24.5.09

Haft en sån där soft helg. Fredagen var så soft att jag minns den inte ens.
Kollade på Twilight (igen) och lyssnade på Jaris malande om vilken fjortis jag är eftersom det bara är fjortisar som är helt sålda på Twilight. Jag skiter i honom, jag är visst frän. Gjorde dessutom så sjukligt mycket skolarbete, vilket kändes enormt bra. Jag kommer fixa det här också.

Igår bestämde vi oss först för att ignorera alla barn och låta dem äta godis framför tvn till frukost, så att vi kunde ligga och snuffsa i sängen relativt ostört. Det gick la sådär, så vi gick upp och åkte till Universeum istället.
Skulle tagit kort och lagt in här i bloggen eftersom jag är så usel på det, men jag råkade låsa in kameran i ett skåp istället. Hursomhelst var det mycket trevligt på Universeum. Lovis fick nästan kortslutning av alla nya intryck och Melvin ville inte åka hem. Vi såg typ 100 olika sorters fiskar, Melvin klappade en padda (svinäckligt), aporna var ute till allmän beskådan i regnskogen (sist vi var där var de och blev vaccinerade) och Lovis blev nästan attackerad av en röd fågel med jättelång sylvass näbb. Succé helt enkelt.
När vi kom hem var klockan nästan åtta och ungarna fick bada bort allt paddslem, saltvatten och annat kladd. Man kan ju tycka att de borde ha varit trötta efter en heldag med massa skoj. Men det var de givetvis inte utan röjde runt i ytterligare två timmar innan hela familjen däckade i soffan.

Jag och Jari hade tänkt mysbada med levande ljus och vin, men vaknade istället halvfyra i soffan med varsitt barn ovanpå oss. Ljuva småbarnsliv.

Idag jobbar han, så jag och kottarna ska gå ner till stan och käka mjukglass nu, sedan ska vi hälsa på mor min en stund. Ikväll blir det grillning, vilket alltid är en bra avslutning på alla helger.

20.5.09

Tänk er den sämsta dagen ni bara kan rota fram ur era minnen och dubbla den.
Sådan har min dag varit. Inte värt att säga mer än så tror jag.

19.5.09

Bokvampyr.

Nu har jag läst ut hela Twilight-serien. På 10 dagar, för det gick verkligen inte att sluta. Jag har varit avstängd från verkligheten och tillbringat 10 dagar i ett parallellt vampyruniversum. När jag inte har läst så har jag tänkt på att läsa, jag har läst medans jag ätit, jag har drömt om att läsa medans jag sovit.

Nu är det över och det känns både vemodigt och skönt. Det är nästan lite läskigt med sådana böcker som slukar hela ens exsistens för en kort period. Jag är glad att jag bestämde mig för att köpa böckerna istället för att låna dem, för jag kommer definitivt att vilja läsa om dem ur ett lite mindre hetsigt perspektiv.

Sådana fantatsiskt spännande böcker! Första var lite seg, men sedan blev det bara bättre och bättre. Den sista var nog något av det mest spännande jag läst.
Som en blandning av Harry Potter och Sagan om Isfolket, fast mycket bättre.

Och Jari, du är bäst som låter mej försvinna in i andra världar utan att gnälla överdrivet mycket eller glömma att mata barnen.

18.5.09

Tack!

Tack alla ni som kom i lördags för en fanastiskt rolig fest!
Jag hade skitkul och det hoppas jag att ni också hade!
Blev dock lite trött =) och fick inte sagt hejdå ordentligt till alla. Fast frågan är om någon var medveten om det ens. Kändes som vi var på ungefär samma fantatsiska nivå allihopa! Det är så det ska vara.

Porrpartyt gick väl inte riktigt som förväntat dock, var typ 5 stycken som sagt att de skulle komma som inte dök upp. Utan att ha lämnat återbud eller någonting. Dålig stil, okej om man inte kan komma men då kan man fanimej se till att lyfta på luren och meddela det. Jag är inte synsk.

15.5.09

Öron och galej.

Mitt öra är tomt, hallelujah! Jag fick tipset att inte spruta in massor av vatten i öronen.. Synd. Jag älskar att göra det.

Imorgon blir det galej hemma hos oss! Har inte haft någon inflyttningsskiva än så imorgon slår vi på stort och kombinerar det med ett sex(leksaks)party!
Ska bli otroligt kul. Nästan alla jag verkligen tycker om kommer, det kommer bli en toppenkväll!

Den här gången planerar jag dessutom att inte svepa ett glas whiskey och tvärdäcka, utan siktar på att hålla mej flytande hela kvällen. Är ju så många jag måste hinna umgås med!

14.5.09

Nu förlorar jag snart förståndet.

Jag har något i örat. Igår när jag duschade så spolade jag massor av vatten i öronen (för det är skönt) så jag antar att det är det. problemet är att det vägrar att komma ut och jag har fanimeJ försökt precis allting som är möjligt att göra och nu blir jag galen snart!!!

Har ringt VC och de ska ringa upp mej FEM I HALVFYRA i eftermiddag. Vid det laget har jag förmodligen redan petat sönder trummhinnan med en kniv eller helt enkelt tagit mitt liv i ren panik.

10.5.09

Gäsp.

Idag gick det upp för mig att Alingsås tydligen vunnit handbolls-SM. Anledningen till att jag missat det är antagligen att jag är så helt ointresserad av sport i alla dess former.

Idag var det tydligen något jättejippo i Alinge för att fira att AHK vunnit. Jag kan förstå de som faktiskt även innan den här vinsten varit intresserade av handboll, men jag slår vad om att inte ens hälften av alla människor som nu helt plötsligt fått ett sådant enormt handbollsintresse hade det innan Alinge gick och vann.

Och jag tycker det är så förbannat löjligt. Jag hatar den här förbaskade sportmentaliteten "VI har vunnit. DE har förlorat."

Jepp, Cynism is my middlename.

Twilight!


Nu har vi sent omsider fått se klart på filmen; den var så bra att jag och M såg om slutet två gånger! Otroligt vackert, spännande och mer visuellt än vad jag hade väntat mig. En snygg film helt enkelt med kanonhandling. (Fast det visste jag ju redan.)Bättre än så kan det ju faktiskt inte bli. Jag är mycket nöjd.
Om du som jag gillar fantasy i kombination med skräck (fast jag gillar visserligen ALLT som har med fantasy OCH skräck att göra, inte nödvändigtvis i kombination) och massor med romantik så se den! Och läs böckerna för sjutton!

I wouldn´t pis on you if you were on fire.

Jag har fått lära mig att det finns något gudomligt i alla människor, och att man ska se Gudinnan i alla. Men jag är ganska säker på att jag har hittat undantaget som bekräftar regeln. Det finns helt enkelt inget som är värt att bejaka eller älska i den här personen och jag kan inte hitta något hur mycket jag än tittar.

Att man kan bete sig så vedervärdigt och stört är nästan lite creddigt. Hursomhelst är det hon som gräver sin egen grav, men är för dum för att förstå det.

Jag vet inte alls hur mycket jag kan berätta så här offentligt eftersom det rör en situation på min arbetsplats, och just nu är den situationen så infekterad att jag inte tänker ta några risker. Så vi nöjer oss med att ställa frågan hur en person kan bli så störd och genomrutten ända ut i fingerspetsarna, för tillfället tänker jag inte slösa mer energi på det än så. Men det är som sagt fascinerande.

Visst är ni lite fundersamma nu när jag har arbetshelg och det inte kommit ett enda litet blogginlägg?=) Jag har faktiskt ägnat helgen (förutom att catfightas då) åt att läsa en underbar bok. Det var längesedan jag hittade en sån där liten guldklimp som det bara inte går att lägga ifrån sig, och jag hade nästan glömt den fantastiska beroendeframkallande känslan när man gör det. Det går liksom inte att sluta läsa utan att göra en enorm kraftansträngning, och det enda man kan tänka på är att få fortsätta. Boken ifråga är Twilight av Stephenie Meyer, ni har säkert hört talas om den? Flicka blir hopplöst förälskad i vampyrpojke. Det är egentligen en ungdomsbok men jag älskar den! och det bästa är att det finns tre delar till!

Finns det något sexigare än vampyrer? Absolut inte enligt mej! Undra om jag kan få Jari att vässa huggtänderna och nafsa på mej, lite i allmänhet sådär?

Nu har jag och M som jag jobbar hos vart och hyrt filmen, så i eftermiddag ska vi titta på den. Om den är lika bra som boken så har jag en fantastisk filmstund att se fram emot. Och min antagonist vågade inte komma hit idag, vilket innebär att jag idag fått jobba med en normal, trevlig person istället för en psykopat. Gött mos!

8.5.09

Visst är det härligt när det regnar?

Man slipper gå ut, utan att få prestationsångest över att man inte tar vara på det fina vädret, och allting blir alldeles grönt och härligt! Underbart.

Nu blir det film med lillebrorsan (som jag just spöat i guitar hero). sedan jobba hela helgen.. Mindre kul.

Boris är hemma och verkar väldigt nöjd över det. Har ätit och skitit och nu sover hon. verkar mest sur över tratten hon måste ha på huvudet.. Bild kommer inom kort.

7.5.09

Min stackars katt.

Jag frstår att ni finner det föga intressant att läsa om min kisses hälsotillstånd, men tyvärr blir det nog en del av den varan de närmsta veckorna. Just nu kretsar mina tankar inte om så mycket annat.

Pratade med veterinären precis, och tydligen står det värre till med Boris tass än vad de först trodde. dessutom visade det sig att även ena framtassen har en nästan likadan skada som inte syntes lika tydligt, vilken antagligen innebär att hon blivit påkörd. De har fått ta bort huden både på framtassen och hela baktassen och hon har antagligen enormt ont... Dock verkar hon fortfarande inte ha några inre skador och de trodde att hon kommer kunna bli i princip helt återställd.

Men det kommer att ta lång tid innan hon blir det och tills dess måste hon bo på veterinärstationen så att de kan hålla koll på skadorna och lägga om dem kontinuerligt. Hon ska få komma hem på helgpermission imorgon men på måndag får hon åka dit igen och stanna minst hela nästa vecka.=(

Hon sa att Boris verkar väldigt ledsen och nog gärna vill åka hem. Mitt hjärta sprack. Stackars lilla Borsan... Jag skulle vilja vara där hos henne hela tiden men det går ju inte. Får ta hand om henne så mycket det går i helgen iallafall.

Gissa om vi är glada att vi försäkrat henne! Pengar är väl det sista man ska tänka på nu, men hade hon varit oförsäkrad hade vi aldrig haft råd med all den här vården, och då hade vi blivit tvungna att ta bort henne... Det hade jag aldrig fixat!

Okej att hon har jätteont nu och att allt det här måste vara fruktansvärt jobbigt för henne, jag nskar att det fanns ett lättare sätt men jag vägrar att beröva henne livet bara fr att hon ska slippa smärtan! Hon kommer att bli helt bra. Och att veta det men ändå vara tvungen att avliva sitt älskade djur eftersom man inte har råd med vården måste vara helt fruktansvärt.

6.5.09

Boris är hemma!

Dock inte särskilt välbehållen, men inte värre än att hon klarar sig.

Jag och Melvin körde en stenhård hitta Boris- expedition idag efter öppnis.
Vi sökte av hela ängabo och ropade som dårar. Alla vi mötte måste trott att vi var knäppa.

Men antagligen gav det resultat för när vi varit hemma i ungefär en halvtimme hörde vi det ynkligaste lilla mjauande som man bara kan föreställa sig, och mycket riktigt kom det från Boris. En extremt mossig och ledsen Boris, hon är annars en väldigt käck katt(jag vet att det är världens nördigaste ordval, men hon är verkligen käck), men nu såg hon riktigt deppig ut.

Inte så konstigt upptäckte vi snart eftersom hennes ena baktass visade sig vara totalt mosad.=( Två tår satt bara fast med en hudsträng. Försökte ge henne mat men hon la sig bara ner utan att vilja äta, så jag la henne i sängen och ringde Jari och sa åt honom att pallra sej hem från osteriet fortare än kvickt.
Tänkte att hon kanske blivit påkörd och man vet ju aldrig hur det är med inre skador i sådana fall, plus att hon verkade ha ohyggligt ont och bara låg med benet uppböjt liksom i kramp och skakade inne i sängen.

