Visste du att oavsett vad du har för inkomst, så tillhör du de 10% av världens befolkning som har mest pengar. Tänk på det nästa gång du gnäller över allt du inte har råd med.
Visste du att det tar typ 4 år för ljuset från stjärnorna att färdas till jorden? När du tittar på stjärnorna tittar du 4 år tillbaks i tiden.
En annan frän stjärngrej är att alla atomer en gång varit del av en stjärna. Du har alltså riktigt stjärnstoft i dej!
Du är alltså en rik stjärna som kan färdas bakåt i tiden! Bra va?
18.4.09
15.4.09
Ibland blir jag bara så jäkla less...
Jag vet inte om det är det halvkassa vädret, men idag har jag bara gått runt och känt mig allmänt irriterad på allt i största allmänhet och barnen i synnerhet.
Det blir så ibland, och jag har fått lära mig att det är helt okej att emellanåt känna ett pockande behov av att sätta ut sina ungar till vargen (som just nu faktiskt finns någonstans här i krokarna läste jag i lokaltidningen idag), ändå får jag dåligt samvete och känner mig som en riktig skitmamma.
Men ibland blir jag helt utmattad när den bistra sanningen går upp för mig;
det hjälper inte hur många barnrövar jag torkar, det kommer ändå fler, det hjälper inte att jag tvättar och städar som en tok, för det kommer aldrig att ta slut, jag kommer antagligen inte att få sova en hel natt utan avbrott på flera år till, med enstaka undantag, jag kommer inte att få njuta av en god måltid lugnt samtalande med min bättre hälft. Jag kommer att få fortsätta med det här livet tills jag dör. Förhoppningsvis inte med att torka barnrövar men med allt det andra.
Värsta I-landsproblemen, jag vet. Men nu råkar det vara så att jag är en oerhört bekväm person. Jag gillar inte allt det där housewivebjäffset, inte alls.
Jag läser rätt mycket hellre en bra bok än viker tvätt. Jag hånskrattar i en kvart åt alla som dessutom orkar stryka sin tvätt. Herregud, jag får träningsvärk bara av tanken.
Kontentan är att jag nog igentligen borde ha väntat X antal år med att skaffa barn för att verkligen palla med allt det praktiska arbetet. Å andra sidan är frågan om jag någonsin kommer att ändra mig på den punkten. Förmodligen inte.
Men så tar jag ut min lesshet på barnen. Och det är fel, fel, fel.
De bad aldrig om att jag skulle föda dem. Jag krävde att de skulle komma till världen och nu kräver de att jag ser till att de har det förbaskat bra. Alltså får jag skylla mig själv.
Men ibland är det bara så otacksamt.
Sådär, nu har jag fått gnälla av mej lite, dags att klia kung Melvin på ryggen tills han somnar. Tänk vad bra det hade varit om man hade fått göra allt i omvänd ordning, vill säga ha barn först och sedan själv få bli ett.
Fy sjutton vad tacksam man hade varit mot sina päron då!
Förlåt mamma att jag tog all din nystrukna tvätt och slängde in den i garderoben.
Förlåt att jag låg inne i min säng och skrek efter middag när du jobbat hela dagen.
Förlåt att jag kostade dej massor av onödiga pengar och att jag inte hjälpte dej mer än vad jag gjorde, jag visste inte.
Jag förstod inte att jag borde kysst dina fötter och dyrkat dig dagligen för allt ditt slit.
Tack för att du stod ut med mig iallafall, älskar dej.
Det blir så ibland, och jag har fått lära mig att det är helt okej att emellanåt känna ett pockande behov av att sätta ut sina ungar till vargen (som just nu faktiskt finns någonstans här i krokarna läste jag i lokaltidningen idag), ändå får jag dåligt samvete och känner mig som en riktig skitmamma.
Men ibland blir jag helt utmattad när den bistra sanningen går upp för mig;
det hjälper inte hur många barnrövar jag torkar, det kommer ändå fler, det hjälper inte att jag tvättar och städar som en tok, för det kommer aldrig att ta slut, jag kommer antagligen inte att få sova en hel natt utan avbrott på flera år till, med enstaka undantag, jag kommer inte att få njuta av en god måltid lugnt samtalande med min bättre hälft. Jag kommer att få fortsätta med det här livet tills jag dör. Förhoppningsvis inte med att torka barnrövar men med allt det andra.
Värsta I-landsproblemen, jag vet. Men nu råkar det vara så att jag är en oerhört bekväm person. Jag gillar inte allt det där housewivebjäffset, inte alls.
Jag läser rätt mycket hellre en bra bok än viker tvätt. Jag hånskrattar i en kvart åt alla som dessutom orkar stryka sin tvätt. Herregud, jag får träningsvärk bara av tanken.
Kontentan är att jag nog igentligen borde ha väntat X antal år med att skaffa barn för att verkligen palla med allt det praktiska arbetet. Å andra sidan är frågan om jag någonsin kommer att ändra mig på den punkten. Förmodligen inte.
Men så tar jag ut min lesshet på barnen. Och det är fel, fel, fel.
De bad aldrig om att jag skulle föda dem. Jag krävde att de skulle komma till världen och nu kräver de att jag ser till att de har det förbaskat bra. Alltså får jag skylla mig själv.
Men ibland är det bara så otacksamt.
Sådär, nu har jag fått gnälla av mej lite, dags att klia kung Melvin på ryggen tills han somnar. Tänk vad bra det hade varit om man hade fått göra allt i omvänd ordning, vill säga ha barn först och sedan själv få bli ett.
Fy sjutton vad tacksam man hade varit mot sina päron då!
Förlåt mamma att jag tog all din nystrukna tvätt och slängde in den i garderoben.
Förlåt att jag låg inne i min säng och skrek efter middag när du jobbat hela dagen.
Förlåt att jag kostade dej massor av onödiga pengar och att jag inte hjälpte dej mer än vad jag gjorde, jag visste inte.
Jag förstod inte att jag borde kysst dina fötter och dyrkat dig dagligen för allt ditt slit.
Tack för att du stod ut med mig iallafall, älskar dej.
14.4.09
Mycket tråkigt och lite roligt.
5300 ska de ha för att laga bilen. Hejdå festivalbiljetter!
Dessutom lyckades Melvin leka sönder vår blandare i badrummet så en ny sådan måste också införskaffas, och tills dess kan vi i princip inte duscha om inte en utav oss står brevid och håller i kranen. Helfestligt.
Det är många materiella motgångar just nu känner jag. Men det är åtminstone världsliga problem. Igår läste jag i tidningen om en familj som inte beviljats hemsjukvård åt sin döende ettåring. När man läser sådant så inser man att man minsann inte har rätt att gnälla. Det kunde varit så mycket värre.
Och nu till de roliga nyheterna (ja jag vet, nu skryter jag lite igen, men vad ska jag annars ha den här förbaskade bloggen till):
Hej!
Jag är redaktör här på FamiljeLiv och har läst din krönika om din rendezvous med Byggare Bob. Vi på redaktionen tycker att det är både rolig och välskriven och har därför valt ut den som gästkrönika i nästa nummer av magasinet, som kommer i juni.
Hoppas att du tycker att det vore kul att bli publicerad!
Jag blir överlycklig över att få bli publicerad. Även om det bara är i en liten tidning som jag misstänker att inte särskilt många läser så känns det ändå otroligt roligt! Ett steg på vägen, förhoppningsvis.
Dessutom lyckades Melvin leka sönder vår blandare i badrummet så en ny sådan måste också införskaffas, och tills dess kan vi i princip inte duscha om inte en utav oss står brevid och håller i kranen. Helfestligt.
Det är många materiella motgångar just nu känner jag. Men det är åtminstone världsliga problem. Igår läste jag i tidningen om en familj som inte beviljats hemsjukvård åt sin döende ettåring. När man läser sådant så inser man att man minsann inte har rätt att gnälla. Det kunde varit så mycket värre.
Och nu till de roliga nyheterna (ja jag vet, nu skryter jag lite igen, men vad ska jag annars ha den här förbaskade bloggen till):
Hej!
Jag är redaktör här på FamiljeLiv och har läst din krönika om din rendezvous med Byggare Bob. Vi på redaktionen tycker att det är både rolig och välskriven och har därför valt ut den som gästkrönika i nästa nummer av magasinet, som kommer i juni.
Hoppas att du tycker att det vore kul att bli publicerad!
Jag blir överlycklig över att få bli publicerad. Även om det bara är i en liten tidning som jag misstänker att inte särskilt många läser så känns det ändå otroligt roligt! Ett steg på vägen, förhoppningsvis.
10.4.09
Uppförsbacken som började och sedan bara fortsatte.
Imorses var det trögt att gå upp. Var på Blåkulla-fest igår (Nej det är inget dåligt skämt om att jag flugit till blåkulla, hohoho. Jag VAR faktiskt på Blåkulla-fest, fast i Göteborg)och hade någon slags plan om att jag skulle ta det väldigt lugnt och åka hem väldigt tidigt eftersom jag skulle jobba ett av mina härliga pass idag.
Jag skötte mej anmärkningsvärt bra, iallafall på drickdelen. Däremot snubblade jag inte i säng förräns vid kvart i fyratiden. Det var ju ganska dumt eftersom jag var tvungen att gå upp igen klockan åtta. Men tiden går fort när man har roligt.
Jag kom upp och iväg trots allt. Och imorse var jag ganska trött men sedan har det bara blivit värre och värre. Nu är klockan sex och jag är färdig för sängen. Det är tre timmar kvar och det är tveksamt om jag klarar det utan att nicka till. Spännande.
Och våran bil är trasig. Det är inte ett dugg spännande. Men dyrt, antagligen.
Jag skötte mej anmärkningsvärt bra, iallafall på drickdelen. Däremot snubblade jag inte i säng förräns vid kvart i fyratiden. Det var ju ganska dumt eftersom jag var tvungen att gå upp igen klockan åtta. Men tiden går fort när man har roligt.
Jag kom upp och iväg trots allt. Och imorse var jag ganska trött men sedan har det bara blivit värre och värre. Nu är klockan sex och jag är färdig för sängen. Det är tre timmar kvar och det är tveksamt om jag klarar det utan att nicka till. Spännande.
Och våran bil är trasig. Det är inte ett dugg spännande. Men dyrt, antagligen.
9.4.09
Vad kärleken verkligen handlar om.
Finns det något bättre än att efter en jobbig dag när man slösat massa onödig energi på att bråka med någon som inte ens är värd det, komma hem till någon som älskar en och få ösa ur sig allt det jobbiga medans man blir kramad?
"No, I don´t need no drugs to make me high, no
I don´t need no pills to make me calm, and
I don´t need no beer to make me wild, no
I don´t need no booze to make me warm
No baby,
There is only one thing
Yeah honey,
All I need is you
And I don´t need no porn to turn me on, no
I don´t need no other when you´re gone
I don´t need no one to say I´m cute, no
I don´t need it to write this silly song
No baby,
There is only one thing
Yeah honey,
All I need is you
Yeah baby,
There is only one thing
Yes honey,
All I need is you
And I don´t need no DVDs or TV
I don´t need no luxury or fame
I don´t need no dirty bloody money, and
I don´t need no sugar in my veins
No, all...
All I need is you...
All I need is you,
I need you
And I don´t need no water colour palette
I don´t need it to colour up my life
I don´t need no unnecessary things, no
I don´t need it to be a faithful wife, no
There is only one thing
Yeah honey,
All I need is you
Yeah baby,
There is only one thing
Yeah honey,
All I need is you"
"No, I don´t need no drugs to make me high, no
I don´t need no pills to make me calm, and
I don´t need no beer to make me wild, no
I don´t need no booze to make me warm
No baby,
There is only one thing
Yeah honey,
All I need is you
And I don´t need no porn to turn me on, no
I don´t need no other when you´re gone
I don´t need no one to say I´m cute, no
I don´t need it to write this silly song
No baby,
There is only one thing
Yeah honey,
All I need is you
Yeah baby,
There is only one thing
Yes honey,
All I need is you
And I don´t need no DVDs or TV
I don´t need no luxury or fame
I don´t need no dirty bloody money, and
I don´t need no sugar in my veins
No, all...
All I need is you...
All I need is you,
I need you
And I don´t need no water colour palette
I don´t need it to colour up my life
I don´t need no unnecessary things, no
I don´t need it to be a faithful wife, no
There is only one thing
Yeah honey,
All I need is you
Yeah baby,
There is only one thing
Yeah honey,
All I need is you"
8.4.09
Nu är jag uppriktigt, jävla ledsen...
Upptäckte just (för sent, som vanligt eftersom jag är så jäkla EFTER jämt) att Yeah yeah yeahs, mina husgudar, mitt absoluta favoritband alla gånger spelar på Debaser i stockholm den åttonde maj. Klang och jubel ända tills den bistra sanningen gick upp för mig; det är slutsålt! SLUTSÅLT! Om man inte vill sitta bakom nån fånig ruta i någon fånig biograf ovanför den riktiga klubben- nej tack! Jag vill vara i draget, annars kan det faktiskt kvitta.
Shit. Den här dagen var dålig innan. Nu blev den riktigt sunkig alltså.
Så nu är frågan, ska man lägga 2450 kr på en Roskildebiljett för att få se dem? Alla andra band som spelar på Roskilde är skit. Men det kan faktiskt vara så illa att det är värt så pass mycket pengar bara för att få gå på Yyys.
Det allra mest sorgliga är att jag såg dem Emmaboda för några år sen, men då var jag så trött och bakfull att jag sabbade alltihop. Idioti!
Åh Karen-O, hur kan du göra så här mot mig? Kom till Göteborg också, snälla snälla!!!
Shit. Den här dagen var dålig innan. Nu blev den riktigt sunkig alltså.
Så nu är frågan, ska man lägga 2450 kr på en Roskildebiljett för att få se dem? Alla andra band som spelar på Roskilde är skit. Men det kan faktiskt vara så illa att det är värt så pass mycket pengar bara för att få gå på Yyys.
Det allra mest sorgliga är att jag såg dem Emmaboda för några år sen, men då var jag så trött och bakfull att jag sabbade alltihop. Idioti!
Åh Karen-O, hur kan du göra så här mot mig? Kom till Göteborg också, snälla snälla!!!
Åh så jobbigt...
Om 45 minuter blir jag tvungen att konfrontera en "kollega" som påstått för andra här på jobbet att jag sagt en massa saker som jag absolut inte sagt (vilket dom andra inte tror heller, men ändå).
Jag gillar inte konfrontationer. Samtidigt ligger det inte i min natur att bara hålla käften och ta en massa skit. Mina vänner säger att det är en skitbra grej att ha mej som man alltid kan skicka fram om någon dummar sej.=)
Det är nog så, och jag verkar nog som om jag är ganska stark när jag väl står där, men jag känner mig alltid som en liten rädd skit innan iallafall.
Det hade varit mycket bättre om jag kunnat ta några groggar innan, eftersom jag ärligt talat blir helt dum i huvudet och tappar all form av överlevnadsinstinkt när jag druckit (till exempel är det inte särskilt smart att hoppa på en två meter lång, snedfull kille på krogen och slå honom på käften)men jag tror inte att chefen skulle uppskatta att jag var full på jobbet, så det får väl gå ändå.
To be continued...
Jag gillar inte konfrontationer. Samtidigt ligger det inte i min natur att bara hålla käften och ta en massa skit. Mina vänner säger att det är en skitbra grej att ha mej som man alltid kan skicka fram om någon dummar sej.=)
Det är nog så, och jag verkar nog som om jag är ganska stark när jag väl står där, men jag känner mig alltid som en liten rädd skit innan iallafall.
Det hade varit mycket bättre om jag kunnat ta några groggar innan, eftersom jag ärligt talat blir helt dum i huvudet och tappar all form av överlevnadsinstinkt när jag druckit (till exempel är det inte särskilt smart att hoppa på en två meter lång, snedfull kille på krogen och slå honom på käften)men jag tror inte att chefen skulle uppskatta att jag var full på jobbet, så det får väl gå ändå.
To be continued...
Feminism=Kvinnlighet!
Häromdagen hade vi besök av en bekant som genast var tvungen att kommentera det faktum att vår dotter har ett rött rum med hjärtan på väggarna (rummet var tapetserat sådant när vi flyttade in) och anklaga oss för att vara ena jävla könsbevarare.
Ja...?
Jag ser inget fel i att bevara könen. Jag tycker faktiskt inte att jämnställdhet handlar om att klä barnen i unisexfärger eller prompt göra saker på ett sätt som absolut inte genererar några som helst manliga eller kvinnliga tankar.
Jag tycker att kvinnlighet är fint. Kjol är fint. Hjärtan är fina. Rosa är fint.
Jag tycker om att sminka mig och klä mig kvinnligt. För jag är stolt över att vara kvinna! Jag tycker om manliga män och jag tycker att småflickor gärna får klä ut sig till rosa prinsessor. Vill de klä ut sig till byggarbetare eller polis går det precis lika bra det, givetvis.
Vad jag inte tycker om är alla dessa förbaskade "feminister" som prompt ska göra tjejiga saker till något fult och dåligt! Hela tiden ska man tvinga flickor att vara grabbiga- Tjejer SKA leka med bilar, även om de hellre leker med dockor, de SKA ha blå racerbilsrum även om de helst vill ha lila enhörningar på tapeterna, och vad ger det för signaler om inte att manliga attribut är bättre än de kvinnliga?
Snacka om att feministbrudarna som gapar högst lägger krokben för sig själva.
För mig är det precis motsatsen till vad feminism handlar om.
Dessutom känns det otroligt barnsligt alltihop. Så länge män och kvinnor inte har lika villkor på arbetsmarknaden, så länge småflickor gifts bort mot sin vilja och könsstympas, vem orkar bry sig om sådant småtjafs som färger på kläder och val av leksaker?
Det är en himla massa snack, men en väldigt liten verkstad.
Lägg av med tjafset! Lägg av att få flickor att tycka att flickiga saker är något negativt och koncentrera er på det som är viktigt istället!
Lär era tjejer att vara starka och stolta, att ta för sig i skolan och klättra i träd. Att slå den tykna killen som kallar dem hora på käften.
Vill de göra det i rosa klänning så fine, vill de göra det i flanellskjorta och killjeans är det också fine. Vill de leka med dockor- låt dem! Vill de leka med bilar- Låt dem! Men det ena måste väl för bövelen inte utesluta det andra?
Det ena måste väl inte vara sämre än det andra?
För mig handlar feminism om kvinnlighet. Att vara stolt över att man är kvinna.
Jämnställdhet tycker jag är en annan sak. Men det kan vi diskutera en annan dag.
Ja...?
Jag ser inget fel i att bevara könen. Jag tycker faktiskt inte att jämnställdhet handlar om att klä barnen i unisexfärger eller prompt göra saker på ett sätt som absolut inte genererar några som helst manliga eller kvinnliga tankar.
Jag tycker att kvinnlighet är fint. Kjol är fint. Hjärtan är fina. Rosa är fint.
Jag tycker om att sminka mig och klä mig kvinnligt. För jag är stolt över att vara kvinna! Jag tycker om manliga män och jag tycker att småflickor gärna får klä ut sig till rosa prinsessor. Vill de klä ut sig till byggarbetare eller polis går det precis lika bra det, givetvis.
Vad jag inte tycker om är alla dessa förbaskade "feminister" som prompt ska göra tjejiga saker till något fult och dåligt! Hela tiden ska man tvinga flickor att vara grabbiga- Tjejer SKA leka med bilar, även om de hellre leker med dockor, de SKA ha blå racerbilsrum även om de helst vill ha lila enhörningar på tapeterna, och vad ger det för signaler om inte att manliga attribut är bättre än de kvinnliga?
Snacka om att feministbrudarna som gapar högst lägger krokben för sig själva.
För mig är det precis motsatsen till vad feminism handlar om.
Dessutom känns det otroligt barnsligt alltihop. Så länge män och kvinnor inte har lika villkor på arbetsmarknaden, så länge småflickor gifts bort mot sin vilja och könsstympas, vem orkar bry sig om sådant småtjafs som färger på kläder och val av leksaker?
Det är en himla massa snack, men en väldigt liten verkstad.
Lägg av med tjafset! Lägg av att få flickor att tycka att flickiga saker är något negativt och koncentrera er på det som är viktigt istället!
Lär era tjejer att vara starka och stolta, att ta för sig i skolan och klättra i träd. Att slå den tykna killen som kallar dem hora på käften.
Vill de göra det i rosa klänning så fine, vill de göra det i flanellskjorta och killjeans är det också fine. Vill de leka med dockor- låt dem! Vill de leka med bilar- Låt dem! Men det ena måste väl för bövelen inte utesluta det andra?
Det ena måste väl inte vara sämre än det andra?
För mig handlar feminism om kvinnlighet. Att vara stolt över att man är kvinna.
Jämnställdhet tycker jag är en annan sak. Men det kan vi diskutera en annan dag.
5.4.09
Helg.
Här kommer ett direktcitat från min fyraåring som summerar fredagen på ett alldeles utmärkt vis:
"Idag är det en härlig dag! Solen skiner som guld på vattnet, mormor har bjudit oss på god lunch och ikväll kommer Abin och leker! Livet är härligt för oss, mamma!"
Älskade, tokunge.
Igår hade vi också en härlig dag, var ute och lekte i solskenet i 3 timmar hela familjen, sedan var det godisfrodning framför Wild Kids och Robinson.
Det enda tråkiga var att Jari vart tvungen att jobba natt tills idag.
Nu ska jag snart iväg och fika med en utlandsboende vän. På stan. Utan barn!
Det ska bli urskönt. Minns inte när jag gjorde det senast.
