
15.3.10
And here we go again.
Jag lovar på fullaste allvar att jag får psykosomatiska besvär varje gång jag måste hålla på med den jävla helvetesmatten! Det slår aldrig fel; vet jag att ett räknepass stundar så drabbas jag av akut huvudvärk blandat med ett kväljande illamående. Vad i hela hälsingland ska man göra åt det? Det är ju inte som att jag kan påverka det. Så. Jävla. Asjobbigt.
Har haft en mycket bra helg iallafall. I fredags hade vi besök av Tess, Nemo och min lillebror. Vi åt fisksoppa och sippade vin och spelade så småningom en hel del singstar. Sedan kom lite annat löst folk på besök varför den lugna middagen mynnade ut i en liten men effektiv brakfest (barnen var hos mormor respektive kompis och sov över). Vi hade planer på att gå ut, men det visade sig roligare att stanna inne.
Lördagen tillbringades återigen i bakfyllans tecken. Barnen kom hem tidigt på morgonen men vi lyckades underhålla dem ganska så bra ändå. I söndags var vi rentav så hurtiga att vi gick en långprommis och utfodrade våra stjärnögda telningar på mackedonken. Eftersom både jag och Jari avskyr Mcdonaldsmat (man kan lika gärna gå in på deras toalett och stoppa i sig ett gäng pappersservetter, både smak och mättnadsmässigt) så gjorde vi ruskigt goda vegetariska grillspett med halloumi och marinerade champinjoner och lite annat smått och gott på när vi kom hem istället. Mumma.
Sedan tänkte vi avsluta kvällen med en hyrfilm vid namn "Man tänker sitt", men vi fick stänga av efter en halvtimme för att det var så ruskigt dåligt. Fodralet kryllade av olika filmprisnomineringar och lysande rescensioner. Det var rentav någon som smällde till med att det var en utav de bästa filmer han någonsin sett.
Då kan han inte ha sett särskilt mycket säger jag bara för tråkigare och fjantigare pretentiös skit får man bannemej leta länge efter. Se den INTE!
Och nu är det måndag. Och jag borde räkna en helsickes massa matte. Men det gör jag inte. Jag tänker gå och lägga mig för att bota min matteframkallade huvudvärk istället. Hur ska jag klara detta? Jag måste ju, annars kan jag kyssa högskolan till hösten adjö. Fan fan FAN! Varför måste matte B vara ett krav??
Har haft en mycket bra helg iallafall. I fredags hade vi besök av Tess, Nemo och min lillebror. Vi åt fisksoppa och sippade vin och spelade så småningom en hel del singstar. Sedan kom lite annat löst folk på besök varför den lugna middagen mynnade ut i en liten men effektiv brakfest (barnen var hos mormor respektive kompis och sov över). Vi hade planer på att gå ut, men det visade sig roligare att stanna inne.
Lördagen tillbringades återigen i bakfyllans tecken. Barnen kom hem tidigt på morgonen men vi lyckades underhålla dem ganska så bra ändå. I söndags var vi rentav så hurtiga att vi gick en långprommis och utfodrade våra stjärnögda telningar på mackedonken. Eftersom både jag och Jari avskyr Mcdonaldsmat (man kan lika gärna gå in på deras toalett och stoppa i sig ett gäng pappersservetter, både smak och mättnadsmässigt) så gjorde vi ruskigt goda vegetariska grillspett med halloumi och marinerade champinjoner och lite annat smått och gott på när vi kom hem istället. Mumma.
Sedan tänkte vi avsluta kvällen med en hyrfilm vid namn "Man tänker sitt", men vi fick stänga av efter en halvtimme för att det var så ruskigt dåligt. Fodralet kryllade av olika filmprisnomineringar och lysande rescensioner. Det var rentav någon som smällde till med att det var en utav de bästa filmer han någonsin sett.
Då kan han inte ha sett särskilt mycket säger jag bara för tråkigare och fjantigare pretentiös skit får man bannemej leta länge efter. Se den INTE!
Och nu är det måndag. Och jag borde räkna en helsickes massa matte. Men det gör jag inte. Jag tänker gå och lägga mig för att bota min matteframkallade huvudvärk istället. Hur ska jag klara detta? Jag måste ju, annars kan jag kyssa högskolan till hösten adjö. Fan fan FAN! Varför måste matte B vara ett krav??
10.3.10
Idag har jag varit så otroligt duktig. Det verkade på morgonen som om jag inte skulle orka göra ett endaste dugg. Men sedan styrde jag upp mig och fick både städat, tvättat och diskat innan jag gjorde klart allt skolarbete jag låg efter med sen förra veckan. Mjae förutom matten då men hey! Jag har ju hela helgen på mig. Fy fan vad bra det känns nu! Som om ett berg har försvunnit från mina axlar. En vecka till i skolan, två prov och sedan är det en månads praktik och (förhoppningsvis) en vecka på Rhodos innan jag behöver jobba mig med läxor igen.
Fick mitt förstahandsval som praktikplats; en månad på IVA här i Alingsås.
Grymt asbra! Det ska bli väldigt intressant även om jag nog är lite Grey´s anatomy-skadad och tror att det ska vara rena rama romantiska Mercy West där på sjukhuset. Knappast troligt, va. Men spännande ska det bli. Jag skulle säga roligt om det inte rimmade så illa med intensivvård. Nu sova!
Fick mitt förstahandsval som praktikplats; en månad på IVA här i Alingsås.
Grymt asbra! Det ska bli väldigt intressant även om jag nog är lite Grey´s anatomy-skadad och tror att det ska vara rena rama romantiska Mercy West där på sjukhuset. Knappast troligt, va. Men spännande ska det bli. Jag skulle säga roligt om det inte rimmade så illa med intensivvård. Nu sova!
7.3.10
Åh.
Vad ska man säga? Världsklass! Gamle Timpan gjorde det igen, och som han gjorde det!
Jag är en såndär blötfis. Jag börjar ofta gråta när jag är på bio utan anledning bara för att det är en vacker bild på duken, någon säger en mening som överväldigar mig, en låt spelas i bakgrunden som jag gillar och så vidare. Det är otroligt irriterande och idag var det otroligt irriterande eftersom hela filmen tycktes överväldiga mig.
Jag fick hålla tillbaka tårarna mest hela tiden, bara för att det var så satans bra. Jag glömde till och med av att biomysa sådär som man ska göra, och det är verkligen ett tecken på att filmen har varit intressant.
Spring och se!
Jag är en såndär blötfis. Jag börjar ofta gråta när jag är på bio utan anledning bara för att det är en vacker bild på duken, någon säger en mening som överväldigar mig, en låt spelas i bakgrunden som jag gillar och så vidare. Det är otroligt irriterande och idag var det otroligt irriterande eftersom hela filmen tycktes överväldiga mig.
Jag fick hålla tillbaka tårarna mest hela tiden, bara för att det var så satans bra. Jag glömde till och med av att biomysa sådär som man ska göra, och det är verkligen ett tecken på att filmen har varit intressant.
Spring och se!
Veckan som gått har passerat i magsjukans tecken. Underbart! Hela familjen har legat avdäckade i tvådagars intervaller.
I tisdags utmanade jag dock ödet beroende på allvarlig tristess och tog mig till Göteborg för att gå på månadens pubmoot. Det var trevligt, fast jag blev snabbt trött och de fyra öl jag drack gav upphov till en infernalisk bakfylla som inte på något sätt stod i proportion mot alkoholkonsumtionen ifråga.
Note to self: Inte dricka alkohol alldeles efter en magsjuka. I onsdags (som var en scemafri dag) mådde jag således skit igen.
På torsdagmorgon när det verkade som att vi skulle kunna ta oss upp, upp och iväg ut i verkligheten igen vaknade Melvin upp och spydde. Så då sket det sig. Och i fredags var det givetvis Jaris tur, trots att han bedyrat högt och ofta att han INTE tänkte bli dålig.
Helgen har varit väldigt lugn. Jag och Lovis gick en promenad och andades lite frisk luft, sedan har vi bara återhämtat oss med god mat, och sedermera ett par öl när det kändes som att det kunde fungera. En hel del Silent hill har det blivit också, nattetid. Nu är det bara skönt att det dragit över och jag ser berkligen fram emot att få gå till skolan imorgon och träffa lite riktiga människor igen.
Redan i eftermiddag ska vi dock lämna barnen hos min mor (som har lovat att mörda mig ifall hon blir magsjuk) och gå på Alice in wonderland. Det var längesedan jag såg fram emot ett biobesök så här mycket. Jag tror det kommer att bli riktigt, riktigt bra.
I tisdags utmanade jag dock ödet beroende på allvarlig tristess och tog mig till Göteborg för att gå på månadens pubmoot. Det var trevligt, fast jag blev snabbt trött och de fyra öl jag drack gav upphov till en infernalisk bakfylla som inte på något sätt stod i proportion mot alkoholkonsumtionen ifråga.
Note to self: Inte dricka alkohol alldeles efter en magsjuka. I onsdags (som var en scemafri dag) mådde jag således skit igen.
På torsdagmorgon när det verkade som att vi skulle kunna ta oss upp, upp och iväg ut i verkligheten igen vaknade Melvin upp och spydde. Så då sket det sig. Och i fredags var det givetvis Jaris tur, trots att han bedyrat högt och ofta att han INTE tänkte bli dålig.
Helgen har varit väldigt lugn. Jag och Lovis gick en promenad och andades lite frisk luft, sedan har vi bara återhämtat oss med god mat, och sedermera ett par öl när det kändes som att det kunde fungera. En hel del Silent hill har det blivit också, nattetid. Nu är det bara skönt att det dragit över och jag ser berkligen fram emot att få gå till skolan imorgon och träffa lite riktiga människor igen.
Redan i eftermiddag ska vi dock lämna barnen hos min mor (som har lovat att mörda mig ifall hon blir magsjuk) och gå på Alice in wonderland. Det var längesedan jag såg fram emot ett biobesök så här mycket. Jag tror det kommer att bli riktigt, riktigt bra.
1.3.10
Return of the living dead.
Jag fick inte spelat alls i lördags. Var onormalt trött efter arbetspasset och somnade nästan på en gång jag kom hem. Och när jag vaknade berodde det inte på att det var dags att gå upp och jobba igen utan på att jag kände ett oemotståndeligt behov av att kräkas.
Jajjemen, magsjuka så det stod härliga till. Jag tillbringade tolv timmar i badrummet och sedan 15 timmar i sängen, snudd på medvetslös. Helt underbart!
Det var bara att ringa till jobbet och sjukanmäla sig, vilket tog emot något alldeles enormt då den jobbhelgen i månaden gör en avsevärd skillnad på min månadsinkomst. Så jäkla typiskt.
Hursomhelst väntar vi nu spänt på att se om övriga familjen klarar sig undan.
Än så länge verkar det lovande, men man vet aldrig hur lång tid det tar innan det slår till.
Jag är åtmistone hyfsat återställd nu. Matlusten lyser med sin frånvaro och pyamasbyxorna sitter lite lösare (vilket är bra!). Imorgon tar vi nya tag igen.