Sedan iväg i ilfart till veterinären. Där konstaterades snabbt att allt verkade bra inne i kroppen, men uppenbarligen inte så bra med tassen. Veterinären sa att det såg riktigt fult och infekterat ut, och att min lilla bebis måste ha haft jätteont.
Antagligen måste de amputera de två lösa tårna, men hon sa att det vet man inte säkert förrän de gjort rent såret och sett över det. Eventuellt kunde även benet vara brutet... Stackars Boris som varit ensam någonstans i tre dagar och antagligen haft jätteont och inte kunnat ta sej hem.
Och stackars Boris som efter att äntligen lyckats ta sej hem får tillbringa natten ensam på veterinärstationen. Men det måste ju göras. De måste ju laga henne även om jag känner mig som världens taskigaste kattmamma just nu. Hon ska iallafall få massor av lax och mys när hon väl får komma hem.

Veterinären trodde att hon antagligen fastnat i något som slagit åt om tassen med ganska rejäl kraft, eller att hon kanske blivit påkörd.
Hon var iallafall helt säker på att ett annat djur eller en människa inte gjort det. Och det är bra, för annars skulle jag ha blivit tvungen att hämnas på något sätt.

5.5.09

Har du sett den här Borisen?



Min katt är borta. Igen. Jag hatar det här och jag vet att jag får skylla mej själv, och att det är djur och grannplågeri och yadayada. Jag tänker ändå inte stänga in mina katter. Fast det är hemskt när de försvinner, något annat tänker jag inte påstå.

Oftast kommer de till rätta igen. Satan Apansson var borta i en hel vecka en gång. Det kan ha varit den längsta veckan i mitt liv. Att ens fantasi kan uppfinna så många sjuka saker som kan hända en katt är fascinerande, men hursomhelst kom han hem sen. Hungrig som ett as men välbehållen.

Men det är skillnad med Boris. Hon går aldrig utanför tomtgränsen och är i största allmänhet en väldigt blond katt. En gång när hon var mindre så gick hon vilse och hittades av en vänlig själ i Nolhaga parken. Muppkatt. Så nu är jag rädd för nu har hon varit borta i över två dygn. Det värker av oro i magen så att jag inte kan äta, inte sova, ingenting. Katterna är mina bebisar i päls.

Jag hoppas att någon vänlig själ ska hitta henne den här gången också (telehalsband är bra skit). Och jag fasar för att någon elak själ har fått tag på min snälla pälsboll och just nu roar sig med att tortera henne. Eller att hon fastnat någonstans. Eller blivit överkörd och ligger halvdöd och lider.. Ja, ni fattar.

Så ni som bor i Alinge, spana efter min misse! En katt utan lokalsinne kan ju faktiskt vara precis hur vilse som helst... Eller?

4.5.09

Jag (efter att vi hämtat hem kottarna från gammelmormor som barnvaktade i helgen, vilket inte alls är så illa som det låter eftersom min mormor inte ens fyllt 65 än): Men har du saknat mej då?
Melvin:...
Jag: Men hallå!? Jag har ju längtat jättemycket efter dej, har du längtat efter mej?
Melvin: Alltså, mamma...SUCK!...Vi har haft det jättebra så jag har faktiskt inte tänkt så mycket på det. Men okeeej då, om du slutar att tjata så har jag väl längtat efter dej.

Detta sagt medans han sitter med den bärbara datorn i knät. Jag fick farligt mycket tonnis-vibbar av det här samtalet. Farligt mycket.

På tal om det så har vi fixat barnvakt till Peace and love, och fått låna pengar till biljetterna (som håller på att ta slut och det finns inte en janne att vi har råd med några partybiljetter just nu) så nu är saken biff!

Vi sticker utan barn (massa pippande i tält, hell yeah!) på onsdagen, kommer hem på söndagen. Kramar och pussar barn konstant tills på tisdagkväll och sedan är det Arvikadags till söndag nr 2 (då barnen dock kommer att befinna sig i sitt eget hem, med sin farsgubbe). Jag kommer att sakna mina barn så hysteriskt mycket när jag ska vara borta så mycket från dem på så kort tid. Men det kommer säkert att gå finfint. Jag vet ju att de är i trygga händer och antagligen inte kommer bry sej ett dugg om att jag är borta. Åtminstone inte min förstfödda med tanke på samtalet ovan.

Min lilla tjej vill bara vara med sin pappa ändå så för henne är det förmodligen också helt lugnt. Jäkla pappafjäskis. Jag är inte alls svartsjuk. Inte alls.

Skitdröm.

En mindre trevlig sak som hände i helgen var att jag drömde en riktig pungdröm.
Jag mådde illa hela dagen efteråt och ville inte äta något alls. Det var egentligen ingen renodlad mardröm utan bara hyfsat stört och äckligt:

Jag och Jari ska testa den nya innematen. Vi vet inte riktigt vad det är för något men vi tillagar två stycken och äter dem. Det ser ut ungefär som kycklingar, hela kycklingar alltså och jag tycker att det smakar apa så jag äter inte upp, men jari gillar det och äter med frisk aptit.
Plötsligt hör vi ett skrik och upptäcker att vi har glömt det som finns kvar i förpackningen av den nya innematen framme på diskbänken så att det tinat, och när vi tittar in i lådan ser vi att det är inga kycklingar utan det är pyttesmå bebisar, typ sådär vecka 24, som man fryst in och nu när de tinat har de börjat leva igen.
Fatta spykänslan liksom. Drömmen slutar något förvirrat med att vi avslöjar den stora hemligheten med matbebisarna för allmänheten och behåller de sex som fanns kvar i våran förpackning. Så helt plötsligt har vi 2 vanliga barn och sex extrabarn som är jätte, jättesmå och superjobbiga men jag tycker så synd om dem att de får bo kvar ändå. Slut på dröm.

Grymt.

Längesedan jag skrev nu. Men vårvädret har lämnat ytterst lite tid över för att sitta inne och uggla framför datorn.

Har haft en grymt bra helg. Jag gillar kontrasterna i mitt liv. Att ena dagen fira våren tillsammans med nya vänner som på kort tid kommit att betyda väldigt mycket för mej, stillsamt på en underbar plats i skogen. Och att nästa dag tokdansa och vara fullare än en kastrull tillsammans med vänner jag känt länge gjorde min barnlediga helg helt fulländad! Jag ska definitivt tillbringa mer tid med iskall öl på soliga uteserveringar följt av riktigt bra spelningar framöver.

Bob hund var givetvis otroligt bra i fredags med! Men det visste jag ju redan att de skulle vara. Fast det var mest Jespers förtjänst.=) Du ÄR bäst! Och det är grymt att ha dej som vän!

Och att möta riktigt gamla vänner som man inte sett på sisådär 6 år och upptäcka att ingenting har förändrats, samtidigt som allt har det var lite som löken på laxen.
En del människor kan helt enkelt aldrig försvinna helt. En del vänskaper varar verkligen livet ut oavsett hur man när dem, och visst är det alldeles fantastiskt??
Så tack Kim, även om du förmodligen inte läser det här. Fast jag var så kalaspackad kommer jag bära med mej en del av det du sa länge, länge.

25.4.09

Nu rullar vi!

Barnen är påklädda, katterna matade. Jag har borstat ur tovorna ur mitt hår. Solen skiner och vi ska till havet. Det är inte så pjåkigt ändå.

Det hänger ett tungt moln över mej nu. Men om jag inte ska bli galen måste jag välja att ignorera det. Det är mitt eget fel att jag tagit på mig så här mycket under våren. Nu får jag se till att ro det i hamn. Jag är inte den sortens person som resignerar och ger upp.
Just nu känns det dock snudd på omöjligt. Jag har gjort en lista, men jag vet inte var jag ska börja. Jag skulle behöva vara barnlös i flera dagar för att få ordning på allt. Dessutom har vi helt sanslöst mycket räkningar den här månaden, onödiga räkningar som egentligen inte borde finnas (p-bot, cylinderbyte, extrataxa från dagis, bilreparation, hyra av inspelningsstudio etc etc i evighet) men som gör att vi kommer få leva på snabbnudlar tills nästa löning. Men det är bra, då kanske jag blir smal på kuppen.

Det ska gå. Det går alltid på något sätt. Kan ju alltid koka soppa på mina nya sandaler om det kniper.

Jag längtar till semestern! Då ska jag inte göra ett skit. Inte oroa mej ett skit.

24.4.09

Skitfredag.

Jag ska egentligen inte gnälla, eftersom jag har fått vara ute i det fina vackra vädret i flera, flera timmar under arbetstid.

Men det suger ändå så jäkla hårt att det är fredag och jag inte går av mitt pass förrän solen har gått ner. Man blir så otroligt galejsugen när det är sånt här väder så det är nästan löjligt.

Jag vill sitta på min veranda och sörpla på en vindrink medans barnen susar sött i sina sängar. Sedan skulle jag vilja kyssa min man hejdå och möta upp Anneli nere i stan för att dansa bort lite av Arvika-febern som härjar i min kropp just nu, som solen gjort sju resor värre.

Men det ser ju så att säga rätt brunt ut.

Imorgon tar jag med mej ungarna ner till tjörn för att hälsa på far. Var längesen så det ska bli trevligt.

Jari ska spela in en ny skiva i helgen. Kul för honom.

Jag fick köpt nya sandaler idag iallafall. Alltid något.

22.4.09

Så jäkla fränt.

I morses ringde Anneli och flåsade i luren. Hon var allmänt uppspelt eftersom hon skickat en ansökan till att jobba som funkis på Arvikafestivalen och fått ett svarsmejl där det lät som om saken var biff.

Jag blev givetvis sjukt avis och var tvungen att göra en egen ansökan, mest på skoj så där. Fem minuter senare ringer det en tjej och erbjuder både mej och Anneli att jobba med något som heter yttre säkerhet. Det innebär i princip att jobba som vakt mellan festivalområdet och campingarna. Lät ju shysst så vi tackade ja.

Sedan blev Anneli fundersam. I hennes mejl var det ett helt annat jobb, nämligen att köra internationella artister mellan Oslo och Arvika. Hon ringde den tjejen och vi fick det jobbet också, om vi ville.

De slåss om oss. Det är antagligen för att de flesta som vill jobba som funktionärer är typ arton år och bangar när de inser att man måste vara nykter hela festivalen. Vi är antagligen de enda 24åringarna med körkort som är tillräckligt knäppa.

Hursomhelst kom vi efter en del velande fram till att tacka nej till Yttre säkerhet. På sätt och vis hade det nog varit roligare med mer ansvar och träffa massor med folk, men nu får vi ju köra artister (mina gamla band-aid lustar vaknade till liv, förutom att nu får jag faktiskt inte ligga med folk längre eftersom jag är gift. Och tjock.) och dessutom blir det kortare arbetspass= mer häng.

Och ärligt talat, med risk för att låta som en fjortis så är det ju hur fränt som helst att köra band! Visserligen kan jag tänka mej att det förekommer en hel del svågerpolitik i fråga om vem som ska få köra vilka, men jag tror det blir grymt kul i vilket fall som helst!!! Shit!

21.4.09

Bara en till..

Jag: Men Karin, du är ju för fan helt blåst!
Karin: Ja det kan väl hända.. Men jag har iallafall större bröst än dej!

Hahaha.