Sedan blir det Meandi-party hemma hos Angela. Jag är superladdad.
Tänk att man kan ha ett extraknäck där man får träffa massor med trevliga människor, tjöta skit, hjälpa dem att shoppa finfina kläder och fika!
"Idag är det en härlig dag! Solen skiner som guld på vattnet, mormor har bjudit oss på god lunch och ikväll kommer Abin och leker! Livet är härligt för oss, mamma!"
Älskade, tokunge.
Igår hade vi också en härlig dag, var ute och lekte i solskenet i 3 timmar hela familjen, sedan var det godisfrodning framför Wild Kids och Robinson.
Det enda tråkiga var att Jari vart tvungen att jobba natt tills idag.
Nu ska jag snart iväg och fika med en utlandsboende vän. På stan. Utan barn!
Det ska bli urskönt. Minns inte när jag gjorde det senast.
Sedan blir det Meandi-party hemma hos Angela. Jag är superladdad.
Tänk att man kan ha ett extraknäck där man får träffa massor med trevliga människor, tjöta skit, hjälpa dem att shoppa finfina kläder och fika!
1.4.09
Hohohihi.
Jag kunde inte motstå frestelsen att göra om mitt snälla, fina lur till ett riktigt stygging-lur! Och jag kommer ALDRIG att berätta om det här! Jag skulle förmodligen bli förföljd om det kom ut att man kan vara så sjuk. Moahahaha!
Tihi.
April, april din dumma sill!
Mitt bästa aprilskämt var i lågstadiet när jag lurade min lillebror att glassbilen vält utanför Lödöse och att glassgubben stod och delade ut all glassen till förbipasserande för att den inte skulle bli förstörd.
Tyvärr slog det tillbaka på mig själv eftersom mamma mötte honom när han bara cyklat några 100 meter (det skulle ha varit 4 km) och när han berättade för henne vart han var på väg genomskådade hon det på en gång.
Så hon försedde Johan med pengar och istället för att bli lurad kom han hem med en hel låda glass som han köpt i affären. Gissa hur lång jag blev i ansiktet!
Jisses vad dom skrattade åt mig efter det.
Idag har jag ett riktigt snällt lur på gång, men eftersom personen som ska råka ut för det kanske läser det här så håller jag det för mig själv tills vidare.
Mitt bästa aprilskämt var i lågstadiet när jag lurade min lillebror att glassbilen vält utanför Lödöse och att glassgubben stod och delade ut all glassen till förbipasserande för att den inte skulle bli förstörd.
Tyvärr slog det tillbaka på mig själv eftersom mamma mötte honom när han bara cyklat några 100 meter (det skulle ha varit 4 km) och när han berättade för henne vart han var på väg genomskådade hon det på en gång.
Så hon försedde Johan med pengar och istället för att bli lurad kom han hem med en hel låda glass som han köpt i affären. Gissa hur lång jag blev i ansiktet!
Jisses vad dom skrattade åt mig efter det.
Idag har jag ett riktigt snällt lur på gång, men eftersom personen som ska råka ut för det kanske läser det här så håller jag det för mig själv tills vidare.
Vuxenpoints!
Sparkonton med fonder åt barnen-Check!
Buffertkonto (som man INTE kan komma åt via internetbanken när man blir pizzasugen eller hittar nya skor som man bara MÅSTE ha)-Check!
Samlat alla försäkringar på samma ställe-Check!
Pensionssparande-Check!
Kapitalkonto (som man kan komma åt, dessvärre)-Check!
Fy så vuxen jag känner mig.
Måste nog göra något riktigt ungdomligt, typ, pierca naveln eller något.
Buffertkonto (som man INTE kan komma åt via internetbanken när man blir pizzasugen eller hittar nya skor som man bara MÅSTE ha)-Check!
Samlat alla försäkringar på samma ställe-Check!
Pensionssparande-Check!
Kapitalkonto (som man kan komma åt, dessvärre)-Check!
Fy så vuxen jag känner mig.
Måste nog göra något riktigt ungdomligt, typ, pierca naveln eller något.
30.3.09
Måndag.
Fast för mig känns det som lördag.
Det bästa med att ställa om till sommartid är att barnen med sina inbyggda väckarklockor vaknar en timme senare. Guld!
Shit vad jag har bloggat i helgen. Märks det att jag har tråkigt på jobbet eller vad?
Idag ska jag betala mina räkningar. Sedan ska jag gå ner till stan och shoppa upp det som blir över. Hell yeah!
Extra mycket kärlek till en av mina bästa vänner Anneli, som går igenom något jobbigt idag. Tänker på dej, vännen!
Det bästa med att ställa om till sommartid är att barnen med sina inbyggda väckarklockor vaknar en timme senare. Guld!
Shit vad jag har bloggat i helgen. Märks det att jag har tråkigt på jobbet eller vad?
Idag ska jag betala mina räkningar. Sedan ska jag gå ner till stan och shoppa upp det som blir över. Hell yeah!
Extra mycket kärlek till en av mina bästa vänner Anneli, som går igenom något jobbigt idag. Tänker på dej, vännen!
29.3.09
Kärlek är ett brev skickat tusen gånger.
Vad jag bryr mig om nu, är att du kommer nära mig
även om det är försent att älska dig
vad jag bryr mig om nu, är att från samma säng lyssna till samma regn
vad jag bryr mig om nu, är att få ut dig ur skallen
är att aldrig ge hela hjärtat för kärlek igen
den tar slut från kyss till kyss
vad jag bryr mig om nu, är att aldrig ge hjärtat rakt ut
vad jag bryr mig om nu, är att du ligger vaken
i morgontimmen, när regnet slår mot fönstret
och det låter som nån går på dig
vad jag bryr mig om nu, är att du då ser
hur smutsigt livet blivit
vad jag bryr mig om nu, är att se din blick så sårad
när alla löften klingar falskt,
nästa gång du lovar någon allt
vad jag bryr mig om nu, är dina armar om mig
även om jag vet att jag måste glömma dig
vad jag bryr mig om är
att se dig gråta, för jag har gråtit och du ringde aldrig
vad jag bryr mig om är att du kallar på mig
även om jag inte kommer tillbaks till dig
vad jag bryr mig om är att se som i slowmotion
när du går sönder inuti, så som jag gjorde det
vad jag bryr mig om är att du kallar på mig
även om jag inte kommer tillbaks till dig
vad jag bryr mig om är att höra dig andas
veta att du är nära
förlåt nu slutar jag.
även om det är försent att älska dig
vad jag bryr mig om nu, är att från samma säng lyssna till samma regn
vad jag bryr mig om nu, är att få ut dig ur skallen
är att aldrig ge hela hjärtat för kärlek igen
den tar slut från kyss till kyss
vad jag bryr mig om nu, är att aldrig ge hjärtat rakt ut
vad jag bryr mig om nu, är att du ligger vaken
i morgontimmen, när regnet slår mot fönstret
och det låter som nån går på dig
vad jag bryr mig om nu, är att du då ser
hur smutsigt livet blivit
vad jag bryr mig om nu, är att se din blick så sårad
när alla löften klingar falskt,
nästa gång du lovar någon allt
vad jag bryr mig om nu, är dina armar om mig
även om jag vet att jag måste glömma dig
vad jag bryr mig om är
att se dig gråta, för jag har gråtit och du ringde aldrig
vad jag bryr mig om är att du kallar på mig
även om jag inte kommer tillbaks till dig
vad jag bryr mig om är att se som i slowmotion
när du går sönder inuti, så som jag gjorde det
vad jag bryr mig om är att du kallar på mig
även om jag inte kommer tillbaks till dig
vad jag bryr mig om är att höra dig andas
veta att du är nära
förlåt nu slutar jag.
Efter Roskilde.
Nu har jag läst ut boken som jag skrev om igår, och jag vet faktiskt inte riktigt om jag ska skratta eller gråta. Jag ska försöka att skriva detta inlägg utan att låta alltför cynisk... Men det kan bli svårt.
Det visade sig ganska tidigt i boken att föräldrarna som skrivit den är frikyrkliga, och vilka stjärnor sedan! Där kan man verkligen snacka om cynism. Om det var något boken gjorde så var det att spä på mina redan låga tankar om frikyrkor. Här kommer några väl utvalda (för det fanns, många, många fler i boken) godbitar i citatform:
"Roskilde var för Ebbe och Birgitta droger och alkohol och dålig musik. Inget som de ville att Carl-Johan skulle åka till."
Sonen är alltså tjugo år och har inte vågat tala om för sina päron att han ska åka till Roskilde. Inte svårt att förstå varför, eller vad tycker ni?
"Men någon säger till dem att det kanske var bra att Carl-Johan inte blev äldre:"för annars kanske han skulle ha råkat ut för värre saker."
Ebbe blir arg när han hör sådant, men Birgitta tar det till sig och kan inte sluta tänka på det: Vad skulle kunna vara värre än att dö? Att han skulle avsäga sig sitt barnaskap hos Gud."
Lägg märke till att det är punkt och inte frågetecken efter den sista meningen. Det var alltså bättre att sonen blev ihjälklämd underst i en lergrop än att han skulle ha lämnat kyrkan.Och åker man på en hemsk musikfestival är man givetvis besatt av Satan och kommer förmodligen att bränna kyrkor i morgon dag.
"-Ska du verkligen lyssna på det här? kunde Birgitta säga till honom. Hon ville hellre att han skulle lyssna på annan musik. Det var Birgitta som försökte ta upp kläd- och musikval och som oroade sig mest över att han allt mer sökte sig utanför de normer som fanns i församlingen."
Det här stycket tycker jag talar för sig självt. Hur kan man kväva sitt barn så? Jag tycker att det är hemskt.
"Daniel är tydlig med att olyckan inte är ett straff för att Carl-Johan var på Roskilde. Det kunde ha skett på pingströrelsens nyhemskonferens också.
-Var olyckan sker har inget att göra med var han kommer att hamna, även gudfruktiga drabbas av olyckor."
Föräldrarna har alltså varit oroliga över att sonen ska hamna i helvetet eftersom han besökt Roskildefestivalen. Det är så efterblivet att man storknar!
"- Carl-Johan var på fel plats vid fel tidpunkt och därför dog han. Någon annan förklaring finns inte. Gud straffar inte människor och låter olyckor hända för att någon har syndat, säger Daniel till dem."
Det är ju fint att prästen Daniel åtminstone fattat att det inte var Guds straff, men att det skulle vara en synd att åka till en plats för att lyssna på musik, dricka, dansa och ha roligt tillsammans med likasinnade är fortfarande lika efterblivet. Och de tycker verkligen att det ÄR så, på riktigt.
"Daniel Alm har hjälpt dem att förstå att det är naturligt att drabbas även som kristen."
På allvar? Finns det så förmätet självgoda människor att de tror sig stå över oss andra vanliga dödliga när det gäller oturskvoten? Ja, uppenbarligen.
"Så blir den festival som tog deras sons liv, och som de till en början inte ville ha kontakt med, till en del av deras församlings framtid."
Lägg särskilt märke till den första meningen. Den är ett återkommande tema genom hela boken. Deras son har enligt dem blivit mördad av Roskildefestivalen. Ja, ni hör ju själva hur befängt det synsättet är. Det som hände i Roskilde var riktigt, riktigt hemskt och orättvist. Men det var en olycka och ingenting annat. Visst kanske det fanns brister i säkerheten den kvällen, och med facit i hand hade olyckan kanske gått att undvika och det är beklagligt, men för varje normalt funtat människa står det tydligt att ingen ville att detta skulle hända. Att ge en festival skulden för sonens död är så bittert och återigen cyniskt att det är inte klokt.
Trots att deras son själv fattade beslutet att åka till Roskilde, själv fattade beslutet att gå på Pearl jam så är ingenting hans fel (såklart! Hur skulle han kunnat fatta några "dåliga" beslut med sådana fantastiskt bra föräldrar?). Festivalen har mördat honom, rått och kallblodigt, enligt dem.
Ja, vad tycker ni? Ska man skratta eller gråta eller kanske både och?
Det visade sig ganska tidigt i boken att föräldrarna som skrivit den är frikyrkliga, och vilka stjärnor sedan! Där kan man verkligen snacka om cynism. Om det var något boken gjorde så var det att spä på mina redan låga tankar om frikyrkor. Här kommer några väl utvalda (för det fanns, många, många fler i boken) godbitar i citatform:
"Roskilde var för Ebbe och Birgitta droger och alkohol och dålig musik. Inget som de ville att Carl-Johan skulle åka till."
Sonen är alltså tjugo år och har inte vågat tala om för sina päron att han ska åka till Roskilde. Inte svårt att förstå varför, eller vad tycker ni?
"Men någon säger till dem att det kanske var bra att Carl-Johan inte blev äldre:"för annars kanske han skulle ha råkat ut för värre saker."
Ebbe blir arg när han hör sådant, men Birgitta tar det till sig och kan inte sluta tänka på det: Vad skulle kunna vara värre än att dö? Att han skulle avsäga sig sitt barnaskap hos Gud."
Lägg märke till att det är punkt och inte frågetecken efter den sista meningen. Det var alltså bättre att sonen blev ihjälklämd underst i en lergrop än att han skulle ha lämnat kyrkan.Och åker man på en hemsk musikfestival är man givetvis besatt av Satan och kommer förmodligen att bränna kyrkor i morgon dag.
"-Ska du verkligen lyssna på det här? kunde Birgitta säga till honom. Hon ville hellre att han skulle lyssna på annan musik. Det var Birgitta som försökte ta upp kläd- och musikval och som oroade sig mest över att han allt mer sökte sig utanför de normer som fanns i församlingen."
Det här stycket tycker jag talar för sig självt. Hur kan man kväva sitt barn så? Jag tycker att det är hemskt.
"Daniel är tydlig med att olyckan inte är ett straff för att Carl-Johan var på Roskilde. Det kunde ha skett på pingströrelsens nyhemskonferens också.
-Var olyckan sker har inget att göra med var han kommer att hamna, även gudfruktiga drabbas av olyckor."
Föräldrarna har alltså varit oroliga över att sonen ska hamna i helvetet eftersom han besökt Roskildefestivalen. Det är så efterblivet att man storknar!
"- Carl-Johan var på fel plats vid fel tidpunkt och därför dog han. Någon annan förklaring finns inte. Gud straffar inte människor och låter olyckor hända för att någon har syndat, säger Daniel till dem."
Det är ju fint att prästen Daniel åtminstone fattat att det inte var Guds straff, men att det skulle vara en synd att åka till en plats för att lyssna på musik, dricka, dansa och ha roligt tillsammans med likasinnade är fortfarande lika efterblivet. Och de tycker verkligen att det ÄR så, på riktigt.
"Daniel Alm har hjälpt dem att förstå att det är naturligt att drabbas även som kristen."
På allvar? Finns det så förmätet självgoda människor att de tror sig stå över oss andra vanliga dödliga när det gäller oturskvoten? Ja, uppenbarligen.
"Så blir den festival som tog deras sons liv, och som de till en början inte ville ha kontakt med, till en del av deras församlings framtid."
Lägg särskilt märke till den första meningen. Den är ett återkommande tema genom hela boken. Deras son har enligt dem blivit mördad av Roskildefestivalen. Ja, ni hör ju själva hur befängt det synsättet är. Det som hände i Roskilde var riktigt, riktigt hemskt och orättvist. Men det var en olycka och ingenting annat. Visst kanske det fanns brister i säkerheten den kvällen, och med facit i hand hade olyckan kanske gått att undvika och det är beklagligt, men för varje normalt funtat människa står det tydligt att ingen ville att detta skulle hända. Att ge en festival skulden för sonens död är så bittert och återigen cyniskt att det är inte klokt.
Trots att deras son själv fattade beslutet att åka till Roskilde, själv fattade beslutet att gå på Pearl jam så är ingenting hans fel (såklart! Hur skulle han kunnat fatta några "dåliga" beslut med sådana fantastiskt bra föräldrar?). Festivalen har mördat honom, rått och kallblodigt, enligt dem.
Ja, vad tycker ni? Ska man skratta eller gråta eller kanske både och?
Fy skäms!
Igår när jag åkte hem från jobbet var det tänt nästan överallt, särskilt i Vårgårda.
I Alingsås var det lite bättre och på våran gata hade alla släckt på bägge sidor av gatan utom ett enda hus! Heja Odengatan! Nu gillar jag mina grannar ännu mer.
Jag tycker det är riktigt slappt att inte kunna släcka sina lampor en enda liten timme. Att någon skulle ha missat detta spektakel finner jag ganska otroligt eftersom det funnits reklam både på mjölkpaketen, TV och internet.
Givetvis gör det ingen skillnad för miljön med en timme, men det var väl för sjutton gubbar inte det som var meningen heller! Meningen var väl att visa att vi är missnöjda med situationen som den är nu och att det måste göras stora förändringar.
Att inte orka ställa upp på det tycker jag är skit.
Och ett extra stort fyfinger till alla kommuner som vägrade att ställa upp!
Både Alingsås och Vårgårda dissade hela grejen. Skäms på er!
I Alingsås var det lite bättre och på våran gata hade alla släckt på bägge sidor av gatan utom ett enda hus! Heja Odengatan! Nu gillar jag mina grannar ännu mer.
Jag tycker det är riktigt slappt att inte kunna släcka sina lampor en enda liten timme. Att någon skulle ha missat detta spektakel finner jag ganska otroligt eftersom det funnits reklam både på mjölkpaketen, TV och internet.
Givetvis gör det ingen skillnad för miljön med en timme, men det var väl för sjutton gubbar inte det som var meningen heller! Meningen var väl att visa att vi är missnöjda med situationen som den är nu och att det måste göras stora förändringar.
Att inte orka ställa upp på det tycker jag är skit.
Och ett extra stort fyfinger till alla kommuner som vägrade att ställa upp!
Både Alingsås och Vårgårda dissade hela grejen. Skäms på er!
28.3.09
Therese, jag längtar efter dej!
Jag skrattar fortfarande när jag läser det här:
http://riotmamman.blogspot.com/2006/10/blog-post.html
Ett ganska vanligt förhållande.
Det är rätt fascinerande med dessa bloggar som finns överallt.
Just nu har jag snokat rätt på något slags pars respektive bloggsidor.
Det är väl ganska vanligt att tjejer kärar ner sig i helt ointresserade killar, men för det mesta brukar man ju inte kunna följa dessa tragiska historier som oftast slutar i gråt och tandagnisslan (för tjejen då, givetvis) så konkret som via en blogg.
Så vitt jag förstått är de inte tillsammans. Men i tjejens blogg låter det precis som att de varit gifta i sjutton år och har världens lyckligaste förhållande. Vartenda inlägg handlar om killen i fråga.
I killens blogg står det ingenting om tjejen. Inte ett dugg.
Jag tycker det är ganska underhållande att sitta och läsa om dem.
Samtidigt tycker jag synd om tjejen. Det är så patetiskt och desperat alltihopa.
Antingen lever hon i någon slags fantasivärld, förnekar hur läget är eller så är hon faktiskt störd på riktigt.
Kanske är kärleken helt enkelt så himla blind?
Eller så är killen bara inte intresserad av att skriva om sitt förhållande?
Jag blir galen av att inte veta! Kanske skulle skaffa mig ett liv istället...
Just nu har jag snokat rätt på något slags pars respektive bloggsidor.
Det är väl ganska vanligt att tjejer kärar ner sig i helt ointresserade killar, men för det mesta brukar man ju inte kunna följa dessa tragiska historier som oftast slutar i gråt och tandagnisslan (för tjejen då, givetvis) så konkret som via en blogg.
Så vitt jag förstått är de inte tillsammans. Men i tjejens blogg låter det precis som att de varit gifta i sjutton år och har världens lyckligaste förhållande. Vartenda inlägg handlar om killen i fråga.
I killens blogg står det ingenting om tjejen. Inte ett dugg.
Jag tycker det är ganska underhållande att sitta och läsa om dem.
Samtidigt tycker jag synd om tjejen. Det är så patetiskt och desperat alltihopa.
Antingen lever hon i någon slags fantasivärld, förnekar hur läget är eller så är hon faktiskt störd på riktigt.
Kanske är kärleken helt enkelt så himla blind?
Eller så är killen bara inte intresserad av att skriva om sitt förhållande?
Jag blir galen av att inte veta! Kanske skulle skaffa mig ett liv istället...
Ibland tar jag mig själv på förbannat stort allvar.
Vi var på Hjulet förut (Vårgårdas second hand)och jag köpte 3 böcker för 20 spänn. En av dem heter Efter Roskilde och är skriven av föräldrarna till en utav killarna som dog under Pearl jams konsert 2000.
Jag minns när det hände. 2000 var jag 15 och drömde våta drömmar om att få åka på festival, men min mamma vägrade klokt nog att släppa iväg mig.
När det hände läste jag allt om det i tidningarna och mamma som tänkt låta mig åka när jag var 16 bestämde sig raskt för att inte släppa iväg mig förrän jag fyllt 17-minst.
Sedan glömdes det bort, så som hemska saker som egentligen inte rör en själv har en tendens att göra, men nu när jag satt här och läste om det så slog det mig att jag tillbringade en utav de lyckligaste kvällarna i mitt liv framför den orangea scenen, alltså på samma ställe (om än inte längst fram) där 8 människor dog 6 år tidigare, nästan på dagen. Utan att ens ägna det en tanke. Trots att det är flera år sedan så fick jag en känsla av att på något sätt ha vanhedrat de döda med min lycka... Och så vill jag inte känna. Tror knappast att de skulle tycka det, eller ens bry sig men ändå så kom den känslan för mig.