Jajjemen, magsjuka så det stod härliga till. Jag tillbringade tolv timmar i badrummet och sedan 15 timmar i sängen, snudd på medvetslös. Helt underbart!
Det var bara att ringa till jobbet och sjukanmäla sig, vilket tog emot något alldeles enormt då den jobbhelgen i månaden gör en avsevärd skillnad på min månadsinkomst. Så jäkla typiskt.
Hursomhelst väntar vi nu spänt på att se om övriga familjen klarar sig undan.
Än så länge verkar det lovande, men man vet aldrig hur lång tid det tar innan det slår till.
Jag är åtmistone hyfsat återställd nu. Matlusten lyser med sin frånvaro och pyamasbyxorna sitter lite lösare (vilket är bra!). Imorgon tar vi nya tag igen.
27.2.10
Nå, hur var det nu då?
Kan ju börja med att säga att humöret höjdes avsevärt av att hänga hemma hos G och R och klämma på bebis, plus umgås med mina fina tanter. Och när jag sedan kom hem och fick spela Silent hill och dricka öl så var cynismen som bortblåst. Vilket jäkla spel!
Tänk dig det här:
Du vaknar upp efter en bilolycka och upptäcker att din dotter är försvunnen. Det är snöstorm och mörkt överallt, du har bara en ficklampa som lyser upp en ganska begränsad zon framför dig (då måste man använda handkontrollen som en ficklampa på riktigt). Ingen människa syns till, du är i ett övergivet industriområde och har ingen aning om vart ditt barn tagit vägen. Du kommer till en övergiven lekplats och när ficklampan lyser över gungställningen ser det ut som att någon sitter där i mörkret. När du tar upp din mobiltelefon och riktar den mot gungan sitter en skitläskig flicka där när du kollar genom mobilkameran. Helt plötsligt (efter att man gjort lite tråkiga grejer) så ringer telefonen och det är din dotters röst. Hon säger att du kan inte slåss mot dem, pappa. Du måste springa, spring! Sedan hörs ett skärande ljud i telefonen och hela världen förvandlas till is. Inuti isen ser du äckelmonster utan ansikten och så börjar du springa. Du vet inte vart du ska springa och det enda ljus du har är ficklampan. Du springer och springer och gömmer dig under ett bord i en sunkig lagerlokal. När du ligger där hör du hur det börjar knastra i telefonen (och då fungerar handkontrollen verkligen som en mobiltelefon) och du ser ett äckelmonster komma släpande emot dig. Men den hittar dig inte och du kryper ut och springer vidare. Du kommer till en övergiven simhall och i bassängen kryllar det av monster. De klättrar upp och kastar sig över dig (och för att kunna skaka av sig/slå bort dem måste man verkligen göra det på riktigt, man får stå framför teven och försöka få dem av sig genom att skaka, slå, hoppa och så vidare. Wii är så jäkla fränt!) och du får bort dem och springer vidare genom en dörr. Sedan kommer du in i en annan lagerlokal och gömmer dig under en hög med grejor. Det börjar knastra i telefonen igen och du ser ett nytt monster. Men det här monstret fortsätter inte utan hittar dig och sliter fram dig och äter upp din hals. Sedan dör du och får börja om igen.
Ungefär så var min kväll/natt och det var hur grymt som helst! Kan knappt bärga mig tills jag får komma hem och bli jagad igen.
Tänk dig det här:
Du vaknar upp efter en bilolycka och upptäcker att din dotter är försvunnen. Det är snöstorm och mörkt överallt, du har bara en ficklampa som lyser upp en ganska begränsad zon framför dig (då måste man använda handkontrollen som en ficklampa på riktigt). Ingen människa syns till, du är i ett övergivet industriområde och har ingen aning om vart ditt barn tagit vägen. Du kommer till en övergiven lekplats och när ficklampan lyser över gungställningen ser det ut som att någon sitter där i mörkret. När du tar upp din mobiltelefon och riktar den mot gungan sitter en skitläskig flicka där när du kollar genom mobilkameran. Helt plötsligt (efter att man gjort lite tråkiga grejer) så ringer telefonen och det är din dotters röst. Hon säger att du kan inte slåss mot dem, pappa. Du måste springa, spring! Sedan hörs ett skärande ljud i telefonen och hela världen förvandlas till is. Inuti isen ser du äckelmonster utan ansikten och så börjar du springa. Du vet inte vart du ska springa och det enda ljus du har är ficklampan. Du springer och springer och gömmer dig under ett bord i en sunkig lagerlokal. När du ligger där hör du hur det börjar knastra i telefonen (och då fungerar handkontrollen verkligen som en mobiltelefon) och du ser ett äckelmonster komma släpande emot dig. Men den hittar dig inte och du kryper ut och springer vidare. Du kommer till en övergiven simhall och i bassängen kryllar det av monster. De klättrar upp och kastar sig över dig (och för att kunna skaka av sig/slå bort dem måste man verkligen göra det på riktigt, man får stå framför teven och försöka få dem av sig genom att skaka, slå, hoppa och så vidare. Wii är så jäkla fränt!) och du får bort dem och springer vidare genom en dörr. Sedan kommer du in i en annan lagerlokal och gömmer dig under en hög med grejor. Det börjar knastra i telefonen igen och du ser ett nytt monster. Men det här monstret fortsätter inte utan hittar dig och sliter fram dig och äter upp din hals. Sedan dör du och får börja om igen.
Ungefär så var min kväll/natt och det var hur grymt som helst! Kan knappt bärga mig tills jag får komma hem och bli jagad igen.
26.2.10
Lite roligt i misären.
Sonen kom just in från en kompis dit han sprungit med bara jacka och mössa eftersom han är en liten latmask och tycker att ta på sig overallen är det tråkjobbigaste som finns.
Melvin: Jag vill ha mina vantar också nu.
Jag: Jaha..? Skulle inte ni bara vara inne?
Melvin:... Jo. Men jag fryser så hemskt när jag går mellan D:s hus och mitt.
Jag: Så du gick hit bara för att hämta vantarna tills du skulle gå hem?
Melvin: Nej. Eller jo. Ja.
Jag: Så det är inte så att du försöker lura mig att ni ska vara inne när ni i själva verket ska vara ute bara för att du ska slippa ta på dig overallen?
Melvin:(Lååång tystnad) Jo. Så är det väl kanske. Men jag tänkte att du inte skulle komma på det. Men det gjorde du. Jag visste att du skulle göra det! Åååååh!
Om han fortsätter att ljuga lika dåligt kommer han åtminstone inte kunna dölja allt sitt hemska tonårssmusslande för mig. Det känns skönt och upplyftande.
Melvin: Jag vill ha mina vantar också nu.
Jag: Jaha..? Skulle inte ni bara vara inne?
Melvin:... Jo. Men jag fryser så hemskt när jag går mellan D:s hus och mitt.
Jag: Så du gick hit bara för att hämta vantarna tills du skulle gå hem?
Melvin: Nej. Eller jo. Ja.
Jag: Så det är inte så att du försöker lura mig att ni ska vara inne när ni i själva verket ska vara ute bara för att du ska slippa ta på dig overallen?
Melvin:(Lååång tystnad) Jo. Så är det väl kanske. Men jag tänkte att du inte skulle komma på det. Men det gjorde du. Jag visste att du skulle göra det! Åååååh!
Om han fortsätter att ljuga lika dåligt kommer han åtminstone inte kunna dölja allt sitt hemska tonårssmusslande för mig. Det känns skönt och upplyftande.
Olust.
Har en tråkig känsla idag. Allt känns jobbigt och svårt vilket med största sannolikhet innebär att jag är på väg att få mens. Detta rationella konstaterande gör tyvärr inte saken så mycket bättre; allt känns jobbigt och svårt trots att jag vet att det bara är mina förbannade hormoner som spökar.
Jag är trött på att aldrig ha några pengar över när jag betalat räkningarna. Jag är trött på att gå runt i cirklar här hemma och städa, städa, städa. Jag är trött på skolan som inte ger mig ett skit just nu. Jag är trött på den äckliga snön som nu börjar smälta och blir ännu äckligare. Jag är så rasande trött på Jari (som jag alltid blir när det vankas lingonvecka) att jag vill gå upp på övervåningen och kväva honom med en kudde för jag vet att han kommer vara så fruktansvärt gnällig när han vaknar eftersom han jobbar natt. Jag är så trött på ungarna att jag hotat dem med uteblivet lördagsgodis om de inte lämnar mig ifred en stund. Jag är trött på att tänka ut vad vi ska äta till middag. Jag är trött på alla dumma människor som inte lever som jag vill att de ska göra, som skiter i allt och bara tänker på sitt eget vidriga välmående. Trött på allt. Så inihelvete trött att den bästa lösningen just nu känns som att hugga huvudet av sig och bara slippa allt och så vidare.
Nåja, tur att det bara är två dagar i månaden jag känner mig så här, hade aldrig pallat annars.
Det jag är allra mest trött på är att jag ska jobba hela helgen igen.
Jag HATAR att jobba helg.
Jag är trött på att aldrig ha några pengar över när jag betalat räkningarna. Jag är trött på att gå runt i cirklar här hemma och städa, städa, städa. Jag är trött på skolan som inte ger mig ett skit just nu. Jag är trött på den äckliga snön som nu börjar smälta och blir ännu äckligare. Jag är så rasande trött på Jari (som jag alltid blir när det vankas lingonvecka) att jag vill gå upp på övervåningen och kväva honom med en kudde för jag vet att han kommer vara så fruktansvärt gnällig när han vaknar eftersom han jobbar natt. Jag är så trött på ungarna att jag hotat dem med uteblivet lördagsgodis om de inte lämnar mig ifred en stund. Jag är trött på att tänka ut vad vi ska äta till middag. Jag är trött på alla dumma människor som inte lever som jag vill att de ska göra, som skiter i allt och bara tänker på sitt eget vidriga välmående. Trött på allt. Så inihelvete trött att den bästa lösningen just nu känns som att hugga huvudet av sig och bara slippa allt och så vidare.
Nåja, tur att det bara är två dagar i månaden jag känner mig så här, hade aldrig pallat annars.
Det jag är allra mest trött på är att jag ska jobba hela helgen igen.
Jag HATAR att jobba helg.
24.2.10
Hohohihihi.
Äntligen kommer Silent hill: Shattered memories till Wii! Jag har väntat och väntat och väntat. Silent hill 2 till Ps2 är ett utav mina absoluta favvo-spel, även om jag bara vågar spela det i små omgångar eftersom det är helt tokigt läskigt och jag blir så nervös att jag drabbas av akut handsvett av att spela det. Men det är ju liksom det som är grejen. Och det här nya spelet har rättså mycket bättre grafik och hur mycket fräna funktioner som helst! Kolla här, bara:
Silent Hill's debut on the Nintendo Wii makes the fear more real than ever before. Players will be drawn into the mysterious town using the Wii Remote as a flashlight and a cellphone as they search for clues. Choices they make will shape Harry Mason, as well as the people he meets and the places he visits. The enemies evolve as well, taking the form of the player's deepest fears. Silent Hill promises to be more terrifying than ever, bringing the fear to Wii, PS2, and PSP.