Mera nostalgi:

Också hittat i min gamla blogg. Så här beskrev några av mina dåvarande (och till viss del nuvarande) vänner mig 2003:

Christian:
"hehe....hmm...ska vi se...jenny är en snäll liten estet som gärna åker på festivaler och gör vad hon tycker är kul på festivaler..ungefär..annars så bor hon i ghettot som ligger långt bort som fan...hon tycker att det e kul å spöa skiten ur folk på tekken 3 också...
nu kommer jag inte på mer :)"

Emli:
"Jenny ohlson, en ljuvlig varelse i ungdomens underbara år.Allt lyser runt jenny när hon kommer och sprider sin fina livs glädje. DEtta får människor med mindre lycka att le, sjunga och skratta! Vilken lyckedom vi känner då! Fröken Ohlson med sitt vackra friska bruna hår på huvudknoppen, älskar och månar om djur och natur! Speciellt sina egna små vovvar som nästan är lika rara som hon själv. Hon brinner med hela sitt varma godhjärtade hjärta för Kulturen här i våran värld, teatern, musiken, dansen och litteraturen. Teater studerar hon flitigt på Alströmergymnasiet, musik finns alltid med henne i blodet,Dansen utövas oftast under berusat tillstånd. Och litteraturen, på denna punkt är jenny mycket begåvad, hon vann tillochmed en novelltävling i nian med "snöbollskriget".. För jenny är det även viktigt att hålla sig i form fysist,och detta gör hon på hälsostudion här i alingsås.(måste här göra ett inlägg å säga att det var det bästa jag hört i år.) Ibland jobbar hon även flitigt på luftfilter där hon tillverkar; ja luftfilter. Skönhetssömnen är mycket viktig för allas våran jenny också, det är inte nyttigt att gå upp allt för tidigt på morgonen.
tack kära jenny heléna ohlson för allt du giver oss!"

Karin:
"Jenny är..ja du hon är om man ska ta det i snälla ord... grov i munnen.. hon säger vad hon tycker som är både bra och i bland inte så bra,Jennys telefontider som hon kan svara i telefon på är mellan 17 då hon precis har gått upp och 18 då hon har dratt hemifrån..ord som fitta, helvete, och hora hör till jennys vardagliga språk.. till fest gillar hon att vara i centrum å lyckas alltid hamna me nån trots att hon hade bestämt att detta inte skulle hända denna helg, genom att undvika att raka sig på vissa kroppsdelar.. puss på denna underbara människa tack för att du finns och för att du alltid finns där med dina älskade ord som favorithora å dylikt. tack! /karin"

Danel:
"ja du det är en fin flicka det må ja säga,även om hon har sina dåliga sidor =) men dom bra överspelar dessa... du kommer aldrig att glömma henne om du träffar henne mer än tre ggr,jag har känt henne i ca 4 år varav dom vi varit tesammans ca 2 år, hennes personlighet är iinte den vanligaste sorten men trevlig =) lr ja inte mot dom som hon vill vara otrevlig mot >;)....som sagt du kommer inte glömma henne i första taget =) ja kommer iaf inte göra det, puss på henne ;P fetish!"

PG:
"ja du jenny....jag blev ganska glad när du blev vegetarian..även om du fortfarande är lite wannabe....hmmm..va finns det att säga?? du borde nog tänka på va du säger ibland...typ favorithora är kanske inte så uppskattat...hihi...men du är en väldigt trevlig liten farlig flicka....jag är ganska glad över att ha dig som kompis...hihi :)kommer fortfarande i håg när vi gick i 8:an och söp varje helg...det va kul det...saknar det lite..gamla goda tider....dina hundar är väldigt söta....hihi kram på dig....:)"

Sjukt roligt!

Blogg-nostalgi!

Jag hade en blogg innan begreppet blogg överhuvudtaget existerade. Eller existerade kanske det gjorde, men det var iallafall ganska få som kände till ordet blogg 2002, tror jag. Jag gjorde det iallafall inte.

Hursomhelst finns min blogg (eller dagbok, som det kallades då) från 2002 och fram till 2005 gömd i en vrå av internet, och så här 7 år senare är det otroligt roligt att läsa den. Jag tänker inte lägga ut adressen här, det finns för mycket där som jag inte direkt vill bli påmind om och inte vill att någon annan ska läsa nu så här långt efter, men ett litet smakprov eller två kan jag bjuda på:

20030623:
"Anneli har fått en liten pojke som heter Albin..
jättesöt.
jag vill också ha en bebi! men det kommer jag aldrig få eftersom jag kommer sitta ensam och bitter i min lägenhet på klippan och sakta men säkert bli söndertuggad av mina utsvultna katter om ett par år.
fan också."

20030220:
"var inne i stan idag med Robin åxå för han skulle spela tv-spel på leksaksaffären,där hade dom en massa bebigrejjor och då blev jag så bebissugen att jag ringde daniel och sa att jag önskade att han gjorde mig med barn.han sa att jag var sjuk och la på. Hans flickvän gillar nog inte mig särskilt mycket."

De här inläggen får mej allvarligt att börja fundera på om jag undermedvetet ville bli på smällen... Ett halvår senare var jag hursomhelst det. Och vi kan utgå från att allt egentligen är Annelis fel.=)


200304:
"13:10
Jag orkar inte dammsuga.
Det bor myror i mitt rum.
Vi har alltid levt i harmoni med varandra,dom har gett fan i mej och jag i dom.
Nu har dom dock gått till överdrift och börjat bli äckliga och smida planer.
Vad dom inte förstått är att jag faktiskt inte bara är en människa utan en ganska smart sådan.
Jag tänker dammsuga upp varenda jävel så fort jag orkar.
Nu är det krig.
19:21
Dom överlistade mej.
Jag byggde en myrfälla genom att hälla ut lite fläderfanta under sängen och tyckte att det här var ett ovanligt listigt drag från min sida eftersom det efter en stund såg ut som en myrmassgrav där...
ojj nu ringde emma och sa att det krisar..får berätta klart myrdramat en annan gång.
20030420
okej åter till myrorna..
myrmassgrav var det ja..men grejjen var att när jag skulle dammsuga upp dom små jävlarna visade det sej att dom var inte alls döda! dom bara spelade.
jag fick panik.
det finns inte så mycket att tillägga eg.
jag är dummare än en myra helt enkelt."


20030308:
"igår var det fest så det skånga i mattisborgen.
först satt vi hemma hos elin och hällde i oss finlandia,sen drog vi till ängabo och sen...
sen blev allt svart.
vaknade naken med en sko på mej och av nån outgrundlig anledning en okänd kaktus i sängen.
total minneslucka.
det enda diffusa minnet jag har är att jag och harif stod ute å rökte och att jag spydde i sandlådan.en helkväll med andra ord.
behöver jag tillägga att jag idag är så bakfull att jag helst vill lägga mej ner å självdö?
ska bli straight-edgare från och med nu.

13:59
okej.nu har jag mött min överkvinna.
elin vaknade,även hon fullt påklädd,med ansiktet i en tallrik tacos och med mat hon inte hunnit svälja innan hon däckade i munnen.
den vinner överlägset.
finlandian måste ha vart utblandad med knark. "

Ack, ljuva nostalgi! Ljuva ungdom!

Tänk om jag fattat då vilken stor grej det här med att fläka ut sitt liv på internet faktiskt skulle bli några år senare? Då kanske jag hade varit svinrik nu.
Det är lätt att vara efterklok.

Gah!

Jag är så otroligt trött på top model! Min brukare har en fix idé om att alla kanaler utom Tv3 är skit. Min åsikt är precis tvärtom; Tv3 är skit.
De visar top model varje dag, det tar aldrig slut. Och har du sett ett avsnitt har du sett alla:
I början är tjejerna bästisar. Sedan blir de bittra fiender som pratar skit om varandra. Så fort något går emot dem börjar de grina: De tänker klippa mitt hår-grin, någon sa emot mej-grin, någon åt upp mitt äpple-grin, jag fick inte den finaste tröjan inför fotosessionen-grin and on and on i all evighet, amen.

Det verkar svårt att vara snygg och intelligent samtidigt. När man ser på top model blir man övertygad om att det är stört omöjligt.

Tur att jag kan gå och titta på mig själv och konstatera att det finns undantag som bekräftar regeln.=D

Glada ointressanta nyheter!

Min morfar lagar bilen, och det kommer bara att kosta oss 700 spänn för delarna som fattas! Känns otroligt skönt; vi har redan helt bisarrt mycket utgifter den här månaden så de 4700 vi sparar nu behövs ändå.

Dessutom fick jag ledigt från jobbet på Valborg, trodde aldrig att det skulle gå att lösa med så kort varsel så jag blev mycket positivt överraskad.
Så nu får jag också vara med och fira den fina gröna våren! Härligt!

Jag har egentligen ingenting intressant att skriva. Huvudet är alldeles tomt och med tanke på att jag jobbar 5 dagar av 7 den här veckan (om man räknar fredag-fredag) så händer det inte så mycket. Jag blir trött och oinspirerad på jobbet, that´s it.

19.4.09

Vita arkivet.

Nu har jag just gått in i vita arkivet och planerat min egen död ner i minsta detalj.
Snacka om en bisarr upplevelse! Det känns som att jag kommer gå in där och ändra stup i kvarten när jag kommer på nya saker.

Jag hoppas att jag inte dör inom en särskilt snar framtid, men skulle jag ändå göra det slipper min familj åtminstone fatta en massa jobbiga beslut nu.

Vill du också måla fan på väggen? Gå in på http://www.fonus.se/index.php?id=226 och välj och vraka bland valmöjligheterna!

18.4.09

Intressanta onödigheter.

Visste du att oavsett vad du har för inkomst, så tillhör du de 10% av världens befolkning som har mest pengar. Tänk på det nästa gång du gnäller över allt du inte har råd med.

Visste du att det tar typ 4 år för ljuset från stjärnorna att färdas till jorden? När du tittar på stjärnorna tittar du 4 år tillbaks i tiden.

En annan frän stjärngrej är att alla atomer en gång varit del av en stjärna. Du har alltså riktigt stjärnstoft i dej!

Du är alltså en rik stjärna som kan färdas bakåt i tiden! Bra va?

15.4.09

Ibland blir jag bara så jäkla less...

Jag vet inte om det är det halvkassa vädret, men idag har jag bara gått runt och känt mig allmänt irriterad på allt i största allmänhet och barnen i synnerhet.

Det blir så ibland, och jag har fått lära mig att det är helt okej att emellanåt känna ett pockande behov av att sätta ut sina ungar till vargen (som just nu faktiskt finns någonstans här i krokarna läste jag i lokaltidningen idag), ändå får jag dåligt samvete och känner mig som en riktig skitmamma.

Men ibland blir jag helt utmattad när den bistra sanningen går upp för mig;
det hjälper inte hur många barnrövar jag torkar, det kommer ändå fler, det hjälper inte att jag tvättar och städar som en tok, för det kommer aldrig att ta slut, jag kommer antagligen inte att få sova en hel natt utan avbrott på flera år till, med enstaka undantag, jag kommer inte att få njuta av en god måltid lugnt samtalande med min bättre hälft. Jag kommer att få fortsätta med det här livet tills jag dör. Förhoppningsvis inte med att torka barnrövar men med allt det andra.

Värsta I-landsproblemen, jag vet. Men nu råkar det vara så att jag är en oerhört bekväm person. Jag gillar inte allt det där housewivebjäffset, inte alls.
Jag läser rätt mycket hellre en bra bok än viker tvätt. Jag hånskrattar i en kvart åt alla som dessutom orkar stryka sin tvätt. Herregud, jag får träningsvärk bara av tanken.
Kontentan är att jag nog igentligen borde ha väntat X antal år med att skaffa barn för att verkligen palla med allt det praktiska arbetet. Å andra sidan är frågan om jag någonsin kommer att ändra mig på den punkten. Förmodligen inte.

Men så tar jag ut min lesshet på barnen. Och det är fel, fel, fel.
De bad aldrig om att jag skulle föda dem. Jag krävde att de skulle komma till världen och nu kräver de att jag ser till att de har det förbaskat bra. Alltså får jag skylla mig själv.

Men ibland är det bara så otacksamt.
Sådär, nu har jag fått gnälla av mej lite, dags att klia kung Melvin på ryggen tills han somnar. Tänk vad bra det hade varit om man hade fått göra allt i omvänd ordning, vill säga ha barn först och sedan själv få bli ett.
Fy sjutton vad tacksam man hade varit mot sina päron då!

Förlåt mamma att jag tog all din nystrukna tvätt och slängde in den i garderoben.
Förlåt att jag låg inne i min säng och skrek efter middag när du jobbat hela dagen.
Förlåt att jag kostade dej massor av onödiga pengar och att jag inte hjälpte dej mer än vad jag gjorde, jag visste inte.
Jag förstod inte att jag borde kysst dina fötter och dyrkat dig dagligen för allt ditt slit.
Tack för att du stod ut med mig iallafall, älskar dej.

14.4.09

Mycket tråkigt och lite roligt.