Men på något sätt tycker jag samtidigt att det känns fint att en plats där något så hemskt inträffat ändå kan vara en bra plats, en plats för kärlek.
Jag minns när det hände. 2000 var jag 15 och drömde våta drömmar om att få åka på festival, men min mamma vägrade klokt nog att släppa iväg mig.
När det hände läste jag allt om det i tidningarna och mamma som tänkt låta mig åka när jag var 16 bestämde sig raskt för att inte släppa iväg mig förrän jag fyllt 17-minst.
Sedan glömdes det bort, så som hemska saker som egentligen inte rör en själv har en tendens att göra, men nu när jag satt här och läste om det så slog det mig att jag tillbringade en utav de lyckligaste kvällarna i mitt liv framför den orangea scenen, alltså på samma ställe (om än inte längst fram) där 8 människor dog 6 år tidigare, nästan på dagen. Utan att ens ägna det en tanke. Trots att det är flera år sedan så fick jag en känsla av att på något sätt ha vanhedrat de döda med min lycka... Och så vill jag inte känna. Tror knappast att de skulle tycka det, eller ens bry sig men ändå så kom den känslan för mig.
Men på något sätt tycker jag samtidigt att det känns fint att en plats där något så hemskt inträffat ändå kan vara en bra plats, en plats för kärlek.
Tax tax.
Glömde bort att tacka alla trevliga människor som var här i torsdags!
Öppet hus visade sig vara ett mycket vinnande koncept, men gudars vad trött jag var sedan på kvällen. Däckade i soffan redan tjugo över åtta när de sista gått.
Igår kom det en dammsugarman hem till mig och ville kränga en 33000 krs dammsugare.
Han sanerade min säng på "hudavlagringar, kvalster och kvalsterbajs" som han så mysigt uttryckte det. När jag såg resultatet trodde jag att jag skulle spy.
Hade jag haft 33 lax hade jag köpt den förbaskade dammsugaren på fläcken!
Sedan tog vi en heleftermiddag i götet med diverse shopping. Fick fixat Lovsans ribbotten på Ikea så inatt har hon sovit i sin säng hela natten! Duktigaste tjejen.
Och jag blev så stolt över Melvin. Han har sparat ihop 250 kr genom att städa sitt rum, passa Lovis och hjälpa till i största allmänhet. Igår skulle han sätta sprätt på dem och vi lovade honom att åka till Toys r us på Backaplan så han laddade hela dagen. Väl där hittade han inget som han verkligen ville ha (åtminstone inte i den prisklassen som var aktuellt), men han hade sett ut en Star wars transfomer på Maxi hemma i Alinge sedan tidigare, så istället för att göra som de flesta ungar hade gjort, nämligen att köpa något bara för att eller skrika sig hes så sa han att han skulle vänta tills vi kom hem och handla på Maxi istället.
Trots att vi hade sjutton affärer till som vi skulle till innan hemgång. Sedan gick han snällt med i alla affärerna utan att tjata och på hemvägen åkte vi in på Maxi och fixade hans grej. Min superkille!
Mina barn är helt enkelt bäst.
Idag är det jobb som gäller. Skitsegt. Jag ville vara hemma och plantera blommor!
Öppet hus visade sig vara ett mycket vinnande koncept, men gudars vad trött jag var sedan på kvällen. Däckade i soffan redan tjugo över åtta när de sista gått.
Igår kom det en dammsugarman hem till mig och ville kränga en 33000 krs dammsugare.
Han sanerade min säng på "hudavlagringar, kvalster och kvalsterbajs" som han så mysigt uttryckte det. När jag såg resultatet trodde jag att jag skulle spy.
Hade jag haft 33 lax hade jag köpt den förbaskade dammsugaren på fläcken!
Sedan tog vi en heleftermiddag i götet med diverse shopping. Fick fixat Lovsans ribbotten på Ikea så inatt har hon sovit i sin säng hela natten! Duktigaste tjejen.
Och jag blev så stolt över Melvin. Han har sparat ihop 250 kr genom att städa sitt rum, passa Lovis och hjälpa till i största allmänhet. Igår skulle han sätta sprätt på dem och vi lovade honom att åka till Toys r us på Backaplan så han laddade hela dagen. Väl där hittade han inget som han verkligen ville ha (åtminstone inte i den prisklassen som var aktuellt), men han hade sett ut en Star wars transfomer på Maxi hemma i Alinge sedan tidigare, så istället för att göra som de flesta ungar hade gjort, nämligen att köpa något bara för att eller skrika sig hes så sa han att han skulle vänta tills vi kom hem och handla på Maxi istället.
Trots att vi hade sjutton affärer till som vi skulle till innan hemgång. Sedan gick han snällt med i alla affärerna utan att tjata och på hemvägen åkte vi in på Maxi och fixade hans grej. Min superkille!
Mina barn är helt enkelt bäst.
Idag är det jobb som gäller. Skitsegt. Jag ville vara hemma och plantera blommor!
26.3.09
24.3.09
Det är det här som kallas envishet.
Jag har varit vaken sedan tio i fyra (Då min stackars make vaknade och var alldeles hysterisk eftersom han drömt att Melvin blivit ihjälkörd av en bil, vilket visserligen var en helt okej dröm att bli hysterisk över). Eftersom jag skulle upp kvart i sex blev jag givetvis skitstressad och försökte tvinga mig själv att somna om fort som attan, med det givna resultatet att jag var klarvaken tills ca 20 min innan jag skulle upp.
Hursomhelst så har jag varit vaken sedan dess, haft en hyfsat taskig dag på jobbet och sedan donat med en massa grejer. Så redan vid 21-tiden var jag redo för sängen.
Det smarta altrenativet hade varit att då lyssna på kroppens övertydliga signaler och gå och lägga sig, vakna pigg och utvilad imorgon.
Det korkade alternativet är att tvinga sig själv att vara uppe till strax innan spöktimman bara för att titta på en fjantig serie som de efter nästan 5 år börjat sända på den ännu fjantigare tiden 22.40 och vakna trött och sur som ett gammalt troll imorgon.
Varför? Jo, av ren envishet. Jag har minsann följt Lost sedan det började, och fatsän jag blir helt lost av att försöka hänga med i vad som händer så vägrar jag att sluta titta nu, när det tydligen bara är 2 säsonger kvar.
Jag ska ha reda på vad det är för ugglor i mossen på den där förbaskade ön om jag så ska stryka med på kuppen!
Hursomhelst så har jag varit vaken sedan dess, haft en hyfsat taskig dag på jobbet och sedan donat med en massa grejer. Så redan vid 21-tiden var jag redo för sängen.
Det smarta altrenativet hade varit att då lyssna på kroppens övertydliga signaler och gå och lägga sig, vakna pigg och utvilad imorgon.
Det korkade alternativet är att tvinga sig själv att vara uppe till strax innan spöktimman bara för att titta på en fjantig serie som de efter nästan 5 år börjat sända på den ännu fjantigare tiden 22.40 och vakna trött och sur som ett gammalt troll imorgon.
Varför? Jo, av ren envishet. Jag har minsann följt Lost sedan det började, och fatsän jag blir helt lost av att försöka hänga med i vad som händer så vägrar jag att sluta titta nu, när det tydligen bara är 2 säsonger kvar.
Jag ska ha reda på vad det är för ugglor i mossen på den där förbaskade ön om jag så ska stryka med på kuppen!
22.3.09
Våren är här!
Och vilken otroligt bra första vår-helg jag har haft!
I fredags firade vi vårdagjämningen med god mat och några glas vin med trevliga vänner.
Dessutom hade Melvin en kompis här som sov över, för första gången. Han är så stor nu, min lilla. Det gick bra och var givetvis oerhört spännande för bägge pojkarna. Lite för spännande kanske eftersom de vaknade tjugo över tre på nattenoch sedan inte somnade om. Så igår morse var jag redigt trött.
Men det var bara att ignorera för det bar iväg till trollhättan för lite mer vårdagjämningsfirande plus fest. Vilket som alltid var jättetrevligt.
Men vid halvtolvsnåret däckade jag av utmattning, tråkigt nog men inte särskilt konstigt med tanke på att jag varit vaken sedan halvfyra på morgonen.
Imorses när jag åkte hem från trollhättan kändes det verkligen annorlunda.
Ljuset och luften som andades vår. Det är första gången jag verkligen har känt skillnad från innan ett firande, bara sådär. Fränt värre.
Idag har jag haft en mycket trevli (som alltid) Meandi-träff och sålt ganska bra med kläder, och sedan slappat. Hade storslagna planer på att dona i trädgården och göra vårfint där. Men latmasken vann ändå. Kände att jag behövde lite vila nu.
I fredags firade vi vårdagjämningen med god mat och några glas vin med trevliga vänner.
Dessutom hade Melvin en kompis här som sov över, för första gången. Han är så stor nu, min lilla. Det gick bra och var givetvis oerhört spännande för bägge pojkarna. Lite för spännande kanske eftersom de vaknade tjugo över tre på nattenoch sedan inte somnade om. Så igår morse var jag redigt trött.
Men det var bara att ignorera för det bar iväg till trollhättan för lite mer vårdagjämningsfirande plus fest. Vilket som alltid var jättetrevligt.
Men vid halvtolvsnåret däckade jag av utmattning, tråkigt nog men inte särskilt konstigt med tanke på att jag varit vaken sedan halvfyra på morgonen.
Imorses när jag åkte hem från trollhättan kändes det verkligen annorlunda.
Ljuset och luften som andades vår. Det är första gången jag verkligen har känt skillnad från innan ett firande, bara sådär. Fränt värre.
Idag har jag haft en mycket trevli (som alltid) Meandi-träff och sålt ganska bra med kläder, och sedan slappat. Hade storslagna planer på att dona i trädgården och göra vårfint där. Men latmasken vann ändå. Kände att jag behövde lite vila nu.
19.3.09
Det känns ju lite ointressant, men jag kan inte låta bli att kommentera det fantastiskt härliga vädret! Det är visserligen svinkallt ute, men jag känner ändå ett slags spirande hopp och en liten försmak av ljuvliga grillkvällar och salta bad när solen lyser så trevligt.
Dessutom föder det en nästan oemotståndlig längtan efter att köpa nya sandaler.
Oerhört tråkigt att spendera en utav de första vårdagarna på jobbet bara.
Dessutom föder det en nästan oemotståndlig längtan efter att köpa nya sandaler.
Oerhört tråkigt att spendera en utav de första vårdagarna på jobbet bara.
16.3.09
Fast förresten.
Så är jag tjock och tatuerad och har blonderat hår. Det kanske räcker för att vara WT?
White Trash-jag?
Ptjae, jag vet ju inte riktigt hur man ska definiera det påhoppet.
Faktum är att jag finner det föga troligt att några så kallade White Trash över huvudtaget exsisterar i Sverige (att använda uttrycket känns däremot lite lagom trashigt).
Så vitt jag vet har jag ett arbete och har aldrig levt på staten eller bidrag.
Så vitt jag vet är jag gift med pappan till mina barn. Alla mina barn.
Så vitt jag vet bor jag inte i husvagn eller ett fallfärdigt gammalt ruckel.
Så vitt jag vet behandlar jag min man, mina barn och vänner med respekt och värdighet.
Så vitt jag vet använder jag inte alkohol eller andra droger i större utsträckning än många andra. Och aldrig när mina barn är närvarande.
Så vitt jag vet studerar jag för att kunna få en högre utbildning.
Men men, det man anklagar andra för att vara är ju ofta det man själv är, så vi lämnar det så.
Faktum är att jag finner det föga troligt att några så kallade White Trash över huvudtaget exsisterar i Sverige (att använda uttrycket känns däremot lite lagom trashigt).
Så vitt jag vet har jag ett arbete och har aldrig levt på staten eller bidrag.
Så vitt jag vet är jag gift med pappan till mina barn. Alla mina barn.
Så vitt jag vet bor jag inte i husvagn eller ett fallfärdigt gammalt ruckel.
Så vitt jag vet behandlar jag min man, mina barn och vänner med respekt och värdighet.
Så vitt jag vet använder jag inte alkohol eller andra droger i större utsträckning än många andra. Och aldrig när mina barn är närvarande.
Så vitt jag vet studerar jag för att kunna få en högre utbildning.
Men men, det man anklagar andra för att vara är ju ofta det man själv är, så vi lämnar det så.
13.3.09
Tidsmaskinen från helvetet.
OM det nu mot all förmodan skulle råka finnas något sådant som ett helvete, och om man i sådana fall skulle få lov att skapa det själv utav den värsta situation man kan tänka sig, så har jag just tillbringat 2 timmar i mitt.
Jag har alltid haft svårt för ålderdomshem; jag är absolut inte det minsta rädd för att dö, men jag är totalt jävla skräckslagen för att bli gammal och tvingas in på hemmet. Sjukt obra atmosfär. Jag känner mej döende bara av att befinna mig i den en stund och blotta tanken på att tillbringa mina golden years på ett sådant ställe gör mej bitter.
Idag fick jag vatten på min kvarn när min brukare ville gå på sångstund på ett utav ålderdomshemmen här i Vårgårda. Det visade sig snabbt att sångstunden bestod av en kärring med den kassaste sångröst jag någonsin hört, som sjöng litegrann och pratade ganska mycket.
Pratet gick ungefär såhär:
"På den gamla goda tiden hade vi bara stenar och kottar och blommor att leka med, men vi var så förnöjsamma ändå för vi hade GUD. På den gamla goda tiden fick vi gå 2 km till skolan, inga skolbussar som de har nuförtiden inte! Men GUD fick oss att orka." Sedan var det tydligen något lapp-tema för hon pratade ganska mycket om Lapp-Lisa och hur herren hjälpte henne på diverse ointressanta sätt.
Dessutom läspade hon mer än vad jag trodde var fysiskt möjligt och uttalade piano PI-aaaano. Dessa utläggningar varvade hon alltså med långa sånger i falsett som uteslutande handlade om gud och jesus. Jag höll på att krevera.
Sådant ska man alltså dessutom behöva utstå under sina sista år i livet???
Det räcker inte med dålig mat och kärringar som är hälften så gamla som en som torkar en i rumpan och talar med bebisröst, utan man ska tydligen få den förbannade kristendomen nerkörd i halsen också...
Givetvis pejlade kärringen in mig direkt i fikastunden (där det givetvis inte serverades något annat än kaffe, för på den gamla goda tiden fanns det minsann inget annat att dricka), kom och lade armen om mig och frågade om hon kunde slå sig ner. Jag tänkte i mitt stilla sinne att jag kan gärna slå ner dej (nej då, nu överdriver jag lite, men jag var inte överdrivet intresserad av att sitta brevid henne). Jag förstår inte? Syns det på mej att jag lider? Har jag okristet utseende eller vad?
Hursomhelst avbröt jag hennes målmedvetna försök till att frälsa mig med att jag endast var med i egenskap av P.A. Basta.
Förhoppningsvis så hinner det hända en del innan jag ska in på hemmet.
Det här är ju den gamla skolan, och då var det väl ganska mycket kristet tjafs, kanske får vi när det blir dags för mig träffas och spela TV-spel i samlingsrummet istället för att lyssna på galningar utan sångröst.
För annars tänker jag be mina barn att slänga ner mig för ättestupan, inget snack om saken.
Jag har alltid haft svårt för ålderdomshem; jag är absolut inte det minsta rädd för att dö, men jag är totalt jävla skräckslagen för att bli gammal och tvingas in på hemmet. Sjukt obra atmosfär. Jag känner mej döende bara av att befinna mig i den en stund och blotta tanken på att tillbringa mina golden years på ett sådant ställe gör mej bitter.
Idag fick jag vatten på min kvarn när min brukare ville gå på sångstund på ett utav ålderdomshemmen här i Vårgårda. Det visade sig snabbt att sångstunden bestod av en kärring med den kassaste sångröst jag någonsin hört, som sjöng litegrann och pratade ganska mycket.
Pratet gick ungefär såhär:
"På den gamla goda tiden hade vi bara stenar och kottar och blommor att leka med, men vi var så förnöjsamma ändå för vi hade GUD. På den gamla goda tiden fick vi gå 2 km till skolan, inga skolbussar som de har nuförtiden inte! Men GUD fick oss att orka." Sedan var det tydligen något lapp-tema för hon pratade ganska mycket om Lapp-Lisa och hur herren hjälpte henne på diverse ointressanta sätt.
Dessutom läspade hon mer än vad jag trodde var fysiskt möjligt och uttalade piano PI-aaaano. Dessa utläggningar varvade hon alltså med långa sånger i falsett som uteslutande handlade om gud och jesus. Jag höll på att krevera.
Sådant ska man alltså dessutom behöva utstå under sina sista år i livet???
Det räcker inte med dålig mat och kärringar som är hälften så gamla som en som torkar en i rumpan och talar med bebisröst, utan man ska tydligen få den förbannade kristendomen nerkörd i halsen också...
Givetvis pejlade kärringen in mig direkt i fikastunden (där det givetvis inte serverades något annat än kaffe, för på den gamla goda tiden fanns det minsann inget annat att dricka), kom och lade armen om mig och frågade om hon kunde slå sig ner. Jag tänkte i mitt stilla sinne att jag kan gärna slå ner dej (nej då, nu överdriver jag lite, men jag var inte överdrivet intresserad av att sitta brevid henne). Jag förstår inte? Syns det på mej att jag lider? Har jag okristet utseende eller vad?
Hursomhelst avbröt jag hennes målmedvetna försök till att frälsa mig med att jag endast var med i egenskap av P.A. Basta.
Förhoppningsvis så hinner det hända en del innan jag ska in på hemmet.
Det här är ju den gamla skolan, och då var det väl ganska mycket kristet tjafs, kanske får vi när det blir dags för mig träffas och spela TV-spel i samlingsrummet istället för att lyssna på galningar utan sångröst.
För annars tänker jag be mina barn att slänga ner mig för ättestupan, inget snack om saken.
11.3.09
Lönesamtal...
... ska jag på nu om en liten stund.
Det ska bli intressant, eftersom jag fått bedöma min kompetens på ett papper, sedan har chefen ett likadant papper där hon bedömt mig också ska vi jämföra våra papper.
Jag har kryssat i att jag är bäst inom samtliga områden på min arbetsplats.
Dels har jag hört att man alltid ska satsa allt när man löneförhandlar, dels anser jag faktiskt att med den skitlönen jag har så ger jag rätt mycket mer än vad jag får.
Jag återkommer med en uppdatering efteråt...
Det ska bli intressant, eftersom jag fått bedöma min kompetens på ett papper, sedan har chefen ett likadant papper där hon bedömt mig också ska vi jämföra våra papper.
Jag har kryssat i att jag är bäst inom samtliga områden på min arbetsplats.
Dels har jag hört att man alltid ska satsa allt när man löneförhandlar, dels anser jag faktiskt att med den skitlönen jag har så ger jag rätt mycket mer än vad jag får.
Jag återkommer med en uppdatering efteråt...
8.3.09
Stopp!
Jag och min son har en gemensam passion. Hon heter Veronica Maggio och varje gång vi åker bil tillsammans kopplar vi mp3n till bilstereon och sjunger för fulla halsar.
Vår absoluta favoritlåt heter Stopp. När Melvin vrålar med i refrängen så sjunger det inuti mej också. MEN.
Sedan hela den här historien med morden i Arboga klarar jag inte av att lyssna på Stopp utan att börja tänka på den där psykopatiska tyskhyndan.
Det är otroligt störande och jag vet att det är ganska irrationellt, men samtidigt passar texten så himla bra in på henne att det för mej blir oundvikligt att dra åt det hållet. Och när jag börjar tänka på henne blir jag ledsen och får magvärk, vilket gör att lyssnandet inte blir särskilt angenämt.
Det här är ju förvisso en riktig liten struntsak i jämförelse med vad hon gjort, men det stör mej ändå. Jag vill inte bli ledsen av att lyssna på Veronica!
Vår absoluta favoritlåt heter Stopp. När Melvin vrålar med i refrängen så sjunger det inuti mej också. MEN.
Sedan hela den här historien med morden i Arboga klarar jag inte av att lyssna på Stopp utan att börja tänka på den där psykopatiska tyskhyndan.
Det är otroligt störande och jag vet att det är ganska irrationellt, men samtidigt passar texten så himla bra in på henne att det för mej blir oundvikligt att dra åt det hållet. Och när jag börjar tänka på henne blir jag ledsen och får magvärk, vilket gör att lyssnandet inte blir särskilt angenämt.
Det här är ju förvisso en riktig liten struntsak i jämförelse med vad hon gjort, men det stör mej ändå. Jag vill inte bli ledsen av att lyssna på Veronica!
Var bor du lilla råtta & Imse vimse spindel.
Det märks att vi inte bor i ett nybyggt hus längre, på flera mindre trevliga sätt.
Häromdagen så kröp det upp en spindel stor som en enkrona på väggen i vardagsrummet.
Jag är inte särskilt rädd för spindlar men när Jari försökte få våra utvecklingsstörda katter att fånga den med resultatet att den trillade ner i soffan och ännu inte har återfunnits, tyckte jag att det blev lite obehagligt.
Ännu mer obehagligt blev det när Jari raglade upp yrvaken och lagom morgonglad vid femsnåret för att ge sej iväg till jobbet, men först skulle han slänga något i komposten.
Kompostlådan sitter på insidan av skåpsdörren och är alltså ungefär i lårhöjd, och när Jari lyfter på locket sitter det en råtta där och mumsar förnöjt på en äppelskrutt.
Trevlig chock han fick, ja både Jari och råttan.
Mest Jari kanske eftersom han pep som en flicka i väldigt hög ton så att jag vaknade.