*A re-imagining of the original Silent Hill that turns everything you thought you knew on its head
*The game watches you and adapts to your actions to create a unique experience to each player and intensify their fears
*Implementation of a cell phone as the user interface, which acts as a story telling device, map, puzzle helper, and camera that provides seamless flow with no interruption in gameplay
*New nightmare sequence focus on escape and evasion rather than direct confrontation
Det kommer att bli så jäkla bra! På fredag så fort ungarna somnat smäller det.
Silent Hill's debut on the Nintendo Wii makes the fear more real than ever before. Players will be drawn into the mysterious town using the Wii Remote as a flashlight and a cellphone as they search for clues. Choices they make will shape Harry Mason, as well as the people he meets and the places he visits. The enemies evolve as well, taking the form of the player's deepest fears. Silent Hill promises to be more terrifying than ever, bringing the fear to Wii, PS2, and PSP.
*A re-imagining of the original Silent Hill that turns everything you thought you knew on its head
*The game watches you and adapts to your actions to create a unique experience to each player and intensify their fears
*Implementation of a cell phone as the user interface, which acts as a story telling device, map, puzzle helper, and camera that provides seamless flow with no interruption in gameplay
*New nightmare sequence focus on escape and evasion rather than direct confrontation
Det kommer att bli så jäkla bra! På fredag så fort ungarna somnat smäller det.
22.2.10
Förlåt om jag tjatar men...
Jag är fortfarande lite smått tagen. Och så peppar jag stenhårt på de här låtarna just nu, av naturliga (eller snarare onaturliga) orsaker.
Tyvärr gick det inte att lägga in originalvideon här eftersom inbäddning var borttagen på begäran, vilket var synd eftersom det är en fantastiskt snygg video, men den här funkar bra, och jag gillar alltid när det är lyrics med.
Den här ska man kanske inte se om man planerar att faktiskt se Six feet under eftersom den innehåller en hel del spoilrar. Om man däremot inte tänker se den (eller redan sett) går det ju alldeles utmärkt att upptäcka vad man missar.
Annars är det bara att blunda och lyssna på musiken.
Tyvärr gick det inte att lägga in originalvideon här eftersom inbäddning var borttagen på begäran, vilket var synd eftersom det är en fantastiskt snygg video, men den här funkar bra, och jag gillar alltid när det är lyrics med.
Den här ska man kanske inte se om man planerar att faktiskt se Six feet under eftersom den innehåller en hel del spoilrar. Om man däremot inte tänker se den (eller redan sett) går det ju alldeles utmärkt att upptäcka vad man missar.
Annars är det bara att blunda och lyssna på musiken.
Så. Jävla. Bra.
Igår såg vi klart det allra sista avsnittet av "Six feet under", och jag måste säga att jag aldrig blivit så tagen av ett sista avsnitt av en TV-serie.
Det var så fantastiskt bra. Hela serien (alla fem säsongerna) var fantastiskt bra och efter finalen så satt jag alldeles paralyserad med tårarna sprutandes ur ögonen. Jag tror aldrig jag har varit lika medveten om min egen dödlighet, vilket väl förmodligen var syftet. Fascinerande att man kan lyckas förmedla en känsla så bra att det känns som om man fått den nedtryckt rätt i halsen.
Jag är MYCKET imponerad.
Samtidigt känns det nästan sorgligt, som att jag aldrig ska få träffa några utav mina vänner igen. Kanske dags att ta lite distans från serierna jag följer?
Hör ju själv att detta inte låter riktigt friskt.
Hursomhelst, om du inte sett serien. Se!
Det blir inte mycket bättre än så här.
Det var så fantastiskt bra. Hela serien (alla fem säsongerna) var fantastiskt bra och efter finalen så satt jag alldeles paralyserad med tårarna sprutandes ur ögonen. Jag tror aldrig jag har varit lika medveten om min egen dödlighet, vilket väl förmodligen var syftet. Fascinerande att man kan lyckas förmedla en känsla så bra att det känns som om man fått den nedtryckt rätt i halsen.
Jag är MYCKET imponerad.
Samtidigt känns det nästan sorgligt, som att jag aldrig ska få träffa några utav mina vänner igen. Kanske dags att ta lite distans från serierna jag följer?
Hör ju själv att detta inte låter riktigt friskt.
Hursomhelst, om du inte sett serien. Se!
Det blir inte mycket bättre än så här.
15.2.10
What´s new, pussycat?
Jag har blivit nästan pinsamt dålig på det här med att blogga. Jag hinner inte, orkar inte, vill inte. Så då struntar jag i det och så går dagarna. Och då blir jag stressad över att jag inte skrivit på länge och går in och skriver något helt meningslöst. Som det här.
Den senaste veckan har varit riktigt bra. Barnen har förvisso varit sjuka (igen) så att jag har fått stanna hemma (igen), men bortsett från det har det varit rätt gött att leva. Jag fick en hel del skolarbete gjort hemma förra veckan, fick sålt kläder på Tradera för 6000 kr och efter förra helgens lilla dal har jag och maken varit ovanligt artiga och kärvänliga mot varandra, vilket alltid är trevligt.
I tisdags var jag i Göteborg och hälsade på Eva, samtidigt passade jag på att köpa lite kökspimp-prylar på Indiska. En ny lampa, nya gardiner och så där. Och det blev så fint! Ska lägga upp en bild när jag fått nya batterier i kameran.
I onsdags tatuerade jag mig. Det gjorde fruktansvärt ont och då har jag ju ändå en ganska stor chestpiece vilket tydligen ska ligga ganska högt upp på smärtskalan.
Det var ingenting jämfört med det här. Jissesjävlar vad jag led! Men fint som snus blev det:
.jpg)
Det är Gösta, min finaste fina första kissemiss som blev överkörd för fyra år sedan när han åt ett bananskal han hittat på vägen. Texten som inte syns sådär jättetydligt på bilden lyder "Per aspera ad astra" vilket betyder "Genom svårigheter mot stjärnorna" på latin. Jag är toknöjd, men har fortfarande jätteont. Jari säger att det beror på att det är så mycket svart i tatueringen. Jag säger att det beror på att benet är ett fittigt ställe att tatuera sig på.
Så resten av veckan tog jag det väldigt lugnt och kurerade benet, tills i lördags då jag helt sonika virade in det i gladpack och drog på mig högklackade stövlar och paljettklänning och gick på Burlesque-klubb i slottskogen.
Jag hade jättetrevligt men det var inte riktigt lika kul när tåget blev ståendes i över en timma på vägen hem eftersom ett korkat våp dragit i nödbromsen för att hon behövde spy och toaletterna var ur funktion. Jag hade dessutom extremt bråttom hem eftersom Jari skulle börja jobba klockan sex. Tio över fem damp jag hursomhelst in hemma och slutet blev gott, trots allt.
Igår mutade jag Melvin med pengar så att han gick med på att passa sin syster medans jag låg på soffan och var död. Det var inte mycket till alla hjärtans dag för min del. När Jari kom hem fick jag en bok och chocklad vilket piggade upp avsevärt, och under eftermiddagen var jag faktiskt riktigt aktiv. Vi bestämde att varje dag är värd att fira med kärlek och så var det med det.
Nå, nu får det räcka med pliktbloggande.
Det blir ju bara skit och oinspirerat iallafall.
Den senaste veckan har varit riktigt bra. Barnen har förvisso varit sjuka (igen) så att jag har fått stanna hemma (igen), men bortsett från det har det varit rätt gött att leva. Jag fick en hel del skolarbete gjort hemma förra veckan, fick sålt kläder på Tradera för 6000 kr och efter förra helgens lilla dal har jag och maken varit ovanligt artiga och kärvänliga mot varandra, vilket alltid är trevligt.
I tisdags var jag i Göteborg och hälsade på Eva, samtidigt passade jag på att köpa lite kökspimp-prylar på Indiska. En ny lampa, nya gardiner och så där. Och det blev så fint! Ska lägga upp en bild när jag fått nya batterier i kameran.
I onsdags tatuerade jag mig. Det gjorde fruktansvärt ont och då har jag ju ändå en ganska stor chestpiece vilket tydligen ska ligga ganska högt upp på smärtskalan.
Det var ingenting jämfört med det här. Jissesjävlar vad jag led! Men fint som snus blev det:
.jpg)
Det är Gösta, min finaste fina första kissemiss som blev överkörd för fyra år sedan när han åt ett bananskal han hittat på vägen. Texten som inte syns sådär jättetydligt på bilden lyder "Per aspera ad astra" vilket betyder "Genom svårigheter mot stjärnorna" på latin. Jag är toknöjd, men har fortfarande jätteont. Jari säger att det beror på att det är så mycket svart i tatueringen. Jag säger att det beror på att benet är ett fittigt ställe att tatuera sig på.
Så resten av veckan tog jag det väldigt lugnt och kurerade benet, tills i lördags då jag helt sonika virade in det i gladpack och drog på mig högklackade stövlar och paljettklänning och gick på Burlesque-klubb i slottskogen.
Jag hade jättetrevligt men det var inte riktigt lika kul när tåget blev ståendes i över en timma på vägen hem eftersom ett korkat våp dragit i nödbromsen för att hon behövde spy och toaletterna var ur funktion. Jag hade dessutom extremt bråttom hem eftersom Jari skulle börja jobba klockan sex. Tio över fem damp jag hursomhelst in hemma och slutet blev gott, trots allt.
Igår mutade jag Melvin med pengar så att han gick med på att passa sin syster medans jag låg på soffan och var död. Det var inte mycket till alla hjärtans dag för min del. När Jari kom hem fick jag en bok och chocklad vilket piggade upp avsevärt, och under eftermiddagen var jag faktiskt riktigt aktiv. Vi bestämde att varje dag är värd att fira med kärlek och så var det med det.
Nå, nu får det räcka med pliktbloggande.
Det blir ju bara skit och oinspirerat iallafall.
7.2.10
Vid ett fåtal tillfällen i livet gör man val som faktiskt kommer att bli avgörande för hur hela ens framtid ska se ut. Man står vid ett vägskäl, som det så fint heter.
Ofast har man ingen aning om vart vägen man väljer kommer att föra en.
När jag var arton valde jag att följa Jari på hans väg.
Eller kanske var det snarare så att vi tog varandras händer och vek in på en väg som var helt ny för oss båda.
För det allra mesta är det en fin liten försommarstig med fågelkviddevitter,vitsippor och solsken som strilar ner mellan skira björkblad vi följer, en stig som jag vill följa och vandra lycklig på i alla mina dagar tillsammans med mannen jag älskar.
Men då och då korsas stigen av en fyrfilig motorväg där snabba bilar med vassa kanter vill köra över oss. Man kan se stigen fortsätta någonstans långt borta på andra sidan, men man har ingen aning om hur man ska kunna ta sig över med livet i behåll.
Då vill jag bara vända och gå tillbaka. Välja en annan väg. En väg som skulle tagit mig ut i stora vida världen, en väg kantad av spänning och äventyr.
En väg där jag kunde gå i min egen takt, sluppit rätta mig efter en annan människas steg. Kunnat välja att vända om och gå tillbaka utan att behöva se någon stå vilsen kvar på stigen och inte veta hur han ska kunna komma vidare utan mig.