5300 ska de ha för att laga bilen. Hejdå festivalbiljetter!
Dessutom lyckades Melvin leka sönder vår blandare i badrummet så en ny sådan måste också införskaffas, och tills dess kan vi i princip inte duscha om inte en utav oss står brevid och håller i kranen. Helfestligt.

Det är många materiella motgångar just nu känner jag. Men det är åtminstone världsliga problem. Igår läste jag i tidningen om en familj som inte beviljats hemsjukvård åt sin döende ettåring. När man läser sådant så inser man att man minsann inte har rätt att gnälla. Det kunde varit så mycket värre.

Och nu till de roliga nyheterna (ja jag vet, nu skryter jag lite igen, men vad ska jag annars ha den här förbaskade bloggen till):
Hej!

Jag är redaktör här på FamiljeLiv och har läst din krönika om din rendezvous med Byggare Bob. Vi på redaktionen tycker att det är både rolig och välskriven och har därför valt ut den som gästkrönika i nästa nummer av magasinet, som kommer i juni.
Hoppas att du tycker att det vore kul att bli publicerad!


Jag blir överlycklig över att få bli publicerad. Även om det bara är i en liten tidning som jag misstänker att inte särskilt många läser så känns det ändå otroligt roligt! Ett steg på vägen, förhoppningsvis.

10.4.09

Uppförsbacken som började och sedan bara fortsatte.

Imorses var det trögt att gå upp. Var på Blåkulla-fest igår (Nej det är inget dåligt skämt om att jag flugit till blåkulla, hohoho. Jag VAR faktiskt på Blåkulla-fest, fast i Göteborg)och hade någon slags plan om att jag skulle ta det väldigt lugnt och åka hem väldigt tidigt eftersom jag skulle jobba ett av mina härliga pass idag.

Jag skötte mej anmärkningsvärt bra, iallafall på drickdelen. Däremot snubblade jag inte i säng förräns vid kvart i fyratiden. Det var ju ganska dumt eftersom jag var tvungen att gå upp igen klockan åtta. Men tiden går fort när man har roligt.

Jag kom upp och iväg trots allt. Och imorse var jag ganska trött men sedan har det bara blivit värre och värre. Nu är klockan sex och jag är färdig för sängen. Det är tre timmar kvar och det är tveksamt om jag klarar det utan att nicka till. Spännande.

Och våran bil är trasig. Det är inte ett dugg spännande. Men dyrt, antagligen.

9.4.09

Vad kärleken verkligen handlar om.

Finns det något bättre än att efter en jobbig dag när man slösat massa onödig energi på att bråka med någon som inte ens är värd det, komma hem till någon som älskar en och få ösa ur sig allt det jobbiga medans man blir kramad?

"No, I don´t need no drugs to make me high, no
I don´t need no pills to make me calm, and
I don´t need no beer to make me wild, no
I don´t need no booze to make me warm

No baby,
There is only one thing
Yeah honey,
All I need is you

And I don´t need no porn to turn me on, no
I don´t need no other when you´re gone
I don´t need no one to say I´m cute, no
I don´t need it to write this silly song

No baby,
There is only one thing
Yeah honey,
All I need is you
Yeah baby,
There is only one thing
Yes honey,
All I need is you

And I don´t need no DVDs or TV
I don´t need no luxury or fame
I don´t need no dirty bloody money, and
I don´t need no sugar in my veins

No, all...
All I need is you...
All I need is you,
I need you

And I don´t need no water colour palette
I don´t need it to colour up my life
I don´t need no unnecessary things, no
I don´t need it to be a faithful wife, no

There is only one thing
Yeah honey,
All I need is you
Yeah baby,
There is only one thing
Yeah honey,
All I need is you"

8.4.09

Nu är jag uppriktigt, jävla ledsen...

Upptäckte just (för sent, som vanligt eftersom jag är så jäkla EFTER jämt) att Yeah yeah yeahs, mina husgudar, mitt absoluta favoritband alla gånger spelar på Debaser i stockholm den åttonde maj. Klang och jubel ända tills den bistra sanningen gick upp för mig; det är slutsålt! SLUTSÅLT! Om man inte vill sitta bakom nån fånig ruta i någon fånig biograf ovanför den riktiga klubben- nej tack! Jag vill vara i draget, annars kan det faktiskt kvitta.

Shit. Den här dagen var dålig innan. Nu blev den riktigt sunkig alltså.

Så nu är frågan, ska man lägga 2450 kr på en Roskildebiljett för att få se dem? Alla andra band som spelar på Roskilde är skit. Men det kan faktiskt vara så illa att det är värt så pass mycket pengar bara för att få gå på Yyys.

Det allra mest sorgliga är att jag såg dem Emmaboda för några år sen, men då var jag så trött och bakfull att jag sabbade alltihop. Idioti!

Åh Karen-O, hur kan du göra så här mot mig? Kom till Göteborg också, snälla snälla!!!

Done.

Jag vet inte om budskapet gick fram. Men mitt samvete känns lättare iallafall.

Åh så jobbigt...

Om 45 minuter blir jag tvungen att konfrontera en "kollega" som påstått för andra här på jobbet att jag sagt en massa saker som jag absolut inte sagt (vilket dom andra inte tror heller, men ändå).

Jag gillar inte konfrontationer. Samtidigt ligger det inte i min natur att bara hålla käften och ta en massa skit. Mina vänner säger att det är en skitbra grej att ha mej som man alltid kan skicka fram om någon dummar sej.=)

Det är nog så, och jag verkar nog som om jag är ganska stark när jag väl står där, men jag känner mig alltid som en liten rädd skit innan iallafall.

Det hade varit mycket bättre om jag kunnat ta några groggar innan, eftersom jag ärligt talat blir helt dum i huvudet och tappar all form av överlevnadsinstinkt när jag druckit (till exempel är det inte särskilt smart att hoppa på en två meter lång, snedfull kille på krogen och slå honom på käften)men jag tror inte att chefen skulle uppskatta att jag var full på jobbet, så det får väl gå ändå.

To be continued...

Feminism=Kvinnlighet!

Häromdagen hade vi besök av en bekant som genast var tvungen att kommentera det faktum att vår dotter har ett rött rum med hjärtan på väggarna (rummet var tapetserat sådant när vi flyttade in) och anklaga oss för att vara ena jävla könsbevarare.
Ja...?
Jag ser inget fel i att bevara könen. Jag tycker faktiskt inte att jämnställdhet handlar om att klä barnen i unisexfärger eller prompt göra saker på ett sätt som absolut inte genererar några som helst manliga eller kvinnliga tankar.

Jag tycker att kvinnlighet är fint. Kjol är fint. Hjärtan är fina. Rosa är fint.
Jag tycker om att sminka mig och klä mig kvinnligt. För jag är stolt över att vara kvinna! Jag tycker om manliga män och jag tycker att småflickor gärna får klä ut sig till rosa prinsessor. Vill de klä ut sig till byggarbetare eller polis går det precis lika bra det, givetvis.

Vad jag inte tycker om är alla dessa förbaskade "feminister" som prompt ska göra tjejiga saker till något fult och dåligt! Hela tiden ska man tvinga flickor att vara grabbiga- Tjejer SKA leka med bilar, även om de hellre leker med dockor, de SKA ha blå racerbilsrum även om de helst vill ha lila enhörningar på tapeterna, och vad ger det för signaler om inte att manliga attribut är bättre än de kvinnliga?
Snacka om att feministbrudarna som gapar högst lägger krokben för sig själva.

För mig är det precis motsatsen till vad feminism handlar om.
Dessutom känns det otroligt barnsligt alltihop. Så länge män och kvinnor inte har lika villkor på arbetsmarknaden, så länge småflickor gifts bort mot sin vilja och könsstympas, vem orkar bry sig om sådant småtjafs som färger på kläder och val av leksaker?

Det är en himla massa snack, men en väldigt liten verkstad.

Lägg av med tjafset! Lägg av att få flickor att tycka att flickiga saker är något negativt och koncentrera er på det som är viktigt istället!
Lär era tjejer att vara starka och stolta, att ta för sig i skolan och klättra i träd. Att slå den tykna killen som kallar dem hora på käften.

Vill de göra det i rosa klänning så fine, vill de göra det i flanellskjorta och killjeans är det också fine. Vill de leka med dockor- låt dem! Vill de leka med bilar- Låt dem! Men det ena måste väl för bövelen inte utesluta det andra?
Det ena måste väl inte vara sämre än det andra?

För mig handlar feminism om kvinnlighet. Att vara stolt över att man är kvinna.
Jämnställdhet tycker jag är en annan sak. Men det kan vi diskutera en annan dag.

5.4.09

Helg.

Här kommer ett direktcitat från min fyraåring som summerar fredagen på ett alldeles utmärkt vis:
"Idag är det en härlig dag! Solen skiner som guld på vattnet, mormor har bjudit oss på god lunch och ikväll kommer Abin och leker! Livet är härligt för oss, mamma!"

Älskade, tokunge.

Igår hade vi också en härlig dag, var ute och lekte i solskenet i 3 timmar hela familjen, sedan var det godisfrodning framför Wild Kids och Robinson.
Det enda tråkiga var att Jari vart tvungen att jobba natt tills idag.

Nu ska jag snart iväg och fika med en utlandsboende vän. På stan. Utan barn!
Det ska bli urskönt. Minns inte när jag gjorde det senast.

Sedan blir det Meandi-party hemma hos Angela. Jag är superladdad.
Tänk att man kan ha ett extraknäck där man får träffa massor med trevliga människor, tjöta skit, hjälpa dem att shoppa finfina kläder och fika!

1.4.09

Hohohihi.

Jag kunde inte motstå frestelsen att göra om mitt snälla, fina lur till ett riktigt stygging-lur! Och jag kommer ALDRIG att berätta om det här! Jag skulle förmodligen bli förföljd om det kom ut att man kan vara så sjuk. Moahahaha!

Tihi.

April, april din dumma sill!

Mitt bästa aprilskämt var i lågstadiet när jag lurade min lillebror att glassbilen vält utanför Lödöse och att glassgubben stod och delade ut all glassen till förbipasserande för att den inte skulle bli förstörd.
Tyvärr slog det tillbaka på mig själv eftersom mamma mötte honom när han bara cyklat några 100 meter (det skulle ha varit 4 km) och när han berättade för henne vart han var på väg genomskådade hon det på en gång.

Så hon försedde Johan med pengar och istället för att bli lurad kom han hem med en hel låda glass som han köpt i affären. Gissa hur lång jag blev i ansiktet!
Jisses vad dom skrattade åt mig efter det.

Idag har jag ett riktigt snällt lur på gång, men eftersom personen som ska råka ut för det kanske läser det här så håller jag det för mig själv tills vidare.

Vuxenpoints!

Sparkonton med fonder åt barnen-Check!
Buffertkonto (som man INTE kan komma åt via internetbanken när man blir pizzasugen eller hittar nya skor som man bara MÅSTE ha)-Check!
Samlat alla försäkringar på samma ställe-Check!
Pensionssparande-Check!
Kapitalkonto (som man kan komma åt, dessvärre)-Check!

Fy så vuxen jag känner mig.
Måste nog göra något riktigt ungdomligt, typ, pierca naveln eller något.

30.3.09

Måndag.

Fast för mig känns det som lördag.

Det bästa med att ställa om till sommartid är att barnen med sina inbyggda väckarklockor vaknar en timme senare. Guld!

Shit vad jag har bloggat i helgen. Märks det att jag har tråkigt på jobbet eller vad?

Idag ska jag betala mina räkningar. Sedan ska jag gå ner till stan och shoppa upp det som blir över. Hell yeah!

Extra mycket kärlek till en av mina bästa vänner Anneli, som går igenom något jobbigt idag. Tänker på dej, vännen!

29.3.09

Kärlek är ett brev skickat tusen gånger.