Dagen efter var mister råtta på plats igen, men den här gången lät han sig inte skrämmas iväg utan satte sig och stirrade trotsigt på Jari.
Nu förs det ett tyst krig i vårat kök, mellan Jari oc råttan. Jari tänker utrota den och tills han har gjort det vägrar jag att slänga soporna.
Melvin tyckte att vi kunde fånga den och ha den som husdjur.
Äckligt.
Jag undrar varför de förra ägarna inte talade om på visningen att vi har extra hyresgäster?
Häromdagen så kröp det upp en spindel stor som en enkrona på väggen i vardagsrummet.
Jag är inte särskilt rädd för spindlar men när Jari försökte få våra utvecklingsstörda katter att fånga den med resultatet att den trillade ner i soffan och ännu inte har återfunnits, tyckte jag att det blev lite obehagligt.
Ännu mer obehagligt blev det när Jari raglade upp yrvaken och lagom morgonglad vid femsnåret för att ge sej iväg till jobbet, men först skulle han slänga något i komposten.
Kompostlådan sitter på insidan av skåpsdörren och är alltså ungefär i lårhöjd, och när Jari lyfter på locket sitter det en råtta där och mumsar förnöjt på en äppelskrutt.
Trevlig chock han fick, ja både Jari och råttan.
Mest Jari kanske eftersom han pep som en flicka i väldigt hög ton så att jag vaknade.
Dagen efter var mister råtta på plats igen, men den här gången lät han sig inte skrämmas iväg utan satte sig och stirrade trotsigt på Jari.
Nu förs det ett tyst krig i vårat kök, mellan Jari oc råttan. Jari tänker utrota den och tills han har gjort det vägrar jag att slänga soporna.
Melvin tyckte att vi kunde fånga den och ha den som husdjur.
Äckligt.
Jag undrar varför de förra ägarna inte talade om på visningen att vi har extra hyresgäster?
7.3.09
Jaja...
Nu är någon tydligen skitsur på mig för något som jag inte har gjort, och om personen i fråga tänkte efter lite skulle han förmodligen fatta det själv, det krävs inte direkt någon raketforskning för att koppla hur det igentligen ligger till.
Men ärligt talat så orkar jag inte bry mej om det särskilt mycket.
Är man inte smartare än så, så fine.
Men ärligt talat så orkar jag inte bry mej om det särskilt mycket.
Är man inte smartare än så, så fine.
Utmanad.
Har blivit utmanad av:
www.fetbulan.blogspot.com (Funkar inte att länka.)
Till utmaningen då,
jo den består av 1 styck bild på dej själv utan snyggkänsla.Helst en bakfull,osminkad eller grimaserande hottie..hehe! Inga probs va?Sedan sju stycken tillhörande saker om dej självsom du tycker att du är grym på, riktigt bra på.
Det kan vara materiellt, praktiskt, emotionellt eller något du gjort som var så där riktigt bra.Hänger ni med?
Utmanar:
Alla som känner sig sugna.
Här är min bild, det är inte den allra fulaste, men eftersom jag inte har internet på den stationära datorn (där fulbilderna finns) för tillfället så fick det bli den här.
Och den är faktiskt ganska ful, jag ser helt ond och bulltokig ut.
1. Jag är bra på att fokusera och sedan genomföra, även om det inte alltid verkar som om det ska bli gjort så blir det det till sist, och oftast med gott resultat.
2. Jag är grymt mysig, glömmer aldrig bort att pussas och kramas varken med man eller barn.
3. Jag är skitbra på guitar hero, åtminstone om man jämför med jari.
4. Jag står för vad jag tycker till 110% och vänder aldrig kappan efter vinden för någon annans skull eller för att undvika konflikter.
5. Jag vet precis vem jag är och vad jag vill ha ut av livet.
6. Jag kan det absolut häftigaste partytricket, som ingen annan jag träffat kan.
7. Jag har världens bästa humor.
Shit vad svårt det var! Jag hade nog kunnat komma på lite bättre, djupare grejer... Men strunt samma!
www.fetbulan.blogspot.com (Funkar inte att länka.)
Till utmaningen då,
jo den består av 1 styck bild på dej själv utan snyggkänsla.Helst en bakfull,osminkad eller grimaserande hottie..hehe! Inga probs va?Sedan sju stycken tillhörande saker om dej självsom du tycker att du är grym på, riktigt bra på.
Det kan vara materiellt, praktiskt, emotionellt eller något du gjort som var så där riktigt bra.Hänger ni med?
Utmanar:
Alla som känner sig sugna.
Här är min bild, det är inte den allra fulaste, men eftersom jag inte har internet på den stationära datorn (där fulbilderna finns) för tillfället så fick det bli den här.
Och den är faktiskt ganska ful, jag ser helt ond och bulltokig ut.
1. Jag är bra på att fokusera och sedan genomföra, även om det inte alltid verkar som om det ska bli gjort så blir det det till sist, och oftast med gott resultat.
2. Jag är grymt mysig, glömmer aldrig bort att pussas och kramas varken med man eller barn.
3. Jag är skitbra på guitar hero, åtminstone om man jämför med jari.
4. Jag står för vad jag tycker till 110% och vänder aldrig kappan efter vinden för någon annans skull eller för att undvika konflikter.
5. Jag vet precis vem jag är och vad jag vill ha ut av livet.
6. Jag kan det absolut häftigaste partytricket, som ingen annan jag träffat kan.
7. Jag har världens bästa humor.
Shit vad svårt det var! Jag hade nog kunnat komma på lite bättre, djupare grejer... Men strunt samma!
Färdigflyttad!
Första blogginlägget på en vecka, inte så konstigt eftersom jag dels inte haft något internet hemma och min bärbara har skitkass täckning i det nya huset, och dels eftersom jag inte särskilt förvånande haft ungefär 2000 saker att göra.
Idag jobbar jag dock och har massor med tid att bara sitta, känns underbart!
Flytten blev ganska så kaotisk, jag fattar inte hur vi kunnat samla på oss så himla mycket grejer i vår lilla lägenhet!
När vi flyttade från hus på 110 m2 till lägenheten på 76 m2 hade vi två flyttlass, nu när vi flyttade därifrån hade vi FYRA. Hur är det möjligt, rent förvaringsmässigt?
Som tur var hade vi ett tappert gäng med flyttkarlar och en mamma (min) som städade ur det mesta av lägenheten, så vi han trots allt klart även om oddsen var emot oss.
Sedan såg visserligen huset ut som sju svåra tjackpundarår när flyttgänget åkt hem, men nu en vecka senare börjar vi faktiskt se ljuset i tunneln, efter en god portion ryggvärk och förhårdnade fingertoppar efter allt skruvande ( nya köksmöbler, ny garderob, två nya barnsängar, nya hyllor, ny bokhylla= två miljoner skruvar).
Lovis har dessutom fått något slags flyttpsykos kombinerat med nya tänder och bara skriker så fot man försöker sätta ifrån sig henne, skitkul.
Trots att det varit en hemsk flytt så är det så himla skönt att äntligen ha flyttat! Vårat hus är så fint och vi kommer att få det så bra där när allt är färdiguppackat, jag älskar att vakna på morgonen och ha skog utanför sovrumsfönstret.
Jag älskar att ha en egen garderob som är bara min. Jag älskar att kunna öppna dörren ut till baksidan och släppa ut ungarna. Det är så skönt med allt utrymme och att barnen fått egna rum.
Det är helt enkelt värt allt jobb hundra gånger om!
Men jag ska aldrig flytta igen!
Idag jobbar jag dock och har massor med tid att bara sitta, känns underbart!
Flytten blev ganska så kaotisk, jag fattar inte hur vi kunnat samla på oss så himla mycket grejer i vår lilla lägenhet!
När vi flyttade från hus på 110 m2 till lägenheten på 76 m2 hade vi två flyttlass, nu när vi flyttade därifrån hade vi FYRA. Hur är det möjligt, rent förvaringsmässigt?
Som tur var hade vi ett tappert gäng med flyttkarlar och en mamma (min) som städade ur det mesta av lägenheten, så vi han trots allt klart även om oddsen var emot oss.
Sedan såg visserligen huset ut som sju svåra tjackpundarår när flyttgänget åkt hem, men nu en vecka senare börjar vi faktiskt se ljuset i tunneln, efter en god portion ryggvärk och förhårdnade fingertoppar efter allt skruvande ( nya köksmöbler, ny garderob, två nya barnsängar, nya hyllor, ny bokhylla= två miljoner skruvar).
Lovis har dessutom fått något slags flyttpsykos kombinerat med nya tänder och bara skriker så fot man försöker sätta ifrån sig henne, skitkul.
Trots att det varit en hemsk flytt så är det så himla skönt att äntligen ha flyttat! Vårat hus är så fint och vi kommer att få det så bra där när allt är färdiguppackat, jag älskar att vakna på morgonen och ha skog utanför sovrumsfönstret.
Jag älskar att ha en egen garderob som är bara min. Jag älskar att kunna öppna dörren ut till baksidan och släppa ut ungarna. Det är så skönt med allt utrymme och att barnen fått egna rum.
Det är helt enkelt värt allt jobb hundra gånger om!
Men jag ska aldrig flytta igen!
28.2.09
Hur tror ni att det gick?
Jo, givetvis ballade jag ur, följde med till hotellet och blev skitpackad.
I säng strax innan femsnåret imorse, sedan upp nio och sen dess har jag packat och packat och packat. Nu håller jag på att städa köket och sedan ska jag äntligen få lägga mej ner!
Så jävla, jävla korkat att gå ut igår, jag måste skaffa mej lite karaktär.
Men jag hade roligt iallafall, fast jag drabbades av tillfällig fylletourettes och kallade nästan alla människor för hora. Moget.
Hursomhelst så har jag överlevt den här dagen på nått vänster, så nu ska jag fortsätta städa mitt kök vilket förmodligen kommer ta några timmar till.
Jag vill gråta, men skam den som ger sig!
Jari har varit en sån pain in my ass hela dagen och bara retats. Dessutom hade han glömt ugnen på med en pizza i i morse när jag kom upp så att hela lägenheten var rökfylld och nu luktar här skit, för att inte tala om att vi kunde brunnit upp!
Så idag är jag inte överförtjust i honom. Men, men.
Nä, nu är det slut på rasten, och nästa gång jag skriver är jag en ängaboare!
Tjoho!
I säng strax innan femsnåret imorse, sedan upp nio och sen dess har jag packat och packat och packat. Nu håller jag på att städa köket och sedan ska jag äntligen få lägga mej ner!
Så jävla, jävla korkat att gå ut igår, jag måste skaffa mej lite karaktär.
Men jag hade roligt iallafall, fast jag drabbades av tillfällig fylletourettes och kallade nästan alla människor för hora. Moget.
Hursomhelst så har jag överlevt den här dagen på nått vänster, så nu ska jag fortsätta städa mitt kök vilket förmodligen kommer ta några timmar till.
Jag vill gråta, men skam den som ger sig!
Jari har varit en sån pain in my ass hela dagen och bara retats. Dessutom hade han glömt ugnen på med en pizza i i morse när jag kom upp så att hela lägenheten var rökfylld och nu luktar här skit, för att inte tala om att vi kunde brunnit upp!
Så idag är jag inte överförtjust i honom. Men, men.
Nä, nu är det slut på rasten, och nästa gång jag skriver är jag en ängaboare!
Tjoho!
27.2.09
Masterplan.
Åh vad segt att sitta på jobbet och tråka när man är barnledig!!!
Ungarna är hos min mormor, hela helgen och meningen var ju att vi bara skulle packa och städa. Men ett sånt här gyllene tillfälle kan man ju bara inte slösa på enbart tråkiga saker, så efter jobbet sticker vi upp till anneli och spanar på sexleksaker, och lite full tänker jag allt bli. Men inte fullare än att jag orkar hoppa upp imorgon bitti och ta tag i allt som måste göras.
Imorgon packar vi första lasset i flyttbilen, sedan packar vi allt som finns kvar i lägenheten och så ska vi försöka städa så mycket som möjligt. Skitkul dag...
På söndag 8.30 får vi nycklarna och sedan blir det bära, bära, bära och städa klart det vi inte hinner med imorgon.
Två otroligt tråkiga dygn med andra ord, men sedan börjar det roliga!
Packa upp och fixa och dona.
Tiden går så jäkla långsamt nu, jag vill vrida fram!
Ikväll bli det ju kul iallafall. Var tusen år sedan vi var helt barnlediga.
Men jag ska inte balla ur. Måste ta det lugnt, måste ta det lugnt...
Ungarna är hos min mormor, hela helgen och meningen var ju att vi bara skulle packa och städa. Men ett sånt här gyllene tillfälle kan man ju bara inte slösa på enbart tråkiga saker, så efter jobbet sticker vi upp till anneli och spanar på sexleksaker, och lite full tänker jag allt bli. Men inte fullare än att jag orkar hoppa upp imorgon bitti och ta tag i allt som måste göras.
Imorgon packar vi första lasset i flyttbilen, sedan packar vi allt som finns kvar i lägenheten och så ska vi försöka städa så mycket som möjligt. Skitkul dag...
På söndag 8.30 får vi nycklarna och sedan blir det bära, bära, bära och städa klart det vi inte hinner med imorgon.
Två otroligt tråkiga dygn med andra ord, men sedan börjar det roliga!
Packa upp och fixa och dona.
Tiden går så jäkla långsamt nu, jag vill vrida fram!
Ikväll bli det ju kul iallafall. Var tusen år sedan vi var helt barnlediga.
Men jag ska inte balla ur. Måste ta det lugnt, måste ta det lugnt...
26.2.09
Lille, lillebror.
Eller tjae, så värst liten är han väl igentligen inte eftersom han fyller 17 i år.
Hursomhelst så ska han opereras imorgon bitti. Värsta monsteroperationen och jag tycker så synd om honom som får ligga där alldeles ensam och nervös inför sin första operation någonsin eftersom ingen av oss fick stanna på sjukhuset över natten.
För fast han är 17 så är han ju min lillebror, och småbröder klarar sig som alla storasystrar vet inte själva.
Melvin är helnojig och tror att Robin ska dö, stackarn.
Men mest synd är det som sagt om Robin själv, hans revben växer åt fel håll, det vill säga inåt och därför ska de bryta upp ett par av dem(!!!) och stoppa in någon slags tandställning för revbenen som ska tänja ut hans bröstkorg åt rätt håll (ja ni hör ju själva att jag har all rätt att vara nervös), om de inte gör det riskerar revbenen att börja trycka mot hans hjärta så småningom och då kan det vara livshotande.
Han kommer att ha fruktansvärt ont och tillbringa den första veckan nerdrogad på sjukhuset, sedan kommer han att vara sängliggande i minst en månad.
Oftast spyr jag på min kära bror, men nu skriker alla mina storasystersinstinkter i panik. Jag vill skydda honom, byta plats med honom eller vad som helst.
Men jag kan inte göra ett skit utom att sitta på jobbet och vänta tills mamma ringer och talar om hur det har gått imorgon.
Jag hatar att vara maktlös. Jag är bra på makt.
Hursomhelst så ska han opereras imorgon bitti. Värsta monsteroperationen och jag tycker så synd om honom som får ligga där alldeles ensam och nervös inför sin första operation någonsin eftersom ingen av oss fick stanna på sjukhuset över natten.
För fast han är 17 så är han ju min lillebror, och småbröder klarar sig som alla storasystrar vet inte själva.
Melvin är helnojig och tror att Robin ska dö, stackarn.
Men mest synd är det som sagt om Robin själv, hans revben växer åt fel håll, det vill säga inåt och därför ska de bryta upp ett par av dem(!!!) och stoppa in någon slags tandställning för revbenen som ska tänja ut hans bröstkorg åt rätt håll (ja ni hör ju själva att jag har all rätt att vara nervös), om de inte gör det riskerar revbenen att börja trycka mot hans hjärta så småningom och då kan det vara livshotande.
Han kommer att ha fruktansvärt ont och tillbringa den första veckan nerdrogad på sjukhuset, sedan kommer han att vara sängliggande i minst en månad.
Oftast spyr jag på min kära bror, men nu skriker alla mina storasystersinstinkter i panik. Jag vill skydda honom, byta plats med honom eller vad som helst.
Men jag kan inte göra ett skit utom att sitta på jobbet och vänta tills mamma ringer och talar om hur det har gått imorgon.
Jag hatar att vara maktlös. Jag är bra på makt.
25.2.09
sexy motherfuckers!
Har precis sett klart på Patrik 1,5.
Det var en urgullig film, öven om den tedde sig smått orealistisk av flera anledningar.
Nu är jag inget proffs på hur socialtjänsten här i svedala fungerar.
Men jag finner det rätt osannolikt att man skulle få en adoption enbart bekräftad via post, utan något som helst personligt möte med myndigheterna, inga bilder på barnet etc. Vidare tror jag knappast att socialtjänsten skulle skicka ett femtonårigt barn ensamt hem till sina nya päron och dessutom finns det så vitt jag vet flera gaypar som visst fått adoptera från andra länder, men om man bortser från detta så var det en riktigt trevlig filmstund.
Dessutom är Torkel Petersson och Gustaf Skarsgård helt otroligt heta när de hånglar loss! Det är sexigt med killar som hånglar, och därmed basta!
Det var en urgullig film, öven om den tedde sig smått orealistisk av flera anledningar.
Nu är jag inget proffs på hur socialtjänsten här i svedala fungerar.
Men jag finner det rätt osannolikt att man skulle få en adoption enbart bekräftad via post, utan något som helst personligt möte med myndigheterna, inga bilder på barnet etc. Vidare tror jag knappast att socialtjänsten skulle skicka ett femtonårigt barn ensamt hem till sina nya päron och dessutom finns det så vitt jag vet flera gaypar som visst fått adoptera från andra länder, men om man bortser från detta så var det en riktigt trevlig filmstund.
Dessutom är Torkel Petersson och Gustaf Skarsgård helt otroligt heta när de hånglar loss! Det är sexigt med killar som hånglar, och därmed basta!
24.2.09
Färdigmjäkat.
Det blev en lång natt med Big brother repriser från 2003.
Helt bisarrt, kändes som att hoppa in i en tidsmaskin och resa tillbaka en stund.
Jag minns den våren så väl...
Hursomhelst är jag bättre nu, och vi har fått en hel del gjort idag trots att jag känt mej bakfull som om jag druckit en dunk dålig hembränt alldeles själv.
Jag får ta tåget till jobbet imorgon så åker jari och slänger saker, allt löser sig alltid!
Helt bisarrt, kändes som att hoppa in i en tidsmaskin och resa tillbaka en stund.
Jag minns den våren så väl...
Hursomhelst är jag bättre nu, och vi har fått en hel del gjort idag trots att jag känt mej bakfull som om jag druckit en dunk dålig hembränt alldeles själv.
Jag får ta tåget till jobbet imorgon så åker jari och slänger saker, allt löser sig alltid!
23.2.09
Flyttpsykos.
Det är skönt att flytta. Jag städar och rensar och gör rent saker som en liten blå.
Det är skitkul att packa upp allting, och inreda ett nytt ställe men det är inte kul när det är en vecka kvar och hemmet ser ut så här:
Jag blir skitstressad av att bo i en flyttlåda, dessutom får jag totala tvångstankar av att ha saker ogjorda, och just nu finns det jäkligt mycket som är ogjort.
Om man bara kunde vrida fram tiden en vecka! Om en vecka är vi friska, färdigflyttade, det är färdigstädat och allt är (förhoppningsvis) på plats så att vi kan börja med det roliga uppackandet, just nu känner jag mest för att lägga mej ner och skrika en stund.
Det är skitkul att packa upp allting, och inreda ett nytt ställe men det är inte kul när det är en vecka kvar och hemmet ser ut så här:
Jag blir skitstressad av att bo i en flyttlåda, dessutom får jag totala tvångstankar av att ha saker ogjorda, och just nu finns det jäkligt mycket som är ogjort.
Om man bara kunde vrida fram tiden en vecka! Om en vecka är vi friska, färdigflyttade, det är färdigstädat och allt är (förhoppningsvis) på plats så att vi kan börja med det roliga uppackandet, just nu känner jag mest för att lägga mej ner och skrika en stund.
helvetes förbannade skit.
Igår strax efter att jag skrivit färdigt här så kaskadspydde Lovis i hela soffan. Tur att jag ändå tänkt tvätta den i veckan, och tur att jag inte varit hurtig och gjort det än.
Sedan spydde hon hela natten, endast i handdukar kan tilläggas för av någon anledning blir hon helt hysterisk om man försöker hålla henne över en hink/toalettstol.
Nu mår hon dock bra igen, men Jari ligger och kräks och ojjar sig så nu är det bara jag kvar. Och med tanke på att jag åt upp resterna av Lovis fruktsallad igår typ en timme innan hon satte igång så ser det rätt brunt ut för mej.
Det har redan bubblat olycksbådande i mitt innandöme ett tag.
Jaja.
Om man ska se det positivt så är det en himla tur att det händer nu, och inte om 4 dagar då vi flyttar.
Och förresten så var det en förbannat god fruktsallad!
Sedan spydde hon hela natten, endast i handdukar kan tilläggas för av någon anledning blir hon helt hysterisk om man försöker hålla henne över en hink/toalettstol.
Nu mår hon dock bra igen, men Jari ligger och kräks och ojjar sig så nu är det bara jag kvar. Och med tanke på att jag åt upp resterna av Lovis fruktsallad igår typ en timme innan hon satte igång så ser det rätt brunt ut för mej.
Det har redan bubblat olycksbådande i mitt innandöme ett tag.