Äsch, jag är kass på metaforer. Ibland blir det bara så mycket, allting.
Att springa fort över motorvägen, utan tvekan och utan att se sig om brukar vara den bästa metoden. Jag tror jag gör så den här gången också.
Ofast har man ingen aning om vart vägen man väljer kommer att föra en.
När jag var arton valde jag att följa Jari på hans väg.
Eller kanske var det snarare så att vi tog varandras händer och vek in på en väg som var helt ny för oss båda.
För det allra mesta är det en fin liten försommarstig med fågelkviddevitter,vitsippor och solsken som strilar ner mellan skira björkblad vi följer, en stig som jag vill följa och vandra lycklig på i alla mina dagar tillsammans med mannen jag älskar.
Men då och då korsas stigen av en fyrfilig motorväg där snabba bilar med vassa kanter vill köra över oss. Man kan se stigen fortsätta någonstans långt borta på andra sidan, men man har ingen aning om hur man ska kunna ta sig över med livet i behåll.
Då vill jag bara vända och gå tillbaka. Välja en annan väg. En väg som skulle tagit mig ut i stora vida världen, en väg kantad av spänning och äventyr.
En väg där jag kunde gå i min egen takt, sluppit rätta mig efter en annan människas steg. Kunnat välja att vända om och gå tillbaka utan att behöva se någon stå vilsen kvar på stigen och inte veta hur han ska kunna komma vidare utan mig.
Äsch, jag är kass på metaforer. Ibland blir det bara så mycket, allting.
Att springa fort över motorvägen, utan tvekan och utan att se sig om brukar vara den bästa metoden. Jag tror jag gör så den här gången också.
6.2.10
Vintervila.
Just nu händer det inte så mycket som jag känner att jag behöver delge allmänheten. Samtidigt som det händer så mycket (oviktigt) att jag inte hinner skriva.
Jag fyllde 25 för en vecka sedan. Min födelsedagshelg blev så bra som den kunde bli och det är jag mycket nöjd över. På fredagen var vi ute och åt med mamma, bröder och morföräldrar. På lördagen hade vi födelsedagskalas så det skånga i Kuittinenborgen. Och på söndagen (som var den egentliga födelsedagen) låg vi som två vrak på soffan och gjorde just ingenting förutom att ynka och äta pizza. Jag tror till och med att Jari glömde att säga grattis. Och när folks ringde för att gratulera så var jag för bakis för att orka svara.
Jag trivs med att vara 25. Men jag skulle vilja vara sjutton igen, bara en enda dag.
Jag fyllde 25 för en vecka sedan. Min födelsedagshelg blev så bra som den kunde bli och det är jag mycket nöjd över. På fredagen var vi ute och åt med mamma, bröder och morföräldrar. På lördagen hade vi födelsedagskalas så det skånga i Kuittinenborgen. Och på söndagen (som var den egentliga födelsedagen) låg vi som två vrak på soffan och gjorde just ingenting förutom att ynka och äta pizza. Jag tror till och med att Jari glömde att säga grattis. Och när folks ringde för att gratulera så var jag för bakis för att orka svara.
Jag trivs med att vara 25. Men jag skulle vilja vara sjutton igen, bara en enda dag.
29.1.10
Gubbjävel.
Jag hatar att behöva åka buss på morgonen. Snön gör, som jag tidigare nämnt, det omöjligt att låta en femåring cykla till dagis.
Det är helt enkelt ett jävla meckande på morgonen för tillfället, och 7.40 bussen är för det mesta överfull redan när vi kommer på så att vi får stå upp (vilket är lättare sagt än gjort med två små barn som inte klarar av att hålla balansen i svängarna) medans alla ungdomar och vuxna sitter på sina feta arslen och låtsas som att de inte ser att jag har två barn med mig som behöver sitta ner. Nu kräver jag visserligen inte att mitt föräldraskap ska ge mig förtur till sittplatser, men JAG hade minsann ställt mig upp om jag såg någon i samma situation, för att vara snäll.
Och för det mesta är busschaufförerna trevliga, som busschaufförer ska vara (en busschaufför, en busschaufför DET ÄR EN MAN MED GLATT HUMÖR osv.), men det finns en gubbe som är värre än Hin håle själv. Jag vet inte vad hans problem är, men min amatörbedömning är att han inte fått sätta ett skott i råttan på någon på väldigt, väldigt länge. Eller att han är alldeles olycklig och låter det gå ut över andra människor. Eller att han har peniskomplex och inbillar sig att hans snopp blir större om han får utöva lite maktmissbruk (eller vad man nu ska kalla det när det är en simpel busschaffis vi talar om). Jag skiter egentligen i vilket för kan man inte uppföra sig hyfsat ska man inte arbeta med kundkontakt.
Första gången han anföll mig var vi lite sena till bussen eftersom Melvin helt plötsligt kom på att han behövde kissa. Alltså hade bussdörren redan gått igen när vi kom fram så att han fick öppna den igen. Jag blev glad och tyckte att han var snäll som släppte på oss, och tackade så hemskt mycket. Till svar fick jag att om jag inte kunde passa busstiderna så behövde jag inte åka buss. Då bad jag om ursäkt som en snäll flicka och tyckte att det kunde räcka så. Men det tyckte inte han utan istället satte han igång att skälla ut mig efter noter! Jag trodde nästan att jag var med i blåsningen eller något. Tillsist blev jag förbannad och fräste tillbaka att nästa gång kunde han väl ge fan i att öppna då om det nu var så in i helvete besvärligt och att jag hellre skulle krypa på knäna hem än att fortsätta lyssna på hans förbannade skitsnack. (Två små tanter som satt på bussen såg alldeles skräckslagna ut, när de var unga ansågs det nog ofint att knäppa busschauffören på näsan.) Sedan höll han käften. Och efter det har han fortsatt att hålla käften och se sur ut, skita i att hälsa varken på mig eller ungarna när vi går på. Fine with me.
Men så imorses slog han till igen, jag antar att han har ett horn i sidan till mig efter den förra incidenten. Jag hade fullt sjå med att komma på bussen, ungarna, skitstor skolväska och en pulka skulle på, och hade därför mobilen med sms-biljetten nerstoppad i fickan eftersom jag bara har två armar. Jag hade tagit fram smset med biljetten men när jag fick upp telefonen hade det försvunnit från skärmen, så jag var tvungen att gå in i inboxen och ta fram det igen. Detta tog kanske tio sekunder, vilket är bra mycket kortare tid än vad det tar att betala med exempelvis kort.
Men mustasch-aset högg med en gång och fräste att jag skulle se till att ha biljetten framme när jag kom på så att han slapp parkera hela dagen..?
Jag fräste tilllbaka och blev redigt upprörd, men orkade inte ställa till med en scen inför den överfulla bussen.
Nu får han väl för bövelen ta och ge sig!
Så nu har jag författat ett fint litet dagens ris som jag ska klampa bort och se till kommer med i tidningen. Såhär har jag skrivit:
"Till den mustaschprydde busschaufför som ibland kör ettans buss här i Alingsås, och som i morses bar sig otrevligt åt då jag skulle på bussen med mina två barn och enligt honom inte var tillräckligt snabb. Detta är inte första gången du beter dig riktigt ohyfsat, vad är ditt problem? Om du inte klarar av att uppföra dig så kanske du borde byta till ett jobb där du slipper träffa människor. Skärp till dig!"
Jag hoppas verkligen att han, eller någon som vet vem han är, läser det. Gubbjävel.
Det är helt enkelt ett jävla meckande på morgonen för tillfället, och 7.40 bussen är för det mesta överfull redan när vi kommer på så att vi får stå upp (vilket är lättare sagt än gjort med två små barn som inte klarar av att hålla balansen i svängarna) medans alla ungdomar och vuxna sitter på sina feta arslen och låtsas som att de inte ser att jag har två barn med mig som behöver sitta ner. Nu kräver jag visserligen inte att mitt föräldraskap ska ge mig förtur till sittplatser, men JAG hade minsann ställt mig upp om jag såg någon i samma situation, för att vara snäll.
Och för det mesta är busschaufförerna trevliga, som busschaufförer ska vara (en busschaufför, en busschaufför DET ÄR EN MAN MED GLATT HUMÖR osv.), men det finns en gubbe som är värre än Hin håle själv. Jag vet inte vad hans problem är, men min amatörbedömning är att han inte fått sätta ett skott i råttan på någon på väldigt, väldigt länge. Eller att han är alldeles olycklig och låter det gå ut över andra människor. Eller att han har peniskomplex och inbillar sig att hans snopp blir större om han får utöva lite maktmissbruk (eller vad man nu ska kalla det när det är en simpel busschaffis vi talar om). Jag skiter egentligen i vilket för kan man inte uppföra sig hyfsat ska man inte arbeta med kundkontakt.
Första gången han anföll mig var vi lite sena till bussen eftersom Melvin helt plötsligt kom på att han behövde kissa. Alltså hade bussdörren redan gått igen när vi kom fram så att han fick öppna den igen. Jag blev glad och tyckte att han var snäll som släppte på oss, och tackade så hemskt mycket. Till svar fick jag att om jag inte kunde passa busstiderna så behövde jag inte åka buss. Då bad jag om ursäkt som en snäll flicka och tyckte att det kunde räcka så. Men det tyckte inte han utan istället satte han igång att skälla ut mig efter noter! Jag trodde nästan att jag var med i blåsningen eller något. Tillsist blev jag förbannad och fräste tillbaka att nästa gång kunde han väl ge fan i att öppna då om det nu var så in i helvete besvärligt och att jag hellre skulle krypa på knäna hem än att fortsätta lyssna på hans förbannade skitsnack. (Två små tanter som satt på bussen såg alldeles skräckslagna ut, när de var unga ansågs det nog ofint att knäppa busschauffören på näsan.) Sedan höll han käften. Och efter det har han fortsatt att hålla käften och se sur ut, skita i att hälsa varken på mig eller ungarna när vi går på. Fine with me.
Men så imorses slog han till igen, jag antar att han har ett horn i sidan till mig efter den förra incidenten. Jag hade fullt sjå med att komma på bussen, ungarna, skitstor skolväska och en pulka skulle på, och hade därför mobilen med sms-biljetten nerstoppad i fickan eftersom jag bara har två armar. Jag hade tagit fram smset med biljetten men när jag fick upp telefonen hade det försvunnit från skärmen, så jag var tvungen att gå in i inboxen och ta fram det igen. Detta tog kanske tio sekunder, vilket är bra mycket kortare tid än vad det tar att betala med exempelvis kort.
Men mustasch-aset högg med en gång och fräste att jag skulle se till att ha biljetten framme när jag kom på så att han slapp parkera hela dagen..?
Jag fräste tilllbaka och blev redigt upprörd, men orkade inte ställa till med en scen inför den överfulla bussen.
Nu får han väl för bövelen ta och ge sig!