Vad jag bryr mig om nu, är att du kommer nära mig
även om det är försent att älska dig
vad jag bryr mig om nu, är att från samma säng lyssna till samma regn

vad jag bryr mig om nu, är att få ut dig ur skallen
är att aldrig ge hela hjärtat för kärlek igen
den tar slut från kyss till kyss
vad jag bryr mig om nu, är att aldrig ge hjärtat rakt ut

vad jag bryr mig om nu, är att du ligger vaken
i morgontimmen, när regnet slår mot fönstret
och det låter som nån går på dig
vad jag bryr mig om nu, är att du då ser
hur smutsigt livet blivit
vad jag bryr mig om nu, är att se din blick så sårad
när alla löften klingar falskt,
nästa gång du lovar någon allt
vad jag bryr mig om nu, är dina armar om mig
även om jag vet att jag måste glömma dig

vad jag bryr mig om är
att se dig gråta, för jag har gråtit och du ringde aldrig
vad jag bryr mig om är att du kallar på mig
även om jag inte kommer tillbaks till dig
vad jag bryr mig om är att se som i slowmotion
när du går sönder inuti, så som jag gjorde det
vad jag bryr mig om är att du kallar på mig
även om jag inte kommer tillbaks till dig
vad jag bryr mig om är att höra dig andas
veta att du är nära

förlåt nu slutar jag.

Efter Roskilde.

Nu har jag läst ut boken som jag skrev om igår, och jag vet faktiskt inte riktigt om jag ska skratta eller gråta. Jag ska försöka att skriva detta inlägg utan att låta alltför cynisk... Men det kan bli svårt.

Det visade sig ganska tidigt i boken att föräldrarna som skrivit den är frikyrkliga, och vilka stjärnor sedan! Där kan man verkligen snacka om cynism. Om det var något boken gjorde så var det att spä på mina redan låga tankar om frikyrkor. Här kommer några väl utvalda (för det fanns, många, många fler i boken) godbitar i citatform:

"Roskilde var för Ebbe och Birgitta droger och alkohol och dålig musik. Inget som de ville att Carl-Johan skulle åka till."

Sonen är alltså tjugo år och har inte vågat tala om för sina päron att han ska åka till Roskilde. Inte svårt att förstå varför, eller vad tycker ni?

"Men någon säger till dem att det kanske var bra att Carl-Johan inte blev äldre:"för annars kanske han skulle ha råkat ut för värre saker."
Ebbe blir arg när han hör sådant, men Birgitta tar det till sig och kan inte sluta tänka på det: Vad skulle kunna vara värre än att dö? Att han skulle avsäga sig sitt barnaskap hos Gud."


Lägg märke till att det är punkt och inte frågetecken efter den sista meningen. Det var alltså bättre att sonen blev ihjälklämd underst i en lergrop än att han skulle ha lämnat kyrkan.Och åker man på en hemsk musikfestival är man givetvis besatt av Satan och kommer förmodligen att bränna kyrkor i morgon dag.

"-Ska du verkligen lyssna på det här? kunde Birgitta säga till honom. Hon ville hellre att han skulle lyssna på annan musik. Det var Birgitta som försökte ta upp kläd- och musikval och som oroade sig mest över att han allt mer sökte sig utanför de normer som fanns i församlingen."

Det här stycket tycker jag talar för sig självt. Hur kan man kväva sitt barn så? Jag tycker att det är hemskt.

"Daniel är tydlig med att olyckan inte är ett straff för att Carl-Johan var på Roskilde. Det kunde ha skett på pingströrelsens nyhemskonferens också.
-Var olyckan sker har inget att göra med var han kommer att hamna, även gudfruktiga drabbas av olyckor."


Föräldrarna har alltså varit oroliga över att sonen ska hamna i helvetet eftersom han besökt Roskildefestivalen. Det är så efterblivet att man storknar!

"- Carl-Johan var på fel plats vid fel tidpunkt och därför dog han. Någon annan förklaring finns inte. Gud straffar inte människor och låter olyckor hända för att någon har syndat, säger Daniel till dem."

Det är ju fint att prästen Daniel åtminstone fattat att det inte var Guds straff, men att det skulle vara en synd att åka till en plats för att lyssna på musik, dricka, dansa och ha roligt tillsammans med likasinnade är fortfarande lika efterblivet. Och de tycker verkligen att det ÄR så, på riktigt.

"Daniel Alm har hjälpt dem att förstå att det är naturligt att drabbas även som kristen."

På allvar? Finns det så förmätet självgoda människor att de tror sig stå över oss andra vanliga dödliga när det gäller oturskvoten? Ja, uppenbarligen.

"Så blir den festival som tog deras sons liv, och som de till en början inte ville ha kontakt med, till en del av deras församlings framtid."

Lägg särskilt märke till den första meningen. Den är ett återkommande tema genom hela boken. Deras son har enligt dem blivit mördad av Roskildefestivalen. Ja, ni hör ju själva hur befängt det synsättet är. Det som hände i Roskilde var riktigt, riktigt hemskt och orättvist. Men det var en olycka och ingenting annat. Visst kanske det fanns brister i säkerheten den kvällen, och med facit i hand hade olyckan kanske gått att undvika och det är beklagligt, men för varje normalt funtat människa står det tydligt att ingen ville att detta skulle hända. Att ge en festival skulden för sonens död är så bittert och återigen cyniskt att det är inte klokt.

Trots att deras son själv fattade beslutet att åka till Roskilde, själv fattade beslutet att gå på Pearl jam så är ingenting hans fel (såklart! Hur skulle han kunnat fatta några "dåliga" beslut med sådana fantastiskt bra föräldrar?). Festivalen har mördat honom, rått och kallblodigt, enligt dem.

Ja, vad tycker ni? Ska man skratta eller gråta eller kanske både och?

Fy skäms!

Igår när jag åkte hem från jobbet var det tänt nästan överallt, särskilt i Vårgårda.
I Alingsås var det lite bättre och på våran gata hade alla släckt på bägge sidor av gatan utom ett enda hus! Heja Odengatan! Nu gillar jag mina grannar ännu mer.

Jag tycker det är riktigt slappt att inte kunna släcka sina lampor en enda liten timme. Att någon skulle ha missat detta spektakel finner jag ganska otroligt eftersom det funnits reklam både på mjölkpaketen, TV och internet.

Givetvis gör det ingen skillnad för miljön med en timme, men det var väl för sjutton gubbar inte det som var meningen heller! Meningen var väl att visa att vi är missnöjda med situationen som den är nu och att det måste göras stora förändringar.
Att inte orka ställa upp på det tycker jag är skit.

Och ett extra stort fyfinger till alla kommuner som vägrade att ställa upp!
Både Alingsås och Vårgårda dissade hela grejen. Skäms på er!

28.3.09

Earth hour.

20.30 släcker vi lamporna här på jobbet.
Du är väl med?

Therese, jag längtar efter dej!

Jag skrattar fortfarande när jag läser det här:
http://riotmamman.blogspot.com/2006/10/blog-post.html

Ett ganska vanligt förhållande.

Det är rätt fascinerande med dessa bloggar som finns överallt.
Just nu har jag snokat rätt på något slags pars respektive bloggsidor.

Det är väl ganska vanligt att tjejer kärar ner sig i helt ointresserade killar, men för det mesta brukar man ju inte kunna följa dessa tragiska historier som oftast slutar i gråt och tandagnisslan (för tjejen då, givetvis) så konkret som via en blogg.

Så vitt jag förstått är de inte tillsammans. Men i tjejens blogg låter det precis som att de varit gifta i sjutton år och har världens lyckligaste förhållande. Vartenda inlägg handlar om killen i fråga.
I killens blogg står det ingenting om tjejen. Inte ett dugg.

Jag tycker det är ganska underhållande att sitta och läsa om dem.
Samtidigt tycker jag synd om tjejen. Det är så patetiskt och desperat alltihopa.
Antingen lever hon i någon slags fantasivärld, förnekar hur läget är eller så är hon faktiskt störd på riktigt.
Kanske är kärleken helt enkelt så himla blind?

Eller så är killen bara inte intresserad av att skriva om sitt förhållande?
Jag blir galen av att inte veta! Kanske skulle skaffa mig ett liv istället...

Ibland tar jag mig själv på förbannat stort allvar.

Vi var på Hjulet förut (Vårgårdas second hand)och jag köpte 3 böcker för 20 spänn. En av dem heter Efter Roskilde och är skriven av föräldrarna till en utav killarna som dog under Pearl jams konsert 2000.

Jag minns när det hände. 2000 var jag 15 och drömde våta drömmar om att få åka på festival, men min mamma vägrade klokt nog att släppa iväg mig.
När det hände läste jag allt om det i tidningarna och mamma som tänkt låta mig åka när jag var 16 bestämde sig raskt för att inte släppa iväg mig förrän jag fyllt 17-minst.

Sedan glömdes det bort, så som hemska saker som egentligen inte rör en själv har en tendens att göra, men nu när jag satt här och läste om det så slog det mig att jag tillbringade en utav de lyckligaste kvällarna i mitt liv framför den orangea scenen, alltså på samma ställe (om än inte längst fram) där 8 människor dog 6 år tidigare, nästan på dagen. Utan att ens ägna det en tanke. Trots att det är flera år sedan så fick jag en känsla av att på något sätt ha vanhedrat de döda med min lycka... Och så vill jag inte känna. Tror knappast att de skulle tycka det, eller ens bry sig men ändå så kom den känslan för mig.

Men på något sätt tycker jag samtidigt att det känns fint att en plats där något så hemskt inträffat ändå kan vara en bra plats, en plats för kärlek.

Tax tax.

Glömde bort att tacka alla trevliga människor som var här i torsdags!
Öppet hus visade sig vara ett mycket vinnande koncept, men gudars vad trött jag var sedan på kvällen. Däckade i soffan redan tjugo över åtta när de sista gått.

Igår kom det en dammsugarman hem till mig och ville kränga en 33000 krs dammsugare.
Han sanerade min säng på "hudavlagringar, kvalster och kvalsterbajs" som han så mysigt uttryckte det. När jag såg resultatet trodde jag att jag skulle spy.
Hade jag haft 33 lax hade jag köpt den förbaskade dammsugaren på fläcken!

Sedan tog vi en heleftermiddag i götet med diverse shopping. Fick fixat Lovsans ribbotten på Ikea så inatt har hon sovit i sin säng hela natten! Duktigaste tjejen.

Och jag blev så stolt över Melvin. Han har sparat ihop 250 kr genom att städa sitt rum, passa Lovis och hjälpa till i största allmänhet. Igår skulle han sätta sprätt på dem och vi lovade honom att åka till Toys r us på Backaplan så han laddade hela dagen. Väl där hittade han inget som han verkligen ville ha (åtminstone inte i den prisklassen som var aktuellt), men han hade sett ut en Star wars transfomer på Maxi hemma i Alinge sedan tidigare, så istället för att göra som de flesta ungar hade gjort, nämligen att köpa något bara för att eller skrika sig hes så sa han att han skulle vänta tills vi kom hem och handla på Maxi istället.
Trots att vi hade sjutton affärer till som vi skulle till innan hemgång. Sedan gick han snällt med i alla affärerna utan att tjata och på hemvägen åkte vi in på Maxi och fixade hans grej. Min superkille!

Mina barn är helt enkelt bäst.

Idag är det jobb som gäller. Skitsegt. Jag ville vara hemma och plantera blommor!

26.3.09

Telefonförsäljare.. Jaja.

-Hej det är Jenny.
-...Ja hejsan, jag söker Jenny?

I rest my case.

Vad vet du om Harry potter?

"Expert!
Oj, oj, oj - du har gjort din läxa!"

Tragiskt eller vad?



`

24.3.09

Det är det här som kallas envishet.

Jag har varit vaken sedan tio i fyra (Då min stackars make vaknade och var alldeles hysterisk eftersom han drömt att Melvin blivit ihjälkörd av en bil, vilket visserligen var en helt okej dröm att bli hysterisk över). Eftersom jag skulle upp kvart i sex blev jag givetvis skitstressad och försökte tvinga mig själv att somna om fort som attan, med det givna resultatet att jag var klarvaken tills ca 20 min innan jag skulle upp.

Hursomhelst så har jag varit vaken sedan dess, haft en hyfsat taskig dag på jobbet och sedan donat med en massa grejer. Så redan vid 21-tiden var jag redo för sängen.

Det smarta altrenativet hade varit att då lyssna på kroppens övertydliga signaler och gå och lägga sig, vakna pigg och utvilad imorgon.

Det korkade alternativet är att tvinga sig själv att vara uppe till strax innan spöktimman bara för att titta på en fjantig serie som de efter nästan 5 år börjat sända på den ännu fjantigare tiden 22.40 och vakna trött och sur som ett gammalt troll imorgon.