Jaja.
Om man ska se det positivt så är det en himla tur att det händer nu, och inte om 4 dagar då vi flyttar.
Och förresten så var det en förbannat god fruktsallad!
22.2.09
tjo hej!
Ska man inte ropa än, men faktum är att vi andra hittills inte blivit sjuka. Jag vet inte om det är ahlgrens bilar som gjort underverk, eller det faktum att vi spritat händerna till förbannelse, eller så är det helt enkelt magsjukebasilusker med rejäl fördröjning på utbrottet och så blir vi sjuka lagom till flytthelgen.
Men just nu känns det iallafall ganska hoppfullt.
Men just nu känns det iallafall ganska hoppfullt.
21.2.09
Det här händer bara inte...
Melvin vart bättre och gick till dagis både torsdag och fredag.
Vi blev inte sjuka och jag drog en stooor mental lättnadens suck och tackade min lyckliga stjärna.
MEN.
Imorse spydde Melvin igen, och sedan har det bara eskalerat till ett solklart fall av vinterkräksjuka. Vi skulle åka och hälsa på Jaris föräldrar idag, vi skulle fixa släpkärra och köra massa saker till tippen. Vi skulle åka pulka med Anneli, Albin och Molly vilket Melvin längtat jättemycket efter, imorgon skulle vi träffa Marie och hennes barn en sista sväng innan flytten och leka med dem. Mamma skulle ta barnen i eftermiddag så vi kunde städa ur förrådet.
Istället sitter vi här och bara väntar på att ett riktigt spyinferno med samtliga familjemedlemmar ska bryta ut, och det är väl bara en tidsfråga.
Hela helgplaneringen har gått åt skogen, nu vet jag inte när vi ska hinna varken städa ut förrådet eller köra saker till tippen, men göras måste det ändå på nått jävla vänster.
Jag bli så förbannat trött. Jag tycker så synd om Melvin och det är så taskig tajming just nu så det finns inte. Men vad göra?
Den där lagen om alltings överjävlighet är en riktig skitgrej som aldrig slår fel.
Nu måste jag gå och racerpacka några lådor innan jag börjar spy.
Fick ett häftigt tips av marie iallafall, nämligen att man ska äta massor med ahlgrens bilar för det ska finnas något ämne i dem som neutraliserar magsjukebakterier.
Tydligen hade hon fått tipset av en fembarnsmamma som i sin tur fått det av en RIKTIG läkare, och bägge intygade att det faktiskt fungerar.
Just nu är jag beredd att testa vadsomhelst, och ahlgrens bilar är ju faktiskt jättegoda.=)
Vi blev inte sjuka och jag drog en stooor mental lättnadens suck och tackade min lyckliga stjärna.
MEN.
Imorse spydde Melvin igen, och sedan har det bara eskalerat till ett solklart fall av vinterkräksjuka. Vi skulle åka och hälsa på Jaris föräldrar idag, vi skulle fixa släpkärra och köra massa saker till tippen. Vi skulle åka pulka med Anneli, Albin och Molly vilket Melvin längtat jättemycket efter, imorgon skulle vi träffa Marie och hennes barn en sista sväng innan flytten och leka med dem. Mamma skulle ta barnen i eftermiddag så vi kunde städa ur förrådet.
Istället sitter vi här och bara väntar på att ett riktigt spyinferno med samtliga familjemedlemmar ska bryta ut, och det är väl bara en tidsfråga.
Hela helgplaneringen har gått åt skogen, nu vet jag inte när vi ska hinna varken städa ut förrådet eller köra saker till tippen, men göras måste det ändå på nått jävla vänster.
Jag bli så förbannat trött. Jag tycker så synd om Melvin och det är så taskig tajming just nu så det finns inte. Men vad göra?
Den där lagen om alltings överjävlighet är en riktig skitgrej som aldrig slår fel.
Nu måste jag gå och racerpacka några lådor innan jag börjar spy.
Fick ett häftigt tips av marie iallafall, nämligen att man ska äta massor med ahlgrens bilar för det ska finnas något ämne i dem som neutraliserar magsjukebakterier.
Tydligen hade hon fått tipset av en fembarnsmamma som i sin tur fått det av en RIKTIG läkare, och bägge intygade att det faktiskt fungerar.
Just nu är jag beredd att testa vadsomhelst, och ahlgrens bilar är ju faktiskt jättegoda.=)
17.2.09
Liten sjuk.
Skulle varit i skolan hela dagen idag, men hann knappt lämna Melvin på dagis förrän de ringde och sa att han var dålig. Tur att jag inte hunnit gå hemifrån.
Jari är visserligen hemma, men han är också smådålig och ska ha dem senare när jag har historialektion plus hela kvällen, så jag stannade hemma och pluggade istället.
Ska ner på lektionen sedan bara. Det är skönt när man får ursäkter för att slippa.=)
Så nu ligger Melvin här och ynkar, ont i magen och huvudet och kroppen.
39 graders feber och allmän misär.
Jag kan dock inte låta bli att vara självisk, så nu går jag runt och fasar för att hans basilusker ska ligga latent i min kropp och slå till lagom tills vi flyttar.
Det vore ju helt fantastiskt om det blev så! Skulle inte förvåna mig ett endaste dugg.
Jari är visserligen hemma, men han är också smådålig och ska ha dem senare när jag har historialektion plus hela kvällen, så jag stannade hemma och pluggade istället.
Ska ner på lektionen sedan bara. Det är skönt när man får ursäkter för att slippa.=)
Så nu ligger Melvin här och ynkar, ont i magen och huvudet och kroppen.
39 graders feber och allmän misär.
Jag kan dock inte låta bli att vara självisk, så nu går jag runt och fasar för att hans basilusker ska ligga latent i min kropp och slå till lagom tills vi flyttar.
Det vore ju helt fantastiskt om det blev så! Skulle inte förvåna mig ett endaste dugg.
Skins.
Jag blir så jävla, jävla underbart glad och rörd varenda gång jag ser den här serien.
Igentligen är det en riktig misärserie, men den har ett sådant djup, sådan känsla och så mycket kärlek i sig att den tar andan ur mig varenda vecka.
När mina barn blir tonåringar vill jag att de ska vara sådana syskon som Tony & Effy Stonem.
De behöver kanske inte knarka och supa lika mycket som de gör, men jag vill att Lovis alltid ska se på sin bror med beundran och respekt, och jag vill att Melvin ska släppa allt när hon behöver honom.
Jag vill att när de säger jag hatar dig ska det höras att det i själva verket betyder jag älskar dig.
Och om de vill gå ut och dansa tillsammans vore det underbart, det också.
Igentligen är det en riktig misärserie, men den har ett sådant djup, sådan känsla och så mycket kärlek i sig att den tar andan ur mig varenda vecka.
När mina barn blir tonåringar vill jag att de ska vara sådana syskon som Tony & Effy Stonem.
De behöver kanske inte knarka och supa lika mycket som de gör, men jag vill att Lovis alltid ska se på sin bror med beundran och respekt, och jag vill att Melvin ska släppa allt när hon behöver honom.
Jag vill att när de säger jag hatar dig ska det höras att det i själva verket betyder jag älskar dig.
Och om de vill gå ut och dansa tillsammans vore det underbart, det också.
16.2.09
Dömd.
Visste ni att hon titulerar sig själv som modell, historieforskare och arkeolog? När man ser den här bilden undrar man ju vilken modellargentur hon arbetar för. En blindskrift kanske? Och med arkeolog kanske hon menar arbetslös. Orden börjar ju trots allt på samma bokstav. Aldrig har jag hört talas om någon som titulerar sig historieforskare som är inneboende hos någon och tigger pengar av sin mamma för att överleva.
Snacka om taskig verklighetsuppfattning.
Christine Schürrer. Sällan har mitt hat mot en människa jag aldrig träffat varit så stort.
Sällan har en enskild händelse berört mig så djupt.
Men barnen i afrika då? Som slaktas varje dag på ännu värre sätt?
Jo visst, men det är så långt från min verklighet att jag inte kan relatera till det.
Den här händelsen kan jag relatera till. Emma Jangestig är i min ålder, hennes son och dotter var i mina barns ålder när de mördades.
Hennes liv och mitt var nog ganska lika. Mina barns tillvaro liknade nog hennes barns.
Jag kan med lätthet föreställa mej barnens panik och skräck när den här galningen slog ner deras mamma, och sedan jagade dem runt i huset med en hammare.
Hur storebrorsan försökte försvara sin mor och syster, precis som Melvin skulle ha gjort. Hur Saga Jangestigs hjärta måste ha bultat när hon såg sin bror bli misshandlad till döds med en hammare, precis som Lovis hjärta skulle ha bultat.
Just det faktum att dessa barn levt ett så oskuldsfullt och tryggt liv fram tills deras sista minuter i livet gör det så svårt. De måste varit så fruktansvärt rädda, på ett sätt som barn som redan sett för mycket kanske inte är. Inte på samma sätt.
Idag föll hovrättens dom. Straffet står fast och Schürrer döms till livstids fängelse och livstids utvisning. Skadeståndet till föräldrarna höjs.
Hon döms som utan något som helst tvivel skyldig.
Det finns många som har tvivlat på hennes skuld, ansett att bevisningen är för svag, att en syndabock till varje pris har behövt utses och att man inte undersökt möjligheten till andra gärningsmän tillräckligt noggrannt.
Jag har varit lite smått besatt av detta fall, så besatt att jag laddat ner den omtalade FUP:en på nästan 4000 sidor och gått igenom stora delar av materialet.
Jag är ingen polis, men för mig är det alldeles solklart så att hon är skyldig.
Hennes historia är visserligen tunn i sig. Det finns alldeles för mycket som talar för att hon varit besatt av expojkvännen, att hon skulle befunnit sig i Arboga just den dagen för att titta på stenar, ja, allt det där som redan står i tidningarna och som ni säkert redan läst och som jag inte behöver traggla en gång till.
Men det är inget av det som gör mej säker på att det är hon som har gjort det.
Utan en sak som märkligt nog inte uppmärksammats särskilt mycket i media, nämligen det faktum att Emma Jangestig redan innan hon fått lämna sjukhuset och isoleringen talar om att det är en kvinna som gjort det, en kvinna som hennes sambo haft som semesterförälskelse, som talar ett annat språk och som han har barn med (vilket är lögn och förbannad dikt, men ändå).
Hur många kanditater finns det som stämmer in på den beskrivningen?
En.
Senare har Emma Jangestig ändrat mycket av sitt vittnesmål, jag tror inte att hon medvetet ljuger. Men jag tror att hennes hjärna kanske spelar henne spratt som gör att hon minns saker som faktiskt aldrig hänt, på grund av all påverkan från media och dylikt.
Dessa första vittnessmål när hon i princip bara yrar i sjukhussängen tycker jag däremot säger allt.
Därför är jag bombsäker på att det där tyska ludret är skyldig.
Och jag hoppas verkligen att hon får ett helvete i fängelset.
Hur blir en människa så kall? Hur störd måste man vara?
15.2.09
Det här är vad jag fick:
Ett varmt bad med rosenblad i och levande ljus runtom.
Mycket trevligt eftersom ett korkat våp på jobbet lämnat ett fönster öppet igår och sedan glömt att stänga det, vilket jag upptäckte först alldeles innan jag skulle gå hem efter att ha frusit som en tok i tolv timmar.
En flaska bubbel och choklad att mumsa på i badet.
Vilket givetvis var en trevlig lök på laxen.
Middag.
När jag kom upp ur badet efter jag vet inte hur länge stod maten framdukad. Jag njöt ännu mer.
Helkroppsmassage.
Vilket givetvis ganska snabbt spårade ur till en "vissa delarsmassage". Men det var trevligt det också.=)
Nog för att alla hjärtansdag är ett överkommersiellt (stavas det med ett eller två L?) jippo, men förbannat trevligt hade jag det iallafall!
Sen sov jag som en stock hela natten.
Idag har jag faktiskt pluggat en hel del, ska fortsätta med det nu.
Mycket trevligt eftersom ett korkat våp på jobbet lämnat ett fönster öppet igår och sedan glömt att stänga det, vilket jag upptäckte först alldeles innan jag skulle gå hem efter att ha frusit som en tok i tolv timmar.
En flaska bubbel och choklad att mumsa på i badet.
Vilket givetvis var en trevlig lök på laxen.
Middag.
När jag kom upp ur badet efter jag vet inte hur länge stod maten framdukad. Jag njöt ännu mer.
Helkroppsmassage.
Vilket givetvis ganska snabbt spårade ur till en "vissa delarsmassage". Men det var trevligt det också.=)
Nog för att alla hjärtansdag är ett överkommersiellt (stavas det med ett eller två L?) jippo, men förbannat trevligt hade jag det iallafall!
Sen sov jag som en stock hela natten.
Idag har jag faktiskt pluggat en hel del, ska fortsätta med det nu.
14.2.09
Hujedamej!
Alltså ärligt.
Hade det där monstret kommit hem till mej och sagt att hon väntade Melvins barn när han var tretton år (men såg ut som sju, max) hade jag nog mördat henne på fläcken.
Det syns inte så tydligt på bilden men hon är typ dubbelt så stor som den stackars killen (och ja, han är barnets far, hur otroligt det än må låta).
Han var dessutom bara tolv år när sexandet ägde rum, hon var 15.
I mina ögon är det solklart att det är hon som i princip våldtagit honom. Han har ju inte haft en susning om vad de gjorde medans hon förmodligen hamnat i puberteten för längesedan, men inte hittat någon som vill sätta på henne och därför utnyttjat en liten unge som inte visste bättre.
Om det hade varit tvärtom, en hyfsat utvecklad femtonårig kille som haft sex med en tjej som knappt ser ut att ha slutat förskolan hade det nog blivit ett jäkla liv.
Stackars unge. (pappan alltså, inte babyn även om det nog är synd om den också.)
Hela historien finns att läsa här:
http://www.thesun.co.uk/sol/homepage/news/article2233878.ece
Nu var jag hemsk igen. Attans! Men man blir bitter av att jobba på alla hjärtans dag!
Fast när jag kommer hem ska jag få en överraskning av min underbara, underbara...
"När jag kom hem från jobbet förut gick du runt här och var sådär snygg... Då blev jag så glad att du är min, min fru."
Han kan när han vill.
9.2.09
Tjoho!
Det var värst vad folk ger mig konsertbiljetter nu för tiden!
Min kära lillebror ringde för en stund sedan och berättade att han köpt en Madonna biljett åt mig!!!
Jag ville jättegärna gå men kände att jag inte hade råd med att punga ut 900 spänn för en biljett, tur att man har rika, snälla bröder!
Så den nionde augusti blir det Madonna på Ullevi, trots allt.
Ska bli så jäkla kul, tack brorsan!
Nu blir det mycket Madonna i sommar, Jari är inte alls lika glad som jag.
Moahaha!
Min kära lillebror ringde för en stund sedan och berättade att han köpt en Madonna biljett åt mig!!!
Jag ville jättegärna gå men kände att jag inte hade råd med att punga ut 900 spänn för en biljett, tur att man har rika, snälla bröder!
Så den nionde augusti blir det Madonna på Ullevi, trots allt.
Ska bli så jäkla kul, tack brorsan!
Nu blir det mycket Madonna i sommar, Jari är inte alls lika glad som jag.
Moahaha!
8.2.09
Hellre en plockad gås än svältande barn..?
Jag har faktiskt tänkt att skriva ett inlägg om detta ända sedan moralpaniken återigen sög tag i gamla svedala, denna gång eftersom gäss plockas utan bedövning för att bli fina täcken och dylikt.
Men jag orkade liksom inte, så idag ramlade jag över den här krönikan:
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2429665.svd
Som sammanfattar mina tankar i frågan på ett ypperligt sätt, utan att jag behövde lyfta ett finger. Kalasbra! Läs!
Men jag orkade liksom inte, så idag ramlade jag över den här krönikan:
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2429665.svd
Som sammanfattar mina tankar i frågan på ett ypperligt sätt, utan att jag behövde lyfta ett finger. Kalasbra! Läs!
5.2.09
apa.
42 minuter kvar tills jag slutar jobba.
idag hade jag bestämt att jag skulle plugga jättemycket på jobbet- men det sket sig så nu måste jag plugga hela helgen istället.
Men jag har inte kunnat tänka idag eftersom Lovis haft feber hela natten och bara ynkat. Jag är aptrött helt enkelt och det funkar liksom inte då.
Äsch, jag orkar faktiskt inte ens tänka ut något att skriva här. Fuck it.
idag hade jag bestämt att jag skulle plugga jättemycket på jobbet- men det sket sig så nu måste jag plugga hela helgen istället.
Men jag har inte kunnat tänka idag eftersom Lovis haft feber hela natten och bara ynkat. Jag är aptrött helt enkelt och det funkar liksom inte då.
Äsch, jag orkar faktiskt inte ens tänka ut något att skriva här. Fuck it.
3.2.09
Räkna inte med mej!
Jag hatar matte. Hatar, hatar, hatar.
Det är så tråkigt och så meningslöst- ändå måste jag göra det om jag ska kunna bli det jag vill.
Jag kan plus och minus, jag kan dela och jag kan gångra (om jag får klura en stund eftersom jag inte ens i typ, femte klass tyckte tillräckligt bra om matte för att lära mej gångertabellen.)
Men ärligt talat? Jag sätter min högra på att jag aldrig någonsin, varken i mitt framtida yrkesliv eller i min vardag kommer ha något som helst utbyte av att kunna lösa ekvationen o,5(4x+1)+2(2-0,5x)=(4,5-2,5x) Ja, den här uppgiften finns faktiskt med i boken, och den är dessutom på GODKÄNT nivå, bara. Helt jäkla sanslöst.
Svaret är x=0, förresten.
Det är sådant värdelöst slöseri med min dyrbara tid att jag blir helt förbannad.
Det gör mig trött och matt i huvudet och får mej att vilja skita i precis allting och torka vuxenrövar tills den dag jag dör bara för att slippa eländet.
Tur att jag är en envis jäkel. Det är helt enkelt bara att bita ihop och försöka traggla igenom det.
Det mest bisarra är att jag börjat fundera på att försöka komma in på journalisthögskolan istället, och där behöver man inte ens ha läst matte B.
Kruxet är att man istället måste läsa ett helt år på akademiker-nivå innan man ens får söka in på nybörjarutbildningen. Dessutom har dom antagningsprover och säkert inte särskilt många platser så det känns som ett ganska osäkert, snudd på orealistiskt mål. Även om jag med risk för att låta självgod tror att rent skrivarmässigt skulle jag ha en hyfsad chans att bli antagen (vilket kanske inte framgår särskilt tydligt här i bloggen där jag mest slarvskriver, men jag kan faktiskt skriva otroligt korrekt svenska när jag bara vill).
Men jisses vad kul det skulle vara!
Så frågan är, ska jag välja den säkra vägen eftersom det vore enklast.
Den säkra vägen ska ju ändå så småningom mynna ut i ett yrke som jag vet att jag skulle trivas med. En säker utbildning med ett säkert yrke som passar mitt svenssonliv bättre.
Eller ska jag följa min dröm, gambla och hoppas på det bästa?
Och kanske stå där utan någonting alls i slutändan.
Just nu vet jag inte, jag vill inte leva mitt liv halvt.
Jag vill inte vakna 80 år gammal och undra vad som kunde ha blivit om jag bara vågat lyssna på min intuition.
Men kan man leva ett liv med risker när man har två barn att mata, klä och ge tak över huvudet? När man har huslån och räkningar som måste betalas?
Jag har alltid sagt att barnen inte ska få begränsa mig bara för att jag fått dem tidigt, jag vill inte behöva bli bitter över det.
Men jag har satt dem till världen så nu måste jag också sätta deras behov framför mina egna, men till vilken gräns?
Just nu är jag kluven, hörs det? Hursom är det lång tid kvar innan jag ens är färdig med vuxutbildningen. Och klockan är sent, så nu ska jag sova.
Och imorgon ska jag bli bättre på att leva i nuet, trots att mitt nu mest känns som en enda lång transportsträcka till något annat, långt därborta.
Jag är så otroligt tacksam över mina barn, som klänger sig fast i mina ben och håller mej kvar på jorden när jag vill sväva ut i det blå.
De gör mitt nu så värt att finnas i, trots allt.
Och Jari, tack min själs älskade för att du bara finns där och låter mej välja precis som jag vill medans du jobbar och står i.
Utan dej hade det aldrig blivit nånting av alla mina drömmar, ingenting alls.
Det är så tråkigt och så meningslöst- ändå måste jag göra det om jag ska kunna bli det jag vill.
Jag kan plus och minus, jag kan dela och jag kan gångra (om jag får klura en stund eftersom jag inte ens i typ, femte klass tyckte tillräckligt bra om matte för att lära mej gångertabellen.)
Men ärligt talat? Jag sätter min högra på att jag aldrig någonsin, varken i mitt framtida yrkesliv eller i min vardag kommer ha något som helst utbyte av att kunna lösa ekvationen o,5(4x+1)+2(2-0,5x)=(4,5-2,5x) Ja, den här uppgiften finns faktiskt med i boken, och den är dessutom på GODKÄNT nivå, bara. Helt jäkla sanslöst.
Svaret är x=0, förresten.
Det är sådant värdelöst slöseri med min dyrbara tid att jag blir helt förbannad.
Det gör mig trött och matt i huvudet och får mej att vilja skita i precis allting och torka vuxenrövar tills den dag jag dör bara för att slippa eländet.
Tur att jag är en envis jäkel. Det är helt enkelt bara att bita ihop och försöka traggla igenom det.