Så nu har jag författat ett fint litet dagens ris som jag ska klampa bort och se till kommer med i tidningen. Såhär har jag skrivit:
"Till den mustaschprydde busschaufför som ibland kör ettans buss här i Alingsås, och som i morses bar sig otrevligt åt då jag skulle på bussen med mina två barn och enligt honom inte var tillräckligt snabb. Detta är inte första gången du beter dig riktigt ohyfsat, vad är ditt problem? Om du inte klarar av att uppföra dig så kanske du borde byta till ett jobb där du slipper träffa människor. Skärp till dig!"
Jag hoppas verkligen att han, eller någon som vet vem han är, läser det. Gubbjävel.
24.1.10
Trägen vinner.
Jag surfar just nu med hjälp av mitt mobila bredband. I enlighet med min vanliga tur har vi extremt pissig mottagning här hemma, men nästan överallt annars funkar det finfint. Min internetzabstinens är dock så pass stor för tillfället att jag försöker ignorera de långa laddningstiderna. Egentligen är det ganska bra för medans jag väntar så kommer jag mig för att göra sådant jag borde. Som att plugga till exempel. Det är ju faktiskt jättebra! Dessutom verkar det nästan som att modemet bara behövde lite tid att vänja sig; nu går det snabbare och snabbare. Snart hinner jag bara läsa en sida i Social omsorgsboken medans datorn laddar istället för tre.
Annars har helgen varit helt okej, trots förkylning. Imorgon är jag förmodligen uppe i sadeln igen. Att skjuta upp prov är bland det värsta jag vet så imorgon är det jag som masar mig iväg till skolan oavsett.
Annars har helgen varit helt okej, trots förkylning. Imorgon är jag förmodligen uppe i sadeln igen. Att skjuta upp prov är bland det värsta jag vet så imorgon är det jag som masar mig iväg till skolan oavsett.
21.1.10
Men vad fan?
Nu är jag sjuk igen. Mår precis lika fittigt som jag gjorde för bara ett par veckor sedan. Vad är det frågan om? Har jag fått hiv?
Det blir soffläge och extramaterial hela dagen. Lyckades iallafall släpa mig ner till förskolan och dumpa av ungarna, men det tog rejält på krafterna så nu ska jag gå och dö en stund. Fy fan. Ska ringa mamma sen och ynka så kanske hon går med på att hämta dem. Blotta tanken på att behöva resa på mig igen gör mig alldeles svimfärdig och andfådd.
Och om någon känner för att komma hit och lämna mediciner, böcker, godis, tidningar etcetera så är ni alldeles jättevälkomna! Det är bara att stiga på, jag ligger invirad i filtar och tycker synd om mig själv i soffan. Välkomna!
Det blir soffläge och extramaterial hela dagen. Lyckades iallafall släpa mig ner till förskolan och dumpa av ungarna, men det tog rejält på krafterna så nu ska jag gå och dö en stund. Fy fan. Ska ringa mamma sen och ynka så kanske hon går med på att hämta dem. Blotta tanken på att behöva resa på mig igen gör mig alldeles svimfärdig och andfådd.
Och om någon känner för att komma hit och lämna mediciner, böcker, godis, tidningar etcetera så är ni alldeles jättevälkomna! Det är bara att stiga på, jag ligger invirad i filtar och tycker synd om mig själv i soffan. Välkomna!
18.1.10
Bäst och sämst.
Jag bloggar inte nu. Förlåt, men det är faktiskt inte mitt fel. Nu har nämligen även min lilla dator börjat bråka med mig. Alltså surfar jag enbart med hjälp av mobilen just nu och jag är inte jättepepp på att sitta och komponera blogginlägg med hjälp av T9. Så tyvärr råder det bloggtorka tills någon barmhärtig och teknisk själ förbarmar sig över mig och hjälper mig att fixa datorn.
Första skolveckan var lugn och sansad. Började på matten vilket ger mig sån grov ångest att ni anar inte. Men det måste gå, det måste gå.
Har tränat hemma på min Wii balanceboard- Helgrymt! Yoga och boxning nästan varje dag när inte träningsvärken varit för svår. Och dra på trissor! Jag har gått ner 1,5 kilo den senaste veckan. Är så nöjd.
Var med mamma när hon tog examen i fredags. Fina, fina lilla mamma.
Du är så värd att äntligen få jobba med något du brinner för, efter att ha slitit på skitkneg för att kunna försörja oss otacksamma snorungar i så många år.
Och helgen har varit bra. Var hos G och R i lördags och hade trevligt häng med god mat och intressanta samtalsämnen. Igår tog mamma barnen, och då gick vi på Avatar plus middag och vindrickning i badkaret (middagen intogs dock på restaurang och inte i badet). Sedan sov vi nästan hela förmiddagen idag (ja, jag skolkade igen. Men ni måste förstå att sådana här tillfällen inte växer på träd) och åt lunch ute. Ett mycket bra dygn, på min ära.
Och Avatar var så bra! Jag uppskattade särskilt den hedniska prägel som genomsyrade hela filmen. Och det var så vackert att se. Jag var så tagen efteråt att jag inte kunde resa mig ur stolen. Nu vill jag ha tv-spelet!
Som kontrast till denna fantastiska filmupplevelse såg vi något utav det absolut sämsta jag någonsin sett när vi kommit hem och var färdigbadade och ville mysa med en bra rulle hemma i soffan. En film som vi hyrde för tre dagar sedan men som sedan bara blivit liggande. "The Children" heter den och det verkade lovande och läskigt. Men det visade sig vara så ruskigt dåligt att man blev helt fnissig. Fy fan. De sämst spenderade pengarna på länge.
Ser läskigt ut. Är så dåligt att manusförfattarna oh regissören borde sitta och skämmas riktigt ordentligt.
Första skolveckan var lugn och sansad. Började på matten vilket ger mig sån grov ångest att ni anar inte. Men det måste gå, det måste gå.
Har tränat hemma på min Wii balanceboard- Helgrymt! Yoga och boxning nästan varje dag när inte träningsvärken varit för svår. Och dra på trissor! Jag har gått ner 1,5 kilo den senaste veckan. Är så nöjd.
Var med mamma när hon tog examen i fredags. Fina, fina lilla mamma.
Du är så värd att äntligen få jobba med något du brinner för, efter att ha slitit på skitkneg för att kunna försörja oss otacksamma snorungar i så många år.
Och helgen har varit bra. Var hos G och R i lördags och hade trevligt häng med god mat och intressanta samtalsämnen. Igår tog mamma barnen, och då gick vi på Avatar plus middag och vindrickning i badkaret (middagen intogs dock på restaurang och inte i badet). Sedan sov vi nästan hela förmiddagen idag (ja, jag skolkade igen. Men ni måste förstå att sådana här tillfällen inte växer på träd) och åt lunch ute. Ett mycket bra dygn, på min ära.
Och Avatar var så bra! Jag uppskattade särskilt den hedniska prägel som genomsyrade hela filmen. Och det var så vackert att se. Jag var så tagen efteråt att jag inte kunde resa mig ur stolen. Nu vill jag ha tv-spelet!
Som kontrast till denna fantastiska filmupplevelse såg vi något utav det absolut sämsta jag någonsin sett när vi kommit hem och var färdigbadade och ville mysa med en bra rulle hemma i soffan. En film som vi hyrde för tre dagar sedan men som sedan bara blivit liggande. "The Children" heter den och det verkade lovande och läskigt. Men det visade sig vara så ruskigt dåligt att man blev helt fnissig. Fy fan. De sämst spenderade pengarna på länge.
Ser läskigt ut. Är så dåligt att manusförfattarna oh regissören borde sitta och skämmas riktigt ordentligt.
9.1.10
Om igen.
Therese kom hem häromdagen (Kärlek i Canada-tjejen), och det firade vi under gårdagen med världens längsta fika som slutade först runt ettsnåret på natten, då det lokala öl och bowlinghaket stängde. Jag var dock en ganska ansvarsfull arbetare för en gångs skull och tog mig direkt hem efteråt. Och inte hade jag särskilt många öl innanför västen heller.
Och det var så härligt att se henne igen. Nu blir hon till min stora förtjusning hemma ett tag innan hon åker tillbaks. Yeey!
Idag; jobb. Finns inget mer att säga om det.
Och det var så härligt att se henne igen. Nu blir hon till min stora förtjusning hemma ett tag innan hon åker tillbaks. Yeey!
Idag; jobb. Finns inget mer att säga om det.
7.1.10
Sorgligt.
Min handledare på Op har tydligen gått och dött under jullovet.
Jag kände henne inte och hon var bara min lärare i knappt två månader, men det känns ändå sorgligt och orättvist. Hon skulle gå i pension nästa år.
Det är alltid obegripligt när relativt unga människor dör. Ena stunden här och nästa borta, för alltid. Nu är man väl kanske inte purung när man är 60+ men ändå.. Det känns inte som att man är färdig så tidigt, eller?
Det kommer att kännas konstigt att börja skolan på måndag när inte hon är där.
Jag hade just börjat lära känna "fröknarna" på Op och jag tyckte om henne.
Det funkade mellan oss och hon var rar och en bra lärare. Tack vare henne vet jag betydelsen bakom nästan alla de svåra medicinorden i Greys anatomy.=)
Hoppas att hon är på en bra och varm plats där hon får lära ut saker i solen under ett vackert träd, och bara ha det så bra som jag hoppas att man har det när man tassat vidare.
Annars då?
Inte mycket. Njuter av mina sista dagars ledighet då jag vet att våren kommer att bli helt bananas. Har lite ångest över hur jag och kottarna ska ta oss från punkt a till punkt b på morgnarna om snön bestämmer sig för att ligga kvar (vilket den med största sannolikhet kommer att göra) så att vi inte kan cykla.
Deppar över att jag ska jobba hela helgen. Köpte ett par nya skor på Tradera som jag hoppas ska funka på vinterväglag. Pratar med vänner på internet eftersom jag inte orkar gå ut i kylan, inte orkar klä på mig, inte orkar vara social på riktigt.
Spelar Wii med Melvin (Vi har snart varvat Supermario!) och har i vanlig lovordning lyckats vända på dygnet då jag ägnat nätterna åt att sträckkolla på Greys anatomy; tre säsonger på två veckor.
Det blir ett hårt uppvaknande att återvända till den bistra verkligheten.
Men jag är pepp. Jag ser ljuset och jag fixar våren.
För nu kan jag nästan sträcka ut fingarna och nudda vid det som jag strävat mot i flera år.
Jag kände henne inte och hon var bara min lärare i knappt två månader, men det känns ändå sorgligt och orättvist. Hon skulle gå i pension nästa år.
Det är alltid obegripligt när relativt unga människor dör. Ena stunden här och nästa borta, för alltid. Nu är man väl kanske inte purung när man är 60+ men ändå.. Det känns inte som att man är färdig så tidigt, eller?
Det kommer att kännas konstigt att börja skolan på måndag när inte hon är där.
Jag hade just börjat lära känna "fröknarna" på Op och jag tyckte om henne.
Det funkade mellan oss och hon var rar och en bra lärare. Tack vare henne vet jag betydelsen bakom nästan alla de svåra medicinorden i Greys anatomy.=)
Hoppas att hon är på en bra och varm plats där hon får lära ut saker i solen under ett vackert träd, och bara ha det så bra som jag hoppas att man har det när man tassat vidare.
Annars då?