Varför? Jo, av ren envishet. Jag har minsann följt Lost sedan det började, och fatsän jag blir helt lost av att försöka hänga med i vad som händer så vägrar jag att sluta titta nu, när det tydligen bara är 2 säsonger kvar.
Jag ska ha reda på vad det är för ugglor i mossen på den där förbaskade ön om jag så ska stryka med på kuppen!

22.3.09

Våren är här!

Och vilken otroligt bra första vår-helg jag har haft!
I fredags firade vi vårdagjämningen med god mat och några glas vin med trevliga vänner.
Dessutom hade Melvin en kompis här som sov över, för första gången. Han är så stor nu, min lilla. Det gick bra och var givetvis oerhört spännande för bägge pojkarna. Lite för spännande kanske eftersom de vaknade tjugo över tre på nattenoch sedan inte somnade om. Så igår morse var jag redigt trött.

Men det var bara att ignorera för det bar iväg till trollhättan för lite mer vårdagjämningsfirande plus fest. Vilket som alltid var jättetrevligt.
Men vid halvtolvsnåret däckade jag av utmattning, tråkigt nog men inte särskilt konstigt med tanke på att jag varit vaken sedan halvfyra på morgonen.

Imorses när jag åkte hem från trollhättan kändes det verkligen annorlunda.
Ljuset och luften som andades vår. Det är första gången jag verkligen har känt skillnad från innan ett firande, bara sådär. Fränt värre.

Idag har jag haft en mycket trevli (som alltid) Meandi-träff och sålt ganska bra med kläder, och sedan slappat. Hade storslagna planer på att dona i trädgården och göra vårfint där. Men latmasken vann ändå. Kände att jag behövde lite vila nu.

19.3.09

Det känns ju lite ointressant, men jag kan inte låta bli att kommentera det fantastiskt härliga vädret! Det är visserligen svinkallt ute, men jag känner ändå ett slags spirande hopp och en liten försmak av ljuvliga grillkvällar och salta bad när solen lyser så trevligt.
Dessutom föder det en nästan oemotståndlig längtan efter att köpa nya sandaler.
Oerhört tråkigt att spendera en utav de första vårdagarna på jobbet bara.

16.3.09

Fast förresten.

Så är jag tjock och tatuerad och har blonderat hår. Det kanske räcker för att vara WT?

White Trash-jag?

Ptjae, jag vet ju inte riktigt hur man ska definiera det påhoppet.
Faktum är att jag finner det föga troligt att några så kallade White Trash över huvudtaget exsisterar i Sverige (att använda uttrycket känns däremot lite lagom trashigt).

Så vitt jag vet har jag ett arbete och har aldrig levt på staten eller bidrag.
Så vitt jag vet är jag gift med pappan till mina barn. Alla mina barn.
Så vitt jag vet bor jag inte i husvagn eller ett fallfärdigt gammalt ruckel.
Så vitt jag vet behandlar jag min man, mina barn och vänner med respekt och värdighet.
Så vitt jag vet använder jag inte alkohol eller andra droger i större utsträckning än många andra. Och aldrig när mina barn är närvarande.
Så vitt jag vet studerar jag för att kunna få en högre utbildning.

Men men, det man anklagar andra för att vara är ju ofta det man själv är, så vi lämnar det så.

13.3.09

Tidsmaskinen från helvetet.

OM det nu mot all förmodan skulle råka finnas något sådant som ett helvete, och om man i sådana fall skulle få lov att skapa det själv utav den värsta situation man kan tänka sig, så har jag just tillbringat 2 timmar i mitt.

Jag har alltid haft svårt för ålderdomshem; jag är absolut inte det minsta rädd för att dö, men jag är totalt jävla skräckslagen för att bli gammal och tvingas in på hemmet. Sjukt obra atmosfär. Jag känner mej döende bara av att befinna mig i den en stund och blotta tanken på att tillbringa mina golden years på ett sådant ställe gör mej bitter.

Idag fick jag vatten på min kvarn när min brukare ville gå på sångstund på ett utav ålderdomshemmen här i Vårgårda. Det visade sig snabbt att sångstunden bestod av en kärring med den kassaste sångröst jag någonsin hört, som sjöng litegrann och pratade ganska mycket.
Pratet gick ungefär såhär:
"På den gamla goda tiden hade vi bara stenar och kottar och blommor att leka med, men vi var så förnöjsamma ändå för vi hade GUD. På den gamla goda tiden fick vi gå 2 km till skolan, inga skolbussar som de har nuförtiden inte! Men GUD fick oss att orka." Sedan var det tydligen något lapp-tema för hon pratade ganska mycket om Lapp-Lisa och hur herren hjälpte henne på diverse ointressanta sätt.
Dessutom läspade hon mer än vad jag trodde var fysiskt möjligt och uttalade piano PI-aaaano. Dessa utläggningar varvade hon alltså med långa sånger i falsett som uteslutande handlade om gud och jesus. Jag höll på att krevera.

Sådant ska man alltså dessutom behöva utstå under sina sista år i livet???
Det räcker inte med dålig mat och kärringar som är hälften så gamla som en som torkar en i rumpan och talar med bebisröst, utan man ska tydligen få den förbannade kristendomen nerkörd i halsen också...

Givetvis pejlade kärringen in mig direkt i fikastunden (där det givetvis inte serverades något annat än kaffe, för på den gamla goda tiden fanns det minsann inget annat att dricka), kom och lade armen om mig och frågade om hon kunde slå sig ner. Jag tänkte i mitt stilla sinne att jag kan gärna slå ner dej (nej då, nu överdriver jag lite, men jag var inte överdrivet intresserad av att sitta brevid henne). Jag förstår inte? Syns det på mej att jag lider? Har jag okristet utseende eller vad?

Hursomhelst avbröt jag hennes målmedvetna försök till att frälsa mig med att jag endast var med i egenskap av P.A. Basta.

Förhoppningsvis så hinner det hända en del innan jag ska in på hemmet.
Det här är ju den gamla skolan, och då var det väl ganska mycket kristet tjafs, kanske får vi när det blir dags för mig träffas och spela TV-spel i samlingsrummet istället för att lyssna på galningar utan sångröst.

För annars tänker jag be mina barn att slänga ner mig för ättestupan, inget snack om saken.

11.3.09

Lönen fixad.

Jag var grymt bra. Kommer nog få en miljon i löneförhöjning. Minst!

Lönesamtal...

... ska jag på nu om en liten stund.
Det ska bli intressant, eftersom jag fått bedöma min kompetens på ett papper, sedan har chefen ett likadant papper där hon bedömt mig också ska vi jämföra våra papper.

Jag har kryssat i att jag är bäst inom samtliga områden på min arbetsplats.
Dels har jag hört att man alltid ska satsa allt när man löneförhandlar, dels anser jag faktiskt att med den skitlönen jag har så ger jag rätt mycket mer än vad jag får.

Jag återkommer med en uppdatering efteråt...

8.3.09

Stopp!

Jag och min son har en gemensam passion. Hon heter Veronica Maggio och varje gång vi åker bil tillsammans kopplar vi mp3n till bilstereon och sjunger för fulla halsar.
Vår absoluta favoritlåt heter Stopp. När Melvin vrålar med i refrängen så sjunger det inuti mej också. MEN.

Sedan hela den här historien med morden i Arboga klarar jag inte av att lyssna på Stopp utan att börja tänka på den där psykopatiska tyskhyndan.
Det är otroligt störande och jag vet att det är ganska irrationellt, men samtidigt passar texten så himla bra in på henne att det för mej blir oundvikligt att dra åt det hållet. Och när jag börjar tänka på henne blir jag ledsen och får magvärk, vilket gör att lyssnandet inte blir särskilt angenämt.

Det här är ju förvisso en riktig liten struntsak i jämförelse med vad hon gjort, men det stör mej ändå. Jag vill inte bli ledsen av att lyssna på Veronica!

Var bor du lilla råtta & Imse vimse spindel.

Det märks att vi inte bor i ett nybyggt hus längre, på flera mindre trevliga sätt.
Häromdagen så kröp det upp en spindel stor som en enkrona på väggen i vardagsrummet.
Jag är inte särskilt rädd för spindlar men när Jari försökte få våra utvecklingsstörda katter att fånga den med resultatet att den trillade ner i soffan och ännu inte har återfunnits, tyckte jag att det blev lite obehagligt.

Ännu mer obehagligt blev det när Jari raglade upp yrvaken och lagom morgonglad vid femsnåret för att ge sej iväg till jobbet, men först skulle han slänga något i komposten.
Kompostlådan sitter på insidan av skåpsdörren och är alltså ungefär i lårhöjd, och när Jari lyfter på locket sitter det en råtta där och mumsar förnöjt på en äppelskrutt.
Trevlig chock han fick, ja både Jari och råttan.
Mest Jari kanske eftersom han pep som en flicka i väldigt hög ton så att jag vaknade.

Dagen efter var mister råtta på plats igen, men den här gången lät han sig inte skrämmas iväg utan satte sig och stirrade trotsigt på Jari.

Nu förs det ett tyst krig i vårat kök, mellan Jari oc råttan. Jari tänker utrota den och tills han har gjort det vägrar jag att slänga soporna.
Melvin tyckte att vi kunde fånga den och ha den som husdjur.
Äckligt.

Jag undrar varför de förra ägarna inte talade om på visningen att vi har extra hyresgäster?

7.3.09

Jaja...

Nu är någon tydligen skitsur på mig för något som jag inte har gjort, och om personen i fråga tänkte efter lite skulle han förmodligen fatta det själv, det krävs inte direkt någon raketforskning för att koppla hur det igentligen ligger till.

Men ärligt talat så orkar jag inte bry mej om det särskilt mycket.
Är man inte smartare än så, så fine.

Utmanad.

Har blivit utmanad av:

www.fetbulan.blogspot.com (Funkar inte att länka.)


Till utmaningen då,
jo den består av 1 styck bild på dej själv utan snyggkänsla.Helst en bakfull,osminkad eller grimaserande hottie..hehe! Inga probs va?Sedan sju stycken tillhörande saker om dej självsom du tycker att du är grym på, riktigt bra på.
Det kan vara materiellt, praktiskt, emotionellt eller något du gjort som var så där riktigt bra.Hänger ni med?

Utmanar:

Alla som känner sig sugna.


Här är min bild, det är inte den allra fulaste, men eftersom jag inte har internet på den stationära datorn (där fulbilderna finns) för tillfället så fick det bli den här.
Och den är faktiskt ganska ful, jag ser helt ond och bulltokig ut.


1. Jag är bra på att fokusera och sedan genomföra, även om det inte alltid verkar som om det ska bli gjort så blir det det till sist, och oftast med gott resultat.

2. Jag är grymt mysig, glömmer aldrig bort att pussas och kramas varken med man eller barn.

3. Jag är skitbra på guitar hero, åtminstone om man jämför med jari.

4. Jag står för vad jag tycker till 110% och vänder aldrig kappan efter vinden för någon annans skull eller för att undvika konflikter.

5. Jag vet precis vem jag är och vad jag vill ha ut av livet.

6. Jag kan det absolut häftigaste partytricket, som ingen annan jag träffat kan.

7. Jag har världens bästa humor.

Shit vad svårt det var! Jag hade nog kunnat komma på lite bättre, djupare grejer... Men strunt samma!

Färdigflyttad!

Första blogginlägget på en vecka, inte så konstigt eftersom jag dels inte haft något internet hemma och min bärbara har skitkass täckning i det nya huset, och dels eftersom jag inte särskilt förvånande haft ungefär 2000 saker att göra.
Idag jobbar jag dock och har massor med tid att bara sitta, känns underbart!

Flytten blev ganska så kaotisk, jag fattar inte hur vi kunnat samla på oss så himla mycket grejer i vår lilla lägenhet!
När vi flyttade från hus på 110 m2 till lägenheten på 76 m2 hade vi två flyttlass, nu när vi flyttade därifrån hade vi FYRA. Hur är det möjligt, rent förvaringsmässigt?

Som tur var hade vi ett tappert gäng med flyttkarlar och en mamma (min) som städade ur det mesta av lägenheten, så vi han trots allt klart även om oddsen var emot oss.