Det mest bisarra är att jag börjat fundera på att försöka komma in på journalisthögskolan istället, och där behöver man inte ens ha läst matte B.
Kruxet är att man istället måste läsa ett helt år på akademiker-nivå innan man ens får söka in på nybörjarutbildningen. Dessutom har dom antagningsprover och säkert inte särskilt många platser så det känns som ett ganska osäkert, snudd på orealistiskt mål. Även om jag med risk för att låta självgod tror att rent skrivarmässigt skulle jag ha en hyfsad chans att bli antagen (vilket kanske inte framgår särskilt tydligt här i bloggen där jag mest slarvskriver, men jag kan faktiskt skriva otroligt korrekt svenska när jag bara vill).
Men jisses vad kul det skulle vara!
Så frågan är, ska jag välja den säkra vägen eftersom det vore enklast.
Den säkra vägen ska ju ändå så småningom mynna ut i ett yrke som jag vet att jag skulle trivas med. En säker utbildning med ett säkert yrke som passar mitt svenssonliv bättre.
Eller ska jag följa min dröm, gambla och hoppas på det bästa?
Och kanske stå där utan någonting alls i slutändan.
Just nu vet jag inte, jag vill inte leva mitt liv halvt.
Jag vill inte vakna 80 år gammal och undra vad som kunde ha blivit om jag bara vågat lyssna på min intuition.
Men kan man leva ett liv med risker när man har två barn att mata, klä och ge tak över huvudet? När man har huslån och räkningar som måste betalas?
Jag har alltid sagt att barnen inte ska få begränsa mig bara för att jag fått dem tidigt, jag vill inte behöva bli bitter över det.
Men jag har satt dem till världen så nu måste jag också sätta deras behov framför mina egna, men till vilken gräns?
Just nu är jag kluven, hörs det? Hursom är det lång tid kvar innan jag ens är färdig med vuxutbildningen. Och klockan är sent, så nu ska jag sova.
Och imorgon ska jag bli bättre på att leva i nuet, trots att mitt nu mest känns som en enda lång transportsträcka till något annat, långt därborta.
Jag är så otroligt tacksam över mina barn, som klänger sig fast i mina ben och håller mej kvar på jorden när jag vill sväva ut i det blå.
De gör mitt nu så värt att finnas i, trots allt.
Och Jari, tack min själs älskade för att du bara finns där och låter mej välja precis som jag vill medans du jobbar och står i.
Utan dej hade det aldrig blivit nånting av alla mina drömmar, ingenting alls.
2.2.09
Ett år äldre- men inte ett dugg klokare!
Födelsedagen passerade ganska obemärkt förbi.
Hade en bra dag och fick till och med jättefina presenter av mina söta satansdyrkar-systrar.=)
Av Jari fick jag ett presentkort till min nästa tatuering. mycket trevligt!
Fredagskvällen minns jag inte sådär vidare värst mycket av egentligen.
Vi blev fulla och skämde ut oss på krogen, end of story.
Märkligt nog var jag inte särskilt bakfull dagen efter. och tur var väl det.
Igår var vi och dreglade över vårt radhus.. Det var mycket större än vad jag kom ihåg.
Men tapeterna i hallen var fula så de måste vi byta. Så nu blir det tapetjakt.
Bara tre veckor kvar till flytten nu!
Kalaset löpte också smärtfritt. Fick massa pengar vilket var välbehövligt.
och idag börjar mitt nya liv- inga cigaretter, ingen skitmat, ingen red bull.
När jag fyller 25 ska jag vara hälsan själv!
Hade en bra dag och fick till och med jättefina presenter av mina söta satansdyrkar-systrar.=)
Av Jari fick jag ett presentkort till min nästa tatuering. mycket trevligt!
Fredagskvällen minns jag inte sådär vidare värst mycket av egentligen.
Vi blev fulla och skämde ut oss på krogen, end of story.
Märkligt nog var jag inte särskilt bakfull dagen efter. och tur var väl det.
Igår var vi och dreglade över vårt radhus.. Det var mycket större än vad jag kom ihåg.
Men tapeterna i hallen var fula så de måste vi byta. Så nu blir det tapetjakt.
Bara tre veckor kvar till flytten nu!
Kalaset löpte också smärtfritt. Fick massa pengar vilket var välbehövligt.
och idag börjar mitt nya liv- inga cigaretter, ingen skitmat, ingen red bull.
När jag fyller 25 ska jag vara hälsan själv!
30.1.09
Tjohej!
Idag är jag glad! Den här helgen blir toppen!
1. Jag har köpt glitterskor och ska ner på stan och köpa jeans!
2. Ikväll ska jag ha min allra första träff och visa vårens Meandi-kollektion, ska bli så roligt! Är peppad!
3. När jag kommer hem ska jag dricka öl och kanske rent av ta mej ut och dansa eftersom barnen är hos sin mormor. (Skulle egentligen ut imorgon men barnvakten strejkar då så det får bli idag.)
4. Imorgon fyller jag år!
5. Imorgon ska jag på häxmöte och det är alltid trevligt, sedan ska jag hem och äta massa gott och hyra film- på min födelsedag ska jag bestämma helt själv!
6. På söndag ska jag åka och titta på vårt nya hem igen, mäta lite fönster och grejer. Barnen har dessutom inte varit där än så det ska bli himla skoj att få visa dem.
7. På söndag blir det kalas med smörgåstårta och min goa släkt, alltid trevligt att umgås med dem. Och att äta smörgåstårta.=)
1. Jag har köpt glitterskor och ska ner på stan och köpa jeans!
2. Ikväll ska jag ha min allra första träff och visa vårens Meandi-kollektion, ska bli så roligt! Är peppad!
3. När jag kommer hem ska jag dricka öl och kanske rent av ta mej ut och dansa eftersom barnen är hos sin mormor. (Skulle egentligen ut imorgon men barnvakten strejkar då så det får bli idag.)
4. Imorgon fyller jag år!
5. Imorgon ska jag på häxmöte och det är alltid trevligt, sedan ska jag hem och äta massa gott och hyra film- på min födelsedag ska jag bestämma helt själv!
6. På söndag ska jag åka och titta på vårt nya hem igen, mäta lite fönster och grejer. Barnen har dessutom inte varit där än så det ska bli himla skoj att få visa dem.
7. På söndag blir det kalas med smörgåstårta och min goa släkt, alltid trevligt att umgås med dem. Och att äta smörgåstårta.=)
Nu så.
Jag sov bort det värsta, även om jag blev tvungen att hålla hårt, hårt i Lovis en stund och känna hennes varma, mjuka och trygga kropp i mina armar innan jag kunde lägga ner henne i hennes säng.
Fast det gjorde det hela om möjligt ännu mer svårt att förstå.
Jaja, om jag varit en framtidsseende superhälte så kunde jag kanske gjort något åt saken. Men det är jag inte så jag får helt enkelt koncentrera mig på att rå om mina egna och försöka stänga ute resten om jag inte ska bli galen.
Vad finns det egentligen man kan göra? Visst kan man skänka massa pengar eller arbeta ideellt, men hjälpen kommer ju ändå alltid när det redan är försent så vad tjänar det till?
När det handlar om vuxna som gör sina små illa så blir det alltid försent.
Känner att jag snöat in rejält här nu, får nog ta och byta ämne om någon ska orka läsa bloggen över huvudtaget.
Men först ska jag sova.
Fast det gjorde det hela om möjligt ännu mer svårt att förstå.
Jaja, om jag varit en framtidsseende superhälte så kunde jag kanske gjort något åt saken. Men det är jag inte så jag får helt enkelt koncentrera mig på att rå om mina egna och försöka stänga ute resten om jag inte ska bli galen.
Vad finns det egentligen man kan göra? Visst kan man skänka massa pengar eller arbeta ideellt, men hjälpen kommer ju ändå alltid när det redan är försent så vad tjänar det till?
När det handlar om vuxna som gör sina små illa så blir det alltid försent.
Känner att jag snöat in rejält här nu, får nog ta och byta ämne om någon ska orka läsa bloggen över huvudtaget.
Men först ska jag sova.
29.1.09
Nu orkar jag inte mer.
Nu gjorde jag det igen. Två gånger till och med.
Läste saker som jag borde låta bli att läsa, men ändå så gör jag det.
Och jag mår så illa, rent fysiskt efteråt.
Det känns som om mitt hjärta går sönder, på riktigt.
Jag har två levande, glada barn. Och jag kan inte låta bli att tänka mej dem i de situationerna.
Jag måste sluta, jag måste verkligen det innan jag tappar all tro på att tiden här är god. Innan rädslan för att ha satt barn till den här helt bisarrt onda världen tar överhanden. Just nu är det alldeles för nära.
Läste saker som jag borde låta bli att läsa, men ändå så gör jag det.
Och jag mår så illa, rent fysiskt efteråt.
Det känns som om mitt hjärta går sönder, på riktigt.
Jag har två levande, glada barn. Och jag kan inte låta bli att tänka mej dem i de situationerna.
Jag måste sluta, jag måste verkligen det innan jag tappar all tro på att tiden här är god. Innan rädslan för att ha satt barn till den här helt bisarrt onda världen tar överhanden. Just nu är det alldeles för nära.
27.1.09
Fy fan 3.
Maaaaaaw! Min nya Meandi-kollektion har kommit och jag kan inte hämta ut den förrän på torsdag eftersom jag jobbar tills efter att utlämningsstället har stängt både idag och imorgon.
Så otroligt störande! Jag vill titta och klämma och känna och jag tänker verkligen INTE hålla mej tills på torsdag.
Nu måste jag tänka ut en plan...
Så otroligt störande! Jag vill titta och klämma och känna och jag tänker verkligen INTE hålla mej tills på torsdag.
Nu måste jag tänka ut en plan...
Fy fan 2.
Igår när jag skulle gå över ett övergångsställe i stan så höll jag på att bli överkörd.
helt sant.
jag var halvvägs ut i gatan när en bil närmar sig i hög hastighet. istället för att bromsa så fortsätter den bara att köra med resultatet att jag fick kasta mig bakåt, med lovis i barnvagn kan tilläggas.
jag fick givetvis ett raseriutbrott och visade finger samtidigt som jag skrek alla fula ord jag kan (och ni skulle bli förvånade om ni visste hur många fula ord jag känner till, på flera språk) och vad gör idioten i bilen då?
Jo han vinkar åt mej. Vinkar.
Om jag inte vart alldeles chockskadad så skulle jag ha tagit bilnumret och satt dit den jäveln. Önskar verkligen att jag haft sinnesnärvaro nog att göra det.
helt sant.
jag var halvvägs ut i gatan när en bil närmar sig i hög hastighet. istället för att bromsa så fortsätter den bara att köra med resultatet att jag fick kasta mig bakåt, med lovis i barnvagn kan tilläggas.
jag fick givetvis ett raseriutbrott och visade finger samtidigt som jag skrek alla fula ord jag kan (och ni skulle bli förvånade om ni visste hur många fula ord jag känner till, på flera språk) och vad gör idioten i bilen då?
Jo han vinkar åt mej. Vinkar.
Om jag inte vart alldeles chockskadad så skulle jag ha tagit bilnumret och satt dit den jäveln. Önskar verkligen att jag haft sinnesnärvaro nog att göra det.
Fy fan 1.
Sitter på jobbet och har precis kollat klart på oprah winfrey.
det handlade om en amerikansk mamma som på grund av att hon var så förfääärligt upptagen och så otrooooligt stressad och inriktad på att vara en perfekt mamma hela tiden, glömde att lämna sin sovande tvååring hos dagmamman och istället lämnade henne i bilen i åtta timmar medans hon var på jobbet. i 35 graders värme kan tilläggas.
flickans hud satt kvar i bilsätet när de drog loss henne och givetvis var hon död.
sen har människan mage att sitta och grina om hur synd det är om henne som var så stressad att hon kunde glömma. "det kan hända vem som helst."
eh. nej det kan det inte. alla gör misstag, även jag. men att glömma ungarna i bilen under en hel arbetsdag är inget litet misstag utan något helt annat.
det gör man bara inte, och skulle man ändå göra det så går man och hugger huvudet av sej och sitter absolut inte och fiskar sympati i riksteve. motbjudande människa.
sedan säger hon att "vi kvinnor måste sluta upp med att göa allting själva. vi har faktiskt män och vi måste börja be dem om hjälp när vi inte orkar."
No shit, Sher. Kom du på det idag eller?
Dessutom hade hon brun byxdress med en rosa-lila, jag upprepar ROSA-LILA kavaj över.
Hela hennes uppenbarelse i kombination med det hon sa fick mej att spy lite i munnen.
Ibland är ödmjukhet verkligen inte min starka sida.
det handlade om en amerikansk mamma som på grund av att hon var så förfääärligt upptagen och så otrooooligt stressad och inriktad på att vara en perfekt mamma hela tiden, glömde att lämna sin sovande tvååring hos dagmamman och istället lämnade henne i bilen i åtta timmar medans hon var på jobbet. i 35 graders värme kan tilläggas.
flickans hud satt kvar i bilsätet när de drog loss henne och givetvis var hon död.
sen har människan mage att sitta och grina om hur synd det är om henne som var så stressad att hon kunde glömma. "det kan hända vem som helst."
eh. nej det kan det inte. alla gör misstag, även jag. men att glömma ungarna i bilen under en hel arbetsdag är inget litet misstag utan något helt annat.
det gör man bara inte, och skulle man ändå göra det så går man och hugger huvudet av sej och sitter absolut inte och fiskar sympati i riksteve. motbjudande människa.
sedan säger hon att "vi kvinnor måste sluta upp med att göa allting själva. vi har faktiskt män och vi måste börja be dem om hjälp när vi inte orkar."
No shit, Sher. Kom du på det idag eller?
Dessutom hade hon brun byxdress med en rosa-lila, jag upprepar ROSA-LILA kavaj över.
Hela hennes uppenbarelse i kombination med det hon sa fick mej att spy lite i munnen.
Ibland är ödmjukhet verkligen inte min starka sida.
26.1.09
Redbull ger dig sömnlösa nätter.
Shit vad trött jag var igår. Jag var trött i lördags också så när jag gick av mitt pass klockan 21 tyckte jag att det var en bra idé att köpa en redbull eftersom det ju ändå var lördag och jag gärna ville vara uppe en stund innan jag däckade.
sagt och gjort, jag svepte en redbull på stående fot vid halvtiosnåret.
tänkte att det skulle hålla mej vaken en timme eller två extra kanske.
vad jag inte tänkte på är att jag varken dricker kaffe eller coca cola, nästan bara dricker grönt eller rött te och har druckit redbull två gånger tidigare i mitt liv.
kort sagt är jag rätt ovan vid coffein, så den där redbullen fick mej att studsa runt i soffan tills klockan var 3.30.
helt sjukt.. men nu vet jag att det funkar iallafall.
hursomhelst hade detta effekten att jag sovit cirka tre timmar när det var dags att hoppa upp och gå till jobbet. fantastiskt.
men nu har jag sovit ut, i nästan tolv timmar närmare bestämt. så nu tänker jag ta med mej trollen ner till stan och handla skor. sedan ska vi gå och käka pizza, för imorgon börjar mitt nya liv!
sagt och gjort, jag svepte en redbull på stående fot vid halvtiosnåret.
tänkte att det skulle hålla mej vaken en timme eller två extra kanske.
vad jag inte tänkte på är att jag varken dricker kaffe eller coca cola, nästan bara dricker grönt eller rött te och har druckit redbull två gånger tidigare i mitt liv.
kort sagt är jag rätt ovan vid coffein, så den där redbullen fick mej att studsa runt i soffan tills klockan var 3.30.
helt sjukt.. men nu vet jag att det funkar iallafall.
hursomhelst hade detta effekten att jag sovit cirka tre timmar när det var dags att hoppa upp och gå till jobbet. fantastiskt.
men nu har jag sovit ut, i nästan tolv timmar närmare bestämt. så nu tänker jag ta med mej trollen ner till stan och handla skor. sedan ska vi gå och käka pizza, för imorgon börjar mitt nya liv!
25.1.09
Hate to say I told you so.
Jari var inte bara kaxig när jag kom hem igår. Han var nästan lite spydigt självsäker.
Jag sa åt honom att inte ta ut något i förskott, men han ville inte lyssna på det örat.
Givetvis fick han storstryk igen. När han var naken hade jag fortfarande bara blivit av med en strumpa.
I rest my case.
Men inte ens då kunde han erkänna att jag helt enkelt är bättre än honom på guitar hero. Istället surade han som en liten pojke.
Då var jag tvungen att driva lite med honom så jag ändrade svårighetsgrad utan att han märkte det, han var helt inne i att klå mej. Resultatet blev ju att jag fick mer än dubbelt så mycket poäng som honom vilket stukade hans redan kränkta manlighet ytterligare.
Men sedan kunde jag inte låta bli att berätta vad jag gjort och då blev han nästan lite imponerad.
"Jag blir lite pilsk när du är en sådan vidrig människa." Hahaha.
Sedan drack jag lite vin och blev sentimental och grät en skvätt av orsaker som jag låter bli att nämna här. Mest av trötthet tror jag dock.
Men då kramade han mej och sa snälla saker tills jag blev glad igen.
I början av vårt förhållande körde Jari fula tricks.
Han kom med egenkomponerade dikter som i det stora hela gick ut på att jag var det mest fantastiska som någonsin hänt honom (vilket jag givetvis är), han spelade in romantiska blandband och målade teckningar åt mej, han gick med mej på shopppingrundor utan att klaga ett endaste dugg och hjälpte mej att välja kläder men stor entusiasm (skulle han ALDRIG göra nu), han lagade middagar till mej och ringde mitt i natten för att tala om hur mycket han älskade och saknade mej, ibland låg han och tittade på mej för att han tyckte att jag var vacker att se på.. ja.. ni hajjar.
Han betedde sej som i en dålig amerikansk lovemovie.
Och jag är tjej, så givetvis föll jag som en fura för hans listiga list.
När han väl fått mej på kroken så avtog hans enorma uppvakting ganska markant.
Visserligen blir det väl så i de flesta förhållanden men lite lurig var han allt där i början.
Nu ska det mycket till innan han plockar fram sin överrromantiska sida, men igår var han faktiskt helt underbar och sa det finaste han någonsin sagt till mej.
Men det behåller jag för mej själv.=)
Idag saknar jag honom. Han är helt fantastisk fast jag kan störa mej så att jag blir tokig på honom ibland och fast romantiken nu för tiden mest sträcker sej till klappar på rumpan och snuskiga sms.
Nog nu.
Jag sa åt honom att inte ta ut något i förskott, men han ville inte lyssna på det örat.
Givetvis fick han storstryk igen. När han var naken hade jag fortfarande bara blivit av med en strumpa.
I rest my case.
Men inte ens då kunde han erkänna att jag helt enkelt är bättre än honom på guitar hero. Istället surade han som en liten pojke.
Då var jag tvungen att driva lite med honom så jag ändrade svårighetsgrad utan att han märkte det, han var helt inne i att klå mej. Resultatet blev ju att jag fick mer än dubbelt så mycket poäng som honom vilket stukade hans redan kränkta manlighet ytterligare.
Men sedan kunde jag inte låta bli att berätta vad jag gjort och då blev han nästan lite imponerad.
"Jag blir lite pilsk när du är en sådan vidrig människa." Hahaha.
Sedan drack jag lite vin och blev sentimental och grät en skvätt av orsaker som jag låter bli att nämna här. Mest av trötthet tror jag dock.
Men då kramade han mej och sa snälla saker tills jag blev glad igen.
I början av vårt förhållande körde Jari fula tricks.
Han kom med egenkomponerade dikter som i det stora hela gick ut på att jag var det mest fantastiska som någonsin hänt honom (vilket jag givetvis är), han spelade in romantiska blandband och målade teckningar åt mej, han gick med mej på shopppingrundor utan att klaga ett endaste dugg och hjälpte mej att välja kläder men stor entusiasm (skulle han ALDRIG göra nu), han lagade middagar till mej och ringde mitt i natten för att tala om hur mycket han älskade och saknade mej, ibland låg han och tittade på mej för att han tyckte att jag var vacker att se på.. ja.. ni hajjar.
Han betedde sej som i en dålig amerikansk lovemovie.
Och jag är tjej, så givetvis föll jag som en fura för hans listiga list.
När han väl fått mej på kroken så avtog hans enorma uppvakting ganska markant.
Visserligen blir det väl så i de flesta förhållanden men lite lurig var han allt där i början.
Nu ska det mycket till innan han plockar fram sin överrromantiska sida, men igår var han faktiskt helt underbar och sa det finaste han någonsin sagt till mej.
Men det behåller jag för mej själv.=)
Idag saknar jag honom. Han är helt fantastisk fast jag kan störa mej så att jag blir tokig på honom ibland och fast romantiken nu för tiden mest sträcker sej till klappar på rumpan och snuskiga sms.
Nog nu.
24.1.09
Guitar loser.
Igår uppfann jag och Jari en ny rolig sport: Stripp-guitar hero.
Reglerna är ganska enkla, vi battlar (är sådana guitar hero-nördar att vi införskaffat varsin gitarr) och den som förlorar får ta av sej ett klädesplagg. När man inte har några klädesplagg kvar får man börja utföra mer eller mindre förnedrande sexuella tjänster åt vinnaren. Askul.
Jari var otroligt självsäker innan, jag tror närmare bestämt att hans exakta ord var att jag skulle vara naken inom 5 låtar.
Men som vi alla vet går högmod före fall och jag spelade skjortan av honom. Bokstavligen.
När jari var naken hade jag fortfarande alla mina kläder på mej. Jag njöt, och Jari som är en otroligt dålig förlorare blev om möjligt ännu lite sämre när han tvingades tävla naken.