Inte mycket. Njuter av mina sista dagars ledighet då jag vet att våren kommer att bli helt bananas. Har lite ångest över hur jag och kottarna ska ta oss från punkt a till punkt b på morgnarna om snön bestämmer sig för att ligga kvar (vilket den med största sannolikhet kommer att göra) så att vi inte kan cykla.
Deppar över att jag ska jobba hela helgen. Köpte ett par nya skor på Tradera som jag hoppas ska funka på vinterväglag. Pratar med vänner på internet eftersom jag inte orkar gå ut i kylan, inte orkar klä på mig, inte orkar vara social på riktigt.
Spelar Wii med Melvin (Vi har snart varvat Supermario!) och har i vanlig lovordning lyckats vända på dygnet då jag ägnat nätterna åt att sträckkolla på Greys anatomy; tre säsonger på två veckor.
Det blir ett hårt uppvaknande att återvända till den bistra verkligheten.
Men jag är pepp. Jag ser ljuset och jag fixar våren.
För nu kan jag nästan sträcka ut fingarna och nudda vid det som jag strävat mot i flera år.
3.1.10
Och där faller ännu ett år...
Jag glömde ju såklart kameran med korten från 2009 i hemma eftersom jag är ett våp, så för tillfället får det bli en summering i textform.
1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Jag tatuerade in min mans namn på mitt högra bröst. Det har jag aldrig testat innan.
Sen var jag och såg Madonna på Ullevi och det måste väl också räknas som en lite creddig once in a lifetimer.
2. Höll du några av dina nyårslöften?
Jag har haft samma nyårslöfte sedan 2005 och hittills har jag lyckats hålla det alldeles utmärkt.
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ingen av de närmaste, men många bekanta ynglade av sig under året.
4. Vilka länder besökte du 2009?
Faktiskt inte ett enda.
5. Är det något du saknat år 2009 som du vill ha år 2010?
En massa pengar vore ju inte helt fel.
6. Vilket datum från år 2009 kommer du alltid att minnas?
Jag har massor med upplevelser jag alltid kommer att minnas, men jag och datum är ingen bra kombination.
7. Vad var din största framgång 2009?
Att jag lyckades hålla mig flytande under våren då jag pluggade halvtid på distans samtidigt som jag jobbade så gott som heltid- och dessutom få bra betyg!
8. Största misstaget?
Vill jag inte skriva om här.
9. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Inte mer än vanligt.
10. Bästa köpet?
Vårt finfina radhus.
11. Vad spenderade du mest pengar på?
Om innebörden är spendera som i slösa så var det förmodligen trippen till Peace and love, men den var så värd det!
12. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Massa fina människor som berikade mitt år på olika sätt.
13. Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2009?
Eyes on fire med Blue foundation, Lilla Edetlåtjäveln, Misery business med Paramore. Och bästa dansa ute låten måste nog vara Single ladies med Beyoncé.
14. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Helt klart gladare.
15. Vad önskar du att du gjort mer?
Umgåtts med vänner, tagit hand om mig själv och min stackars sargade kropp.
16. Vad önskar du att du gjort mindre?
Slösat energi på dryga idioter.
17. Hur ska du tillbringa julen?
Den är redan tillbringad (se längre ner i bloggen).
18. Blev du kär i år?
Blev? Nej. Var? Ja.
19. Hur många one night stands?
Varför äta varmkorv när man har hummer hemma?
20. Favoritprogram på TV?
True blood!
21. Bästa boken du läste i år?
Twilightböckerna, förstås. Men det fanns mycket annat som var bra också.
22. Största musikaliska upptäckten?
Faith no more!
23. Något du önskade dig och fick?
Ett hus, en katt till, ett Wii.
24. Något du önskade dig men inte fick?
Ekonomiskt oberoende, en iller.
25. Vad gjorde du på din födelsedag 2009?
Ingen aning. Vilket förmodligen innebär att jag var full och odräglig.
26. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Det har varit ett rätt gött år. Men lite mer ork och engagemang från min sida hade nog inte skadat. Och några fler soltimmar i somras hade inte varit för mycket begärt, kan tyckas.
27. Hur skulle du beskriva din stil år 2009?
Inte mycket att skryta med. Tråkig och spretig. Jag letar fortfarande efter den.
28. Vad fick dig att må bra?
Att lyckas med saker jag bestämt mig för att klara av. Att se mina barn växa och utvecklas. Att bestämma mig för att skita i att vara dåliga människor till lags och omge mig med bra, berikande människor istället.
29. Vilken kändis var du mest sugen på?
Edward Cullen (fiktiva kändisar gills!).
30. Vem saknade du?
Therese, en av mina bästa vänner som lämnade Sverige för kärleken långt borta i Canada.
31. Den bästa nya människan du träffade?
Jag träffade nog inte så många nya. Men jag upptäckte äntligen att Mattias (min lillebrors bästa kompis sedan hur många år som helst)är en rackarns skön prick.
32. Bästa filmupplevelse?
New moon, förstås. Antagligen inte den bästa egentligen men helt klart mest minnesvärda.
33. Var du med om något 2009 som förändrade hela ditt liv?
Oh, ja. Men inget jag vill skriva om här.
34. Vilket var det största samtalsämnet 2009, enligt dig?
Det måste väl ha varit den förbannat uttjatade svininfluensan, och Wacko Jackos död.
35. Om du var tvungen att sammanfatta hela året med ett enda ord, vilket?
Omvälvande.
1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Jag tatuerade in min mans namn på mitt högra bröst. Det har jag aldrig testat innan.
Sen var jag och såg Madonna på Ullevi och det måste väl också räknas som en lite creddig once in a lifetimer.
2. Höll du några av dina nyårslöften?
Jag har haft samma nyårslöfte sedan 2005 och hittills har jag lyckats hålla det alldeles utmärkt.
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ingen av de närmaste, men många bekanta ynglade av sig under året.
4. Vilka länder besökte du 2009?
Faktiskt inte ett enda.
5. Är det något du saknat år 2009 som du vill ha år 2010?
En massa pengar vore ju inte helt fel.
6. Vilket datum från år 2009 kommer du alltid att minnas?
Jag har massor med upplevelser jag alltid kommer att minnas, men jag och datum är ingen bra kombination.
7. Vad var din största framgång 2009?
Att jag lyckades hålla mig flytande under våren då jag pluggade halvtid på distans samtidigt som jag jobbade så gott som heltid- och dessutom få bra betyg!
8. Största misstaget?
Vill jag inte skriva om här.
9. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Inte mer än vanligt.
10. Bästa köpet?
Vårt finfina radhus.
11. Vad spenderade du mest pengar på?
Om innebörden är spendera som i slösa så var det förmodligen trippen till Peace and love, men den var så värd det!
12. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Massa fina människor som berikade mitt år på olika sätt.
13. Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2009?
Eyes on fire med Blue foundation, Lilla Edetlåtjäveln, Misery business med Paramore. Och bästa dansa ute låten måste nog vara Single ladies med Beyoncé.
14. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Helt klart gladare.
15. Vad önskar du att du gjort mer?
Umgåtts med vänner, tagit hand om mig själv och min stackars sargade kropp.
16. Vad önskar du att du gjort mindre?
Slösat energi på dryga idioter.
17. Hur ska du tillbringa julen?
Den är redan tillbringad (se längre ner i bloggen).
18. Blev du kär i år?
Blev? Nej. Var? Ja.
19. Hur många one night stands?
Varför äta varmkorv när man har hummer hemma?
20. Favoritprogram på TV?
True blood!
21. Bästa boken du läste i år?
Twilightböckerna, förstås. Men det fanns mycket annat som var bra också.
22. Största musikaliska upptäckten?
Faith no more!
23. Något du önskade dig och fick?
Ett hus, en katt till, ett Wii.
24. Något du önskade dig men inte fick?
Ekonomiskt oberoende, en iller.
25. Vad gjorde du på din födelsedag 2009?
Ingen aning. Vilket förmodligen innebär att jag var full och odräglig.
26. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Det har varit ett rätt gött år. Men lite mer ork och engagemang från min sida hade nog inte skadat. Och några fler soltimmar i somras hade inte varit för mycket begärt, kan tyckas.
27. Hur skulle du beskriva din stil år 2009?
Inte mycket att skryta med. Tråkig och spretig. Jag letar fortfarande efter den.
28. Vad fick dig att må bra?
Att lyckas med saker jag bestämt mig för att klara av. Att se mina barn växa och utvecklas. Att bestämma mig för att skita i att vara dåliga människor till lags och omge mig med bra, berikande människor istället.
29. Vilken kändis var du mest sugen på?
Edward Cullen (fiktiva kändisar gills!).
30. Vem saknade du?
Therese, en av mina bästa vänner som lämnade Sverige för kärleken långt borta i Canada.
31. Den bästa nya människan du träffade?
Jag träffade nog inte så många nya. Men jag upptäckte äntligen att Mattias (min lillebrors bästa kompis sedan hur många år som helst)är en rackarns skön prick.
32. Bästa filmupplevelse?
New moon, förstås. Antagligen inte den bästa egentligen men helt klart mest minnesvärda.
33. Var du med om något 2009 som förändrade hela ditt liv?
Oh, ja. Men inget jag vill skriva om här.
34. Vilket var det största samtalsämnet 2009, enligt dig?
Det måste väl ha varit den förbannat uttjatade svininfluensan, och Wacko Jackos död.
35. Om du var tvungen att sammanfatta hela året med ett enda ord, vilket?
Omvälvande.
Inte död.
Nej, bara så helt hysteriskt förkyld. Har legat på soffan som en hög med sunk och varit helt borta i ett par dagar. Idag känner jag mig hyfsat frisk på insidan, men är fortfarande löjligt snuvig och hostig. Har inte orkat blogga, och dagarna innan nyår fanns det faktiskt inte särskilt mycket att tillägga innan vi stampade in på ett nytt fräscht år. Men inatt ska jag jobba och då tänkte jag försöka få till en fin liten summering av 2009, om jag orkar.
26.12.09
Då var det över.
Vi har haft en enormt bra julhelg. Bästa på länge, länge.
Julafton var visserligen sjukt stressig men väldigt trevlig. Maten var supergod, stämningen på topp och allt kändes väldigt juligt. Och jag fick ett Wii av min toklillebror och mamma! Så glad! Vi har spelat nästan oavbrutet sen julaftonskvällen. Sportspelen är skitroliga men så fick jag Mario Bros Wii av Jari med och det är så jäkla roligt! Precis som Mario till 8-bitars fast rätt så uppdaterat, nostalgi! Dessutom fick jag både säsong 2, 3 och 4 av Greys anatomy så nu bor jag framför Tvn ett bra tag framöver.
Igår var det julfirande nr 2 hos svärföräldrarna. Jag var så trött att jag somnade efter maten (som också den var löjligt god, jag har nog gått upp fem kilo de senaste två dagarna) och sen var det ett helvete att ta sig hem i snökaoset, men vi hade trevligt där med.
Och idag blir det lite annandagsshopping följt av julfesten på Belle. Ska bli så himla roligt! Barnen åker till mamma idag och sedan vidare till min mormor så de kommer hem först på måndag. Imorgon kväll tänkte vi gå och kolla på Avatar och käka restaurang. Det blir inte helt fel det heller! Hoppas eran jul varit lika bra som min.