Sedan såg visserligen huset ut som sju svåra tjackpundarår när flyttgänget åkt hem, men nu en vecka senare börjar vi faktiskt se ljuset i tunneln, efter en god portion ryggvärk och förhårdnade fingertoppar efter allt skruvande ( nya köksmöbler, ny garderob, två nya barnsängar, nya hyllor, ny bokhylla= två miljoner skruvar).

Lovis har dessutom fått något slags flyttpsykos kombinerat med nya tänder och bara skriker så fot man försöker sätta ifrån sig henne, skitkul.

Trots att det varit en hemsk flytt så är det så himla skönt att äntligen ha flyttat! Vårat hus är så fint och vi kommer att få det så bra där när allt är färdiguppackat, jag älskar att vakna på morgonen och ha skog utanför sovrumsfönstret.
Jag älskar att ha en egen garderob som är bara min. Jag älskar att kunna öppna dörren ut till baksidan och släppa ut ungarna. Det är så skönt med allt utrymme och att barnen fått egna rum.

Det är helt enkelt värt allt jobb hundra gånger om!
Men jag ska aldrig flytta igen!

28.2.09

Hur tror ni att det gick?

Jo, givetvis ballade jag ur, följde med till hotellet och blev skitpackad.
I säng strax innan femsnåret imorse, sedan upp nio och sen dess har jag packat och packat och packat. Nu håller jag på att städa köket och sedan ska jag äntligen få lägga mej ner!

Så jävla, jävla korkat att gå ut igår, jag måste skaffa mej lite karaktär.
Men jag hade roligt iallafall, fast jag drabbades av tillfällig fylletourettes och kallade nästan alla människor för hora. Moget.
Hursomhelst så har jag överlevt den här dagen på nått vänster, så nu ska jag fortsätta städa mitt kök vilket förmodligen kommer ta några timmar till.
Jag vill gråta, men skam den som ger sig!

Jari har varit en sån pain in my ass hela dagen och bara retats. Dessutom hade han glömt ugnen på med en pizza i i morse när jag kom upp så att hela lägenheten var rökfylld och nu luktar här skit, för att inte tala om att vi kunde brunnit upp!
Så idag är jag inte överförtjust i honom. Men, men.

Nä, nu är det slut på rasten, och nästa gång jag skriver är jag en ängaboare!
Tjoho!

27.2.09

Masterplan.

Åh vad segt att sitta på jobbet och tråka när man är barnledig!!!
Ungarna är hos min mormor, hela helgen och meningen var ju att vi bara skulle packa och städa. Men ett sånt här gyllene tillfälle kan man ju bara inte slösa på enbart tråkiga saker, så efter jobbet sticker vi upp till anneli och spanar på sexleksaker, och lite full tänker jag allt bli. Men inte fullare än att jag orkar hoppa upp imorgon bitti och ta tag i allt som måste göras.

Imorgon packar vi första lasset i flyttbilen, sedan packar vi allt som finns kvar i lägenheten och så ska vi försöka städa så mycket som möjligt. Skitkul dag...

På söndag 8.30 får vi nycklarna och sedan blir det bära, bära, bära och städa klart det vi inte hinner med imorgon.

Två otroligt tråkiga dygn med andra ord, men sedan börjar det roliga!
Packa upp och fixa och dona.

Tiden går så jäkla långsamt nu, jag vill vrida fram!

Ikväll bli det ju kul iallafall. Var tusen år sedan vi var helt barnlediga.
Men jag ska inte balla ur. Måste ta det lugnt, måste ta det lugnt...

26.2.09

Lille, lillebror.

Eller tjae, så värst liten är han väl igentligen inte eftersom han fyller 17 i år.
Hursomhelst så ska han opereras imorgon bitti. Värsta monsteroperationen och jag tycker så synd om honom som får ligga där alldeles ensam och nervös inför sin första operation någonsin eftersom ingen av oss fick stanna på sjukhuset över natten.

För fast han är 17 så är han ju min lillebror, och småbröder klarar sig som alla storasystrar vet inte själva.
Melvin är helnojig och tror att Robin ska dö, stackarn.

Men mest synd är det som sagt om Robin själv, hans revben växer åt fel håll, det vill säga inåt och därför ska de bryta upp ett par av dem(!!!) och stoppa in någon slags tandställning för revbenen som ska tänja ut hans bröstkorg åt rätt håll (ja ni hör ju själva att jag har all rätt att vara nervös), om de inte gör det riskerar revbenen att börja trycka mot hans hjärta så småningom och då kan det vara livshotande.

Han kommer att ha fruktansvärt ont och tillbringa den första veckan nerdrogad på sjukhuset, sedan kommer han att vara sängliggande i minst en månad.

Oftast spyr jag på min kära bror, men nu skriker alla mina storasystersinstinkter i panik. Jag vill skydda honom, byta plats med honom eller vad som helst.

Men jag kan inte göra ett skit utom att sitta på jobbet och vänta tills mamma ringer och talar om hur det har gått imorgon.
Jag hatar att vara maktlös. Jag är bra på makt.

25.2.09

sexy motherfuckers!

Har precis sett klart på Patrik 1,5.
Det var en urgullig film, öven om den tedde sig smått orealistisk av flera anledningar.
Nu är jag inget proffs på hur socialtjänsten här i svedala fungerar.
Men jag finner det rätt osannolikt att man skulle få en adoption enbart bekräftad via post, utan något som helst personligt möte med myndigheterna, inga bilder på barnet etc. Vidare tror jag knappast att socialtjänsten skulle skicka ett femtonårigt barn ensamt hem till sina nya päron och dessutom finns det så vitt jag vet flera gaypar som visst fått adoptera från andra länder, men om man bortser från detta så var det en riktigt trevlig filmstund.

Dessutom är Torkel Petersson och Gustaf Skarsgård helt otroligt heta när de hånglar loss! Det är sexigt med killar som hånglar, och därmed basta!

24.2.09

Jag hade skrivit något här. Och där under också. Men sen ångrade jag mig. Thank god!

Färdigmjäkat.

Det blev en lång natt med Big brother repriser från 2003.
Helt bisarrt, kändes som att hoppa in i en tidsmaskin och resa tillbaka en stund.
Jag minns den våren så väl...

Hursomhelst är jag bättre nu, och vi har fått en hel del gjort idag trots att jag känt mej bakfull som om jag druckit en dunk dålig hembränt alldeles själv.

Jag får ta tåget till jobbet imorgon så åker jari och slänger saker, allt löser sig alltid!

23.2.09

Nu dör jag!

Åh fy vad jag hatar att vara magsjuk!

FAN TA AHLGRENS BILAR!!!

Flyttpsykos.

Det är skönt att flytta. Jag städar och rensar och gör rent saker som en liten blå.
Det är skitkul att packa upp allting, och inreda ett nytt ställe men det är inte kul när det är en vecka kvar och hemmet ser ut så här:



Jag blir skitstressad av att bo i en flyttlåda, dessutom får jag totala tvångstankar av att ha saker ogjorda, och just nu finns det jäkligt mycket som är ogjort.
Om man bara kunde vrida fram tiden en vecka! Om en vecka är vi friska, färdigflyttade, det är färdigstädat och allt är (förhoppningsvis) på plats så att vi kan börja med det roliga uppackandet, just nu känner jag mest för att lägga mej ner och skrika en stund.

helvetes förbannade skit.

Igår strax efter att jag skrivit färdigt här så kaskadspydde Lovis i hela soffan. Tur att jag ändå tänkt tvätta den i veckan, och tur att jag inte varit hurtig och gjort det än.
Sedan spydde hon hela natten, endast i handdukar kan tilläggas för av någon anledning blir hon helt hysterisk om man försöker hålla henne över en hink/toalettstol.

Nu mår hon dock bra igen, men Jari ligger och kräks och ojjar sig så nu är det bara jag kvar. Och med tanke på att jag åt upp resterna av Lovis fruktsallad igår typ en timme innan hon satte igång så ser det rätt brunt ut för mej.
Det har redan bubblat olycksbådande i mitt innandöme ett tag.

Jaja.

Om man ska se det positivt så är det en himla tur att det händer nu, och inte om 4 dagar då vi flyttar.
Och förresten så var det en förbannat god fruktsallad!

22.2.09

tjo hej!

Ska man inte ropa än, men faktum är att vi andra hittills inte blivit sjuka. Jag vet inte om det är ahlgrens bilar som gjort underverk, eller det faktum att vi spritat händerna till förbannelse, eller så är det helt enkelt magsjukebasilusker med rejäl fördröjning på utbrottet och så blir vi sjuka lagom till flytthelgen.
Men just nu känns det iallafall ganska hoppfullt.

21.2.09

Det här händer bara inte...

Melvin vart bättre och gick till dagis både torsdag och fredag.
Vi blev inte sjuka och jag drog en stooor mental lättnadens suck och tackade min lyckliga stjärna.

MEN.

Imorse spydde Melvin igen, och sedan har det bara eskalerat till ett solklart fall av vinterkräksjuka. Vi skulle åka och hälsa på Jaris föräldrar idag, vi skulle fixa släpkärra och köra massa saker till tippen. Vi skulle åka pulka med Anneli, Albin och Molly vilket Melvin längtat jättemycket efter, imorgon skulle vi träffa Marie och hennes barn en sista sväng innan flytten och leka med dem. Mamma skulle ta barnen i eftermiddag så vi kunde städa ur förrådet.

Istället sitter vi här och bara väntar på att ett riktigt spyinferno med samtliga familjemedlemmar ska bryta ut, och det är väl bara en tidsfråga.
Hela helgplaneringen har gått åt skogen, nu vet jag inte när vi ska hinna varken städa ut förrådet eller köra saker till tippen, men göras måste det ändå på nått jävla vänster.

Jag bli så förbannat trött. Jag tycker så synd om Melvin och det är så taskig tajming just nu så det finns inte. Men vad göra?
Den där lagen om alltings överjävlighet är en riktig skitgrej som aldrig slår fel.

Nu måste jag gå och racerpacka några lådor innan jag börjar spy.

Fick ett häftigt tips av marie iallafall, nämligen att man ska äta massor med ahlgrens bilar för det ska finnas något ämne i dem som neutraliserar magsjukebakterier.
Tydligen hade hon fått tipset av en fembarnsmamma som i sin tur fått det av en RIKTIG läkare, och bägge intygade att det faktiskt fungerar.
Just nu är jag beredd att testa vadsomhelst, och ahlgrens bilar är ju faktiskt jättegoda.=)

17.2.09

Liten sjuk.

Skulle varit i skolan hela dagen idag, men hann knappt lämna Melvin på dagis förrän de ringde och sa att han var dålig. Tur att jag inte hunnit gå hemifrån.

Jari är visserligen hemma, men han är också smådålig och ska ha dem senare när jag har historialektion plus hela kvällen, så jag stannade hemma och pluggade istället.

Ska ner på lektionen sedan bara. Det är skönt när man får ursäkter för att slippa.=)

Så nu ligger Melvin här och ynkar, ont i magen och huvudet och kroppen.
39 graders feber och allmän misär.

Jag kan dock inte låta bli att vara självisk, så nu går jag runt och fasar för att hans basilusker ska ligga latent i min kropp och slå till lagom tills vi flyttar.
Det vore ju helt fantastiskt om det blev så! Skulle inte förvåna mig ett endaste dugg.

Skins.

Jag blir så jävla, jävla underbart glad och rörd varenda gång jag ser den här serien.
Igentligen är det en riktig misärserie, men den har ett sådant djup, sådan känsla och så mycket kärlek i sig att den tar andan ur mig varenda vecka.

När mina barn blir tonåringar vill jag att de ska vara sådana syskon som Tony & Effy Stonem.
De behöver kanske inte knarka och supa lika mycket som de gör, men jag vill att Lovis alltid ska se på sin bror med beundran och respekt, och jag vill att Melvin ska släppa allt när hon behöver honom.
Jag vill att när de säger jag hatar dig ska det höras att det i själva verket betyder jag älskar dig.
Och om de vill gå ut och dansa tillsammans vore det underbart, det också.

16.2.09

Dömd.