Han skyllde på det mesta, ni vet sånt som dåliga förlorare gillar att skylla på: fel på gitarren, för mycket öl, för lite sömn.. yada yada.
Sanningen var helt enkelt att jag hade sånt jäkla flyt igår. Jag spelade så att svetten rann och jag var BRA! Jag satte nästan vartenda ackord.
Hursomhelst så påstår han att jag ska få storstryk ikväll när jag kommer hem från jobbet, så nu är jag sjukt peppad. Om det visar sig att jag slår honom idag också kommer jag att kunna suga på den här karamellen länge, länge... Jag kommer att spela som om det gällde livet.
Reglerna är ganska enkla, vi battlar (är sådana guitar hero-nördar att vi införskaffat varsin gitarr) och den som förlorar får ta av sej ett klädesplagg. När man inte har några klädesplagg kvar får man börja utföra mer eller mindre förnedrande sexuella tjänster åt vinnaren. Askul.
Jari var otroligt självsäker innan, jag tror närmare bestämt att hans exakta ord var att jag skulle vara naken inom 5 låtar.
Men som vi alla vet går högmod före fall och jag spelade skjortan av honom. Bokstavligen.
När jari var naken hade jag fortfarande alla mina kläder på mej. Jag njöt, och Jari som är en otroligt dålig förlorare blev om möjligt ännu lite sämre när han tvingades tävla naken.
Han skyllde på det mesta, ni vet sånt som dåliga förlorare gillar att skylla på: fel på gitarren, för mycket öl, för lite sömn.. yada yada.
Sanningen var helt enkelt att jag hade sånt jäkla flyt igår. Jag spelade så att svetten rann och jag var BRA! Jag satte nästan vartenda ackord.
Hursomhelst så påstår han att jag ska få storstryk ikväll när jag kommer hem från jobbet, så nu är jag sjukt peppad. Om det visar sig att jag slår honom idag också kommer jag att kunna suga på den här karamellen länge, länge... Jag kommer att spela som om det gällde livet.
23.1.09
Lilla ego.
Jag har gått runt och haft ångest i flera dagar eftersom Jari fått för sej att åka till england och spela med gloomy sunday just den helgen vi ska flytta.
det är inte det att jag inte kan flytta ensam. Eller ja inte ensam eftersom halva min släkt skulle hjälpa till och min mormor dessutom ska passa mina barn hela flytthelgen, men utan min man får man väl säga då.
Utan det var mest det där psykologiska med att inte ha Jari med som störde mej; det här blir vår femte flytt på sex år och vi har fått in någon slags rutin på flyttandet där det gått så långt att det rentav blir ganska mysigt.
Det hade helt enkelt blivit pisstråkigt att flytta utan Jari.
Vad skulle jag hittat på när alla flytthjälparna stuckit hem?
Skulle jag ensam beslutat om hur vi ska ha möbler, tavlor och grejer? Eller bara låtit allting vara tills han kom hem igen? (inte en chans!)
Fy så tråkigt!
Och att sova helt ensam första natten i nya huset utan varken man eller barn..
Nej hela flyttsituationen kändes genast väldigt tråkig när vi konstaterat att flytten sammanföll med englandstrippen.
Men ibland har jag flyt, för igår fick vi reda på att spelningen blivit inställd, ja faktiskt hela festivalen där de skulle spela är inställd!
Det är ju tråkigt att de inte får spela och alla andra band som var involverade är säkert jättesura, men shit vad glad jag är!
det är inte det att jag inte kan flytta ensam. Eller ja inte ensam eftersom halva min släkt skulle hjälpa till och min mormor dessutom ska passa mina barn hela flytthelgen, men utan min man får man väl säga då.
Utan det var mest det där psykologiska med att inte ha Jari med som störde mej; det här blir vår femte flytt på sex år och vi har fått in någon slags rutin på flyttandet där det gått så långt att det rentav blir ganska mysigt.
Det hade helt enkelt blivit pisstråkigt att flytta utan Jari.
Vad skulle jag hittat på när alla flytthjälparna stuckit hem?
Skulle jag ensam beslutat om hur vi ska ha möbler, tavlor och grejer? Eller bara låtit allting vara tills han kom hem igen? (inte en chans!)
Fy så tråkigt!
Och att sova helt ensam första natten i nya huset utan varken man eller barn..
Nej hela flyttsituationen kändes genast väldigt tråkig när vi konstaterat att flytten sammanföll med englandstrippen.
Men ibland har jag flyt, för igår fick vi reda på att spelningen blivit inställd, ja faktiskt hela festivalen där de skulle spela är inställd!
Det är ju tråkigt att de inte får spela och alla andra band som var involverade är säkert jättesura, men shit vad glad jag är!
21.1.09
Bajskorven faller inte långt från trädet.
Igår kväll ägnade jag och Melvin uppskattningsvis en timme åt att byta ut ord i kända barnsånger mot bajskorv och andra bajsrelaterade ord.
Melvin har fått en seriös släng av kiss och bajs-åldern. (Mycket på grund av att Lisa och Mathias köpte bajsboken åt honom i julklapp, tack tack!) men det mest tragiska är att jag nog aldrig kom ur det stadiet för jag tycker fortfarande att det är sådär fnisskul. Åtminstone var det det igår.
Nu kanske ni skakar på huvudet men pröva själva! Jag lovar att ni kommer att skratta ihjäl er.
(jag berättar klart om mina olyckliga stunder en annan dag när jag har mer tid och tankekraft.)
Melvin har fått en seriös släng av kiss och bajs-åldern. (Mycket på grund av att Lisa och Mathias köpte bajsboken åt honom i julklapp, tack tack!) men det mest tragiska är att jag nog aldrig kom ur det stadiet för jag tycker fortfarande att det är sådär fnisskul. Åtminstone var det det igår.
Nu kanske ni skakar på huvudet men pröva själva! Jag lovar att ni kommer att skratta ihjäl er.
(jag berättar klart om mina olyckliga stunder en annan dag när jag har mer tid och tankekraft.)
16.1.09
Lycka versus olycka.
Inatt när jag kommit hem från en mycket trevlig kväll i göteborg och hade svårt att varva ner och somna så låg jag och funderade på mitt liv. Lite djupt sådär om mina bästa minnen, och mina sämsta.
Bästa:
¤Mitt allra första riktigt lyckliga minne är från Rhodos, jag var tre år då fast det vet jag bara för att min mamma talat om det, och jag fick åka med mamma och hennes kompis dit utan lillebror. Jag minns mycket från den veckan men det jag minns starkast är en kväll när vi gick på barrunda. De söp inte eller så (tror jag, haha) men vi träffade kompisar till dem som de kände sedan innan ute på nån bar och jag halvsov i min sulky. Jag minns att jag vaknade till ibland och att det var varmt och mysigt med alla människor som skrattade och hade trevligt och att jag var mycket lycklig.
¤Mitt andra är från sexårsåldern. Pappa väckte mej och min bror tidigt och det var en såndär riktigt klar och kall vinterdag med mycket snö. Pappa bodde i ett torp i falköping då och vi gick långt in i skogen till en liten tjärn som vi åkte skridskor på. Sedan drack vi varm chocklad och åt mackor.
¤Tredje är när jag fick min lillebror Robin. Då var jag sju och det var otroligt spännande med en bebis. Jag minns att fröken skrev på tavlan att Jenny hade fått en lillebror och jag var så stolt.
¤Fjärde är när jag tolv år gammal fick åka med min bästis till spanien en vecka. Hon ringde kvällen innan avresan och frågade om jag kunde följa med och jag trodde aldrig att mamma skulle gå med på det med så kort varsel. Men det gjorde hon och då var jag så glad att det var inte klokt.
¤Femte är från när jag var sexton och kom in som reserv på estetlinjen- Då var jag faktiskt så glad att jag grät.
¤Sjätte är från första gången jag stod på scen. Det var skithäftigt. Då var jag sjutton.
¤Sjunde (och nu börjar det bli klyschigt) är från när jag och Jari precis träffats. Vi hade väl inte pratat om att vara tillsammans men jag ville att det skulle vara så.
En dag när vi satt i hans sunkiga unkarlskök och gjorde pannkakor så ringde det och personen i andra änden frågade vad han gjorde och då svarade han att han stekte pannkakor åt sin flickvän. Lycka och eufori.
¤ Åttonde är mina barn. Jag kan inte välja ett och det låter banalt men alla som har barn vet att det är som det är. De gör mej lyckliga varje dag. Första gången de sprakade inuti mej, första gången jag fick möta deras blickar och lukta på deras huvuden. Första gången de log och alla de andra förstan som man har med dem när de är små. Första gången de skrattade tillsammans bägge två..
Om jag måste välja ett åt dem var så blir Melvins det från första gången han sparkade.
Jag och jari bråkar inte särskilt ofta men den här dagen hade vi gjort det. jag minns inte längre om vad men jag satt iallafall i vardagsrummet och grät.
jari hade gått ut och jag kände mej bara helt olycklig och osäker på allt.
då kände jag tre små buffningar i magen. det var som om han sa åt mej att allt skulle bli bra och att han fanns där med mej.
Lovis är lätt, för med henne gjorde vi ett könsul och jag var så säker på att det var en pojke till, vilket visserligen hade vart underbart det med.
Men jag minns när hon sa att det är en liten tjej att jag blev så förvånad, och så glad att jag skulle få en dotter eftersom jag redan hade en son.
Nä fy va sockrigt det blev nu. Jag fortsätter sen när jag lugnat ner mej. måste visst jobba lite också.
Bästa:
¤Mitt allra första riktigt lyckliga minne är från Rhodos, jag var tre år då fast det vet jag bara för att min mamma talat om det, och jag fick åka med mamma och hennes kompis dit utan lillebror. Jag minns mycket från den veckan men det jag minns starkast är en kväll när vi gick på barrunda. De söp inte eller så (tror jag, haha) men vi träffade kompisar till dem som de kände sedan innan ute på nån bar och jag halvsov i min sulky. Jag minns att jag vaknade till ibland och att det var varmt och mysigt med alla människor som skrattade och hade trevligt och att jag var mycket lycklig.
¤Mitt andra är från sexårsåldern. Pappa väckte mej och min bror tidigt och det var en såndär riktigt klar och kall vinterdag med mycket snö. Pappa bodde i ett torp i falköping då och vi gick långt in i skogen till en liten tjärn som vi åkte skridskor på. Sedan drack vi varm chocklad och åt mackor.
¤Tredje är när jag fick min lillebror Robin. Då var jag sju och det var otroligt spännande med en bebis. Jag minns att fröken skrev på tavlan att Jenny hade fått en lillebror och jag var så stolt.
¤Fjärde är när jag tolv år gammal fick åka med min bästis till spanien en vecka. Hon ringde kvällen innan avresan och frågade om jag kunde följa med och jag trodde aldrig att mamma skulle gå med på det med så kort varsel. Men det gjorde hon och då var jag så glad att det var inte klokt.
¤Femte är från när jag var sexton och kom in som reserv på estetlinjen- Då var jag faktiskt så glad att jag grät.
¤Sjätte är från första gången jag stod på scen. Det var skithäftigt. Då var jag sjutton.
¤Sjunde (och nu börjar det bli klyschigt) är från när jag och Jari precis träffats. Vi hade väl inte pratat om att vara tillsammans men jag ville att det skulle vara så.
En dag när vi satt i hans sunkiga unkarlskök och gjorde pannkakor så ringde det och personen i andra änden frågade vad han gjorde och då svarade han att han stekte pannkakor åt sin flickvän. Lycka och eufori.
¤ Åttonde är mina barn. Jag kan inte välja ett och det låter banalt men alla som har barn vet att det är som det är. De gör mej lyckliga varje dag. Första gången de sprakade inuti mej, första gången jag fick möta deras blickar och lukta på deras huvuden. Första gången de log och alla de andra förstan som man har med dem när de är små. Första gången de skrattade tillsammans bägge två..
Om jag måste välja ett åt dem var så blir Melvins det från första gången han sparkade.
Jag och jari bråkar inte särskilt ofta men den här dagen hade vi gjort det. jag minns inte längre om vad men jag satt iallafall i vardagsrummet och grät.
jari hade gått ut och jag kände mej bara helt olycklig och osäker på allt.
då kände jag tre små buffningar i magen. det var som om han sa åt mej att allt skulle bli bra och att han fanns där med mej.
Lovis är lätt, för med henne gjorde vi ett könsul och jag var så säker på att det var en pojke till, vilket visserligen hade vart underbart det med.
Men jag minns när hon sa att det är en liten tjej att jag blev så förvånad, och så glad att jag skulle få en dotter eftersom jag redan hade en son.
Nä fy va sockrigt det blev nu. Jag fortsätter sen när jag lugnat ner mej. måste visst jobba lite också.
13.1.09
Den oändliga historien.
Det börjar kännas riktigt tjatigt, det hära.
Nu har min stackars Lovaliten fått ögoninflammation verkar det som.
39,5 i feber också. Ska det aldrig ta slut?
Hon hasar runt och gnäller som en tok. Damen vet hur man tycker synd om sig själv, trots sin ringa ålder. Har hon ärvt det av sin mor kanske?
Jaja..
Själv mår man skit men det är bara att se glad ut trots evighetsförkylningen.
Jobba, jobba, jobba. Plugga, plugga, plugga. Sälja, sälja, sälja.
Jag kommer överhuvudtaget inte att ha något liv den här våren.
Men på ett sätt känns det bra, jag känner mej nyttig och det var minsann ett tag sen jag gjorde något ordentligt. Och jag har ju hela livet på mej att vara lat, sedan.
Bestämde mig i sista stund för att byta ut en kurs och läsa engelska C istället.
Jag har inget emot att prata engelska, men jag fixar inte att läsa engelska böcker.
Det vill bara inte fastna när jag läser på engelska och eftersom det finns en rejäl hög med böcker jag gärna skulle vilja läsa som bara finns på engelska, och även några stycken som jag vet att jag kommer bli tvungen att läsa om jag inte ska få stryk=) så tänkte jag att det kunde vara bra att plugga in lite mer eng.
Det verkar bli skitkul, det enda man ska göra är att skriva ett specialarbete om något kulturellt, historiskt, religiöst etc som finns främst i ett engelsktalande land, sedan får man välja en bok som man ska läsa av en engelsk författare (på engelska givetvis) och redovisa den skriftligt, plus att läraren väljer en bok som ska redovisas muntligt. That´s it.
Ett arbete på engelska om i princip vadsomhelst man är intresserad av är ju bara roligt, att öva sig på att läsa engelska böcker är ju precis det jag vill göra och alltså roligt det med.
Det känns som att det blir en glidarkurs.. värre är det med matten och naturkunskapen, religion ska jag ha med men det är jag inte nervös för, det ska också bli kul.
Och vad gäller matten/nk så är det nog bara att bita ihop och ta sej igenom om jag inte vill ha ett skitjobb resten av livet.
Nu har min stackars Lovaliten fått ögoninflammation verkar det som.
39,5 i feber också. Ska det aldrig ta slut?
Hon hasar runt och gnäller som en tok. Damen vet hur man tycker synd om sig själv, trots sin ringa ålder. Har hon ärvt det av sin mor kanske?
Jaja..
Själv mår man skit men det är bara att se glad ut trots evighetsförkylningen.
Jobba, jobba, jobba. Plugga, plugga, plugga. Sälja, sälja, sälja.
Jag kommer överhuvudtaget inte att ha något liv den här våren.
Men på ett sätt känns det bra, jag känner mej nyttig och det var minsann ett tag sen jag gjorde något ordentligt. Och jag har ju hela livet på mej att vara lat, sedan.
Bestämde mig i sista stund för att byta ut en kurs och läsa engelska C istället.
Jag har inget emot att prata engelska, men jag fixar inte att läsa engelska böcker.
Det vill bara inte fastna när jag läser på engelska och eftersom det finns en rejäl hög med böcker jag gärna skulle vilja läsa som bara finns på engelska, och även några stycken som jag vet att jag kommer bli tvungen att läsa om jag inte ska få stryk=) så tänkte jag att det kunde vara bra att plugga in lite mer eng.
Det verkar bli skitkul, det enda man ska göra är att skriva ett specialarbete om något kulturellt, historiskt, religiöst etc som finns främst i ett engelsktalande land, sedan får man välja en bok som man ska läsa av en engelsk författare (på engelska givetvis) och redovisa den skriftligt, plus att läraren väljer en bok som ska redovisas muntligt. That´s it.
Ett arbete på engelska om i princip vadsomhelst man är intresserad av är ju bara roligt, att öva sig på att läsa engelska böcker är ju precis det jag vill göra och alltså roligt det med.
Det känns som att det blir en glidarkurs.. värre är det med matten och naturkunskapen, religion ska jag ha med men det är jag inte nervös för, det ska också bli kul.
Och vad gäller matten/nk så är det nog bara att bita ihop och ta sej igenom om jag inte vill ha ett skitjobb resten av livet.
5.1.09
Vilka puckon det finns.
http://www.familjeliv.se/Forum-4-51/m39783205.html
Hon skriver lite hattigt, men om man orkar läsa igenom det hon skrivit så inser man ju vilken kalaskarl man lyckats få tag på.. och vilka förbannade ärkesvin det finns som man haft turen att missa.
Hon skriver lite hattigt, men om man orkar läsa igenom det hon skrivit så inser man ju vilken kalaskarl man lyckats få tag på.. och vilka förbannade ärkesvin det finns som man haft turen att missa.
3.1.09
usch.
jag saknar mina barn så att det gör ont i bröstet.
Det är förmodligen det enda bra som kommer att komma ur det här (det och en massa stålar), nu när jag inte kommer att umgås med dem 24/7 kommer jag förmodligen inte att vilja sälja dem lika ofta.
Det är förmodligen det enda bra som kommer att komma ur det här (det och en massa stålar), nu när jag inte kommer att umgås med dem 24/7 kommer jag förmodligen inte att vilja sälja dem lika ofta.
Lök på min lax.
jaha. Så var dagen jag fruktat och fasat inför här. Just nu befinner jag mej alltså på den arbetsplats jag inte satt min fot på på över ett och ett halvt år.
Det känns förjävligt. Som om jag aldrig varit härifrån.
Jag är dock mycket mycket lycklig över att jag fått en dator. Det förminskar mitt lidande med 80%. Förmodligen kommer det även att öka min bloggfrekvens med 180% eftersom jag bara kommer att arbeta 12-timmars pass 1-3 dagar i veckan.
På de tolv timmarna har jag ca 2 timmar som jag verkligen arbetar. Resten av tiden sitter jag bara och försöker hitta å¨tidsfördriv som får timmarna att gå lite snabbare.
Jag vet, de flesta undrar vad fan jag klagar över. Jag kan surfa, läsa och till och med halvsova större delen av min arbetstid. Men det är faktiskt bättre att ha ett jobb där man gör något. Tiden går så otroligt mycket fortare då.
Sen det faktum att när jag väl utför något på mitt arbete är det oftast saker som innefattar att få dräggel på sej, torka en vuxen människas bakdel eller annat äckligt tycker jag nästan väger upp alla mina fritimmar.
Fy fan vad jag ska härifrån snart. Flera av de andra som arbetar hos samma brukare har verkligen gjort det i x antal år. Jag fattar inte hur dom står ut?
Har de inga som helst ambitioner i livet? Jag förtvinar av att vara här.
Dessutom small det till i mitt öra igår när jag och Melvin var på Maxi och handlade.
Helt plötsligt svullnade min hals igen och det började illtjuta och bulta i högerörat. Jag var helt säker på att jag fått akut dödlig öroncancer eller något sådant, men när jag ringde sjukvårdsupplysningen så fick jag rådet att avvakta.
Tog en citodon som jag sparat till ett särskilt festligt tillfälle (eftersom jag har en förmåga att råka ut för diverse konstiga sjukdomssymptom som oftast är mer eller mindre smärtsamma) men det hjälpte inte så vid tolvsnåret igår kväll åkte jag in till jourcentralen.
Där var det givetvis lååång väntetid så först strax före två inatt fick jag hjälp.
Det var ju inte så mycket snack om saken, han kikade lite i örat och konstaterade snabbt och glatt att jag har en rejäl öroninflammation. Tack som fan.
Ibland undrar jag om någon osynlig typ sitter någonstans och bara driver med mej.
Jag har aldrig någonsin haft öroninflammation. Jag har haft två veckor på mej att få det, två veckor då jag kunde fått ligga hemma och tycka synd om mej själv och ha ont.
Men givetvis måste det bryta ut kvällen innan jag ska börja jobba. Inte ens DAGEN innan jag ska börja jobba. Då kunde jag ju ha sökt hjälp på vårdcentralen.
Men nej då, kvällen innan jag ska börja jobba givetvis så att jag tvingas tillbringa halva natten på jouren.
Jag har alltså inte bara jävligt ont i örat och tvingas jobba tolv timmar i sträck, jag har dessutom varit uppe till halvtre i natt och följaktligen bara kunnat sova knappt fyra timmar.
Usch vad jag gnäller nu. Men jag kan nog ärligt säga att jag sällan kännt mig så bitter, cynisk och självömkande som just idag, så det får ni stå ut med.
Det känns förjävligt. Som om jag aldrig varit härifrån.
Jag är dock mycket mycket lycklig över att jag fått en dator. Det förminskar mitt lidande med 80%. Förmodligen kommer det även att öka min bloggfrekvens med 180% eftersom jag bara kommer att arbeta 12-timmars pass 1-3 dagar i veckan.