Julafton var visserligen sjukt stressig men väldigt trevlig. Maten var supergod, stämningen på topp och allt kändes väldigt juligt. Och jag fick ett Wii av min toklillebror och mamma! Så glad! Vi har spelat nästan oavbrutet sen julaftonskvällen. Sportspelen är skitroliga men så fick jag Mario Bros Wii av Jari med och det är så jäkla roligt! Precis som Mario till 8-bitars fast rätt så uppdaterat, nostalgi! Dessutom fick jag både säsong 2, 3 och 4 av Greys anatomy så nu bor jag framför Tvn ett bra tag framöver.
Igår var det julfirande nr 2 hos svärföräldrarna. Jag var så trött att jag somnade efter maten (som också den var löjligt god, jag har nog gått upp fem kilo de senaste två dagarna) och sen var det ett helvete att ta sig hem i snökaoset, men vi hade trevligt där med.
Och idag blir det lite annandagsshopping följt av julfesten på Belle. Ska bli så himla roligt! Barnen åker till mamma idag och sedan vidare till min mormor så de kommer hem först på måndag. Imorgon kväll tänkte vi gå och kolla på Avatar och käka restaurang. Det blir inte helt fel det heller! Hoppas eran jul varit lika bra som min.
21.12.09
Idag.
Gjort just ingenting, saknat både ork och lust. Legat på soffan omsluten av varma barnkroppar som saknat mig under helgen och känt deras tickande små hjärtan ladda mig med energi. Njutit av blöta pussar och vaniljandedräkter mot ansiktet. Fikat. Öppnat klappar. Bakat julgodis medans snön fallit utanför fönstret. En bra dag. Välbehövlig efter det som varit i helgen och inför det som kommer i veckan.
20.12.09
Årets längsta natt.
Inatt är den längsta och mörkaste natten på hela året. Imorgon slår balansen över och vi går mot ljusare tider igen. Ikväll när jag kommer hem så ska jag läsa sagan om Solen för Melvin (som säkert är vaken, tro det eller ej), sedan tänder vi ett ljus som får brinna över natten. Imorgon bitti går vi upp och ser solen stiga upp tillsammans. Sedan blir det brakfrukost och paketöppning och god mat, julgodisbakning och solpyssel hela dagen. Det är helt enkelt solens födelsedag, vilket Melvin tydligen hade upplyst både dagispersonalen och prästen vid julkrubban de (såklart) besökte i torsdags om som anledningen till att han firar jul.
Det var listigt av prästerna att flytta fram Jesus "födelsedag" några dagar. Hade den firats på rätt dag hade det förmodligen inte gått att lära de gamla hundarna att sitta, så att säga.
Men å andra sidan så är det ganska mysigt att det riktiga "Julaftonen" firas med bara familjen och inte resten av släkten.
Det var listigt av prästerna att flytta fram Jesus "födelsedag" några dagar. Hade den firats på rätt dag hade det förmodligen inte gått att lära de gamla hundarna att sitta, så att säga.
Men å andra sidan så är det ganska mysigt att det riktiga "Julaftonen" firas med bara familjen och inte resten av släkten.
Nu är jag med i spelet igen!
Igår var jag helt zonkad. Skulle gå ut och "ta ett par öl" med Emma, Sara, Anna-Carin och Camilla i fredags eftersom Emma just kommit hem från London. Jag visste ju att det kloka alternativet var att hålla sig hemma i och med att jag skulle jobba hela helgen, men eftersom jag aldrig lär mig av mina misstag tänkte jag att ett par öl kunde ju inte skada. Jo tjena. 5 öl, lite vin och några shottar senare ramlade jag, Johan och Mattias in hemma hos oss runt femsnåret på morgonen.
Den lugna fina öldrickarkvällen fick en tvärvändning då min bror och hans gäng oväntat dök upp på Frid och fröjd. Brorsan bjöd som vanligt frikostigt på rusdrycker och trevligt sällskap. Och jag är ju inte den som är den utan en jävla idiot så jag drack och var glad. Morgondagens bekymmer är ju alltid just morgondagens bekymmer med ett par pilsner innanför västen.
Kvällen slutade med efterfest hemma hos Anna-Carin följt av en taxi hem till mej där vi kollade på skräckfilm och fnissade.
Fnissade gjorde jag däremot inte när klockan ringde tre timmar senare. Men det var bara att släpa iväg sin sargade lekamen för ett trettontimmarspass. Det var långa tretton timmar kan jag säga, och huvudet kändes som en stor heliumballong mest hela dagen. Jag sov otroligt gott i natt, och i dag är jag tillbaka i min kropp.
Ska ägna kvällen här på jobbet åt att skriva klart uppgiften i arbetsmiljö och säkerhet som jag ska lämna in efter jullovet. Och när jag går av mitt pass klockan tio ikväll ska jag vara ledig i tre långa, ljuvliga veckor!
Den lugna fina öldrickarkvällen fick en tvärvändning då min bror och hans gäng oväntat dök upp på Frid och fröjd. Brorsan bjöd som vanligt frikostigt på rusdrycker och trevligt sällskap. Och jag är ju inte den som är den utan en jävla idiot så jag drack och var glad. Morgondagens bekymmer är ju alltid just morgondagens bekymmer med ett par pilsner innanför västen.
Kvällen slutade med efterfest hemma hos Anna-Carin följt av en taxi hem till mej där vi kollade på skräckfilm och fnissade.
Fnissade gjorde jag däremot inte när klockan ringde tre timmar senare. Men det var bara att släpa iväg sin sargade lekamen för ett trettontimmarspass. Det var långa tretton timmar kan jag säga, och huvudet kändes som en stor heliumballong mest hela dagen. Jag sov otroligt gott i natt, och i dag är jag tillbaka i min kropp.
Ska ägna kvällen här på jobbet åt att skriva klart uppgiften i arbetsmiljö och säkerhet som jag ska lämna in efter jullovet. Och när jag går av mitt pass klockan tio ikväll ska jag vara ledig i tre långa, ljuvliga veckor!
19.12.09
Det här är skrämmande på så många sätt.
Gå in och läs den här tråden:
http://www.familjeliv.se/Forum-5-98/m49408696.html
Jag blir så jävla rädd och ledsen när jag läser detta.
Varför satte jag barn till den här världen?
Hur ska jag kunna skydda dem mot allt det fula som finns därute?
http://www.familjeliv.se/Forum-5-98/m49408696.html
Jag blir så jävla rädd och ledsen när jag läser detta.
Varför satte jag barn till den här världen?
Hur ska jag kunna skydda dem mot allt det fula som finns därute?
17.12.09
Den här dagen har vart seg.. Och kall. Men nu ska jag krypa ner i varma sköna sängen och njuta av det faktum att efter jag gjort min jobbhelg nu i helgen så är jag helt ledig ända till den 11e januari. Och ledigheten innehåller i vanlig ordning en hel del trevligheter.
På måndag ska vi fira midvintersolståndet här hemma med buller och bång. På onsdag blir det traditionsenlig uppesittarkväll för sjunde året i rad med knytkalas, öl, bingolotter och ett gäng goa vänner. På torsdag kommer hela tjocka släkten hit och firar jul, hemma hos oss för första gången vilket ska bli otroligt skönt (slippa åka) och roligt (flera av dem har aldrig varit hemma hos oss). Nitton stycken blir vi och det är jättetrevligt att ha en sådan stor släkt men jag vet inte riktigt hur vi ska få plats här allihopa. Det brukar dock lösa sig på alla andra ställen så det gör det väl med största sannolikhet här också. På juldagen blir det julfirande hos svärföräldrarna följt utav biobesök och möjligtvis utgång för min del. På annandagen blir det riktigt galej på Belle´s julfest. Sen tänkte vi försöka klämma in ett besök till min far med, och en dag i Borås badhus. Nyår är faktiskt den enda dagen som inte är planerad, men det ger sig. Det brukar alltid dyka upp massor med förslag alldeles när man börjar tro att man ska bli sittandes hemma ensamma hela kvällen. Jag är hursomhelst övertygad om att det kommer att bli ett riktigt sjuhelsikes jullov för min del! Att snön faller i stora sjok utanför fönstret gör ju inte direkt att julstämningen mattas av. Tänk om det ändå kunde få ligga kvar! Men med det svenska vädrets vanliga överjävlighet regnar det väl bort dagen innan julafton.
På måndag ska vi fira midvintersolståndet här hemma med buller och bång. På onsdag blir det traditionsenlig uppesittarkväll för sjunde året i rad med knytkalas, öl, bingolotter och ett gäng goa vänner. På torsdag kommer hela tjocka släkten hit och firar jul, hemma hos oss för första gången vilket ska bli otroligt skönt (slippa åka) och roligt (flera av dem har aldrig varit hemma hos oss). Nitton stycken blir vi och det är jättetrevligt att ha en sådan stor släkt men jag vet inte riktigt hur vi ska få plats här allihopa. Det brukar dock lösa sig på alla andra ställen så det gör det väl med största sannolikhet här också. På juldagen blir det julfirande hos svärföräldrarna följt utav biobesök och möjligtvis utgång för min del. På annandagen blir det riktigt galej på Belle´s julfest. Sen tänkte vi försöka klämma in ett besök till min far med, och en dag i Borås badhus. Nyår är faktiskt den enda dagen som inte är planerad, men det ger sig. Det brukar alltid dyka upp massor med förslag alldeles när man börjar tro att man ska bli sittandes hemma ensamma hela kvällen. Jag är hursomhelst övertygad om att det kommer att bli ett riktigt sjuhelsikes jullov för min del! Att snön faller i stora sjok utanför fönstret gör ju inte direkt att julstämningen mattas av. Tänk om det ändå kunde få ligga kvar! Men med det svenska vädrets vanliga överjävlighet regnar det väl bort dagen innan julafton.
16.12.09
Slut. Färdig. Finito.
Idag gjorde jag nått fult. Något som jag aldrig trodde att jag skulle göra igen.
Jag skolkade! Visserligen bara från en lektion, men ändå. Jag skyller på för tidig jullovsleda.
Jag har inte direkt någonting att skriva. Att det har snöat vet ni förmodligen redan. Det roligaste som hänt idag var när Melvin frågade varför hans vantar luktar som Floyds (vår katt) mun... På den nivån är det.
Elle jo förresten! Jag vann korsett nummer fyra på Tradera för 189 spänn! Som hittat. Nu hoppas jag bara att den hinner komma fram i tid, och att den passar. Annars blir jag ledsen. Sista dagen i skolan imorgon, sista psykologiprovet, sen lov!
Det suger visserligen att man inte får pengar från CSN förrän i januari, men åh vad skönt det ska bli att bara gå här hemma och fjompa i tre veckor! Nu en sista skvätt socialpsykologi (som faktiskt är riktigt intressant att läsa om), sedan sängen!
Jag skolkade! Visserligen bara från en lektion, men ändå. Jag skyller på för tidig jullovsleda.