Visste ni att hon titulerar sig själv som modell, historieforskare och arkeolog? När man ser den här bilden undrar man ju vilken modellargentur hon arbetar för. En blindskrift kanske? Och med arkeolog kanske hon menar arbetslös. Orden börjar ju trots allt på samma bokstav. Aldrig har jag hört talas om någon som titulerar sig historieforskare som är inneboende hos någon och tigger pengar av sin mamma för att överleva.
Snacka om taskig verklighetsuppfattning.


Christine Schürrer. Sällan har mitt hat mot en människa jag aldrig träffat varit så stort.
Sällan har en enskild händelse berört mig så djupt.
Men barnen i afrika då? Som slaktas varje dag på ännu värre sätt?
Jo visst, men det är så långt från min verklighet att jag inte kan relatera till det.

Den här händelsen kan jag relatera till. Emma Jangestig är i min ålder, hennes son och dotter var i mina barns ålder när de mördades.
Hennes liv och mitt var nog ganska lika. Mina barns tillvaro liknade nog hennes barns.

Jag kan med lätthet föreställa mej barnens panik och skräck när den här galningen slog ner deras mamma, och sedan jagade dem runt i huset med en hammare.
Hur storebrorsan försökte försvara sin mor och syster, precis som Melvin skulle ha gjort. Hur Saga Jangestigs hjärta måste ha bultat när hon såg sin bror bli misshandlad till döds med en hammare, precis som Lovis hjärta skulle ha bultat.

Just det faktum att dessa barn levt ett så oskuldsfullt och tryggt liv fram tills deras sista minuter i livet gör det så svårt. De måste varit så fruktansvärt rädda, på ett sätt som barn som redan sett för mycket kanske inte är. Inte på samma sätt.

Idag föll hovrättens dom. Straffet står fast och Schürrer döms till livstids fängelse och livstids utvisning. Skadeståndet till föräldrarna höjs.
Hon döms som utan något som helst tvivel skyldig.

Det finns många som har tvivlat på hennes skuld, ansett att bevisningen är för svag, att en syndabock till varje pris har behövt utses och att man inte undersökt möjligheten till andra gärningsmän tillräckligt noggrannt.

Jag har varit lite smått besatt av detta fall, så besatt att jag laddat ner den omtalade FUP:en på nästan 4000 sidor och gått igenom stora delar av materialet.

Jag är ingen polis, men för mig är det alldeles solklart så att hon är skyldig.
Hennes historia är visserligen tunn i sig. Det finns alldeles för mycket som talar för att hon varit besatt av expojkvännen, att hon skulle befunnit sig i Arboga just den dagen för att titta på stenar, ja, allt det där som redan står i tidningarna och som ni säkert redan läst och som jag inte behöver traggla en gång till.

Men det är inget av det som gör mej säker på att det är hon som har gjort det.
Utan en sak som märkligt nog inte uppmärksammats särskilt mycket i media, nämligen det faktum att Emma Jangestig redan innan hon fått lämna sjukhuset och isoleringen talar om att det är en kvinna som gjort det, en kvinna som hennes sambo haft som semesterförälskelse, som talar ett annat språk och som han har barn med (vilket är lögn och förbannad dikt, men ändå).

Hur många kanditater finns det som stämmer in på den beskrivningen?
En.

Senare har Emma Jangestig ändrat mycket av sitt vittnesmål, jag tror inte att hon medvetet ljuger. Men jag tror att hennes hjärna kanske spelar henne spratt som gör att hon minns saker som faktiskt aldrig hänt, på grund av all påverkan från media och dylikt.

Dessa första vittnessmål när hon i princip bara yrar i sjukhussängen tycker jag däremot säger allt.

Därför är jag bombsäker på att det där tyska ludret är skyldig.
Och jag hoppas verkligen att hon får ett helvete i fängelset.

Hur blir en människa så kall? Hur störd måste man vara?

15.2.09

Det här är vad jag fick:

Ett varmt bad med rosenblad i och levande ljus runtom.
Mycket trevligt eftersom ett korkat våp på jobbet lämnat ett fönster öppet igår och sedan glömt att stänga det, vilket jag upptäckte först alldeles innan jag skulle gå hem efter att ha frusit som en tok i tolv timmar.
En flaska bubbel och choklad att mumsa på i badet.
Vilket givetvis var en trevlig lök på laxen.
Middag.
När jag kom upp ur badet efter jag vet inte hur länge stod maten framdukad. Jag njöt ännu mer.
Helkroppsmassage.
Vilket givetvis ganska snabbt spårade ur till en "vissa delarsmassage". Men det var trevligt det också.=)

Nog för att alla hjärtansdag är ett överkommersiellt (stavas det med ett eller två L?) jippo, men förbannat trevligt hade jag det iallafall!

Sen sov jag som en stock hela natten.

Idag har jag faktiskt pluggat en hel del, ska fortsätta med det nu.

14.2.09

Hujedamej!



Alltså ärligt.
Hade det där monstret kommit hem till mej och sagt att hon väntade Melvins barn när han var tretton år (men såg ut som sju, max) hade jag nog mördat henne på fläcken.
Det syns inte så tydligt på bilden men hon är typ dubbelt så stor som den stackars killen (och ja, han är barnets far, hur otroligt det än må låta).
Han var dessutom bara tolv år när sexandet ägde rum, hon var 15.
I mina ögon är det solklart att det är hon som i princip våldtagit honom. Han har ju inte haft en susning om vad de gjorde medans hon förmodligen hamnat i puberteten för längesedan, men inte hittat någon som vill sätta på henne och därför utnyttjat en liten unge som inte visste bättre.

Om det hade varit tvärtom, en hyfsat utvecklad femtonårig kille som haft sex med en tjej som knappt ser ut att ha slutat förskolan hade det nog blivit ett jäkla liv.
Stackars unge. (pappan alltså, inte babyn även om det nog är synd om den också.)

Hela historien finns att läsa här:
http://www.thesun.co.uk/sol/homepage/news/article2233878.ece

Nu var jag hemsk igen. Attans! Men man blir bitter av att jobba på alla hjärtans dag!

Fast när jag kommer hem ska jag få en överraskning av min underbara, underbara...
"När jag kom hem från jobbet förut gick du runt här och var sådär snygg... Då blev jag så glad att du är min, min fru."
Han kan när han vill.

9.2.09

Tjoho!

Det var värst vad folk ger mig konsertbiljetter nu för tiden!
Min kära lillebror ringde för en stund sedan och berättade att han köpt en Madonna biljett åt mig!!!

Jag ville jättegärna gå men kände att jag inte hade råd med att punga ut 900 spänn för en biljett, tur att man har rika, snälla bröder!

Så den nionde augusti blir det Madonna på Ullevi, trots allt.
Ska bli så jäkla kul, tack brorsan!

Nu blir det mycket Madonna i sommar, Jari är inte alls lika glad som jag.
Moahaha!

8.2.09

Hellre en plockad gås än svältande barn..?

Jag har faktiskt tänkt att skriva ett inlägg om detta ända sedan moralpaniken återigen sög tag i gamla svedala, denna gång eftersom gäss plockas utan bedövning för att bli fina täcken och dylikt.

Men jag orkade liksom inte, så idag ramlade jag över den här krönikan:
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2429665.svd
Som sammanfattar mina tankar i frågan på ett ypperligt sätt, utan att jag behövde lyfta ett finger. Kalasbra! Läs!

5.2.09

apa.

42 minuter kvar tills jag slutar jobba.

idag hade jag bestämt att jag skulle plugga jättemycket på jobbet- men det sket sig så nu måste jag plugga hela helgen istället.
Men jag har inte kunnat tänka idag eftersom Lovis haft feber hela natten och bara ynkat. Jag är aptrött helt enkelt och det funkar liksom inte då.

Äsch, jag orkar faktiskt inte ens tänka ut något att skriva här. Fuck it.

3.2.09

Räkna inte med mej!

Jag hatar matte. Hatar, hatar, hatar.
Det är så tråkigt och så meningslöst- ändå måste jag göra det om jag ska kunna bli det jag vill.

Jag kan plus och minus, jag kan dela och jag kan gångra (om jag får klura en stund eftersom jag inte ens i typ, femte klass tyckte tillräckligt bra om matte för att lära mej gångertabellen.)
Men ärligt talat? Jag sätter min högra på att jag aldrig någonsin, varken i mitt framtida yrkesliv eller i min vardag kommer ha något som helst utbyte av att kunna lösa ekvationen o,5(4x+1)+2(2-0,5x)=(4,5-2,5x) Ja, den här uppgiften finns faktiskt med i boken, och den är dessutom på GODKÄNT nivå, bara. Helt jäkla sanslöst.
Svaret är x=0, förresten.

Det är sådant värdelöst slöseri med min dyrbara tid att jag blir helt förbannad.
Det gör mig trött och matt i huvudet och får mej att vilja skita i precis allting och torka vuxenrövar tills den dag jag dör bara för att slippa eländet.

Tur att jag är en envis jäkel. Det är helt enkelt bara att bita ihop och försöka traggla igenom det.

Det mest bisarra är att jag börjat fundera på att försöka komma in på journalisthögskolan istället, och där behöver man inte ens ha läst matte B.
Kruxet är att man istället måste läsa ett helt år på akademiker-nivå innan man ens får söka in på nybörjarutbildningen. Dessutom har dom antagningsprover och säkert inte särskilt många platser så det känns som ett ganska osäkert, snudd på orealistiskt mål. Även om jag med risk för att låta självgod tror att rent skrivarmässigt skulle jag ha en hyfsad chans att bli antagen (vilket kanske inte framgår särskilt tydligt här i bloggen där jag mest slarvskriver, men jag kan faktiskt skriva otroligt korrekt svenska när jag bara vill).

Men jisses vad kul det skulle vara!

Så frågan är, ska jag välja den säkra vägen eftersom det vore enklast.
Den säkra vägen ska ju ändå så småningom mynna ut i ett yrke som jag vet att jag skulle trivas med. En säker utbildning med ett säkert yrke som passar mitt svenssonliv bättre.

Eller ska jag följa min dröm, gambla och hoppas på det bästa?
Och kanske stå där utan någonting alls i slutändan.

Just nu vet jag inte, jag vill inte leva mitt liv halvt.
Jag vill inte vakna 80 år gammal och undra vad som kunde ha blivit om jag bara vågat lyssna på min intuition.
Men kan man leva ett liv med risker när man har två barn att mata, klä och ge tak över huvudet? När man har huslån och räkningar som måste betalas?

Jag har alltid sagt att barnen inte ska få begränsa mig bara för att jag fått dem tidigt, jag vill inte behöva bli bitter över det.
Men jag har satt dem till världen så nu måste jag också sätta deras behov framför mina egna, men till vilken gräns?

Just nu är jag kluven, hörs det? Hursom är det lång tid kvar innan jag ens är färdig med vuxutbildningen. Och klockan är sent, så nu ska jag sova.

Och imorgon ska jag bli bättre på att leva i nuet, trots att mitt nu mest känns som en enda lång transportsträcka till något annat, långt därborta.

Jag är så otroligt tacksam över mina barn, som klänger sig fast i mina ben och håller mej kvar på jorden när jag vill sväva ut i det blå.

De gör mitt nu så värt att finnas i, trots allt.

Och Jari, tack min själs älskade för att du bara finns där och låter mej välja precis som jag vill medans du jobbar och står i.
Utan dej hade det aldrig blivit nånting av alla mina drömmar, ingenting alls.

2.2.09

Ett år äldre- men inte ett dugg klokare!

Födelsedagen passerade ganska obemärkt förbi.
Hade en bra dag och fick till och med jättefina presenter av mina söta satansdyrkar-systrar.=)
Av Jari fick jag ett presentkort till min nästa tatuering. mycket trevligt!

Fredagskvällen minns jag inte sådär vidare värst mycket av egentligen.
Vi blev fulla och skämde ut oss på krogen, end of story.
Märkligt nog var jag inte särskilt bakfull dagen efter. och tur var väl det.

Igår var vi och dreglade över vårt radhus.. Det var mycket större än vad jag kom ihåg.
Men tapeterna i hallen var fula så de måste vi byta. Så nu blir det tapetjakt.

Bara tre veckor kvar till flytten nu!

Kalaset löpte också smärtfritt. Fick massa pengar vilket var välbehövligt.

och idag börjar mitt nya liv- inga cigaretter, ingen skitmat, ingen red bull.
När jag fyller 25 ska jag vara hälsan själv!