På de tolv timmarna har jag ca 2 timmar som jag verkligen arbetar. Resten av tiden sitter jag bara och försöker hitta å¨tidsfördriv som får timmarna att gå lite snabbare.
Jag vet, de flesta undrar vad fan jag klagar över. Jag kan surfa, läsa och till och med halvsova större delen av min arbetstid. Men det är faktiskt bättre att ha ett jobb där man gör något. Tiden går så otroligt mycket fortare då.
Sen det faktum att när jag väl utför något på mitt arbete är det oftast saker som innefattar att få dräggel på sej, torka en vuxen människas bakdel eller annat äckligt tycker jag nästan väger upp alla mina fritimmar.
Fy fan vad jag ska härifrån snart. Flera av de andra som arbetar hos samma brukare har verkligen gjort det i x antal år. Jag fattar inte hur dom står ut?
Har de inga som helst ambitioner i livet? Jag förtvinar av att vara här.
Dessutom small det till i mitt öra igår när jag och Melvin var på Maxi och handlade.
Helt plötsligt svullnade min hals igen och det började illtjuta och bulta i högerörat. Jag var helt säker på att jag fått akut dödlig öroncancer eller något sådant, men när jag ringde sjukvårdsupplysningen så fick jag rådet att avvakta.
Tog en citodon som jag sparat till ett särskilt festligt tillfälle (eftersom jag har en förmåga att råka ut för diverse konstiga sjukdomssymptom som oftast är mer eller mindre smärtsamma) men det hjälpte inte så vid tolvsnåret igår kväll åkte jag in till jourcentralen.
Där var det givetvis lååång väntetid så först strax före två inatt fick jag hjälp.
Det var ju inte så mycket snack om saken, han kikade lite i örat och konstaterade snabbt och glatt att jag har en rejäl öroninflammation. Tack som fan.
Ibland undrar jag om någon osynlig typ sitter någonstans och bara driver med mej.
Jag har aldrig någonsin haft öroninflammation. Jag har haft två veckor på mej att få det, två veckor då jag kunde fått ligga hemma och tycka synd om mej själv och ha ont.
Men givetvis måste det bryta ut kvällen innan jag ska börja jobba. Inte ens DAGEN innan jag ska börja jobba. Då kunde jag ju ha sökt hjälp på vårdcentralen.
Men nej då, kvällen innan jag ska börja jobba givetvis så att jag tvingas tillbringa halva natten på jouren.
Jag har alltså inte bara jävligt ont i örat och tvingas jobba tolv timmar i sträck, jag har dessutom varit uppe till halvtre i natt och följaktligen bara kunnat sova knappt fyra timmar.
Usch vad jag gnäller nu. Men jag kan nog ärligt säga att jag sällan kännt mig så bitter, cynisk och självömkande som just idag, så det får ni stå ut med.
1.1.09
Gott nytt då för farao!
Jaha. Så var det 2009 då.
Jag vet inte riktigt hur jag vill summera 2008, men på det stora hela har det varit ett bra år med ett par upp och nedgångar och några riktigt trevliga minnesvärda händelser, och det är väl så de flesta år är.
För 2009 har jag stora planer däremot. Jag känner på mej att det blir ett höjdarår, och så optimistisk brukar jag sällan vara den 1a januari.
Just nu hägrar flytten, givetvis. Men även det faktum att jag om allt går som planerat ska börja studera på heltid till hösten känns bra.
Vi hoppas också ha råd med en utlandsresa någon gång under året och det är ju aldrig fel. Och bara det faktum att vi till hösten ska få in bägge barnen på dagis och på så vis utveckla något slags normalt vardagsliv känns skönt att tänka på.
Jag är visserligen väl införstådd med att jag är lyckligt lottad som kunnat ha mina barn hemma på heltid ända tills de närmat sig tvåårsåldern.
Jag förstår att de flesta inte har den möjligheten och dömer absolut ingen som lämnar barnen tidigare än så (det hade jag också gjort om inte mitt jobb varit såpass flexibelt i arbetstid), men jag personligen anser att barn egentligen är för små att lämna redan vid ett år. Därför är jag som sagt mycket tacksam över att jag kunnat slippa lämna dem så tidigt.
Men samtidigt blir det mer struktur på saker och ting med en inrutad vardag.
Nu tar vi dagen lite som den kommer, jag är själv ingen rutinmänniska och måste nog erkänna att jag varit riktigt usel på att ha rutiner med barnen medans vi varit hemma.
Jag vet ju inte, men det känns som att det kommer bli ordning på det per automatik när vi har jobb och dagistider att passa.
Men först är det våren, från och med i övermorgon går jag tillbaka till mitt jobb som PA, med tjänsten utökad till 75% (hade 52% innan). Trots detta kommer jag bara att arbeta 1-2 dagar iveckan, men då jobbar jag i gengäld 12 timmar i sträck.=/
Jag har själv valt att ha det så för det är ju underbart att vara ledig 5-6 dagar i veckan. Men visst kommer det bli tuffa pass och jag ser inte direkt fram emot det.
Utöver mitt ordinarie jobb kommer jag fortsätta med Meandiförsäljningen som blir ungefär 25%.
Dessutom ska jag plugga halvtid på distans, allt som allt ger det alltså en arbetstid på 150%.
Jag blir stressad bara av att skriva om det.
Som tur är kommer jag kunna plugga i princip allt medans jag är på mitt andra jobb (mycket dötid), så det blir nog inte så tufft som det låter.
Det ska bli skittråkigt att börja jobba och det kommer bli en seg vår, men jag kommer att öka min inkomst med 12 000 i månaden och det är fanimej inte fel.
Ska bli så skönt att slippa vända på slantarna, nu i höst har jag bara tagit ut 3 dagar föräldrapenning i veckan och det har bannemej inte vart sådär jättekul.
Hursomhelst, det här skulle bara bli en kort summering av 2008 och en liten inblick i vad 2009 har att erbjuda för min del, men det blev visst en hel massa babbel istället.
Så kan det vara ibland, och det är väl ett ganska bra avslut på det här inlägget;
att även om man planerat att saker ska bli på ett visst sätt så kanske det blir helt annorlunda.
Så vi får väl se hur 2009 kommer att arta sej.
Jag vet inte riktigt hur jag vill summera 2008, men på det stora hela har det varit ett bra år med ett par upp och nedgångar och några riktigt trevliga minnesvärda händelser, och det är väl så de flesta år är.
För 2009 har jag stora planer däremot. Jag känner på mej att det blir ett höjdarår, och så optimistisk brukar jag sällan vara den 1a januari.
Just nu hägrar flytten, givetvis. Men även det faktum att jag om allt går som planerat ska börja studera på heltid till hösten känns bra.
Vi hoppas också ha råd med en utlandsresa någon gång under året och det är ju aldrig fel. Och bara det faktum att vi till hösten ska få in bägge barnen på dagis och på så vis utveckla något slags normalt vardagsliv känns skönt att tänka på.
Jag är visserligen väl införstådd med att jag är lyckligt lottad som kunnat ha mina barn hemma på heltid ända tills de närmat sig tvåårsåldern.
Jag förstår att de flesta inte har den möjligheten och dömer absolut ingen som lämnar barnen tidigare än så (det hade jag också gjort om inte mitt jobb varit såpass flexibelt i arbetstid), men jag personligen anser att barn egentligen är för små att lämna redan vid ett år. Därför är jag som sagt mycket tacksam över att jag kunnat slippa lämna dem så tidigt.
Men samtidigt blir det mer struktur på saker och ting med en inrutad vardag.
Nu tar vi dagen lite som den kommer, jag är själv ingen rutinmänniska och måste nog erkänna att jag varit riktigt usel på att ha rutiner med barnen medans vi varit hemma.
Jag vet ju inte, men det känns som att det kommer bli ordning på det per automatik när vi har jobb och dagistider att passa.
Men först är det våren, från och med i övermorgon går jag tillbaka till mitt jobb som PA, med tjänsten utökad till 75% (hade 52% innan). Trots detta kommer jag bara att arbeta 1-2 dagar iveckan, men då jobbar jag i gengäld 12 timmar i sträck.=/
Jag har själv valt att ha det så för det är ju underbart att vara ledig 5-6 dagar i veckan. Men visst kommer det bli tuffa pass och jag ser inte direkt fram emot det.
Utöver mitt ordinarie jobb kommer jag fortsätta med Meandiförsäljningen som blir ungefär 25%.
Dessutom ska jag plugga halvtid på distans, allt som allt ger det alltså en arbetstid på 150%.
Jag blir stressad bara av att skriva om det.
Som tur är kommer jag kunna plugga i princip allt medans jag är på mitt andra jobb (mycket dötid), så det blir nog inte så tufft som det låter.
Det ska bli skittråkigt att börja jobba och det kommer bli en seg vår, men jag kommer att öka min inkomst med 12 000 i månaden och det är fanimej inte fel.
Ska bli så skönt att slippa vända på slantarna, nu i höst har jag bara tagit ut 3 dagar föräldrapenning i veckan och det har bannemej inte vart sådär jättekul.
Hursomhelst, det här skulle bara bli en kort summering av 2008 och en liten inblick i vad 2009 har att erbjuda för min del, men det blev visst en hel massa babbel istället.
Så kan det vara ibland, och det är väl ett ganska bra avslut på det här inlägget;
att även om man planerat att saker ska bli på ett visst sätt så kanske det blir helt annorlunda.
Så vi får väl se hur 2009 kommer att arta sej.
30.12.08
Den där julen...
Vi är fortfarande mer eller mindre sjuka.
Julafton/juldagen var både jag och Lovis helt knockade av monsterinfluensa.
Trots detta lyckades vi med hjälp av diverse läkemedel fira en något haltande jul.
Jag ville mest hem och Lovis skrek i princip konstant. Det enda riktiga hade ju varit att stanna hemma, men ärligt, hur kul är det att ligga ensam hemma på julafton?
Juldagen däremot orkade vi inte (Normalt sett så firar vi med Jaris familj då, och sen är det utgång på kvällen) så jag och Lovis låg i soffan hela dagen i våra nya julpyamasar och kollade på film.
Nightmare before christmas, Corpse bride, Marie Antoinette och Dancer in the dark hann vi med medans Jari och Melvin var borta. Nästan en hel alladin-ask och tre eller fyra julmust också.
Det var faktiskt en ganska trevlig dag, bortsett från hostan, snuvan, huvudvärken och febern. Juldagsutgången var jag inte särskilt sugen på alls.
Nu har det alltså gått ytterligare en vecka och vi är fortfarande förkylda, alla fyra.
Nu är det dock lite mer smygvarianten; man är inte tillräckligt sjuk för att motiverat kunna ligga i sängen, men inte heller tillräckligt frisk för att orka göra något konkret. Det är rent ut sagt skitjobbigt.
Idag ryckte vi iallafall upp oss lite och gick bort till lekplatsen i ett par timmar.
Melvin fick en ny cykel av tomten så den skulle det givetvis övas att cykla med, utan stödjul. Det blev ett ganska rejält träningspass för min del.
Hursomhelst, vet inte riktigt vad jag vill säga med det här inlägget.
Mer än att det är förbaskat synd om mej och att allt är skit.
Anyway, här kommer lite julklappsöppningsbilder, enda bilderna från julafton där Lovis inte ser ut som sju svåra år:
Eller jo förresten, hon ser rätt sliten ut på de här bilderna med. Men hon gråter iallafall inte.
Julafton/juldagen var både jag och Lovis helt knockade av monsterinfluensa.
Trots detta lyckades vi med hjälp av diverse läkemedel fira en något haltande jul.
Jag ville mest hem och Lovis skrek i princip konstant. Det enda riktiga hade ju varit att stanna hemma, men ärligt, hur kul är det att ligga ensam hemma på julafton?
Juldagen däremot orkade vi inte (Normalt sett så firar vi med Jaris familj då, och sen är det utgång på kvällen) så jag och Lovis låg i soffan hela dagen i våra nya julpyamasar och kollade på film.
Nightmare before christmas, Corpse bride, Marie Antoinette och Dancer in the dark hann vi med medans Jari och Melvin var borta. Nästan en hel alladin-ask och tre eller fyra julmust också.
Det var faktiskt en ganska trevlig dag, bortsett från hostan, snuvan, huvudvärken och febern. Juldagsutgången var jag inte särskilt sugen på alls.
Nu har det alltså gått ytterligare en vecka och vi är fortfarande förkylda, alla fyra.
Nu är det dock lite mer smygvarianten; man är inte tillräckligt sjuk för att motiverat kunna ligga i sängen, men inte heller tillräckligt frisk för att orka göra något konkret. Det är rent ut sagt skitjobbigt.
Idag ryckte vi iallafall upp oss lite och gick bort till lekplatsen i ett par timmar.
Melvin fick en ny cykel av tomten så den skulle det givetvis övas att cykla med, utan stödjul. Det blev ett ganska rejält träningspass för min del.
Hursomhelst, vet inte riktigt vad jag vill säga med det här inlägget.
Mer än att det är förbaskat synd om mej och att allt är skit.
Anyway, här kommer lite julklappsöppningsbilder, enda bilderna från julafton där Lovis inte ser ut som sju svåra år:
Eller jo förresten, hon ser rätt sliten ut på de här bilderna med. Men hon gråter iallafall inte.
22.12.08
skit.
vi är sjuka. jag vill inte vara sjuk på julen.
jari har legat och ylat om hur synd det är om honom i två dagar.
nu är jag sjuk, men gissa vad? jag får slå in paket, vårda sjuka barn och städa iallafall. (ja, nu är jag martyr, men det har jag bannemej all rätt att vara också.)
Ni vet den där reklamen? "Ni tjejer snackar om att föda barn, men ni skulle bara veta hur det känns, när en kille är riktigt förkyld!"
Den är ju helt sann. Finns inte ett dugg ironi om ni frågar mig.
Om jag inte visste med mej att tjejsex inte är min stil hade jag blivit homosexuell. Lätt.
jari har legat och ylat om hur synd det är om honom i två dagar.
nu är jag sjuk, men gissa vad? jag får slå in paket, vårda sjuka barn och städa iallafall. (ja, nu är jag martyr, men det har jag bannemej all rätt att vara också.)
Ni vet den där reklamen? "Ni tjejer snackar om att föda barn, men ni skulle bara veta hur det känns, när en kille är riktigt förkyld!"
Den är ju helt sann. Finns inte ett dugg ironi om ni frågar mig.
Om jag inte visste med mej att tjejsex inte är min stil hade jag blivit homosexuell. Lätt.
17.12.08
Fy fan vad jag är bra!
Måste bara få skryta lite, nu när jag fått mitt första MVG (förutom i teater, men det räknas inte riktigt).
Bristen på dem under min gymnasietid berodde ju visserligen mer på leda än obegåvning, vilket jag alltid varit väl medveten om.
Men det känns ändå trevligt att få bekräftat att jag är bäst.
"Hej Jenny!
Alla dina uppgifter är lysande! Du har fått MVG i betyg.
God Jul och grattis!
Angela"
Bristen på dem under min gymnasietid berodde ju visserligen mer på leda än obegåvning, vilket jag alltid varit väl medveten om.
Men det känns ändå trevligt att få bekräftat att jag är bäst.
"Hej Jenny!
Alla dina uppgifter är lysande! Du har fått MVG i betyg.
God Jul och grattis!
Angela"
8.12.08
Teknikens under!
Jag tycker att det är fruktansvärt tråkigt att vara ute och gå. Fast jag vill ändå göra det eftersom det ju är toppenbra gratis motion och så där, dessutom tycker Lovis att det är urkul att åka vagn så när Melvin är på dagis brukar jag och Lovis dra runt i stan lite på måfå i någon timme. Aptråkigt.
Men idag insåg jag att det ju går alldeles utmärkt att lyssna på ljudböcker under promenaden! Vilken idé! Vilken uppfinning!
Åtminstone ett tag till innan Lovis vill börja kommunicera under promenaderna, men det får vi ta då.
Men idag insåg jag att det ju går alldeles utmärkt att lyssna på ljudböcker under promenaden! Vilken idé! Vilken uppfinning!
Åtminstone ett tag till innan Lovis vill börja kommunicera under promenaderna, men det får vi ta då.
4.12.08
Mardröm.
Jag brukar inte röka, bara lite ibland på helgerna och så där.
Men efter att jag läst om Baby P rökte jag två cigaretter, och jag skakade medans jag gjorde det.
Ibland orkar jag verkligen inte leva i den här världen, bland människor som är så fyllda av ondska.
Jag orkar inte höra om barn som torteras ihjäl, om djurplågeri, incest och svält.
Om saker som jag inte skulle kunna tänka ut ens i mina sjukaste mardrömmar.
Saker som händer på riktigt, just nu medans jag sitter här.
Det är det som är värst, för mej. Det händer men jag vet inte om det och kan inte göra något åt det. Skulle förmodligen inte kunna ens om jag visste.
Jag vet inte hur det är för andra, men jag får ont, alltså rent fysiskt ont någonstans där omkring jag misstänker att själen kanske sitter.
Det tröttar ut mej och gör mej ledsen och rädd.
Sensationshysterin som blir när något fruktansvärt har inträffat är nästan lika vidrig. Folk blir alldeles till sej och riktigt gottar sej i andras elände.
Det gör mej illamående.
Jag vet att jag inte kan göra annat än att se om mitt eget hus.
Ta hand om mina egna barn efter bästa förmåga.
Men ibland känns det som att det inte räcker.
Jag kan samtidigt inte låta bli att läsa om allt elände. jag tvingade mej igenom hela historien om Baby Peter trots att hela min kropp krampade i protest (för av allt vidrigt jag läst var det här bland det värsta), för på något sätt känns det som ett slags straff för att jag har det så bra. Sjukt eller hur?
Hur kan människor bli så onda? Hur kan man skada ett litet barn?
Hur kan en mamma skada sitt lilla barn?
När bara tanken på att någon annan skadar sitt barn gör så ont i mej..
Tanken på att någon skulle skada mina barn är för tung, det blir bara svart och jag orkar inte tänka den.
Men jag vet att jag skulle offra mitt eget liv för dem. Vilken frisk förälder skulle inte det?
Och till sist: Tanken på att jag skulle skada mina barn, eller stå stillatigande och se på medans någon annan gör det.
Det skulle inte gå. Det skulle vara som när man försöker skada sej själv;
min kropp skulle handla reflexmässigt och förhindra det,
och vore det någon annan än jag som gjorde det skulle jag förmodligen aldrig sluta slå. Jag är ingen mordisk människa men då hade jag dödat, helt säkert.
Så jag förstår verkligen inte hur Peters mamma kunde låta det hända.
Enligt mej är det hon som har handlat värst.
En mamma ska alltid göra allt för att skydda sina barn!
Men efter att jag läst om Baby P rökte jag två cigaretter, och jag skakade medans jag gjorde det.
Ibland orkar jag verkligen inte leva i den här världen, bland människor som är så fyllda av ondska.
Jag orkar inte höra om barn som torteras ihjäl, om djurplågeri, incest och svält.
Om saker som jag inte skulle kunna tänka ut ens i mina sjukaste mardrömmar.
Saker som händer på riktigt, just nu medans jag sitter här.
Det är det som är värst, för mej. Det händer men jag vet inte om det och kan inte göra något åt det. Skulle förmodligen inte kunna ens om jag visste.
Jag vet inte hur det är för andra, men jag får ont, alltså rent fysiskt ont någonstans där omkring jag misstänker att själen kanske sitter.
Det tröttar ut mej och gör mej ledsen och rädd.
Sensationshysterin som blir när något fruktansvärt har inträffat är nästan lika vidrig. Folk blir alldeles till sej och riktigt gottar sej i andras elände.
Det gör mej illamående.
Jag vet att jag inte kan göra annat än att se om mitt eget hus.
Ta hand om mina egna barn efter bästa förmåga.
Men ibland känns det som att det inte räcker.
Jag kan samtidigt inte låta bli att läsa om allt elände. jag tvingade mej igenom hela historien om Baby Peter trots att hela min kropp krampade i protest (för av allt vidrigt jag läst var det här bland det värsta), för på något sätt känns det som ett slags straff för att jag har det så bra. Sjukt eller hur?
Hur kan människor bli så onda? Hur kan man skada ett litet barn?
Hur kan en mamma skada sitt lilla barn?
När bara tanken på att någon annan skadar sitt barn gör så ont i mej..
Tanken på att någon skulle skada mina barn är för tung, det blir bara svart och jag orkar inte tänka den.
Men jag vet att jag skulle offra mitt eget liv för dem. Vilken frisk förälder skulle inte det?
Och till sist: Tanken på att jag skulle skada mina barn, eller stå stillatigande och se på medans någon annan gör det.
Det skulle inte gå. Det skulle vara som när man försöker skada sej själv;
min kropp skulle handla reflexmässigt och förhindra det,
och vore det någon annan än jag som gjorde det skulle jag förmodligen aldrig sluta slå. Jag är ingen mordisk människa men då hade jag dödat, helt säkert.
Så jag förstår verkligen inte hur Peters mamma kunde låta det hända.
Enligt mej är det hon som har handlat värst.
En mamma ska alltid göra allt för att skydda sina barn!
Drömdröm.
Inatt drömde jag att en trollkarl (!?) hade förvandlat jaris könsorgan;
dels hade han inte bara en utan TVÅ snoppar.
Dessutom var de två snopparna typ, 50 cm långa- styck!
"Vilken önskedröm" sa Jari när jag berättade det för honom. Haha.
dels hade han inte bara en utan TVÅ snoppar.
Dessutom var de två snopparna typ, 50 cm långa- styck!
"Vilken önskedröm" sa Jari när jag berättade det för honom. Haha.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)