Jag har inte direkt någonting att skriva. Att det har snöat vet ni förmodligen redan. Det roligaste som hänt idag var när Melvin frågade varför hans vantar luktar som Floyds (vår katt) mun... På den nivån är det.
Elle jo förresten! Jag vann korsett nummer fyra på Tradera för 189 spänn! Som hittat. Nu hoppas jag bara att den hinner komma fram i tid, och att den passar. Annars blir jag ledsen. Sista dagen i skolan imorgon, sista psykologiprovet, sen lov!
Det suger visserligen att man inte får pengar från CSN förrän i januari, men åh vad skönt det ska bli att bara gå här hemma och fjompa i tre veckor! Nu en sista skvätt socialpsykologi (som faktiskt är riktigt intressant att läsa om), sedan sängen!
15.12.09
Galet!
Shit pommes, vilken jobbig tisdag! Två prov på samma dag funkar helt enkelt inte. Jag somnade så fort jag kom innanför dörren och drömde komvuxmardrömmar där Jari börjat på komvux och skämde ut mig på diverse olika sätt. Sov i nästan tre timmar och nu tänker jag gå och fortsätta med det. Imorgon blir det en tripp till Trollhättan på eftermiddagen och jag ska ha psykologiprov på torsdagmorgon och måste skriva klart min bedömingsuppgift i arbetsmiljö och säkerhet innan torsdageftermiddag.
Vet inte hur jag ska orka/hinna med allt. Men det får ge sig, fast inte just nu.
Mitt snyggo till man har bakat finska julpiroger (piroger fyllda med risgrynsgröt) och det är den enda belöningen jag unnat mig i dag. Men den är bra! De är tokigt goda.
Vet inte hur jag ska orka/hinna med allt. Men det får ge sig, fast inte just nu.
Mitt snyggo till man har bakat finska julpiroger (piroger fyllda med risgrynsgröt) och det är den enda belöningen jag unnat mig i dag. Men den är bra! De är tokigt goda.
14.12.09
Det är min tur nu.
Pratade med syo-konsulenten idag. Vi räknade och pusslade lite med poäng och så där nu när jag fått schemat för våren, och jag behöver inte läsa på Komvux till hösten som jag hade planerat utan kan söka till högskolan redan efter vårterminen!
Måste läsa till NkB och MaB, men matten hade jag redan med i beräkningen och naturkunskapen, ptjae det får ju helt enkelt ge sig om jag på så sätt kan slippa en hel termin på komvux! Inte nog med att jag har tillräckligt med poäng efter våren utan jag överskrider det antal jag behöver med 350 poäng och då kan vi sätta ihop ett betyg med de riktigt bra prestationerna istället för en del av gymnasiebetygen (som inte var sådär vidare värst bra). Jag är toknöjd. Nu blir det hårdplugg hela våren, förvisso. Och plugg inför högskoleprovet som en galning. Men det är så värt det att få slippa ifrån komvux snabbare!
Sen ska man ju inte ropa hej och sådär för jag måste ju dessutom bli antagen till högskolan. Men jag hoppas verkligen att jag lyckas bli det redan till hösten!
Jag vill helst läsa i Borås och tydligen har de ganska låga intagningspoäng där eftersom de flesta hellre pluggar i någon utav de större städerna häromkring.
För mig vore det helt perfekt att läsa i Borås. Dels har jag hört att de har en utav de bästa sskutbildningarna och dels är jag som bekant både bekväm och lat, och bussen till och från Borås stannar ett (lååångt) stenkast ifrån mitt hus.
Jag vill! Jag vill! Jag vill!
Tänk att det är bara ungefär fyra månader kvar på komvux i sådana fall, eftersom vi ska ut på praktik i 5 veckor i februari. Fyra månader istället för 9! Ett helt halvår mindre om man räknar tid! 40 000 i studieskulder om man räknar pengar!
Jag ser ljuset! Låt mig nu bara få komma fram till det också.
Måste läsa till NkB och MaB, men matten hade jag redan med i beräkningen och naturkunskapen, ptjae det får ju helt enkelt ge sig om jag på så sätt kan slippa en hel termin på komvux! Inte nog med att jag har tillräckligt med poäng efter våren utan jag överskrider det antal jag behöver med 350 poäng och då kan vi sätta ihop ett betyg med de riktigt bra prestationerna istället för en del av gymnasiebetygen (som inte var sådär vidare värst bra). Jag är toknöjd. Nu blir det hårdplugg hela våren, förvisso. Och plugg inför högskoleprovet som en galning. Men det är så värt det att få slippa ifrån komvux snabbare!
Sen ska man ju inte ropa hej och sådär för jag måste ju dessutom bli antagen till högskolan. Men jag hoppas verkligen att jag lyckas bli det redan till hösten!
Jag vill helst läsa i Borås och tydligen har de ganska låga intagningspoäng där eftersom de flesta hellre pluggar i någon utav de större städerna häromkring.
För mig vore det helt perfekt att läsa i Borås. Dels har jag hört att de har en utav de bästa sskutbildningarna och dels är jag som bekant både bekväm och lat, och bussen till och från Borås stannar ett (lååångt) stenkast ifrån mitt hus.
Jag vill! Jag vill! Jag vill!
Tänk att det är bara ungefär fyra månader kvar på komvux i sådana fall, eftersom vi ska ut på praktik i 5 veckor i februari. Fyra månader istället för 9! Ett helt halvår mindre om man räknar tid! 40 000 i studieskulder om man räknar pengar!
Jag ser ljuset! Låt mig nu bara få komma fram till det också.
13.12.09
Jag drömde om dig inatt.
Meet me on the Equinox
Meet me half way
When the sun is perched at it's highest peek
In the middle of the day
Let me give my love to you
Let me take your hand
As we walk in the dimming light
Or darling understand
That everything, everything ends
Meet me on your best behavior
Meet me at your worst
For there will be no stone unturned
Or bubble left to burst
Let me lay beside you, Darling
Let me be your man
And let our bodies intertwine
But always understand
That everything, everything ends
A window
An opened tomb
The sun crawls
Across your bedroom
A halo
A waiting room
Your last breaths
Moving through you
As everything, everything ends
Meet me half way
When the sun is perched at it's highest peek
In the middle of the day
Let me give my love to you
Let me take your hand
As we walk in the dimming light
Or darling understand
That everything, everything ends
Meet me on your best behavior
Meet me at your worst
For there will be no stone unturned
Or bubble left to burst
Let me lay beside you, Darling
Let me be your man
And let our bodies intertwine
But always understand
That everything, everything ends
A window
An opened tomb
The sun crawls
Across your bedroom
A halo
A waiting room
Your last breaths
Moving through you
As everything, everything ends
Ensam.
Jari har tagit med sig barnen och gått på långpromenad. Jag är allså helt utlämnad åt mig själv i ungefär två timmar. Det är första gången jag är helt ensam på hur länge som helst. Dessa två timmar ska spenderas i soffan med massor av Geisha (vi vann 2 kilo på Liseberg i fredags) och extramaterialet på Greys anatomy dvd:n. Egentligen borde dessa två timmar ägnas åt att färdigställa mitt arbete i arbetsmiljö och säkerhet som ska vara inne imorgon, men just nu orkar jag inte bry mig utan tänker bara njuta av lugnet och tystnaden och umgås med mig själv.
Så det så!
Så det så!
10.12.09
All I want for christmas...
Kära tomten. Här kommer årets önskelista. Jag har varit en väldigt snäll och ordentlig flicka i år och jag skulle bli MYCKET besviken på dej om den inte efterlevs till punkt och pricka! Med hopp om att vi ses mycket snart!
Vänliga hälsningar Jenny
Vi mjukstartar med lite accessoarer. Tunnlarna ska vara 14 mm stora, för övrigt:
Sedan övergår vi raskt till klädavdelningen. För en gångs skull är det inte särskilt mycket jag vill ha därifrån:
Också ett par fina röda skor med:
På hem och diverseavdelningen är det också ganska blygsamt. Tur att jag är så ödmjuk och inte alls bortskämd, eller hur tomten?
Trodde du det var färdigt nu? Åhåhå (som du brukar säga)! Vi har ju elektronik, film och böcker kvar:
Sådär. Jag tror jag nöjer mig så. Men skulle du ändå känna att jag förtjänar mer ändå, så går det bra med diverse festivalbiljetter, tattoopresentkort, tv-spel med mera. Spotify premium på livstid skulle också sitta fint.
Tack på förhand!
Vänliga hälsningar Jenny
Vi mjukstartar med lite accessoarer. Tunnlarna ska vara 14 mm stora, för övrigt:
Sedan övergår vi raskt till klädavdelningen. För en gångs skull är det inte särskilt mycket jag vill ha därifrån:
Också ett par fina röda skor med:
På hem och diverseavdelningen är det också ganska blygsamt. Tur att jag är så ödmjuk och inte alls bortskämd, eller hur tomten?
Trodde du det var färdigt nu? Åhåhå (som du brukar säga)! Vi har ju elektronik, film och böcker kvar:
Sådär. Jag tror jag nöjer mig så. Men skulle du ändå känna att jag förtjänar mer ändå, så går det bra med diverse festivalbiljetter, tattoopresentkort, tv-spel med mera. Spotify premium på livstid skulle också sitta fint.
Tack på förhand!
Suck.
Det blev ingen skola idag heller. Lovis hostade tills hon kräktes inatt, så det kändes helt dunderfel att lämna henne på dagis idag. Hoppas att jag kan få göra provet på måndag istället.
9.12.09
Pluggiller!
Har tokpluggat medicinsk grund hela eftermiddagen. Det är så tråkigt att klockorna stannar, men nu känns det iallafall som att jag har mitt på det torra. Fick för övrigt 40 av 44 poäng på psykologiprovet, och de två frågor som jag hade fel på var sådana som inte stod något om i min bok eftersom jag har en äldre upplaga. Jennys studieteknik är bra skit! Barnen är egentligen fortfarande förkylda, men jag får lämna dem på dagis en stund imorgon iallafall och hämta dem igen efter provet. Jag vill inte ha det hängandes över mig hela jullovet och de är ju trots allt feberfria och dör nog inte av ett par timmar på dagis (platsen där förkylningen ifråga hursomhelst kommit ifrån). Håll tummarna för att det jäkla provet går vägen nu! Mikroorganismer är komplicerade grejer.
Festklädsel.
Vi planerar att gå på den här festen på juldagen:
Så nu måste jag givetvis investera i en röd korsett! Det är hursomhelst på tiden, tycker både jag och Jari. Jag har hittat ett helt gäng och har nu svår beslutsångest:
Både jag och Jari är nog mest inne på nummer 4, fast jag gillar inte att ha på mig saker utan axelband så det kan hända att den faller på det. Fast man kanske kan sy dit? Vilken tycker ni är finast? Hjälp!
Så nu måste jag givetvis investera i en röd korsett! Det är hursomhelst på tiden, tycker både jag och Jari. Jag har hittat ett helt gäng och har nu svår beslutsångest:
Både jag och Jari är nog mest inne på nummer 4, fast jag gillar inte att ha på mig saker utan axelband så det kan hända att den faller på det. Fast man kanske kan sy dit? Vilken tycker ni är finast? Hjälp!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)